Ett slitet uttryck

Vi säger det flera gånger i veckan och drog till med det nu i kväll igen: "Så skönt det är att bo i stan" brukar vi säga. "Nära till allt"

Ja, om man räknar sånt som finns i stan förstås, och nu har vi haft en barnbarnshelg med Almungeungarna och då hade vi allt inom gångavstånd. 

På väg till en kväll på stan

Badhuset lockar alltid, men det fick bli det vanliga badhuset, Kokpunkten sparar vi tills de lite större barnbarnen får tid att hälsa på. Lilla rutschbanan ner i lilla grunda bassängen var tillräckligt häftig den här gången.

Vi tog en promenad ner till Filmstaden och kollade Sune i fjällen, den var extra passande då dom precis själva lärt sig att åka slalom. Bilen fick stå kvar hemma i garaget. Så till kvällen tog vi en promenad ner till stan igen. Lite duggregn och halt var det förstås, men det är ju som sagt nära. Vi hade bestämt oss för Di Spagna klockan sex.

"Ring och boka bord" sa Margareta. "Dumheter", sa jag, "inte behövs det så tidigt. Men OK då..."

Vår närmaste restaurang är nog samtidigt den äldsta där ingenting är ändrat sen det byggdes om från en Konsumbar på sjuttitalet(?) Eller tidigare? Och en av stans populäraste restauranger, vi hamnar oftast där när vi äter ute med barnbarnen, dom har bra barnmeny. Vi fick ett eget bås och Selma tyckte det kändes som vi satt på en båt och Nelly konstaterade att "restaurang på kvällen" kändes lite extra mysigt. Och en sån tur att vi bokade bord, det blev helt knökfullt! Jag har gjort såna missar förr, alltså räknat med att det säkert finns plats, men till Di Spagna ska jag i fortsättningen komma ihåg att alltid boka bord.

Men för att återknyta till dagens tema så är det ju nära till nästa restaurang också, men ute i ruskväder med flickorna var det fint att inte behöva gå och leta. 

Skönt att vi har nära till Di Spagna och skönt att vi har nära hem efteråt också.