Utanför Coop Konsum på Igor stod en kille (25?) och hängde. "Det där är en snattare" sa Margareta. Det gillade jag inte att hon sa, "så där kan man inte säga" försökte jag med för inte ska man anklaga folk för tjuveri bara för att dom ser lite skumma ut försökte jag med men så berättade hon att i nån affär hon handlade i en gång gick snacket bland expediterna att dom skulle hålla ett öga på den där mannen. Han är väl välkänd i affärerna i stan kan man tänka och nu kände Margareta alltså igen honom.
Tänkte inte mer på det, vi gick in i affärn och plockade på oss den dagliga ransonen ekologisk frukt och grönsaker och så sneglade jag på några läckerheter i delikatessdisken, skulle vi vara lata och köpa hem nåt extra till lunchen tänkte jag.Då med några snabba steg kommer killen sättande. 2 sekunder fram till räkbomben (som jag av egen erfarenhet vet är både god och prisvärd), hugger den översta och är lika snabb tillbaka till grinden som inte hunnit slå igen och snabbare än Fantomen är han ute ur affären och lunchen är fixad. Vi bara tittar på varandra, Margareta och jag och de andra kunderna där, vi som i praktiken får betala för snattarkillens lunch.
Det här risken känner förstås Coop Konsum till och dom borde väl mera ha kålrötter och såna nyttigheter så där lättsnattat än färdiga lunchrätter, jag ska påpeka det för Jerry, butiksföreståndaren, när jag ser honom nästa gång. Och "ta fast tjuven" får han själv springa och ropa, det känns inte som att det är vi kunder som har den rollen.
Och snattarn som är välkänd i affärerna ska jag hålla ögonen på nästa gång jag ser honom. Han snattar säkert ofta, åker väl dit ibland och blir dömd men fortsätter att snatta tills det blir grövre brott eller att han bättrar sig. Ja, det är förstås bara en högst personlig fundering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar