En klarsynt analys

Klarsynta analyser av stora politiska frågor ägnar jag mig inte så mycket åt här i sjuttitalet, min tanke är mer att fånga bagateller från mitt flärdfulla liv i sus och dus i det hektiska stadsvimlet här i Västerås och på femte våningen på Karlsdal med utsikt över stan och världen. Visst har jag åsikter om det mesta men jag håller på mig. Men en klarsynt filmanalys kan jag kosta på mig. Vi såg Turist igår.

Knökfullt på Elektrabio, dom satte tom in 3-4 extrastolar längs med sidorna. Så här efter Guldbaggegalan 2015 och "Bästa film" och sex baggar vill väl alla se den nu. Visst var den bra, men först som sist så gillade jag "En duva satt på en gren" med sina absurda scener bättre. Men med Turist hände det ovanliga, vi gick och analyserade filmen på väg hem, det brukar vi inte göra, oftast brukar vi bara säga om vi gillade filmen vi sett eller inte. Så den gav väl ett visst intryck.

Filmen handlar om en familj där pappan jobbat för mycket och familjen åker på skidsemester till ett lyxhotell i Alperna för att umgås, råkar ut för en dramatisk händelse där pappan räddar sin mobil och sig själv medan mamman tar hand om barnen. Så handlar resten av filmen om den rubbade mansrollen.

Stor dramatik, men mobilen hann han rädda!

En kommentar om själva miljön först så förstår jag att det är väl så här det är i Alperna. Vackra vyer och fantastiska backar och jättehotell där det ena överglänser det andra. Lyxrestauranger, moderna liftanläggningar, kanonbackar och pistmaskiner och 100.000-tals människor som har råd att betala dyrt för sin fritid. Det var inget konstigt, men var var alla människor? Var det nån tanke med att det var så tomt i hotellkorridorerna och i backarna. Det där hotellet konkar nog snart om det fortsätter så där. Det var mer folk i Kungsberget härom veckan.

Så till det där med mansrollen, visst var det fegt att smita undan, men jag tyckte synd om pappan, mamman blev lite oresonligt tjatig till slut. Jag tycker väl själv att jag inte har nån macho mansroll att försvara, så jag hade nog lagt mig platt om jag smitit undan i paniken, sen hade mamman fått tjata på hur mycket hon ville om det och förstört semesterfriden om hon tyckte det var värt det. Men då hade det väl inte blivit 6 Guldbaggar.

Då kanske jag har mer gemensamt med Sunes pappa Rudolf i den andra skidfilmen som är aktuell, Sune i fjällen. Den tror jag vi ska se i helgen. Tramsfilm förstås, men dom andra Sune-filmerna vi sett tycker jag inte är så dumma. Nån som snubblar, nån som spiller, nån gör bort sig på nåt pinsamt sätt, men det är fint att det görs spelfilmer för barn och ungdom  med enkel humor som kontrast till alla välgjorda amerikanska animerade barnfilmer med snabba amerikaniserade skämt som man måste vara vuxen för att riktigt förstå.

Film är bäst på bio brukar jag säga. Vad får man allt ifrån...