En sån Volvo skulle jag gärna ha |
Men det finns andra bilmärken också. Och bilköp är inte bara rationellt, det är mycket känsla inblandat. "Vårt" bilmärke, Citroën, har inte många procent i Sverige (högre siffror i EU) men vi fastnade för den en gång och provar en till. Alla bilar är ju bra numera och dom håller allt längre och rostar inte längre, varför inte ta en som är lite ovanlig? Och det är rätt skönt att inte se bilen som nån statussymbol. Jag vet inte om det är sant men jag har hört om ett par BMW-ägare som putsar motorrummet med tandborste!
Alla bilar är som sagt bra. Så ser det i alla fall ut när man kollar annonser, och alla har sina finesser, ingen dramatisk skillnad. Att vi skulle ha en lite mindre bil än sist var självklart men den minsta Volvon, som säkert är jättebra, gav inget utslag på känslokontot. Inget som motiverade en massa fler tusenlappar i alla fall. Visst hade vi några andra alternativ, men vi kör alltså franskt ett tag till. Volvobroschyren såg väl fin ut, men "No je ne regrette rien"
Och vid den här åldern tänker man, blir det här vår sista bil? Nej, dom håller visserligen länge, vår nya möjligen sjuttitalet ut, men ett par till ska vi nog hinna med. Kanske en elbil också för åtti-nittitalet?
Och möjligen tom en Volvo om man får Bra Vibrationer nån gång. Kikki och jag har sjungit en gång på samma tillställning, det gav rätt bra vibrationer som jag måste skriva ett blogginlägg om nån gång. Ja vi har uppträtt samtidigt två gånger faktiskt. Allt kommer i mina memoarer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar