En marathonvecka

Egotrippad och självskryt... Må så vara, men efter den här träningsveckan är jag både nöjd och mallig. 42 kilometer på en vecka är mycket även för ungdomar under 71 år.

"Malmsjös plank" kallar jag det. 

Jag hade bara fem dagar på mig den här veckan, och på kvällarna orkar jag inte träna så hårt. Ett par eftermiddagar försvann som två-dagar och så var det några uppdrag andra eftermiddagar som tog sin tid. Och jag som tänkt springa en mara den här veckan. Men med en imponerande disciplin kom jag just hem efter 42 kilometers löpträning på de här fem dagarna. Uppdelat på fyra gånger runt 1 mil per gång, men "Back on track" med besked!

42 kilometer är över fem timmar med min fart, man hinner tänka mycket. Det är inte alltid det man tänker lämpar sig för att återge här, men här är några exempel från idag. När jag passerar Malmsjös plank tänker jag alltid på "min gode vän" Jan Malmsjö. Han ringde mig just där och önskade mig lycka till i New York för lite drygt ett år sen. Strax därefter passerade jag Hovdestalund där jag ropade ett "Grattis på Fars Dag" till pappa Sven och sen längs med Skultunavägen ner mot stan tänker jag alltid på 50-talet av nån anledning. Jag åkte där så ofta på min moppe på väg till kompisen Olle i Skultuna kanske därför jag hamnar i 50-talet just där?

Till våren ställer vi upp i Kungsholmen Runt.

Så tänkte jag rätt mycket på tragiken med Ida i Upplands-Väsby, hon som blev mördad i joggingspåret. Det var veckan efter det som jag kom igång med med joggingträningen på allvar igen. I en manifestation mot våld sprang jag tillsammans med vår Elisabeth, och det gick så dåligt för mig då, så det var bara att sätta igång med träningen igen och nu har jag redan klarat min första mara även om den var uppdelad i portioner.