Dag 25 - Nästan som ett jubileum

I december tror jag det var jag först hörde talas om ett nytt virus. Långt bort i Kina, berör inte mig! Men så på bara några månader är hela världen drabbad! Idag har jag hållit mig undan i 25 dagar.

25 dagar i stugan tillsammans med Margareta utan att ha pratat med en enda annan människa! Jo, ett par minuter med en granne och nåt Hej och några korta fraser med nån man mött på promenaden. Overkligt.

Ändå sa vi i morse att vi har det egentligen inte så eländigt. Vi har mat i kyl och frys och vi har värme i kaminen. Vi har gott om plats på tomten och i stugan, och även om vårt internet är långsamt så fungerar det i alla fall rätt bra.

Anders Tegnell är frontfiguren från FHM

Igår skulle vi varit på teater i Stockholm med Ellen, Spelman på Taket, och härom veckan skulle jag sjungit i körens rockkonsert. Trist att det fick ställas in, men det var värre för Tokyo som fick ställa in olympiska spelen. Och det är värre för alla som blivit sjuka, dom som fått problem med skola och sånt. Dom som fått operationer inställda. Blivit arbetslösa. Etc etc.

Den som har läst mer än ett inlägg i den här bloggserien i Corona-tider har förstått att vi så här långt inte har så mycket att klaga på.

Och idag en tur hem till lägenheten och tillbaka för att hämta ett par saker och skulle vädret bli alltför trist så bor vi hemma i stan ett tag. Vi är inte ens fast på bara ett ställe.

Nej, de här första 25 dagarna har gått riktigt fort men jag har lite dåligt samvete för att jag gör så lite, håller mig bara undan. Man vill ju göra nytta! Som all vårdpersonal, FHM och som så många andra.