Med den titeln brukar det bli några extra läsare på bloggen har jag sett tidigare, men tyvärr jag har inget att komma med idag.Jag tom missar första programmet, är på annan ort men i ett liknande ärende som jag återkommer till med det snaraste; men kommande program kommer jag att se och kommentera med engagerade åsikter. Och för att hylla gårdagens bemärkelsedag (semikolonets dag) så drog jag till med ett semikolon i förra meningen. Visserligen felplacerat, men det såg väl alla mina läsare, båda två menar jag... Ja ett semikolon men två läsare förstås, jag vill gärna vara tydlig.
I melodifestivalen i kväll tävlar Jessica Andersson ser jag, hon verkar snäll och ställer alltid upp på TV, hon kan väl få gå till finalen, mer vet jag inte. Och inte bryr jag mig ett vitten egentligen om vem som vinner eller förlorar, men en sak vet jag. I mitt Facebookflöde kommer några av mina kamrater, jag vet vilka, skriva om hur dumt det är och vilken dålig kvalitet det är på underhållningen, det gör dom varje år. Lite roligt är det att eftersom dom klagar ändå visar att dom alltid tittar och sen bara ser sin egen kultur som fin kultur.
Vilken höjdare det här var när barnen var små. Coca-cola, chips och ostbågar och alla hade sina favoriter. Stora uppslag i kvällstidningen där man kunde fylla i sina egna poäng. Saknar den där stämningen ibland.Ännu tidigare minns jag när vi grabbar i 17-18-årsåldern tog lördagsrundan i Olles pappas Ford Customline och lyssnade på finalen i bilradion. Det var långt innan Sverige började få låtskrivare som kunde konkurrera med Frankrike och Luxemburg och om det blir några vinnarlåtar i år återstår att se, jag har noll koll.
Men "Heja Jessica" bara för att du ser så snäll ut och alltid ställer upp. Om låten var bra får jag återkomma till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar