Som tur var började vi dan med en solig förmiddagspromenad nedåt Mälaren men från strax efter elva satt vi där och följde TV-sändningen fastän man inte vet så mycket och reportrarna mest upprepar vad man redan sagt. Men vi sitter och kollar ändå och så är man ju med i samma ögonblick det händer, när smällarna hörs. Som vi följt så mycket dramatik tidigare genom åren.
Det här var snäll TV-dramatik för en 15-åring |
Redan när Vasa bärgades minns jag att jag kollade allt fast hon bara lyftes några centimeter om dan. Sen var det Norrmalmstorgsdramat, Västtyska ambassaden, flygkapningar, Palme förstås, 11:e september, Tsunamin och alltför många andra dramatiska händelser också. Fast jag vet förstås att det man ser i direktsändningar ofta är spekulationer som får justeras senare när alla fakta blir klara, men det är alltför spännande att inte vilja följa dramatiken direkt på TV.
Minns en kompis som när Palme sköts sa att dom direkt rusade till videobutiken och hyrde massor av filmer, för nu skulle det ju inte vara nåt att se på Tv på länge som dum uttryckte sig. Jaja...
Men på em i går mådde jag nästan lite dåligt så när bilfirman ringde att bilen var klar tog jag en lång, lång promenad för att hämta bilen. Det är 7 km dit men jag gick nog det dubbla, rätt skönt att rensa hjärnan och lungorna och gå och fundera lite för sig själv.
Sen blev det en stund till med TV-bilder från Paris efter en dramatisk dag. Tyvärr var det ännu mer dramatik på andra håll samma dag i går där inga TV-reportrar kan rapportera, i Nigeria t.ex. Ibland mår man lite visset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar