En klarsynt analys

Klarsynta analyser av stora politiska frågor ägnar jag mig inte så mycket åt här i sjuttitalet, min tanke är mer att fånga bagateller från mitt flärdfulla liv i sus och dus i det hektiska stadsvimlet här i Västerås och på femte våningen på Karlsdal med utsikt över stan och världen. Visst har jag åsikter om det mesta men jag håller på mig. Men en klarsynt filmanalys kan jag kosta på mig. Vi såg Turist igår.

Knökfullt på Elektrabio, dom satte tom in 3-4 extrastolar längs med sidorna. Så här efter Guldbaggegalan 2015 och "Bästa film" och sex baggar vill väl alla se den nu. Visst var den bra, men först som sist så gillade jag "En duva satt på en gren" med sina absurda scener bättre. Men med Turist hände det ovanliga, vi gick och analyserade filmen på väg hem, det brukar vi inte göra, oftast brukar vi bara säga om vi gillade filmen vi sett eller inte. Så den gav väl ett visst intryck.

Filmen handlar om en familj där pappan jobbat för mycket och familjen åker på skidsemester till ett lyxhotell i Alperna för att umgås, råkar ut för en dramatisk händelse där pappan räddar sin mobil och sig själv medan mamman tar hand om barnen. Så handlar resten av filmen om den rubbade mansrollen.

Stor dramatik, men mobilen hann han rädda!

En kommentar om själva miljön först så förstår jag att det är väl så här det är i Alperna. Vackra vyer och fantastiska backar och jättehotell där det ena överglänser det andra. Lyxrestauranger, moderna liftanläggningar, kanonbackar och pistmaskiner och 100.000-tals människor som har råd att betala dyrt för sin fritid. Det var inget konstigt, men var var alla människor? Var det nån tanke med att det var så tomt i hotellkorridorerna och i backarna. Det där hotellet konkar nog snart om det fortsätter så där. Det var mer folk i Kungsberget härom veckan.

Så till det där med mansrollen, visst var det fegt att smita undan, men jag tyckte synd om pappan, mamman blev lite oresonligt tjatig till slut. Jag tycker väl själv att jag inte har nån macho mansroll att försvara, så jag hade nog lagt mig platt om jag smitit undan i paniken, sen hade mamman fått tjata på hur mycket hon ville om det och förstört semesterfriden om hon tyckte det var värt det. Men då hade det väl inte blivit 6 Guldbaggar.

Då kanske jag har mer gemensamt med Sunes pappa Rudolf i den andra skidfilmen som är aktuell, Sune i fjällen. Den tror jag vi ska se i helgen. Tramsfilm förstås, men dom andra Sune-filmerna vi sett tycker jag inte är så dumma. Nån som snubblar, nån som spiller, nån gör bort sig på nåt pinsamt sätt, men det är fint att det görs spelfilmer för barn och ungdom  med enkel humor som kontrast till alla välgjorda amerikanska animerade barnfilmer med snabba amerikaniserade skämt som man måste vara vuxen för att riktigt förstå.

Film är bäst på bio brukar jag säga. Vad får man allt ifrån...
     

De sista entusiasterna

Det börjar bli omodernt med tablå-TV, vem lagar längre raggmunk med fläsk och varför ska man ha fast telefon längre etc, etc. Det är mycket som försvinner, men Povel sjöng en gång om "de sista entusiasterna", det är vi som håller ställningarna. Förresten vem bryr sig längre om Povel Ramel?

Mycket att välja mellan

Jodå, vi de sista entusiasterna står fortfarande starka och käkar vår raggmunk framför TV-n när "Fråga Doktorn" eller "Go Kväll" sänds! Och igår köpte jag en ny telefon för vår fasta telefonanslutning, en till lägenheten och en likadan till stugan. Vi släpper inte våra vanliga telefoner än på länge, det är fortfarande praktiskt med en fast telefon tycker jag.

Mobilen vet jag aldrig var den ligger och oftast är ljudet avstängt medan den fasta telefonen har sin fasta plats i laddaren och den är ju alltid på. Och med IP-telefon blir det också en väldigt blygsam månadskostnad för en fast telefon, det är väl knappt nån som väljer bort den av kostnadsskäl kan jag tro, Och rätt billiga var dom här telefonerna jag köpte igår, dom kostade 199 kronor styck och funkade på direkten. Jag tvekade bra länge mellan några med snyggare design och fler funktioner men som vanligt blev det en av de billigaste. Säkert bra nog.    

Det enda jag inte gillade var de trista ringsignalerna. Vår modell hade 10-15 varianter att välja mellan, den ena tristare än den andra. Om det ändå hade funnits en vanlig, gammaldags signal!

Så kollade jag in några fräsiga Bluetooth-spelare när jag ändå var där, det får bli nästa inköp hos NetonNet men där måste jag kosta på mig lite extra så att det blir riktigt bra ljud. Om jag inte, som jag skrev häromdan, behöver ett aktivitetsarmband först förstås.

Än har jag inte handlat färdigt. Och Povel tröttnar jag aldrig på:

               

Tur att vi har Elektrabio

Vi såg förstås Guldbaggegalan igår på TV, vi fastnar ofta i TV-soffan på galorna. Petra Mede var bra som vanligt, det kan man inte säga om alla programledare för andra galor. Sen kan man kanske undra varför man sitter och kollar, "jag vill tacka mamma, jag vill tacka nisse, jag vill tacka...." etcetc, men man vill ju hänga med i det som händer,  och här kommer ett filmreklaminslag. Film på Elektrabio.

Elektra har två små salonger 

Det är tur att vi har Elektrabio. Vi har missat Turist, Gentlemen och några till av dom som fick priser igår, och när dom gått färdigt på SF Bio så rullar dom kvar ett bra tag till på Elektrabio, det är det fina. Dom kanske inte har samma lönsamhetskrav som  SF Bio men det är samma biljettpris som på SF, det är väl det som gör att dom kan ha råd att ha massor av filmer samtidigt på programmet? Ja, det är väl så det är uträknat. Och modern digitalteknik med 3D har dom också.

Sen är Elektra också en "Folkets Bio" och visar lite smalare filmer, men där är jag lite dålig att hitta gobitar, det ska jag bli bättre på, ett lite försenat nyårslöfte kanske, eftermiddagsfilmer. Och så borde jag utnyttja deras direktsändningar från Metropolitan lite bättre. En konsert från Berlin såg vi en gång och en musikal från en Londonscen, det tror jag är allt.

Glada Änkan fån Metropolitan är nästa direktsändning, men just då har vi biljetter till en musikal i Stockholm, så det missar jag, men det är med i det här försenade nyårslöftet, jag ska banne mig se en direktsändning från Metropolitan på Elektrabio i Västerås. Asap.

Omgivning under påverkan

En travestering av en gammal filmtitel från 70-talet som jag faktiskt minns lite av.

Hur mycket jag påverkar vet jag inte men många i min omgivning har börjat koppla ihop mig med motion märker jag, jag sträcker på mig! Grabbarna i kören framför allt: "Har du några maror på gång etc" Faktiskt mer nu på senare tid än förr, har det med min vurpa att göra? Likadant i gubbgänget på spinningen. Mer än förr, tycker dom synd om mig nu har jag tänkt? Men jag har aldrig beklagat mig.

Populära hos tandläkarn. Nåt för mig?

Hos tandläkarn har det också varit mycket motionssnack där man ofta kommit in på spinning o skridskor och så pratar dom sig varma över aktivitetsband som håller igång på dom. Jag tar det verkligen positivt när folk kopplar ihop mig med motion och friskvård. Inte för att jag inbillar mig att jag har en markant inverkan på omgivningen, men säkert lite grann i alla fall och lite jag blev själv påverkad av snacket hos tandläkarn.

Så aktivitetsband då, är det nåt för mig? Lite roligt kunde det vara. Jag ska börja leta lite i tester vad som kan passa och om nån fungerar ihop med min mobil. Kostar inte alltför mycket, 4-500 upp till 1000-1500 vid en snabb koll. Och jodå, jag är lite väl lat jag också ibland och kunde ha hjälp av en av pådrivare. Det som talar emot det är alla de här prylarna man samlar på sig.

Jag gick en sväng häromdan genom NetonNets lagershop. Samma dag var jag också hos Kjell & Co och man kan inte låta bli att sucka över alla grejer och manicker som finns nu för tiden. Onödiga grejer som kan vara roliga att ha och sisådär lite bra att ha i alla fall. Ofta rätt billiga men som man väldigt lätt kan vara utan och som bidrar till miljöförstöringen i världen. Men samtidigt håller man ju konsumtionen igång i samhället, det är ju också viktigt sägs det.

Sen är det ju uträknat så att det inte är vi pensionärer som ska hålla hjulen snurrande, vi fick ingen del av Alliansens skattesänkningar, tvärtom, men påverkad av tandläkarn kanske jag kan unna mig ett aktivitetsband i alla fall, dom ser rätt fräsiga ut.    
                             

Vild och galen?

Det här blir nog en av mina mest ointressanta blogginlägg, men det vara bara en tanke som slog mig.

Jag läste häromdan om hur hårt vi håller fast vid våra frukostvanor. Men så sa Margareta häromdan: "Ska vi inte ändra våra frukostvanor?" Jag har stadigt hållit fast vid mina morgonvanor och bara gjort några små justeringar då och då, dags att bli vild och galen och kasta sig ut i det okända?

Jag började med 2-3 limpmackor med ost och varm choklad som riktigt ung. Ja ända upp i gymnasieåldern körde jag med det och ofta serverat på sängen av mamma Karin. Riktigt bortklemad!

Nu händer det grejer!

Sen som vuxen blev chokladen utbytt mot kaffe men inte förrän uppåt 40 kom första förändringen när jag la till en tallrik filmjölk och efter ytterligare 10-15 år blev det müsli på filen, det är hela min utveckling vad gäller frukosten. Sen kommer Margareta och tycker vi ska göra förändringar, det verkar skrämmande.

Inte ens när jag en gång ofta åt hotellfrukost på jobbresor så åt jag annorlunda, höll fast vid 2-3 ostmackor och kaffe, men där erkänner jag att numera tar jag för mig av allt när jag får tillfälle till en hotellfrukost. Extra allt.

Min nya frukoststil

Men hur ska man ändra en sån här perfekt frukostvana? Ägg möjligtvis, men knappast gröt, det har jag aldrig gillat. Rostat bröd är lite äventyrligt och lagom stor förändring och jag köpte en brödrost så sent som förra veckan. det får nog räcka med det.

Nu blir det spännande att se i slutet av sjuttitalet om jag har gjort några framsteg. om jag vågat göra några förändringar av mina morgonrutiner eller om jag tragglar på med min vanliga fil och mina ostmackor. En bekant äter alltid ägg och sill, amerikanska pannkakor är gott, kanske ägg och bacon, gärna frukt i någon form, eller jordgubbar och champagne...?

Skidweekend på skidor

Stentorpet, Sala, Sweden

Förra helgens skidweekend åkte vi inte en meter, då gick vi och sköt barnvagnen i stället. Den här helgen blev det i alla fall av. Flera kilometer.

Finska Karhu

Det är inte varje år det blir skidåkning, och i år trodde jag det skulle bli ett sånt år men så kom det lite snö och jag spårade skogsvägen fram till bonden så vi kunde ta några vändor. På våra enkla budgetskidor som jag gnällt lite över blev det i alla fall en liten tur så vi kan säga att vi åkt skidor i år.

Första moderna skidorna jag köpte efter träskidorna var när jag var i 25-årsåldern. Konsum hade i ett samarbete med ryssarna tagit fram en modern, smal skida. Helt värdelösa, alldeles för hårda minns jag. Och skidskorna i plast var så kalla att man alltid frös om tårna.

Så köpte vi dom här skidorna för snart 20 år sen och dom är inte mycket bättre, kanske Margaretas vallningsfria är snäppet bättre än mina, hon åker i alla fall fortare än jag.

Men det var lite väl tråkigt spår. Visserligen är det fint genom skogen, men jag orkade inte spåra mer än en dryg kilometer. För inte så länge sen gick det ett milspår här förbi men det orkar jag inte med att lägga upp alldeles själv, vi väntar på att nån entusiast med snöskoter gör jobbet.

Men det var kul att åka några kilometer i alla fall. Med min dåliga teknik blev jag rejält trött av det.  


         

     

 

Tandläkarskräck?

Pga olyckliga omständigheter, min vurpa i joggingspåret, har jag umgåtts lite väl mycket med min tandläkare den här hösten och ända nu in på vintern, men nu tar vi en paus, Björn, Eva-Lena och jag.

Därför har det varit lite väl mycket ältande om tandläkarn här i bloggen, men det här blir det sista på ett tag har jag tänkt. Som en sista fundering tänkte jag idag på hur det skulle ha varit själv att jobba som tandläkare, skulle man ha trivts eller över huvud klarat av det satt jag och funderade i tandläkarstolen idag.

Hypotetisk fråga, hade jag ens kommit in på tandläkarutbildningen? Jo om man verkligen velat kanske och varit lite mer målmedveten som ung, men så var det ju inte. Tandläkarskräck har jag verkligen inte, men i rollen som tandläkare skulle jag nog vara rejält skraj för att börja borra och härja i folks munnar, omvänd tandläkarskräck. Patientskräck.

Vi har ju alla samma uppsättning av tänder, men det måste väl ändå se väldigt olika ut i i folks munnar, alla har ju inte Hollywood-leenden. Imponerad hur tandläkarn direkt vet hur han ska göra och i princip har han alltid blivit klar i tid till nästa patient. Han har grubblat lite ibland när nåt verkat ha gått lite på tok, men så fixar han lugnt till det ändå. Nä, jag tror inte jag hade pallat för att bli tandläkare.                          

Lönen då? Antagligen tjänar dom bra, det borde dom i alla fall göra. Skulle ha kunnat skola om mig nån gång när det vanliga jobbet blev lite väl tjatigt och slitsamt, det är jag imponerad på folk som vågar. Men nu känns det kört, och det är nog lika bra det. Jag hade nog blivit en dålig tandläkare.

Men jag är nöjd med mina fina Zirkonium-tänder - porslinets skönhet, metallens styrka säger reklamen.
    

Bastusnack

Spinningen på onsdagen och bastun efteråt ger ofta eko ända fram till torsdagsmorgonens bloggeri om det blir bra bloggämnen, och sen tack vare Googles generösa lagringssystem kommer samtalsämnena att lagras i min blogg ända in i evigheten. Så här gick snacket igår:

Först hade vi hört på morgonnyheterna glada nyheter om hur nyttigt det är att dricka kaffe. Men den diskussionen spårade snabbt ur när vi kom in på den negativa följden av kaffedrickandet att man sen alltid får hålla koll på närmaste toalett. Nej, hur den diskussionen slutade går jag inte in närmre på, kiss och bajs för seniorer.

Så avhandlade vi Smartphones och surfplattor, appar och sånt. Jag ligger lite lågt där för den normala åsikten är att det mesta är dumt, "jag är inte intresserad" och "det är mest nåt för barn och barnbarn". Men nån hade lärt sig en app och berättade stolt om hur bra den var och en annan hade en annan app som också var extra bra så det man kan vill man gärna framhålla, men i stort tycker de flesta att manickerna kanske är bra, men det är suspekt att vara social på nätet. Så jag ligger oftast lågt.

Men det bästa med dagens diskussion var nog golfsnacket. Några roliga historier i golfmiljö kan jag nog inte vidareberätta här för ev. känsliga läsare, men så kom några berättelser ur levande livet, rätt intressanta, sedelärande och antagligen sanna bara det att vi har hört dom förut. Kanske 10 gånger! Det är det som är det fina, för det visar att jag är inte ensam om upprepningar. I den här åldern är vi många som berättar samma sak gång på gång, jag också, och så hoppas man att den man pratar med har glömt att dom hört det förut. Och eftersom alla andra också gör det så behöver inte jag skämmas.

Det gäller också i högsta grad även den här bloggen, jag känner ofta på mig att det jag skriver har jag ofta skrivit många gånger tidigare. Förlåt för det i så fall och ett tips till mina ev. läsare: lägg inte det jag skriver på minnet, stor risk för en repris ganska snart igen. Det blir så med nästan daglig uppdatering i sjuttitalet.

Men det här är nyskrivet, morgonfärskt:

Jag kände för en dikt idag
vad sjutton ska jag rimma
är inte riktigt än i slag
i tidig morgontimma

Det är så mycket trist som händer
oroligt i så många länder
nej ingenting om våld och död
sånt finns tyvärr i överflöd

Vad ska då dikten handla om
Pensionen kanske, brevet kom
Från myndigheten häromdan
Behöver nu en räddningsplan

Nej No big deal, det reder sig
Vad bryr jag mig om pengar
Finns någon bättre syssla, säg
Skolös på sommarängar

Snart är vi där och vintern slut
Nu lägger jag fast kursen
Jag tar nu ett principbeslut
så efter morronduschen

Så skaffar jag en muckarkam
och börjar räkna dagar
tills vårsol'n äntligt tittar fram
F'låt vintern, jag beklagar

Men dikten min som kom på pränt
blev faktiskt riktigt dålig
Bäst om det aldrig hänt
Helt klart blev undermålig

Jag borde blitt i sängen kvar
så ni fått slippa persen
min dikt så pinsamt onjutbar
Äntligen kom sista versen!

Min kristendomslärare hade rätt

Idolporträtt i Kapris

Richard Koolmeister var en snäll lärare på Läroverket och han fick ett idolporträtt i Kapris en gång, vår skoltidning, en bild i vår samlarserie över våra lärare.

Snäll och godmodig präst från Estland med en undervisningsmetod som jag då tyckte omåttligt illa om, men nu i övermogen ålder inser jag att den hade sina ljusa sidor. Våra läxor gick alltid ut på att lära sig ett stycke ur läroboken utantill. Kanske en psalmvers eller några bibelcitat men utantill skulle det vara. Så på kvällen innan lektionen satt jag och tragglade in allt utantill utan att för den skull förstå vad det handlade om, men vartenda "och" och vartenda "men" skulle sitta rätt. Och Richard skrockade förnöjt när man kunde rabbla sina ramsor utan att staka sig.

Vad var det för bra med det då? Jo, nu när jag blivit driven korist i Västerås största kör, Rock Everybody, med inriktning på rockmusik från 50, 60 och 70-talet så inser jag att den där inlärningstekniken jag lärde mig då i 15-16-årsåldern, den har jag fortfarande nytta av nu i 70-årsåldern. Det är mer än jag kan säga om mycket annat jag lärde mig under min knaggliga väg i skolan.

Nu har jag en tid pluggat en utantilläxa i Rock Everybody och är rätt bra förberedd inför vårt gästspel som musikalartister på Västerås  Konserthus och jag kunde alla tre låtarna vi ska sjunga riktigt bra på repetitionen i måndags, men så var plötsligt en av låtarna dubbelt så lång! Vi fick en vers till av maestro att plugga in. Inga problem, jag dammade av mina gamla kristendomskunskaper, dvs att lära sig utantill, så nu efter en dags träning är jag i fas igen. Att kunna låtarna utantill är en principsak för mig, textpärmen lämnar jag hemma.

Sen tror jag att det är himla bra träning för hjärnkontoret också. För oss äldre definitivt, men kan det vara det för yngre också? Nu är jag på minerad mark, skolpedagogik är det inte upp till mig att ha åsikter om, det finns för många skolkunniga i klanen. Tom en rektor, som visserligen sjöng Elvis, Blue Christmas, på skolavslutningen men han håller nog inte med mig om nyttan av att traggla utantill. Och katederundervisning och sånt har en negativ klang och luktar Björklund, så jag byter fot och ger mig här.

Men konstaterar att gamle Koolmeisters metod passade mig i alla fall  så här ända in i sjuttitalet.

"Lite högt blodtryck ska väl en karl tåla"

Oxbackens Vårdcentral

Det är inte så mycket sjukdomssnack här i Mitt Ljuva Sjuttital. Av enkla anledningar, det finns inte mycket att skriva om! Men några goda råd om blodtrycket kan jag väl kosta på mig. Jag fick receptet från Julia Jern på Oxbackens Vårdcentral  idag. Amlodipin.

Genom åren har jag aldrig haft högt blodtryck och under en period i 35-årsåldern tog man trycket nästan dagligen, men alltid helt OK. Tills jag började träna för 20 år sen! Ingen aning om det har något samband mer än att det sammanföll i tiden. "Du måste äta medicin" sa då Johanna, hälsocoachen vi hade på jobbet, och jag svarade med det där sällsynt ointelligenta påståendet att "En karl ska väl så pall för lite högt blodtryck".

Jag försökte väl vara rolig och tänkte väl att det bara var tillfälligt. Så nästa år var det samma sak igen. Johanna ville absolut att jag skulle gå till doktorn men jag ryckte på axlarna igen. Tills jag en tid senare råkade berätta det här för Margareta, då hamnade jag hos doktorn fortare än kvickt!

Senaste åren har jag av olika anledningar, med doktorns goda minne, testat en tid att vara utan medicin, och det gick bra en tid, men så i höst har jag börjat igen. Och trycket är OK igen.

55 är lite lågt, men trycket var helt OK när det var färdigmätt 

Och nu har jag förstått hur viktigt det är att hålla blodtrycket i schack och hur idiotiskt det var att strunta i medicinen då i början. Och av bekanta har jag förstått att en del har svårt att få ner trycket, måste ha flera olika sorters piller, men det funkade direkt med den sort jag fick utskrivet. Så den kommer jag att fortsätta med, och hålla lite koll på trycket med mätaren jag köpte på Clas Ohlson härom året.  

Jag kanske får fler tabletter att hålla rätt på längre fram i sjuttitalet, men det här lilla morgonpillret klarar jag bra, det glömmer jag aldrig.

Och sens moralen av dagens visdomsord är att kolla trycket! Dumt även för en s.k. "karl" att
låta trycket dra iväg.

I spänd väntan inför onsdagen

Väntan är snart över

Lite nördigt kanske, men jag är lite julaftonsspänd inför onsdagen. Kanske därför jag vaknade så tidigt redan idag på måndagen. Vad är det som kommer att hända?

Jo, Margaretas födelsedag på onsdag är väl också viktig, och kanske hon får besök av sin kompis för ett kaffekalas, det blir kul men det är inte det som jag i första hand tänkte på. Nej det riktigt stora på onsdag blir att Windows 10 släpps! Helt klart nördigt att se fram mot det?

Ser fint ut!

Den som är riktigt orienterad noterar häpet, vart tog Windows 9 vägen? Den hoppade Microsoft helt enkelt över, gick direkt från Windows 8.1 till Windows 10,  så det måste väl betyda att 10:an är något alldeles speciellt! Med datorn som en hobby och stor del av min sysselsättning så här i sjuttitalet så är det klart att det är roligt när det händer grejer! Jag är på G för att uppgradera och vad jag förstår är det mycket godis på gång. 8:an blev inte så populär som man trott men 10:an ser bra ut det lilla jag nu sett.

Och inte nog med det, det blir Windows 10 i mobilen också, Windows Phone 10! Och min gamla mobil (snart två år!!!!) kommer att kunna få 10:an sägs det. Windows i mobilen har obegripligt nog bara 2 procent av marknaden men nu kommer det att satsas rejält har jag läst.

Vad kommer det att kosta kan man fråga sig. Ryktet säger gratis men åtminstone borde det vara bra lockpriser första veckan, jag hänger på låset och gör min beställning direkt för datorn hemma och datorn i stugan och även till mobilen, speciellt om det är gratis. Sen får jag bara se om jag får med Margareta på tåget också med hennes dator, hon kanske vill avvakta lite, det är ju lite nytt att lära sig.

Vad är det för skillnad? Vad har jag för nytta av det? Varför duger inte min gamla Windows? Etc, etc..  Det där är irrelevanta frågor jag passerar vidare till papperskorgen.

Skidweekend till fots

Efter några dagar i Kungsberget är det lätt att förstå varför utförsåkning är så populärt även om jag och Margareta inte åkte en meter själva.

Ändå hade vi packat med våra längdskidor, men vår viktigaste uppgift de här dagarna var att se till lille Ebbe så att Selma och Nelly fick 100%-ig uppmärksamhet av mamma och pappa i backen och det var ingen uppoffring för oss att strunta i skidorna själva, tvärtom! Andreas tyckte några gånger att vi skulle ta en tur, men vi ville mycket hellre gå och kolla hur flickorna utvecklades på tre dagar. En otrolig utveckling och som sagt, lätt att förstå varför utförsåkning är så populärt.

Skidskola. När Rebecka förklarar lyssnar ungarna!

Två små flickor, Nelly 6 och Selma nästan 4, som aldrig åkt utförsåkning fick en timme med en skidlärare på fredagsmorgonen och innan dagen var över åkte dom med mamma och pappa hela barnbacken. Selma visserligen med lite stöd nerför backen, och innan vi åkte hem på söndagskvällen åkte Nelly helt ensam liften upp och backen ner gång på gång och Selma klarade liften upp alldeles själv. En otrolig utveckling på bara tre dagar och skulle vi varit kvar ett par dar till hade Selma också klarat barnbacke alldeles själv.

En dyr hobby förstås vare sig man köper grejer själv eller hyr, men när man ser hur roligt ungarna tycker det är så är det säkert värt pengarna, och till Kungsberget utanför Sandviken är det ju inte nån dyr resa i alla fall. Men boende, liftkort och all utrustning, det drar iväg!

After Ski i Lodgen 

Men utförsåkning är jag för gammal för, ja det var jag redan när det började bli stort i Sverige. Som grabb åkte man Himlabacken på träskidor, störtlopp rakt ner, det gick inte att svänga. Sen åkte jag väl lite grann i mer mogen ålder som Gillersklack och Romme när Elisabeth var 13-14 år och vi hyrde fjällstugor några gånger, Sälen och Vemdalen mm. Men nej, jag var allt bra tröglärd, skulle väl ha behövt börja som treåring.

Så det var skönt dom här dagarna att bara traska runt med barnvagnen och kolla alla andra på en skidweekend till fots.

Gone fishing

I'll be back later

Hälsa eller inte hälsa

I frukt och grönsaksdisken på Coop på Igor stöter jag ofta på bekanta som jag förstås hälsar på.

I förra veckan var det rekord, då var tre tjejer från kören, en granne och en annan bekant där och jag växlade några ord med dom allihopa. Fem stycken! Idag var det en tjej där som jag absolut kände igen, men var det nån jag skulle hälsa på? Jag blir så osäker ibland, Man vill ju inte verka mallig men det är lite pinsamt också att säga "Hej" åt såna man inte riktigt känner. "Tjej" förresten. Ja, jag säger "tjej" om alla som är i min ålder 70+. Under 70 är dom flickor....

Den här tjejen låtsades jag inte se och hade tur, hon började prata med en annan tjej som jag också känner igen nånstans ifrån men aldrig har hälsat på, så där fick dom stå och surra medan jag handlade färdigt, betalade och traskade hemåt. Jag har helt klart problem att placera folk och känna igen ansikten.

När jag gick förbi biblioteket på hemvägen tänkte jag på den välkände bibliotekschefen Jan nånting som alltid hälsade på mig. Nog går jag ofta på bibblan, men jag hade väl aldrig nåt med chefen att göra. Nån bok jag var säkert sen med nån gång och fick böta, men inte tog dom väl det med chefen?Och numera brukar smittskyddschefen i stan ofta hälsa på mig!

Har jag kanske nån "look alike" som går och stryker på stan? Jag loggade in på en "look alike"-site för att kolla, men fick så dåliga förslag så det är inget att visa här.

Men dyker jag på min look alike nånstans på stan ska jag allt ta och hälsa på den stackaren.

Hänt sen sist

Smått och stort händer hela tiden. Här är lite smått som är värt att ta med i bokföringen i min vandring genom sjuttitalet.

Jodå, dom hade tillstånd!

Det började med att jag irriterade mig på dom där som parkerade på handikapparkeringen utanför läkarstationen och sen gick med raska steg därifrån. Jag tittade argt på dom och var tvungen att kolla i bilfönstret. Jodå, dom hade tillstånd! Det där hade jag inget med att göra, förlåt om jag såg arg ut, jag ska skärpa mig! Dumt att irritera sig i onödan, men som tur var gick inte blodtrycket upp nämnvärt, sköterskan såg nöjd ut så nu behöver jag inte gå dit på länge.

"Je suis Charlie mais ma voiture est Charlotte". Charlotte fick en duvning av grabbarna på Nyströms i fredags och blev riktigt fräsch och fin när jag rastade henne idag. Hon håller tätt och det där obehagligt dyra skrapljudet från baken är också borta. Jag som gått och räknat med totalrenovering och ev. pensionering av vår lilla fransyska och så behövde hon bara ett plåster. Dagens glada budskap!

Första delen av Jerry Williams "farvälshow" igår var riktigt bra, imorgon kommer fortsättningen. Men inte kommer han att sluta att sjunga, han kommer att fortsätta många år än. Det är så många artister som kör avskedsförställningar för att bara förstå att dom nog kan köra ett par varv till.

Vårt 5:2-ande har gått på halvfart över helgerna. Senaste 10 veckorna har mest varit 6:1-veckor och några 7:0. Det märks på mitt BMI, och extra mycket nu när jag verkar ha krympt ett par centimeter. Fortfarande under 25, men nätt och jämnt. Nästa vecka blir jag fundamentalist igen, måndag och torsdag! 5:2 forever. Men hypen har lagt sig, är det bara vi rättrogna kvar?

Till sist testade jag broddarna på kvällspromenaden igår - värdelöst, jag fick sån konstig gångstil, "Sträck på ryggen" sa Margareta, men inte f-n gick det. Så jag tror jag lägger ut dom på Blocket.

Vi var på bio igen igår

Lättsmält

Man vill ju hänga med så gott det går med aktuella filmer och böcker. Söndagsem är ofta biotid för oss. Då brukar man slippa popcornshinkarna.

Några bekanta till oss var lyriska efter att ha sett Micke och Veronica så den skulle vi se, men jag hade lite för stora förväntningar. Visst var den rolig och jag ser gärna en lättsam komedi, och den hade inga markanta svackor, men rätt förutsägbar sitter man möjligen och fnissar då och då. Men gå och se den, sommar och sol och ett och annat skratt. Mina bekanta sa att dom skulle ha kunnat gå in direkt och se den en gång till, men det är nog att ta i.

Och vår filmsmak är lite smal, vi ser nästan bara svenska filmer. Och det är inte alltid vi hinner med innan filmen försvinner från stan, nu går ju populära filmer i flera salonger samtidigt under kort tid så Turist hann vi inte med. Den får vi vänta med tills den kommer på SF Anytime så att vi kan se den hemma. Gentlemen måste vi se också men den går fortfarande. Och så blir det minst en Netflix-film om dan så länge vi har det gratis. Dåligt med svenska filmer där så det blir mest lättsmälta amerikanska komedier. OK när det är inte är så trevligt uteväder.

Böcker då? Jo det har vi alltid nåt på gång, vi läser alltid en stund innan vi släcker. Jag har bara läst lite för tunga och sega böcker ett tag och blev just klar med en lite tjejig bok från Indien och nu är jag i Swat-dalen i Pakistan med "Jag är Malala" som e-bok. Börjar jag läsa en bok har jag svårt att sluta mitt i även om den är tråkig men när man tragglar med samma bok en hel månad, som Indien-boken, blir det lite väl segt till slut. Böcker ska var korta, 150 sidor borde räcka. Malalaboken är nästan det dubbla, men den är både lättläst och intressant.

E-böcker är bra så jag har börjat låna såna på bibblan när jag hittar nåt jag vill ha. Som Malala-boken och jag har en till i den digitala bokhyllan. Ibland så köper jag en e-bok hos Bokus, man får ju den direkt till surfplattan, mitt i natten om så är. Så slipper man göra plats för den i bokhyllan när man läst färdigt den!

Idag vräker snön ner, det bli lite Malala en stund sen kanske en lättsmält komedi på Netflix - livet som pensionär.

Glansis eller glanskis?

Stora Gatan. Halt under snön.

Vi fick osökt nåt att fundera på på söndagspromenaden idag där vi skulle behövt ha tagit på oss broddarna.

Det där "glanskis" hade Margareta aldrig hört och det används knappt ser jag när jag kollar på nätet, några spår här och vara bar. Kanske ett modeuttryck som kommer men "glansis" heter det än så länge, det bestämde vi oss för och det var ju inte så viktigt heller. Bara några grader under noll men riktigt buskallt ändå i blåsten. Ganska folktomt ute och vi klarade oss helskinnade hem och kanske man kan hoppas att snön får ligga kvar ett tag nu.

Boulebanan behövs skottas

Trots snålblåsten blev vi lite skidsugna och som tur är har vi kollat in våra gamla skidor i stugan. Enkla, billiga skidor som vi köpte för snart 20 år sen men dom såg bra ut när jag plockade fram dom för året. Jag har åkt Vasaloppet två gånger på mina men det borde jag inte gjort, man ska ha bra grejor en sån gång, inte billiga budgetskidor. Men till skidåkning ett par gånger om året duger dom väl? Eller..?

Det svåra i den här åldern är att det är så svårt att bestämma sig om man ska köpa nytt eller hanka sig fram med sina gamla som ju inte är trasiga i alla fall. Men med bindningar som är så jobbiga att man ibland måste vara två för att få fast pjäxan. Men pjäxan är OK fast inte så varm, men nedåt minus 10 är vi väl i alla fall inte ute. Så skidorna får väl hänga med. Det blir en liten skidtur till helgen, vi får väl se om vi kommer på andra tankar efter den turen. Men nåt mer Vasalopp blir det inte för mig i alla fall.
                   

Det blev mycket TV igår

Vi kan inte låta bli att fastna framför TV:n när det händer dramatiska saker som igår när man förstod att upplösningen av terrordramat i Paris närmade sig,

Som tur var började vi dan med en solig förmiddagspromenad nedåt Mälaren men från strax efter elva satt vi där och följde TV-sändningen fastän man inte vet så mycket och reportrarna mest upprepar vad man redan sagt. Men vi sitter och kollar ändå och så är man ju med i samma ögonblick det händer, när smällarna hörs. Som vi följt så mycket dramatik tidigare genom åren.

Det här var snäll TV-dramatik
för en 15-åring

Redan när Vasa bärgades minns jag att jag kollade allt fast hon bara lyftes några centimeter om dan. Sen var det Norrmalmstorgsdramat, Västtyska ambassaden, flygkapningar, Palme förstås, 11:e september, Tsunamin och alltför många andra dramatiska händelser också. Fast jag vet förstås att det man ser i direktsändningar ofta är spekulationer som får justeras senare när alla fakta blir klara, men det är alltför spännande att inte vilja följa dramatiken direkt på TV. 

Minns en kompis som när Palme sköts sa att dom direkt rusade till videobutiken och hyrde massor av filmer, för nu skulle det ju inte vara nåt att se på Tv på länge som dum uttryckte sig. Jaja...

Men på em i går mådde jag nästan lite dåligt så när bilfirman ringde att bilen var klar tog jag en lång, lång promenad för att hämta bilen. Det är 7 km dit men jag gick nog det dubbla, rätt skönt att rensa hjärnan och lungorna och gå och fundera lite för sig själv.

Sen blev det en stund till med TV-bilder från Paris efter en dramatisk dag. Tyvärr var det ännu mer dramatik på andra håll samma dag i går där inga TV-reportrar kan rapportera, i Nigeria t.ex. Ibland mår man lite visset.      

Min kommentar blev godkänd

Jag kommenterar gärna inlägg jag läser på Facebook, Instagram och sånt.

På Vlt:s hemsida kommenterar jag gärna på nostalgisiten som jag troget läser i hopp om  att nån gång få se nån jag känner igen från förr, eller varför inte mig själv. Jag har inte gett upp hoppet, men det har inte hänt än.

I går gjorde jag en kommentar igen till den där sensationella uppgiften om att vi människor umgicks och var glada för en miljon år sen, och jag trodde nog att journalisten rodnande skulle ändra i texten och bortse från min kommentar, men jag ser nu att texten ligger kvar och att min kommentar är publicerad. Intressant!

Tidig morgon hos Nyströms Bilar

Vlt modererar alla kommentarer och det är väl nödvändigt för att slippa alla dönickar som spyr galla på allt och alla, och jag såg här om dan att Ulf Lundell helt fick stänga kommentarsmöjligheten på sin blogg.

På tal om Ulf Lundell, jag läser ofta hans blogg alltså nu utan att kunna kommentera, men lite besviken är jag på honom. Här skriver jag lite i Lundell-style (han använder aldrig ordet "jag"):

"Ställde klockan på tidigt i morse för att lämna bilen på verkstan. Tog hissen och sen en kort promenad till garaget. Karlsdal låg folktomt i morgonmörkret och Cittran styrdes norrut mot Tunby. Hos Nyström lämnades fransyskan i säkra händer för att få läckan där bak som hon besvärats av en tid tätad, hon har skämts lite att hon inte kunnat hålla tätt. Hittade inte busshållplatsen sen så det blev en blandad promenad och joggingtur hemåt i gryningen. Etc. etc"  

Hittade aldrig bussen. Joggade hem

Det där kanske intresserar hans läsekrets, men passar nog inte mig och så skriver han att han skriver sina inlägg på maskin och får hjälp sen att skriva in det på bloggen. Det där sista ville jag inte veta och varför kallar han bloggen Bagders Drift? Badger är inte det grävling? Vad är det för grävlingsdrift han har? Skumt! Återkommer om jag kan lösa gåtan.

En sensationell nyhet!

Att en och annan mår lite visset nu för tiden, det vet vi förstås. Ja, depressioner har väl alltid funnits, men det har måhända blivit värre nu i bakvattnet efter all stress och jäkt. D-vitaminer ska visst vara bra för humöret säger Margareta så det har jag börjat äta regelbundet. Kan väl inte skada även om jag inte har några större problem med mitt dåliga humör. Att vi gubbar blir lite sura och vresiga är normalt.  

Men ändå: i Vlt idag läser jag om små förändringar som ska leda till en gladare livsstil. Samma sak man läst hundra gånger förut som säkert är korrekt, bra mat och regelbunden motion... Jag kanske skulle kunna skriva en bok jag också. Same, same

"Handbok för oglada"  av Lars Ström är säkert lika läsvärd som andra böcker i den här stilen och jag är säker på att det är både viktigt och sant att man kan påverka sin hälsa och välbefinnande med en bra livsstil, men jag vet inte vad jag ska tro när det i reportaget framgår att "för en miljon år sen var vi både gladare och umgicks mer med varandra än vad vi gör idag". Sensationellt! Äldsta Homo Sapiens brukar annars dateras 200000 år sen.
    
Vilken intressant grundforskning författaren har gjort och det var värt lite extra reklam.

Gladare står det också!  Hur mycket man skrattade varje dag då för en miljon år sen framgår inte riktigt, det kanske kommer i nästa bok, men minst en halvtimme tror jag dom lustigkurrarna skrattade. För jag vet att nu för tiden skrattar vi bara 6 minuter om dan mot 18 minuter för 50-60 år sen, det har jag läst nån gång. Jag kom lätt upp i dagens 6 minuter när jag läste Vlt i morse, så nu kan jag gå och sura igen.

Det var bättre förr på det glada miljontalet f.Kr.

Kiva - en bra julklapp

Vi vuxna gav lite annorlunda julklappar till varandra i år. Det var klart att de små skulle ha "riktiga" julklappar, leksaker, kläder och upplevelser, men vi vuxna har ju allt redan, vi gav varandra gåvobevis till diverse välgörenhetsorganisationer i stället. Jag fick 50 dollar av Annika att hjälpa en organisation som heter Kiva  

Sen var det upp till mig att välja ut 2 personer från Kivas hemsida. och dom mottagare jag valde ut fick vardera låna 25 dollar av mig. Ett bidrag för att förverkliga sina projekt som dom har presenterat för Kiva. Vilka mottagare skulle jag välja?

Clara i Honduras odlar morötter

Jag skulle gjort det här mycket tidigare, Annika har hållit på länge, men nu fick jag äntligen en spark i rumpan och börjar med de här 50 dollarna. Sen ska jag se till att lägga in minst lika mycket till med egna pengar senare, det är ett fint sätt att hjälpa folk över hela världen.

För att komma igång med min första utlåning tänkte jag först hitta en ensam tjej med ett lämpligt projekt, men så ville jag inte diskriminera killarna heller, det fick bli Clara i Honduras och Ayuba i Nigeria för min första utlåning.

Ayuba i Nigeria odlar majs

Det fina med det här är att när låntagarna fått ihop det dom har tänkt låna så ska dom börja betala tillbaka sina lån så om nåt år eller så har jag fått tillbaka mina 50 dollar och kan låna ut dom till några andra i stället, ett fint sätt att hjälpa.

Med mina 25$ kom Clara precis upp till det belopp hon ville låna av Kiva, 350$, och nu ska hon kunna börja modernisera sin morotsodling för att senare börja återbetalningen av lånet. 350$ delat med 25$ = 14. Vi är alltså 14 långivare som under något år (antar jag) kommer att få tillbaka våra pengar från Clara så att vi kan satsa dom i nya projekt i stället. Eller ta ut dom i kontanter och köpa godis....


Ayuba hade bett att få låna 175$ och det fattades 50$ för honom igår, men så idag ser jag att han också fått ihop det han behövde. Hoppas Clara och Ayuba blev glada och att dom får nytta av sina pengar. Och så ska det bli spännande att se hur återbetalningarna funkar.

Fint att jag fick den här sparken i rumpan så jag kom igång. Jag har kollat in några fler hos Kiva som jag vill låna ut 25 dollar till, och så gav jag några frivilliga dollar till själva organisationen också för det här tyckte jag var ett så bra sätt att göra en enkel insats. Små pengar men stor hjälp.

Ständigt denne Jante

Jag kommer ofta in på den gamle vännen Jante. Jag har glömt om jag tyckte boken om Jantelagen var bra, det är dags att läsa om den förstår jag, Aksel Sandemoses En främling korsar sitt spår.

Det kan väl hända att att jag är lite egotrippad, jag har ju tom med det i programförklaringen i min vandring i sjuttitalet, men ändå.... På samma sätt som jag intresserar mig för andras små och stora göranden, hobbys, projekt, åsikter, problem etc, på samma sätt förväntar jag mig att det ska kunna bli en kort ordväxling om mina inlägg i ett samtal. Kanske att det kunde vara värt ett "Jaså" när hr Widmark berättar att han ska sjunga musical på Västerås Konserthus. "Från West End till Broadway"

Nu är det lite överdrivet kanske, men en absolut inte osant, står tom i programmet för konserthuset. Min insats blir blygsam men tillsammans med kamraterna i rockkören Rock Everybody kommer vi att delta i flera musikalnummer och träningen är i full gång. Tre låtar ska vi sjunga och två har jag hunnit lära mig riktigt bra utantill, och den tredje som jag egentligen kände bäst innan träningen började ska också sitta tills det är dags att göra entré.

Den tredje låten, den jag borde kunna men inte lärt mig riktigt än, är inte den annars som klippt och skuren för mig? Med danskoreografin och allt? Den skulle jag kunna tänka mig som solist på Konserthuset med kören lite mer i bakgrunden, det är väl inte egotrippat att tänka så?

     

Jag är inte riktigt överens med Vlt

Mitt everlasting project "Lunchkollen" rullar vidare med nedslag på stans lunchställen, och jag ser att min idé har spridit sig till lokaltidningen Vlt som också kallar sina nedslag "Lunchkollen". Helt OK att gammelmedia tar intryck av oss som rör oss i mer moderna medier.

Det här åt vi julen 2013 och fortfarande
kör dom med så här små portioner

Hur som helst så var dagens inslag i Vlt en lunch på Säsong, restaurangen i Saluhallen Slakteriet. Mitt nedslag där gjordes i december 2013 och nu hade också Vlt hittat dit. Och dom var överväldigade, 5 gafflar fick Säsong = toppbetyg. Men jag ber att få reservera mig!

Jodå, dom har bra råvaror och maten är säkert tillagad med omsorg och ska ha höga betyg, men i Vlt:s reportage stod inte en minsta antydan om portionernas storlek. Dom är små!

Vi åt lunch där senast för en månad sen, vildsvinskorv tror jag det var. Helt OK, men ingen sensation. 125 kronor tror jag och det är ju lite dyrt kan man tycka för en lunch, fiskrätten kostade 160 kronor. Det bästa var brödet och smöret innan, men med så små portioner kan jag inte förstå att det blev en fullpoängare i Vlt. Och så är det lite väl bullrigt där för mina finstämda öron.

Lördagsbrunchen 

För ett par dar sen fick Restaurang Säsong också toppbetyg för sin brunch, och den ska vi absolut prova så snart som möjligt. Bara det att den verkar kosta lite väl mycket, 235 kronor tror jag, då vill det till att man tar god tid på sig och äter för hela pengen.
Populärt, man måste boka bord står det i reportaget,

En kille i kören Rock Everybody, också pensionär förstås, sa att han åt mer lunch på stan nu än när han jobbade, då käkade han alltid lunchlåda. Jag höll med honom det är en vardagslyx som normalt sett är ganska prisvärt, 75-90 är nog ett rätt normalt pris och för 125 kronor ska man väl bli mätt så ät gärna gott på Restaurang Säsong, men du kanske inte blir så mätt.            

Nyårslöften 2015

Jag hade tänkt skippa nyårslöften i år, men så läste jag om Mark Zuckerbergs nyårslöften och inser att jag måste haka på. Inte så ambitiösa löften som han har, han lärde sig bl.a. Mandarin som förra årets nyårslöfte, men nåt ska jag väl hitta på. Lite enklare än Mandarin bara,  jag gick t.o.m. bet på spanskan som jag försökte mig på för några år sen.

Några löften är lite för privata. Dom håller jag för mig själv men kanske kommer jag att kommentera något av dom under året och annat jag tänkt på är väl mera planer än löften, men det jag har att komma med idag är tre saker. Här är mina tre nyårslöften:

Behöver bara en lugn skrivarlya, nåt sånt här kanske

1. Mitt bokprojekt, som inte är en bok, mer en dokumentation i skönlitterär form. Projektet har startat och jag kommer att ha förordet klart inom någon vecka och några kapitel 2-3 st (av uppåt 10 st) kommer att bli klara under året, senast 31/12. Men det här är typiskt en plan mer än ett löfte. Och det är förstås herr författaren Torgny Karnstedt och skrivarkursen i Surahammar som är drivfjädern, piskan eller moroten hur man nu ser det.

2. Nästa löfte är också mer en plan, det blir inget marathon i år! Desto fler korta lopp har jag tänkt, 5 km - 1 mil - halvmaror etc. Berlin hade jag annars lurat på, men där är jag för sent ute, jag kom av mig och var lite ur balans i november-december och nu har nog tåget gått för de flesta maror under 2015. Ja, en mara har jag i tanken men jag mörkar så länge. Det finns platser kvar där men lite för dyrt för en maläten panschis med pensionärsskatt tror jag. Strunt samma, jag har framtiden för mig och Blodomloppets 5 kilometer kanske passar mig bättre.            

Det var lättare att klippa och skarva

3. Sen är det bra att ha ett nyårslöfte att lära sig något nytt, det blir väl nåt här framför datorn. Jag har tänkt rätt länge på att jag äntligen borde lära mig att redigera filmer, så det får bli mitt tredje nyårslöfte. Jag köpte ett redigeringsprogram för rätt länge sen som jag aldrig tog mig tid till att lära mig och det börjar bli lite gammalt, 5 år. Jag får hitta ett nytt och det är ju lätt. Svårare blir att orka med att lära sig det bara, och jag har så dåligt tålamod. Finns det kurser på stan?

Så nu har jag några nya mål att lyckas eller misslyckas med under året i Mitt Ljuva Sjuttital.                  

Sträck på dig! Stirra inte i backen!

"Rak i ryggen och in med magen!" Jag får så goda råd av Margareta när vi är ute och går hon har rätt i det mesta.

En promenadselfie.
Hann inte rikta kameran riktigt i den höga farten.

Det ser rätt bra ut när man sträcker på sig och inte lufsar fram som en hösäck på promenaden så det försöker jag alltid att tänka på. Så gott det går för alla människor har ju sin egen stil, allt kan man inte påverka, men jag tänkte extra noga på stilen på promenaden igår, åtminstone att sträcka på ryggen Men det är inte lätt, det går så himla fort när jag är ute och går med Margareta.

Jag kan säkert springa ifrån henne rätt lätt, men jag har fullt sjå att hålla hennes fart när vi promenerar, och jag blir mer trött av att gå än att springa. Men jag sträckte rätt bra på ryggen och tänkte på magen mest hela promenaden.

Så kom jag att tänka på att det där att sträcka lite extra på ryggen kanske kan vara bra också så att jag äntligen kan börja se lång och ståtlig ut. Kanske går det att lägga på några centimeter till min blygsamma längds tänkte jag och kontrollerade min längd när jag kom hem. AjAjAj!

Krympningsfasen har börjat utan att jag märkt nånting! 2 centimeter har jag tappat sen min krafts dagar, jag har varit uppe och vänt! 2 centimeter är 1,2 procent. Hur länge har det här pågått, och hur lång tid tar det innan jag tappar 1,2 procent till... Nu blir det här min viktigaste träning, att sträcka på ryggen alltså och ta tillbaka mina förlorade centimetrar.

Sen var jag förstås tvungen att kolla Margareta, hur mycket mer än jag hade hon tappat tänkte jag, men ta mig sjutton: hon låg kvar på sin vanliga längd och är några millimeter längre än jag nu! Vad kommer det att innebära för mitt självförtroende?

Så om jag ser lite extra högdragen och styvnackad ut nu ett tag så beror det bara på att jag ligger i träning för att ta tillbaka mitt försprång mot Margareta på 2 centimeter som jag alltid haft.

I väntan på Svea

Lockande väder för en joggingtur

Hon är på väg, kommer in under dagen. Svea, årets första storm, kommer att kännas rejält och blåsa bort all den lilla snö som vi haft. Lite onödigt kan man tycka, men Svea var inte alls i samma klass som Gudrun säger man, så vi ska väl inte blåsa bort själva, men nån långpromenad blir det inte.  

Vad ska vi göra i stället tänkte vi framför morron-TV:n. Tvättstugan fick det bli och jag hittade en ledig eftermiddagstid. och så har vi reprisen av Nyårskonserten från Wien att se fram mot. Det blir allt en innedag idag framför TV:n idag.

Lite egoistiskt brukar jag tycka att det är skönt att slippa snön, men en sån här dag får jag krypa till korset och erkänna att det är dumt att tänka så! Men jag ber att få bjuda på en bild från "Salastugan" från nyårsaftonen när Clea och Natan fick ihop tillräckligt med snö för en snögubbe, undrar hur han mår idag.

Och till sist får jag skänka en tanke till Casper som dagen till ära firar sin 17:e födelsedag. Som grabbar i den där åldern tar han sig nog med all rätt en extra lång sovmorgon idag. Grattis Casper!                
<

Inlägg av Anna Åhlund.

Gott Nytt År. 2015 blir ett fint år.

Så var 2015 igång. Nåt att fira egentligen? Åren går ju så fort. alltför fort.  

Dan innan nyårsafton, Stora Torget i Västerås

Vi firar oftast nyårsafton för oss själva så det blev lite annorlunda nyår i år när vi hamnade i Almunge med de minsta barnbarnen. Dom små vill bara bli stora så fort som möjligt, men i så här mogen ålder är det inte lika viktigt att bli äldre och runt nyår blir man lite extra medveten om att åren går och att man kanske skulle vilja dra lite lätt i handbromsen i stället.

Men det är inget att gräva ner sig för, 2015 blir ett bra år. Nyårsdagen idag började med en sovmorgon på Hästhagsvägen i Almunge. Det var första gången vi sov över där och vid tolvslaget var alla i huset vakna, Nelly 6, Selma 3 och lille Ebbe 6 månader, så det var rätt tyst på morgonsidan. Alla sov lite extra länge idag.

Nyårskonserten får vi kolla i morgon i stället

På nyårsdagen brukar vi ta en morgonpromenad innan vi bänkar oss för Nyårskonserten från Wien, men det är andra rutiner i barnfamiljer. Nu blev det lite snögubbar först och sen bänkade vi oss en stund med Barnkanalen i stället.

Hemma i stan rullar allt på som vanligt igen och det har nog blivit dags att vara extra noga med 5:2-livet igen. Jag lägger på mig några kilo direkt när det är lite väl mycket fokus på maten, och motionen kan jag inte heller skryta med. Inga nya nyårslöften blev det, men kör vi bara på som vanligt så blir det ett fint år 2015!

Lite mer substans i blogginläggen i år kan möjligen vara ett nytt nyårslöfte. Håll i hatten så kör vi!