Det måste väl bli så ibland. I karantän i stugan är man annars hyfsat aktiv, men idag var det knappt styrfart.
Kallt och blåsigt tog jag mig inte ut förrän framåt lunch och då var det ju ingen idé att göra så mycket innan jag skulle in och äta. Lite småjobb på eftermiddan sen var det snart dags att tända i kaminen och tänka på kvällsmaten. Nedbrytande.
Några grannar har dykt upp, Stockholmare, men jag har bara morsat på håll och dom åker snart hem igen.
Idag har jag inte lämnat tomten men ändå kunnat vara utomhus, lätt att förstå hur eländigt det måste vara i en trång lägenhet och vara förbjuden att gå ut.
Jag har just läst en massa berättelse från runt om i världen, intressant att läsa hur folk har det och så många har så mycket större problem än vad vi har.
Dag 33 var en blåsig lite nedbrytande mellandag men:
så länge solen ler,
så länge lusten ger och tar
i morgon är en annan dag!
Text och musik Christer Björkman får väl passa idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar