Fem-två, en statusrapport.

En del kallar den en diet men jag tycker mer det är en livsstil, det här som vi hållit på med i ett och ett halvt år nu. 5:2. Halvfasta på måndag och torsdag, ät som vanligt de andra dagarna. Vi började 1/7 2013. Det blir nog även på min nya blogg en avrapportering åtminstone varannan månad eller så för att inspirera eller avskräcka andra att ta efter.

Såna här rubriker ser
man inte numera

Jag missionerar inte, säger bara som det är. Enklast på måndagar för om man ätit lite onödigt mycket under helgen är det riktigt skönt att ta det lite lugnare, och inte så svårt på torsdagen heller. Generellt går det nog lite lättare för mig än för Margareta och så har vi en svacka på torsdagskvällarna då våra TV-vanor på torsdagarna omfattar några matprogram, inte så lyckat! Själv har jag senaste månaderna haft svårt att somna just fastedagarna så det händer att det får bli en nattmacka efter en halvfastedag.

No big deal! Vi gör ingen stor sak av sånt. Och är det nån måndag eller torsdag det inte passar att halvfasta så trekvartsfastar vi väl. Eller äter som vanligt den veckan. Huvudsaken att vi generellt drar ner på kaloriintaget som i vår kultur är alldeles för högt. Om två veckor är på resa till New York och då äter vi förstås som vanligt. Ja veckan innan också, då måste i alla fall jag ladda med kolhydrater i stora lass.

En orsak varför man 5:2-ar är de hälsovinster det sägs att man får med den här livsstilen, och de pågår vetenskapliga studier på Karolinska med resultat som jag återkommer med nån gång, men de första resultaten som kom i maj visade entydigt på positiva resultat, jag är så glad att vi hoppade på det här tåget när det var så hypat sommaren 2013. Det bästa är att man kan äta precis som vanligt på 5-dagarna. Jag gillar en burgare och en biff ibland, en mustig gryta, fisk och skaldjur.... 

Vikten då? Det går lite i etapper. Jag gick ner mycket första halvåret sen står det still ett bra tag och så tappar man nåt kilo igen. Jag har tagit ett kliv nedåt igen nu de senaste veckorna som väl också hänger ihop med att jag toppar formen just nu med långa joggingrundor. 7-8 kilo har jag nog tappat sen jag började och är nöjd med det. Mitt BMI är nere på 23,5 mot 25,5 när jag började. Riktigt nöjd!

Trist ibland? Jovisst hände det i somras när vädret var så där riktigt fint och man blir akut sugen på en stor glass på promenaden. Och  när jag småhungrig kommer hem och öppnar brödburken för att ta en ostmacka och kommer på mig, inte heller så kul. Och så är det de där evinnerliga matprogrammen på TV!  Jaja, det är ju helt frivilligt!

BMI 23,5 and falling. Jag har för mig att jag satte en gräns vid 23,0, om inte annat sätter jag den gränsen nu. Under det ska jag nog inte hamna. Tills dess gäller business as usual.