Throwback Thursday

Om jag nu förstått den här idén med Throwback Thursday på Sociala Medier behöver det inte speciellt ha något med torsdagar att göra. Om jag har fel ska jag rätta in mig i ledet och följa reglerna för Sociala Medie-återblickar, men det här är en återblick av ett inlägg skrivet en söndag för drygt ett år sen som är värt en återblick.

Fotostopp när vi susade ner från 1000 m ända ner till havet

Om en dryg vecka ska vi ge oss iväg på nästa resa, vår marathonresa till TCS New York City Marathon, och det kan passa med en titt på vår senaste utlandsresa, Sardinien 2013, oftare än så gör vi inte några utlandsresor. 

Just den här resan var en av våra bästa någonsin med bra arrangemang och roliga cykelturer. Vi har nog aldrig skrattat så mycket på en semesterresa tidigare och vi fick några nya vänner för Facebook och Instagram som vi haft lite utbyte med sen vi kom hem från den där resan. Hela resan beskrev jag på min nu nedlagda reseblogg I DET HÄR INLÄGGET.  

Mycket handlade om mat. Karin från Temaresor har dukat upp.

Den här typen av semester är förstås jobbig ibland och det var den här också när etapperna var långa och uppförsbackarna höga, men då smakade picknicken desto bättre när det blev matstopp. Jag var allra äldst på den här resan men den var graderad som medelsvår och då klarar de flesta av att hänga med. Margareta hade en svacka på andra dan minns jag, men det hade en annan tjej också ung. lika gammal som Margareta så dom pushade varandra när det var som jobbigast. Och de flesta etapper var det en ren njutning att trampa fram genom det vackra Sardinien.

Och en spin off-effekt av resan som fick långtgående konsekvenser för mig var att ett gäng körsångare från Uppsala-trakten var med på resan och det blev mycket sjungande på kvällarna, så mycket att jag när jag kom hem gick raka vägen ner till Växhuset i Västerås och skrev in mig i rockkören Rock Everybody som PRO Kultur precis hade startat.

Enda smolket var att den adresslista som vår reseledare skulle fixa till så att vi kunde dela med oss våra bilder, den adresslistan blev aldrig av. Det var trist, det var en norrman med på resan, Trond tror jag han hette, som jag gärna skulle velat säga ett extra hej till. Och som den gamle cyklist han var lärde han mig ett knep att komma upp på cykeln när man är lite stel i rygg och ben!

En återblick över en fin semesterresa värd att minnas länge än.