Yrke? Pensionär!

Jag har en lätt allergi inför det där uttrycket. De som känner mig och läst mina bloggar tidigare har sett att jag kommer tillbaka till det där ibland och skulle jag hamna i lokaltidningens "Vi 5"-utfrågning kommer jag att svara Motionär eller nånting annat på frågan om yrke, absolut inte Pensionär. Knappast ett yrke.

För våldsam pensionär?

Jag kom att tänka på det där igen igår när jag såg frågan om en eventuell staty i Växjö och så idag igen när jag satt på spinningcykeln på Actic. Om man bara kallar sig "Pensionär"  blir man lätt klassad som en grå, tärande och lite trögtänkt massa där man mest är till besvär. Ja, det flesta av oss som svettas i kapp på seniorspinningen  yrkesarbetar kanske inte så mycket, möjligen att konstnären fortfarande är aktiv, en konstnär pensionerar väl sig aldrig men även vi andra är det trist att se bara som "pensionärer".

Bandyspelaren med en massa SM-guld, landslagsmatcher och träningsuppdrag i bagaget, fotbollstränaren som tränat allsvenska lag och tom damlandslaget, simmaren som fortfarande är i världsklass i sin åldersklass, maratonlöparen som sprungit ett varv runt jorden m.fl., nej vi yrkesarbetar väl inte så mycket längre men inte är vi väl direkt en grå massa. "Det var bara en massa pensionärer där" brukar jag höra i olika sammanhang och då hugger jag direkt som en kobra. Vadå "bara"?

I rockkören har vi en tjej som jobbar i Bryssel, då får man en tanke. Och en av oss sitter i Hovrätten fick jag höra härom dan. Jag har ingen aning om vilken specialkompetens just dom har som fortfarande är attraktiva i samhället, men tänker man efter, vilken otrolig kunskapsmassa den där grå massan "pensionärer" har som bara läggs åt sidan när man byter yrke till att bli "Pensionär". I en avlägsen framtid kommer säkert den kunskapen att utnyttjas på något sätt. Inte så att vi nödvändigtvis behöver att jobba till 80 men vilket resursslöseri att inte utnyttja all kunskap som yrkeskåren Pensionärer sitter inne med. Tycker jag.