Karlfeldtsgården i Karlbo |
Men riktigt slut är väl inte sommaren så i går tog vi en lunchtur till Karlfeldtsgården där vädret var rätt OK så vi kunde sitta ute och äta i solen, men vi satt där helt ensamma i trädgården. Att det var så folktomt på en så välkänd plats kändes märkligt. Lite enkel mat i trädgården som det ska vara på sommaren, men här på Karlfeldtsgården var det nog dags att stänga igen för hösten om dom saknar besökare.
Erik Axel Karlfeldt räknar vi lite grann som Västeråsare, han gick ju på Läroverket här där en relativt välkänd sjuttitalsbloggare också studerade om än inte lika framgångsrikt som Erik Axel, men ändå... Och jag kan inte skryta att jag läst speciellt mycket av Karlfeldt men jag ser att han också hör till gänget som skriver rimmade dikter, dvs riktiga dikter. Och när jag skummar i några av hans dikter råkar jag se dom här raderna:
"När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha
blott därför att mot ormars gift det starka är så bra"
Var det en tillfällighet? Just idag skojade nämligen en vän på Facebook om just det där tipset, hade han också läst Karlfeldt? Lustigt sammanträffande och jag passade på att läsa några andra Karlfeldtsdikter som jag antagligen borde läst och analyserat på svenskan i skolan på 50-talet. Han har några höstdikter också, men vad betyder dom?
"Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kallar höst"
Vad menar han med det? De flesta dikterna jag läst nu i en hast är måhända lite mossiga och ålderstigna, men jag ser honom som en kollega, han rimmar ju sina dikter. Till våren är vi tillbaka för en lunch på Karlfeldtsgården, då är det säkert mer folk där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar