Bron tar slut i kväll

Som tablå-TV-tittare har man sina rutiner, Bron på söndagskvällarna t.ex. Ikväll tar det slut. Hur ska det sluta?

På samma sätt som jag ibland drar mig för att börja med en alltför tjock bok, på samma sätt drar jag mig för att börja se en alltför lång TV-serie, 10 avsnitt á en timme är lite väl mycket, men den här omgången har varit den bästa tycker jag. Lite färre namn att hålla rätt på, men Hans Rosenfeldt som ser så snäll ut, hur kan han få ihop en så här hårdkokt serie? Ikväll tar den alltså slut. 

Det är en dum egenskap, men tyvärr kan jag sällan sluta läsa en dålig bok, jag kämpar mig igenom det jag börjat med. Samma sak med en dålig film, jag sitter kvar. Och tyvärr också med en TV-serie i 10 avsnitt á 45 minuter. Som Ängelby som också nu till sist har kommit fram till sista avsnittet. Äntligen får jag säga.     

Annars gillar jag det här rätt bra att ha någon serie man gillar och kolla regelbundet, vi har inte så mycket kvällsaktiviteter längre, men 5-6 avsnitt kan räcka. 

Lite olika smak har vi Margareta och jag, och ibland tänker jag att jag har lite tråkig, omodern smak när jag väljer TV-program så de senaste veckorna har jag försökt kolla några program som ger feta rubriker i Aftonbladet. Jag kanske borde följa med lite bättre så jag har t.ex. kollat Paradise Hotell, och några skrikprogram på TV5 och just nu medan jag skriver det här har jag tittat in på "Bonde söker fru" men jag har alldeles för ont om tid för att spilla bort min ungdom på sånt. Eller så är det bara så att jag är en torrboll.

Jag märkte det igår när några vänner försökte föra in samtalet just på Idol och Bonde söker fru, men vi hade inget att tillföra det samtalet.... Absolut inga värderingar, man har bara olika smak. Andra program jag inte klarar är t.ex. Så mycket bättre och Äntligen hemma. Torrboll!?

Men så sitter jag i stället klistrad vid Riksteaterns klimatperformance som sänts 24 timmar om dygnet i snart 20 dagar! 20 * 24 = 480 timmar! Nu har jag kanske bara följt loppet några timmar allt som allt, men är ens det normalt kanske nån tycker.

I morgon måndag mellan 9-10 är man i mål i Paris efter över 400 mils löpning, det finns risk att det blir ett blogginlägg i ämnet i veckan, men tills dess ska jag följa Maria Bernard-Brune från Montcornet en stund till där hon i snygg stil med 16 mil kvar till Paris joggar fram i nordöstra Frankrike. Hon har sprungit ett bra tag nu och blir nog snart avlöst av nästa löpare i den här otroliga stafetten.

Heja Maria - TV när den är som bäst!