Min sämsta sida?

Utseendefixerad? Knappast men här kommer en lite egotrippad fundering över mitt yttre som har visat sig inte vara så ungdomligt perfekt som jag har trott. Ja Margareta blir ständigt galen över min virvel i håret som jag aldrig kommer till rätta med så visst försöker jag hålla mig snygg, men så såg jag mig själv på ett foto igår och blev lite lätt chockad, hoppas jag ser bättre ut från nåt annat håll, för det här var inte för vackert.

Min sämsta sida avslöjad.

Jag hamnar inte så ofta på bild, jag sköter mest fotograferandet själv för det mesta och får väl passa mig bättre i fortsättningen.

Att man har en bättre och sämre sida har man ju hört, men det har jag aldrig funderat över förrän nu då. Jag tog en titt med spegeln i badrummet och kom fram till att den högra sidan absolut inte är vacker, det är definitivt min sämsta sida. Den vänstra är visserligen inte så mycket bättre, men ändå. Jag är inte fullt så gråhårig som kamraten bredvid på bilden, men heller inte alls så ungdomligt avvikande i kören som jag trott. Jag ser ju ut som alla andra 65-70-75-åringar. Det hade jag ingen aning om! Hur kunde det bli så här!

Så kommer jag osökt att tänka på Palme (det där med ingen aaaning...) som hade en klädstil jag uppskattade. Kalufsen spretade åt alla håll och kläderna hängde lite skrynkligt på honom. Slipsen på sne' och en röd toppluva till kostymen var inget ovanligt. Så sprang han flitigt i joggingspåret också, det var väldigt ovanligt på hans id En förebild på många sätt.