Jag är lite svag för återträffar och det har varit en hel del såna senaste åren, barndomskamrater, skolkamrater och arbetskamrater. Idag var det 25 arbetskamrater från mitt förra jobb som möttes på Westerqwarn..
Det är oftast kul bara man slipper dom där som ska göra sig märkvärdiga och skryta över allt dom har presterat på karriärstegen, men på dagens träff var det inget sånt alls. Vi känner varandra alltför väl, så man har inget för om man vill skryta. Det var länge sen vi sågs, några hade jag inte sett på 30-40 år, det blir ju så. Andra, FB-vännerna, har jag bättre koll på, jag tycker Facebook är fantastiskt! En 4-5 av de som var på träffen är jag redan FB-vän med, några andra ska jag "adda" som nya FB-vänner. men ytterligare andra var helt ointresserade så dom får vara.
Gamle chefen från 70-75 var speciellt kul att se (är inte på FB) och de andra också som man tappade då för 40 år sen var det också kul att säga hej till. Men det blir lite ytligt när man bara ses under en lunch, det blir mest dom 3-4 man kommer åt att konversera som man pratar med. Visst är vi gamla och kanske ser lite tragiska ut. Några rollatorer såg jag och en del krämpor var fördelade över församlingen och en del såg mer slitna ut än andra, och själv hade jag mitt lillfinger att stoltsera över. Som det är dags att motionera kom jag just på, men innan dess ska jag komma till det ovanliga:
IBM Veteranerna bjöd på lunchen! Vad är det med det då? Jo, det är ruggigt ovanligt för oss pensionärer att få något gratis, det förekommer inte. I de föreningar jag rör mig nu för tiden är det alltid självklart att man betalar allting själv. Kanske allt inte är gratis hos IBM Veteranerna heller, men vi har nog ett bidrag från vår gamla arbetsgivare och jag är i alla fall glad för den här lunchen och ev. annat som kan vara gratis.
Mina andra arbetsgivare då? Nej Avesta / Outokumpu har jag aldrig hört något ifrån och dom FB-vänner jag har där har nog inte åldern inne som veteraner. Så fick jag en inbjudan igår till en skolträff igen men den missar jag och där är det väl frågan om dom inte är lite väl ivriga. Jag som sagt svag för återträffar, men varannan månad är lite väl mycket även för mig. Men IBM Veteranerna träffar jag nästa år igen och på Facebook förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar