tisdag 21 oktober 2014

Janne ringde och önskade lycka till!

Alla som följt mina bloggar vet att jag blev lite väl starstruck på maratonresan till New York 2002.

Snyggingen i papperspåsen är Janne! 
Hur många gånger har jag inte ältat det där att Margareta och jag råkade växla några ord med Jan Malmsjö? "Ska han inte ge sig" har nog mina läsare tänkt mer än en gång. "Jag slutar läsa hans bloggar om han fortsätter." Etc. Men faktum är att det nog till 100% beror på Jan Malmsjö att vi nu ska till New York igen, så inspirerad blev jag av det TV-program som Svt spelade in under hans lopp då 2002 och senare av det faktum att han så ofta framhållit sina två maror (vid 50 och 70) som de två höjdpunkter han är mest stolt över i sin karriär. Säger en artist som haft och har en så framgångsrik karriär!

Jag har ofta tänkt på honom där jag knegat fram i regn och rusk under de här åren fram mot det här målet som 70-åring i New York 2014 så jag tyckte i somras att det var inte mer än rätt att han fick ta lite ansvar för mina plågor. Jag skrev ett kort mail till Dramaten och bad dom framföra en hälsning till "Idrottsprofilen Jan Malmsjö" där jag påpekade just det där att jag fått slita hund nu i 12 år bara för att försöka tangera hans prestation! Han kunde gott få veta hur jag fått slita!

Så var jag ute på dagens joggingrunda när telefonen ringde, "Privat" stod det på displayen.

Stannade så att jag inte lät så anfådd och svarade:   "Hej, det är Jan Malmsjö" sa rösten!

Vilken peppning. Vi pratades vid en god stund och han berättade om sina förberedelser inför hans maror och vilka problem han nu hade för att kunna träna. Han hade ett tag haft tanken att springa vid 80 också berättade han, men de oregelbundna tider man har som skådespelare gjorde det omöjligt att hålla igång. Och med titanknä blir det så stumt berättade han. Redan då vid 70, 2002, hade han haft några sjukdomar och knät var lindat redan då minns jag. Jag tackade för omtanken och han önskade lycka till inför loppet.

Men hur ska det bli nu då? Jag tänkte en gång lägga av efter New York 2002, men det var innan jag fick syn på Malmsjö, 70, i pappsäck. Jag fortsätter till 2014 och slutar sen tänkte jag då, och så säger Janne (som vi i den närmaste kretsen säger) att han hade tänkt fortsätta till 80 om han inte fått titanknä! Nu vet jag varken ut eller in. New York 2024...? Vid 80? Återkommer.

1 kommentar:

  1. Du är för härlig, och Charlotte och jag gör som Malmsjö "Lycka till" och ramla inte denna gång!!

    SvaraRadera