Så var jag snart framme vid målet

Nu är väskorna färdigpackade, nästan. Bara en sista dag att fördriva innan vi kommer iväg i morgon.

Målet i Central Park. Been there, done that.

Jag förstår att många tycker det är märkligt att sätta upp såna här mål "vid min ålder", men egentligen borde fler göra det, att utmana sina gränser. Jag har gjort det några gånger men alldeles för sällan, och jante känner väl många av när dom gör något avvikande. Lite nedsättande kommentarer i härskarteknikstil kan man också märka, men jag tar inte illa upp, det är mänskligt.

Minns att innan jag själv började springa sa vi om grannen ovanpå att hon verkar vara kroppsfixerad för hon började ofta kvällen med en joggingrunda efter arbetsdagen. Det hade väl inte vi nåt med att göra, så om någon ruskar på huvudet åt mig när jag ger mig ut bryr jag mig inte så mycket. "Inte skulle jag vilja springa nån jäkla mara" hörde jag på distans häromdan. Jaja...

Nu vet jag förstås inte om jag klarar av det här, allting kan hända med en sån här utmaning, men jag är otroligt nöjd med vår planering och våra förberedelser, tänk att allt har gått i lås så här långt, det har varit en hel del pyssel både för Margareta och mig. Och tom en egen hejarklack kommer att vara på plats i svenskkolonin på 69:e gatan. Så här dan före avresedan blir man ödmjuk.

Och det är klart att det kommer mera vare sig det blir succé eller fiasko i New York. I programförklaringen för den här bloggen stod det att den skulle bli min egotrippade roadmovie under sjuttitalet, och asap efter en förhoppningsvis snygg målgång kommer jag att formulera nya mål som kommer att djupanalyseras och kommenteras här i Mitt ljuva sjuttital.

Målgång förresten. I NY-marans Facebook har dom frågat efter vilka målgångsgester vi löpare planerar. Just det tog jag upp en gång i Stockholmsmarans Facebook där jag hade tänkt mig Anja Perssons Sälen, och det var den jag tränade på i Rocklundaskogen för en tid sen. Men nu tror jag inte försäkringsbolaget går med på att betala en reparation till så jag får försöka tänka ut en annan gest, men det var kul att NY tog upp min gamla idé. När man krossar målgången ska man gör det med stil och finess.