Krylbosmällen

Krylbo 1941, upptakten i Blå Stjärnan

Jan Guillous senaste bok Blå stjärnan  i serien om "Det stora århundradet"  börjar med Krylbosmällen i juli 1941. Och nu fick jag riktigt dåligt samvete, jag borde pratat mycket mer om Krylbosmällen med pappa Sven och mamma Karin medan det fanns tid till det. Men nu är det sen länge försent.

Dom bodde ju bara 2-300 meter från smällen! Pappa Sven jobbade på järnvägsposten i Krylbo då -41, var han kanske i tjänst den där dagen. Vad såg han? Visst nämnde han smällen nån gång men jag minns inte vad han sa, jag lyssnade väl knappast och frågade aldrig vidare. Under beredskapen låg han i Charlottenberg och var med om en del dramatik vid norska gränsen vet jag, men jag frågade aldrig om det heller, man har ju fullt upp med sitt.

Calle Jularbo fyller 50,
morfar är med och uppvaktar    

Och Sala på 30-talet med Salaligan, hur gick snacket där då bland Salaborna? För nog måste det väl ha pratats och skvallrats.


Morfar Axel som var statare innan han som lite äldre blev snickare, vad hade inte han haft att berätta om det förskräckliga systemet som närmast livegen. Och så turnerade han med Calle Jularbo, vad hade han inte haft att berätta även om det livet, Jularbo var ju en riktig idol, nu med ett eget museum. Glamoröst? Groupies? Jag vet inte om det förekom i dragspelsvärlden, och jag frågade inte heller, man har ju fullt upp med sitt. Åtminstone är det levnadshistorier som hade varit värda att bevaras bättre.


Lite orättvist då att mitt eget oglamorösa liv finns dokumenterat dels i en intervju som bevaras i bombsäkra skyddsrum (???) hos Länsteatern och även en levnadsbeskrivning hos Tekniska Museet. Där har eftervärlden forskningsmaterial att gräva i, men exemplen ovan är allt mer intressanta.

Och nu läser jag vidare i Blå Stjärnan, det här var bara ett kort snedsprång mellan ett par kapitel.