Idag kopplas teleledningen ner

Det är inget jag sett fram mot och jag tycker det är riktigt dumt, men idag kopplar Telia ur vår koppartråd i stugan. Det borde dom inte få  göra innan ett lika bra eller bättre alternativ är på plats. Konstigt att inte Gunnar kunde stoppa det här, han lyckades ju få posten att behålla gula brevlådan i Stentorpet när dom tänkte rationalisera bort den härom året.

Framtidens nät

Så här skulle det aldrig har skötts i stan men det är väl inte så noga på landet. Här kan man skrota en väl fungerande lösning och ersätta den med något som inte har samma funktioner och som inte alls känns lika  pålitligt. Men jag kan ju inte göra annat än att gilla läget och hoppas att det kommer att fungera hyfsat i alla fall.

Fram tills idag har vi haft tillgång till fast telefon, TV och internet för drygt 400 kr/månad. Lite dyrt för ett fritidshus kanske, vi betalar ju lika mycket hemma i stan, men vi har tyckt det vara värt priset ändå. Från och med i morgon har vi varken telefon eller riktig TV, bara ett trådlöst internet och nu betalar vi ungefär 350 har jag för mig, vilket lyft! "Framtidens Nät" kallas det.

Sent omsider har jag hittat jag FB-grupp för ett område en halvmil norr om oss där man engagerat sig för fiber, men intresset verkar inte vara så stort och de statliga pengarna är slut. Och vi bor ju inte ens i just det området... Inte så stort hopp om en snar lösning alltså. Men jag gick med i Facebook-gruppen och noterade ett intresse till den nytta det nu må ha.                                      

Jag vet inte hur det fungerade när Sverige fick elektricitet och telefon en gång, men inte kan det väl ha fungerat så här dåligt som när Sverige nu ska få fiber och ett snabbt och säkert internet? Vem ska man skylla på? Telia, marknadskrafterna, kapitalismen, alliansregeringen eller sossarna som ju får skulden för det mesta?

Det är ju bara ett fritidshus vi bor i så vi kan ju inte betala fantasisummor men nu bevakar jag FB-gruppen för Broddbo och hänger på om staten satsar några nya, friska miljarder och om vi i Stentorpet har möjlighet att koppla in oss på kabeln som ju måste grävas ner förbi oss.

Viksberg - Stentorpet - Silvköparen - Sommarhagen - Olof Jons... Det är ju en massa hus, flera hundra, som kunde hjälpa Broddbo att få till en fiber ut i stora vida världen.

Men nu är gravölet för vår kopparledning uppdrucket.          

Infrastrukturavgift

Det har varit flera insändare i lokaltidningen i sommar om fakturor för trängselavgifter och infrastrukturavgifter och på TV har de höga förseningsavgifterna diskuterats.

Jag har läst insändare om räkningar på 11 kronor och en hade fått en faktura på 9 kronor, men jag var ännu värre. Fem kronor ska jag betala innan 30 september, annars får jag en dryg förseningsavgift. För säkerhets skull så betalade jag min femma direkt och jag liksom dom som skrev insändare undrar förstås om det är nån vits att kräva in så små avgifter.

Snygg bro. Fem kr var billigt.

Jo, det är klart, skulle jag glömma betala så åker jag på att betala 305 kronor i stället och de höga förseningsavgifterna blir till miljoner till statskassan, det är väl därför jag fick min faktura, man kanske sitter och hoppas att jag ska glömma min femma. En faktura på fem kronor kostar väl minst 50 att skriva ut, kuverteras och skicka.

Det var den 20 juli jag kostade på mig att åka över en avgiftsbro i Motala och jag satt med en femma i handen som skylten visade för att betala. Jag väntade mig en spärr så jag fick betala direkt, det såg så ut på skylten längs vägen, men nu kom avgiften alltså på posten.

Det lustiga var att jag knappt märkte att jag åkte över nån bro. Om det var kö, dimma eller om jag kanske åkte så fort att jag bara inte såg den minns jag inte men jag missade den. Den ser rätt snygg ut på bilden så lite snuvad känner jag mig när jag åkte på avgiften fastän jag missade upplevelsen.

Nästa gång jag åker genom Motala ska jag vara mer observant eller så åker jag genom själva stan och tjänar en femma. Jag får se.        

Flyttfåglarna drar söderut

Vi flyttade ut till fritidsstugan för sommaren 2016 alldeles häromdan (känns det som). Det är fint med friheten på sommarn, men nånting gick fel med tideräkningen för idag flyttar vi hem till stan igen. Otroligt hur fort en sommar går.

Summering av sommaren lite kort: 

Vädret är viktigt för oss svenskar. Rätt normal sommar i år kanske tom lite bättre än normalt. Bad i ån är min måttstock och jag har inte behövt duscha varmt inne så värst ofta. Och bra timing med vädret just idag när vi packar ihop, det regnar och är bara 12 grader ute.

Morgontidningen i brevlådan har fungerat till 100 % i år, inte en miss! Prolog som sköter distributionen - bra gjort! Det är klart det ska fungera, men jag är ändå imponerad att det inte varit en enda miss. Och i morgon ligger tidningen på hallgolvet hemma i stan, eller....

Motionen har det varit lite si och så med. Konstigt att jag tycker att det är enklare att träna hemma i stan, men dagarna blir lite ostrukturerade i stugan. Ok, lite har jag sprungit och visst har vi cyklat en del och även promenerat, men det kunde absolut varit mer.

Maten är extra viktig på sommaren och vi har ätit mycket och gott. Speciellt när vi haft besök av våra fantastiska ungdomar som grillar och komponerar sina rätter med massor av godis, ofta. vegetariska nyttigheter. Och det här var nog första sommaren nånsin vi inte ätit en enda gång på Måns Ols på hela sommaren, Margareta bjuder på så god mat så vi har inte gjort oss det "besväret", det får bli nån gång i höst i stället. Och det blev ett sommaruppehåll med vårt 5:2-ande men det körde vi igång med igen i förra veckan.

Sommarn rundas av med en grillkväll

Svamp och bär har vi plockat rätt normalt och det är ju mycket kvar i skogen. Trattisar och lingon, det finns mycket kvar som väntar på att bli plockade.

 Sista helgen blev en värdig avslutning med en riktig varm kväll där inte tröjan åkte på förrän framåt midnatt, en av de varmaste kvällarna på hela sommaren. Men dagen därpå drog 
höstkylan in.

Jag borde säkert jobbat lite mer på stugan i år, men det är dumt att jobba för mycket med det man kan skjuta upp till senare. Och med en dryg halvtimme till fritidshuset är det inte så dramatiskt att flytta hem, vi är säkert tillbaka igen redan till helgen om inte förr.                        

Instagram Stories

Är Frida alltid lika glad?  

Lite mallig blir jag ibland när jag får till'et. Knäcker koden. Även om det inte är så speciellt märkvärdigt.

Det finns ju en himla massa teknik att roa sig med, det svåra är bara att välja vad man vill lära sig. Några bekanta nöjer sig med mobil bara att ringa med, kolla tidningen och möjligen skicka SMS, andra vill vara lite mer avancerade. Men tex Swish och Mobilt Bank-ID  kan vara svårt nog och kanske inte intresset är så stort för att hänga med för många och inget att säga om det.                

Snapchat försökte jag mig på för en tid sen och fattade ingenting, "bara trams, det får vara" tänkte jag. Men hundratals miljoner använder det varje dag såg jag nånstans och företaget är värt 100-tals miljarder men när jag själv inte begrep nånting så var det ju ett nederlag. Börjar gubben bli gammal? Man kan nästan tro han är 72,5 när han bara är 72,25.

Min story och några
vänner som hann se den

Så för några veckor sen blev min Instagram automatiskt uppdaterad med nåt nytt? Vad var det? Det tog ett par dar så såg jag att jag hade fått Instagram Stories och så tog det ett par dar till innan jag förstod vad det handlade om så jag kunde lägga ut några egna Stories. Och det var ju exakt samma sak som Snapchat och rätt användbart. Faktiskt. Instagram hade kopierat Snapchat rakt av, det kanske var lite fräckt.

Min första riktiga Story i 5 bilder kan ses i miniformat här till vänster, och det fina med en Story är att efter 24 timmar är den borta så min fina sång i bild nr 2 behöver jag inte skämmas över längre.  

"Men är det där så himla viktigt" brukar Margareta fråga när jag kastat bort lite tid med mobilen och datorn och försökt lära mig nåt nytt och ibland kan man ju diskutera hur viktigt det är men för mig känns det bra när polletten ramlar ner! Och det är i alla fall så pass viktigt att man på Optikmässan igår hade ett pass med Frida Boisen på en "Insta Stories-kurs". Järnspikar, den hade ju jag kunnat hållt själv. Hon debiterar säkert 5000 i timmen.

Men till mina Instagramvänner: Jag har en blygsammare taxa så om ni vill ha en duvning så kan vi ta upp en förhandling.

Skördetider - nu cashar vi in

Det verkar vara ett äppelår i år och för första gången så får vi rejält med äpplen.

Trädet, vårt enda fruktträd,  är regelbundet ansat genom åren. Kanske inte klippt helt perfekt som man ska men någorlunda och det står nog lite fuktigt där det står, men det har stretat på och gett lite frukt varje år, kanske oftast med betoning på "lite".

Astrakan - sommaräpplet som fått namnet från en stad i Ryssland har jag läst och så minns man förstås Astrakan från Wilhelm Moberg. Riktigt goda men en del ruttnar redan på trädet och getingarna älskar Astrakan och äter en hel del, men det räcker åt oss också.

Idag plockade jag upp 10 kilo fallfrukt. 25 kr/kilot i affärn så blev det en förtjänst på 250 kronor. Kvar på trädet sitter uppåt 100 kilo = 2500 inkl. moms. Så kanske man inte kan räkna men jag gör det ändå. Äppelmos eller bara frossa i äpplen några veckor nu? Det är frågan, och redan nu på förmiddan har jag klämt 5-6 äpplen som lägger sig runt magen. De flesta av våra äpplen kommer nog att  hamna där. Så får jag 5:2:a bort mina extrakilon under hösten.

Transparante Blanche

Så ser jag trädet på granntomten, Transparante Blanche, också sommaräpple med 10 gånger så mycket äpplen som på vårat träd. Fru Grannen är allergisk mot äpplen och har stora träd hemma i stan också vad jag förstår men gör mycket äppelmos har jag hört. Gott på gröten!

En gång i tiden hade vi tre äppelträd, sommar, höst och vinteräpplen. Och plommonträd. Smart, då räckte skördetiden ända fram till jul och ännu längre. Nu räcker det ett par veckor till bara.  

Gräsklippningssommar

Trött på att klippa gräs brukar det heta när folk flyttar till lägenhet. Och i år har det varit mycket gräsklippning.

Halvtid med halva gräsmattan klippt

Och ett lite uttjatat ämne här i bloggen också känns det, det här är väl en gammal repris? Men det var det första som kom för mig när jag tog en lite paus i halvtid under dagens klippning.

Och börjar med att skryta över vår gräsmatta. "Hur sköter du gräsmattan så du får den så här fin?" brukar folk fråga. "Vad använder du för gödsel och hur ser du till att hålla mossa och maskrosor borta?" säger dom.

Soppatorsk efter idag

Svaret är rätt enkelt, jag tar en kopp kaffe på verandan och ger gräsmattan fria händer. Det hela började väl med Stig och Laila som anlade gräsmattan för 40 år sen eller mer, dom var duktiga, förtjänsten är helt och hållet deras. Säkert bra jord, bra förarbete och bra kvalitet på gräsfröna. Jag gör ingenting mer än klipper den.

I år har jag klippt minst en gång varje vecka och ibland tar det bara fem dar innan gräset är för långt och måste klippas igen, det växer ju så himla fort. Vem sa nåt om gödsel? Vår trögstartade Klippo som jag gnäller lite över då och då har fått jobba hårt i sommar. Två dunkar akrylatbensin á 5 liter för 175 kr har gått åt och nu behöver jag köpa en dunk till, jag körde slut på den senaste nu idag.      

Mossa? Jo lite grann i skuggiga partier, men mossan syns nästan inte, gräset växer högt där också. Så bidrar det förstås till den fina gräsmattan att vi har ån längs tomtgränsen, gräset torkar aldrig ut riktigt.

Nej nu har jag inte tid att sitta och skriva längre, nu ska resten av gräsmattan klippas.

Dags att flytta hem?

Nu tar vi en dag i taget och så länge vädret är så här fint så bor vi kvar i stugan.

Det är en lyx att lämna stan i maj och bo på landet över sommaren men sen är det också en lyx att lämna stugan framåt hösten och flytta hem till stan. Det är ingen stor sak, men just så här års går vi ofta och funderar om och när det är dags. En dag i taget,

Fördelar med att bo i stugan är självklart det där att man är utomhus så mycket. Mat äter vi alltid ute bara det inte regnar och vi är ute mest hela dan och grejar, en cykeltur, promenad etc etc.    

Nackdelar är att vi missar en hel del skoj hemma i stan, det är så lätt att man blir för bekväm för att ta sig in till Västerås fast det bara tar en dryg halvtimme. Vi blir helt enkelt lite lata.

Höststart i rockkören med mycket att surra om

Idag var det höststart i rockkören och nu kör det igång med möten och träningar, jag ska in till stan redan på torsdag igen, dags att flytta hem? Måste hem till stan två gånger nästa vecka också. Och nu börjar gruppträningarna på Actic också, och man kanske borde anmäla sig till nån kurs också.

Det blir inte mer för idag, jag känner mig lite tom i huvudet efter höststarten med rockkören, det var lite väl surrigt för mina tinnitusöron, när 150 pers inte har setts på hela sommaren är det mycket att surra om, och Margareta och jag funderar vidare om det är dags att flytta hem.
          

Skriv minst 10 minuter varje dag.

Nu är det två år sen jag gick på skrivarkurs och fick det där goda rådet av herr författaren. Hans namn skymtade förbi hos en Facebookvän igår så jag kom att tänka på det där goda rådet och lite annat.

Många av oss skriver ju varje dag på sina jobb, beskrivningar, handledningar, förslag, offerter men det är ju inte precis så han menade. "Skriv målande dialoger"  sa författaren. "Bra sagt, det ska vi göra"  sa vi elever. Här blev det alltså en dialog direkt, helt i herr författarens anda. Han är populär bland många av mina vänner, en bra talare och skriver lättsamt och livnär sig på sitt skrivande.

"Jo, jag skriver en stund varje dag på min blogg" sa jag en morgon vid kaffestunden innan kursdagen. "Minst 30 minuter brukar det bli"  fortsatte jag och tänkte mig ett samtal två kollegor emellan, men det var helt ointressant för herr författaren som visserligen fick min bloggadress, men själva dialogen tog slut direkt, inte en enda följdfråga. Rätt svagt, där klassar folk ner sig, folk som inte kan ställa en följdfråga. "Härskarteknik" som jag brukar återkomma till ibland här i Mitt Sjuttital.

Herr författaren pratade en gång i ett föredrag om hur bedrövligt Twitter är: "140 tecken (han sa 120...) hur mycket räcker det till, och orkar man inte skriva ens så mycket så får det räcka med en bild"  Där fick Instagram också en släng av sleven, men mest visade det att herr författaren inte hade full koll om Sociala Medier.

Men han har rätt i att det är bra att skriva regelbundet och jag håller med honom om att man ska skriva så rätt som möjligt, det kan bli svårt att lära om och lära sig stava rätt om man t.ex. skrivit "4 u r l8" och liknande alltför ofta.

Och han har rätt i att det är bra att läsa regelbundet. Alltför många läser alltför litet, det är ju så man får ett språk och ett ordförråd. I går hörde vi om regeringens nya namn på höstlovet. "Läslov" ska det heta, det är förstås en gobit att skoja om på Twitter. Det må ha varit ett gott syfte men är kanske lite för mycket "6-8 brödbitar" som Socialstyrelsen en gång skrev, men jag är snäll, syftet är gott. OK för Läslov.

Så vad säger herr författaren, om du smygläser min blogg ska jag inte vara långsint. Vi kan väl ta en fika, kolleger emellan, och prata om livet!

Vegetarianer, Pesco-vegetarianer, Lacto-ovo-vegetarianer, Veganer etc. etc.

Jag råkade hitta en kul krönika på nätet i går. Johan Hakelius skrev under rubriken "Omöjligt att bjuda folk under 45 på middag". Lite roligt, inte utan att man kände igen sig hur det är numera.

Först som sist, grönsaker är gott, jag äter mycket grönsaker, varje dag. Och alla sorters frukter.

Gillar inte lever men skulle
äta om han blev bjuden

Men små barn petar ofta undan grönsakerna och bland karlar i min ålder har jag ofta hört det där om "kaninmat". Kanske inte nu längre, men förr var det vanligt. Grönsakerna åt en riktig karl inte upp. Här i Mitt Sjuttital är fortfarande den vegetariska rätten ett alternativ på restaurangen, vegetariskt är är inte huvudspåret än. Men det kan ju vara intressant att se om och när den vegetariska "Dagens Rätt" är normen och köttbullarna är den alternativa rätten. Jag följer utvecklingen med spänning!

Men jag tvivlar på om det nånsin blir så. Det finns för många varianter på vegetarianer. Och det är för mycket jobb med att tillgodose allas specialidéer vad man kan äta. Hur gör folk numera som blir hembjudna? Ber dom om sin egen meny eller tar dom med sig sin egen matlåda?

Jag tänkte på det i somras när vi en kväll åt den goda och prisvärda hotellbuffén. Det hade varit magert där för en vegan och alla varianter av vegetarianer, men än är dom väl vana med det, kanske det ser annorlunda ut om tio år om vegetariskt blir huvudspåret. En spaning så god som någon att följa i det här långtidsprojektet Mitt Sjuttital. Kommer vi allätare att bli i minoritet under den här bloggens levnad.

Samma sak tänkte jag på när vi var över till grannen härom veckan. "Grillspett? Vegetariskt? Nähä." Som tur var var vi över 45 allihopa. Det blir vi på fredag också så det blir inga problem med menyn då heller, ingen behöver ta med matlåda.

Till sist får jag väl kalla mig flexitarian, det är från min horisont den allra bästa dieten. Ja så har jag faktiskt levt nu i 72 år så jag fortsätter förstås med det!        

Mina egotrippade dagar

I min egotrippade roadmovie har jag mina egna dagar som ser jag lite särskilt fram mot. 20 augusti är en sån.

Borde öppna en magnum idag! 

Bröllopsdan, födelsedagar, barnafödslar en gång i tiden och numera barnbarnen och deras födelsedagar mm i all ära, men här är jag som sagt egotrippad och då gäller en annan lista. Stort var det den gång när jag fick körkortet, när jag tog studenten och när jag fick min första riktiga avlöning t.ex.

Målgången i min första mara var också stort, kvart över sex var klockan när jag den gången sprang in på Stadion för att inte tala om den gången när jag... Nä, det talar vi inte om.

En viktig dag kommer det att bli när jag får damma av fracken och till pukor och trumpeter får ta emot en fin utmärkelse, diplom, blommor, högtidstal och medalj. Nej, jag har inte hört nåt än, men nån gång ska det väl bli min tur, eller...

Men idag är det alltså Dagen D för mig, min allra största dag, och det firade jag med att gå upp tidigt och spola avloppet. Spola vårt simpla avlopp gör jag 3-4 gånger per år och jag hade gått över tiden ett tag nu och var lite orolig. Men idag var vädret fint och vi var ensamma här i stugan, en förutsättning för det luktar lite.... Så dagen till ära blev avloppet fixat, och till skillnad från gårdagens vedermödor med ett enkelt låsbyte som bara krånglade och krånglade så gick det här jobbet lätt som en plätt. Men det kan också krångla rätt rejält ibland, så här bra har det aldrig gått.

Annars var augusti tidigare lite av en otursmånad för oss med en hel del negativt som hände just den månaden år efter år, men det ska jag inte älta om längre. Idag, dagen med stort D är min alldeles egna stora dag, och avloppet är spolat. Borde bli lite bubbel och augusti är en fin månad numera!

Vad det hela handlar om återkommer jag till 20 augusti nåt annat år så häng kvar här i Mitt Sjuttital!  

Go å gla ska männskan vara hela livet in till döden....

Man undrar hur tankarna går, men det där gamla talesättet drog jag till med i morse när allt såg så lovande ut.

Om 30 sekunder börjar eländet.
Jag ska bara skjuta in låset...

Jag har väl inte hört det där uttrycket sen jag var 10 år. Vi sa så i min barndom när man fortfarande sa "Tack, goa doktorn" och sånt. Det var innan vi folk lärde oss att ställa krav och bli egoistiska...

Jo, jag skulle alltså byta lås på ytterdörrn och det började alltså så bra. Låset såg ut passa, det var enkelt att ändra låskolven till en högerhängd dörr och jag skulle bara skjuta in låshuset så jag tog en bild och så kom det där uttrycket till mig. "Go å gla ska männskan vara" sa jag och Margareta såg lite frågande ut.

Just då tog medvinden slut. Allt gick fel, och timmarna gick. Mer än en gång tänkte jag ge upp och erkänna att jag har kommit över det här att skruva och mixtra, om det kanske var kul en gång så är det det inte nu längre!

"Är du färdig snart?"  hörde jag då och då. Go å gla.... Det tog en halv dag och ganska många svordomar gick åt, men till sist var låset bytt. Ja, det behövdes en tur ner till Beijer också för några kompletteringsköp. En snickare hade fixat det hela på mindre än en halvtimme, jag borde inte ge mig på ens så här enkla grejer med min obegåvning.

På tal om "go å gla" kom jag att tänka på pappa Sven som nästan alltid var glad. Han dog idag för prick 30 år sen, jag borde varit över med en blomma till graven idag, Förlåt, jag glömde men det gjorde garanterat mina syskon också!

Ikväll kan alla som har Viasat och TV3 se OS-finalen i fotboll, men här på Stentorpet får vi nöja oss med radion. Ibland är det svårt att vara go å gla!

Tips från Frida Boisen

"Sociala Medier är det bästa som hänt svensk demokrati sen kvinnliga rösträtten!"  

Jag hittade en intressant bok på bibblan idag som jag förstås måste låna. "Så lyckas du med Sociala Medier" av Frida Boisen.

Jag tittade bara som hastigast i boken där citatet ovan var de första raderna i förordet. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv, ungefär så brukar jag också försöka formulera mig även om det inte är så ofta mina ålderskamrater tror mig men det kanske är lättare att tro på Frida Boisen. Frida är en av de mest positiva människor jag vet och det lätt att tycka om henne!

Hon har under våren varit ständigt återkommande på "Gomorron Sverige" med senaste nytt inom SocMed, trender och så, och idag, torsdag, satt hon där igen så Frida, jag kommer att fortsätta följa dig och dina tips. Och så blir man ju så glad också på torsdagsmorgnarna bara av att höra dig prata. Nu följer jag dig både på Instagram och Twitter! Ja, jag la till dig på Facebook också.

Idag var det inga nya sensationer men intressant ändå. Hon pratade mest Instagram och tipsade om fotbollstjejerna i OS och deras Instagramflöden. En massa intressanta, personliga bilder lägger tjejerna ut från Rio så jag la till ett par av dom direkt i min Instagram. Man kan se deras glädje över att kommit till finalen med deras egna bilder och deras egna texter. Hoppas dom är lika glada eller ännu gladare efter finalen i morgonkväll!

Så pratade hon lite om Justin Bieber som i veckan lämnat Instagram efter allt hat han råkat ut för från sina fans(!) och det är ju märkligt och trist, men nåt som vi "vanliga människor" aldrig behöver råka ut för. Men Justin kommer nog tillbaka, och med tiden kanske mina gamla lekkamrater och skolkamrater också kryper till korset och dyker upp nånstans på nätet,

Nu ska jag läsa hennes bok och se om jag hittar nåt jag kan tipsa mina räddhågsna kompisar om.                

  

Är det slut på sommarn redan nu?

I Sverige tar folk ofta ut hösten lite väl tidigt brukar jag tycka, så snart höstterminen börjar i skolorna så känns det som det höst.

Karlfeldtsgården i Karlbo

Och i år i det här kalla vädret känns det allt väldigt höstlikt redan nu. Vi som brukar bo kvar i stugan långt in i september, vi börjar längta hem till stan så vi åkte hem några dar och blir det inte varmare snart så rundar vi snart nog av den här sommaren på Stentorpet och flyttar hem för gott.

Men riktigt slut är väl inte sommaren så i går tog vi en lunchtur till Karlfeldtsgården där vädret var rätt OK så vi kunde sitta ute och äta i solen, men vi satt där helt ensamma i trädgården. Att det var så folktomt på en så välkänd plats kändes märkligt. Lite enkel mat i trädgården som det ska vara på sommaren, men här på Karlfeldtsgården var det nog dags att stänga igen för hösten om dom saknar besökare.

Erik Axel Karlfeldt räknar vi lite grann som Västeråsare, han gick ju på Läroverket här där en relativt välkänd sjuttitalsbloggare också studerade om än inte lika framgångsrikt som Erik Axel, men ändå... Och jag kan inte skryta att jag läst speciellt mycket av Karlfeldt men jag ser att han också hör till gänget som skriver rimmade dikter, dvs riktiga dikter. Och när jag skummar i några av hans dikter råkar jag se dom här raderna:

"När jag i marken vandrar, vill jag min flaska ha
blott därför att mot ormars gift det starka är så bra"  

Var det en tillfällighet? Just idag skojade nämligen en vän på Facebook om just det där tipset, hade han också läst Karlfeldt? Lustigt sammanträffande  och jag passade på att läsa några andra Karlfeldtsdikter som jag antagligen borde läst och analyserat på svenskan i skolan på 50-talet. Han har några höstdikter också, men vad betyder dom?

"Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga  kallar höst"

Vad menar han med det? De flesta dikterna jag läst nu i en hast är måhända lite mossiga och ålderstigna, men jag ser honom som en kollega, han rimmar ju sina dikter. Till våren är vi tillbaka för en lunch på Karlfeldtsgården, då är det säkert mer folk där.

Mongolrallyt 2016

Grannens grabb här i fritidshuset är ute på äventyr. Mamman var allt lite orolig sa hon när vi träffades häromkvällen. Dom hade gett sig iväg mot starten i  London för några veckor sen.

Här har fyra bilar sammanstrålat för en matpaus

Ja, grabben bor inte hemma längre och han är vuxen nog att klara sig själv, men det är ett tufft äventyr så det är klart att mamma o pappa följer äventyret med spänning och nu har jag tillfälle jag också att följa äventyret på Facebook. Mongolrallyt 2016.

Jag hade läst om det här loppet nån gång men visste inte just så mycket om det. Startade visst för drygt 10 år sen när några unga grabbar var lite sysslolösa en sommar. "Vi åker till Mongoliet!

Det har växt till ett årligt rally till Mongoliet med nån form av välgörenhet som jag inte satt mig i. Dom samlar in pengar på vägen och 4-500 bilar är med. Ingen vinner, det gäller bara att ta sig fram. Vad som händer med bilarna när dom tagit sig fram till målet vet jag inte, det är ju lika långt hem. Säljer den kanske till nån köpstark mongol?

It's a long way to Ulan Bator, it's a long way to drive....

1750 mil från Sala till Mongoliet och inte direkt motorväg hela tiden. För Sala-grabbarna tog det en vecka bara att få plats på en båt över Kaspiska Havet och lite mutor behövdes visst också sen för att komma av båten. Bara visum till alla länderna gick på 10.000.

Det här berättade grannen alltså en grillkväll där vi också hörde att en av våra grannar jobbar utomlands och far runt mellan svenska ambassader, inte undra på att huset står tomt ibland. Så hörde vi också om han som skriver böcker om sevärdheter i Stockholm, ja många andra intressanta människor också som har anknytning hit till Stentorpet fick vi höra lite skvaller om och vi bidrog vi också med en hel del intressant.

En intressant grillkväll men så är det jag, knappast så intressant. Men jag har i alla fall en blogg i pensionärsstil....

OS i Rio utan TV

Idag hade jag riktig skrivkramp. Jag hade egentligen två riktigt intressanta ämnen, men det bet inte. Det blev papperskorgen och så tar jag till en nödlösning, OS i Rio som pågår ett tag till.

Det har väl gått hyfsat för Sverige, men jag har inte kollat nånting i direktsändning. Hela konkarongen är köpt av Viasat och när inte SVT och TV4 får sända får det vara för mig. Rätt skönt också nu när man måste sitta uppe mitt i natten för att kolla finaler men just idag, om en halvtimme när jag skriver det här,  går en intressant final jag gärna velat se.

Jodå, det är sport det här också. Självklart.

Ju mindre man kan om ett ämne, ju lättare är det att vara gnällig, och golf kan jag ingenting om. Så jag har ofta dissat golfare och golftävlingar, ja allt som har med golf att göra. Nu får jag krypa till korset och lova bot och bättring. För just nu börjar en spännande slutrunda där Henrik Stenson går ut i ledarboll som det heter och strax efter ligger David Lingmerth. Förlåt alla mina golfvänner om jag har några kvar, golf kanske inte är så dumt trots allt.

Friidrotten är annars det jag gillar bäst i OS, men det blir nog inga stora framgångar för Sverige, eller...? Angelica Bengtsson, Susanna Kallur... Spännande, men när man inte kan se det i TV finns det liksom inte.

Semifinalen i fotboll Sverige - Brasilien hade varit en höjdare att se, men nix.

Jag vet inte hur det funkar, men i en del länder MÅSTE sändningar av nationellt intresse sändas i Public Service-kanaler, så borde det förstås vara i Sverige också.

Och nu ska jag följa Henrik Stenson i hans moderatbandy som man sa en gång, men så säger jag inte längre. Heja Stenson! Golf är kultur det också.      

The American Songbook med mera.

Tiden räcker inte till. Läsa böcker eller lyssna på musik? Det finns så många bra böcker och det finns så mycket bra musik. Vad ska man välja?

Jag har lagt böckerna åt sidan ett tag nu och haft några kvällar med nonstop-lyssnande av min favoritmusik i stället innan jag släcker för natten. Men det finns så mycket bra musik, det är svårt att välja. Jag gillar väl en del ny musik också men igår var det mest The American Songbook.

I stort sett varje dag lyssnar jag på nåt ur den där fiktiva sångboken och det fina är att den musiken håller än, men hur länge? Jill Johnson sjöng den musiken nu i veckan i ett nyinspelat program och alla jazzsångare unga som äldre sjunger låtar ur The American Songbook, så den är långt ifrån slut.

I går hittade jag en kanal med bara såna låtar så den kanalen får väl surra i lurarna ett tag nu innan jag somnar, den musiken tröttnar jag aldrig på men snart nog kör rockkören igång igen, då blir det mer Creedence och Stones igen. Den musiken tröttnar jag inte heller på.

Max Raabe, snart i ett konserthus nära dig

Men först ska vi i kören avverka Evert Taube på vår första körsamling, så det blev några Taube-låtar också för att friska upp minnet, dom tröttnar man absolut inte heller på och så råkade jag stöta på Max Raabe igen, min gamle tyska favorit som kommer till Sverige i höst, och lyssnade lite på Mein kleiner grüner kaktus m.fl.. Sen lyssnade jag också en stund på den engelska 40-talskanalen som utökat med en 50-talskanal också. Bra musik kan man inte tröttna på.

Så efter midnatt blev det en jazzkanal en stund innan jag rundade av med 60-talspop med en timer som stängde av automatiskt så att jag kunde somna till gammal fin musik.

Mossigt? Antagligen, men det är nåt med den här takten. Dansvänlig foxtrot. Men vem kan foxtrot längre...? Och Taubes valser. Lär sig ungdomarna dansa vals numera?

Det finns så mycket bra musik, och bra musik tröttnar jag aldrig på.

Mitt dagliga bad, giv mig idag

Badtempen i ån är fortfarande helt OK, nån grad under 20.

Bryggan i ån.  

Som max gick den upp i 22 i år men tillräckligt för att det blivit ett dopp mest varje dag från vår anspråkslösa brygga. Jag tänkte mig ett dopp i morse också och tänkte skryta med det, men bangade ur när Margareta tyckte jag skulle ta duschen inne i stället. Det var frestande idag så det blev inget morrondopp i Viksbergsån idag.

Och bäst som jag tvekade damp det ner en stor gren från alarna. Den gick väl av igår i den hårda blåsten i går och nu på morgonen börjar det blåsa upp igen, det kommer att blåsa ner fler gamla grenar idag. Och i morgon onsdag då vädret på Stentorpet kommer att bli riktigt eländigt så jag avvaktar några dar med fler bad.

Till helgen är det kräftfiske i Sala och då kommer kräftfiskarna från stan med sina burar men jag låter mina kräftor vara i fred i ån, och inte tror jag det är så stora mängder. Dom sköter sig bra, har aldrig bitit mig i tån så dom får vara. Men åbadet fortsätter jag med åtminstone en bit fram i september.

Och i kväll på allsången från Skansen får vi höra den spännande fortsättningen av Sten & Stanleys "Margareta". Efter 40 år får vi veta vad som hände när hon öppnade dörren!

Det var allt för idag. Nyduschad men utan åbad tar vi en tur. Få se hur många grenar som blåst ner tills vi är tillbaka i  morgon.                    

Foppatofflor och kortbyxor

Snygga plasttofflor från IKEA

En sommar på landet är inget för modelejon, munderingen är inte så flashig. Foppatofflor och kortbyxor och en träningströja från nåt marathonlopp.

Så här har jag gått klädd nu hela sommaren med bara några korta avbrott. Bekvämt, självklart och praktiskt på sommaren speciellt i stugan, men ändå är jag inte helt nöjd. OK i stugan alltså, men jag drar helst på mig långbrallorna när jag ska visa upp mig officiellt även om det bara är en tur ner till Konsum för att köpa en liter mjölk. Ja, när det är riktigt varmt bryr jag min inte men då får det i alla fall bli mina lite snyggare kortbyxor.

Kortbyxor på jobbet såg jag aldrig på min tid. Inte på mig och inte på någon annan heller vad jag kan minnas, aldrig. Det är nog rätt OK nu på många arbetsplatser vad jag förstår, men Foppatofflor?  

En kallfront med oväder drog in över Stentorpet för en stund sen när jag gick in och satte mig vid datorn en stund, är det slut nu på kortbyxvädret tänkte jag? Men nix, jag hann inte mer än komma igång att skriva innan solen sken igen så det är mycket kvar än av sommaren, så jag får allt gå klädd så här ett bra tag till. Kortbyxorna får allt hänga med tills det är dags att klä upp sig och när vi flyttar tillbaka hem till lägenheten i Västerås.

Och nu passar jag på att visa upp mina snygga ben på en joggingrunda, i joggingspåret ska det förstås vara bara ben från april till en bit in i november!

Pokémon Go är inte helt enkelt

Det svåraste med Pokémon Go är att leta monster utan att visa att man är ute och letar monster . För det är ju lite skämmigt att hålla på med sånt där. Vid min ålder.

Så här ser jag ut på jakt

Sen är det svårt att fatta alla regler, där har jag inte kommit speciellt långt. Men i går fick jag i alla fall reda på vad ett Pokéstop egentligen är och så hörde jag att det finns ett Pokéstop nere vid Måns Ols så idag gjorde jag mig ett ärende dit och blev rikt belönad med en massa bollar (50 st?).

Och tur var väl det. Bäst som jag smög där utanför restaurangen och låtsades att jag bara kollade på utsikten, det var så mycket folk där på restaurangen, då dök det upp en jätteorm. Jag blev jätteskraj,  Dratini på 3,3 kg och 1,8 meter lång är inte att leka med. Jag försökte se cool ut och drog mig lite åt sidan och jag hade ju mina bollar. Kastade fyra bollar och fångade ormen och i ett huj ökade jag mitt Pokédex med bra många procent. Från 2 till 3 fångade monster. Tre fångster på tre veckor är väl inget toppresultat men jag har framtiden för mig.

Annars har det väl blivit som jag trodde i insändarspalten. "Väx upp! Löjeväckande!" etc. har jag läst. "När vi var unga var vi ute och spelade fotboll, klättrade i trän och larvade oss inte..."   Det var ju väntat, men jag har också läst en hel del positiva åsikter. Sven Melander jämförde det med stavgång för pensionärer på något sätt, kolla hans Youtube eller Facebook, jag minns inte riktigt hur han fick ihop det.

Jag blir nog aldrig nån toppspelare på Pokémon men man måste vara imponerad hur snabbt det spreds över hela världen. IT-profilen Brit Stakston jämförde med Facebook-boomen i augusti 2007 då användarna i Sverige gick från 40.000 till över en miljon på några veckor. Jag var trög i starten den gången men gick med några månader senare i alla fall, i oktober 2007, men när Pokémon Go släpptes 16/7 var jag med redan 17/7!

Men lite skämmigt är det. Vid min ålder..

Sven Melander-style

Sven Melanders Youtube-kanal har blivit en succé. Jämngammal med mig håller jag med honom om i allt, det är så vi runt 70 tänker.

IKEA-mugg. 15 kronor

Jag borde ha en sån kanal jag också om jag bara vågade svära med sånt eftertryck som han gör.

"Vem i helvete hittade på att lägga ett salladsblad på en ostsmörgås? Inte fan är det Zara Larsson som är problemet! Vem fan twittrar när dom äter sömntabletter!" Etc. Hade inte kunnat sagt det bättre själv.

Jag håller med om allt och om jag bara svor lite mer kanske jag också kunde få 100.000 följare. Jag gör ett försök i ett angeläget ämne. Så här skulle det kunna  låta om Melander tyckte som jag:

"Vem i i helvete bestämde att man måste bränna fingrarna av sig när man ska dricka kaffe? Vilken jävla idiot var det som tog bort örat på kaffekoppen och satsade på jättestora muggar där man behöver skyddshandskar om man inte vill ha brännblåsor på fingrarna..."  Så där kunde jag sitta och ryta i en videoblogg min Youtube-kanal.

Ja, frågan hänger obesvarad i luften vem idioten är, men nu bryr jag mig inte längre för nu har vi hittat en lösning. Vi var på IKEA igår.

"Made in Thailand" har IKEA designat en lagom stor kaffemugg med ett greppvänligt öra där allt är löst, jag kan dricka mitt morgonkaffe utan brännblåsor på fingrarna och succén var total när muggen dessutom var färgad invändigt så att den inte blir missfärgad av vårt järnhaltiga brunnsvatten.

Full poäng! Men jag fortsätter nog här i Mitt Sjuttital att på Grönköpingsvis självcensurera ev. svordomar. Som f-n och h-lv-t- mm. I Grönköping är man tom så fin i kanten att man skriver b-x-r, k-ls-ng-r och -lk-h-l. Stilfullt.

Vi ses i min frispråkiga videoblogg, där ska jag inte spara på krutet.

Rulla hatt i Västerås

Bister uppsyn, men skenet bedrar.

Efter över två månader i stugan i Sala är det fint att ta en utekväll i Västerås, rulla hatt och måla stan röd.

Det var rätt milt väder i går kväll, möjligen lite blåsigt, och mycket folk på stan, mycket med Västeråsmått mätt. Under året är det ofta söndagskvällar vi käkar på stan, ofta lite trötta efter en hektisk helg t.ex. Då har det ofta hänt att vi sitter ensamma på restaurangen, söndagen är ingen utekväll i Västerås. Det kan vara lite trist, roligare när det är lite drag.

Vi drog runt en stund för att välja ställe och det finns mycket att välja på. Tänkte först på "glasburen" på Smedjegatan, Bistro Gränden? Såg trevligt ut och inte fullt men det var lite väl hög ljudnivå därinne, Nej Tack! Vi hoppade glasburarna på Torggatan också och satsade på Bellman vid Stora Torget.

Folktomt på Smedjegatan,
men det skenet bedrar också!

"Wait to be seated" stod det och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Killen i baren nickade lite avmätt, men annan personal bara visslade förbi ett par gånger utan en blick. Så vi väntade ett tag till. Sen väntade vi inte mer.

I ställe hamnade på Nojon Moni, vårt gamla indiska favoritställe som fått ny ägare och nytt namn. Granne med Bistro Gränden och första gången på några år som vi åt där nu sen dom bytt namn. Där behövde vi inte stå och vänta i dörren som ett par fån utan fick en bra plats utomhus där vi kunde kolla alla Pokémon-jägare och alla andra som också rullade hatt i onsdagskvällen. Indisk mat är alltid gott även om Margaretas "Lamm Tikka"  nog var mer en gammal tacka, "Lamm Takka" men vi bytte lite mellan varandra och indisk mat är alltid gott.

Så hade vi ätit färdigt och nu skulle det rullas hatt! Men på ostadiga ben efter alltför mycket mat och en flaska Kingfisher så rullade vi i stället hemåt genom Rudbecksparken.

Vi får måla stan röd en annan gång.

Hallontider

Hallon på morronfilen, hallon och mjölk till lunchen och hallon som efterrätt till kvällen. Och det som blir över hamnar i frysen.

Hallon o mjölk som mellanmål också idag. Frysen är full!

Rabarberna är inte så goda längre och jordgubbarna är slut. Äpplena är inte riktigt klara än, vinbär finns det gott om men i år är det är framför allt hallontider. Och våra hallon är ovanligt fina i år.

Granen stod så grön och grann på kullen, men när vi tog ner den blev det fart på vår hallonbacke i stället. Hallonplantor nedgrävda lite osorterat, vildhallon blandade med trädgårdshallon och nu plockar vi ett par liter mest varje dag. Det kanske skulle ge mer och i alla fall vara mer lättplockat om vi planterat lite strukturerat i rader, men det är en poäng med att ha det lite vildvuxet också. Inte så noga.

Vår vildvuxna hallonbacke

Goda hallon, en gammal sort från början planterade på granntomten av trädgårdsmästaren som bodde där innan vi hamnade här på Stentorpet i Sala. Nyare sorter växer kanske snabbare och ger ännu större skördar, men inte är dom så här goda. Har jag chansen provsmakar jag några hallon (pallar..) på tomter jag går förbi och ofta är dom helt smaklösa, inget går upp mot våra hallon.