Dag 24 - Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig

Dag 24 och fortfarande på tu man hand på Stentorpet där den Sociala Distanseringen  fortsätter.

Rätt naturligt att man kommer att tänka på Hasse Alfredssons monolog Gamle Man från nån gång på 60-talet. "Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig" sa den gamle mannen som var på rymmen från ålderdomshemmet. Visserligen skulle det vara kul med ett besök i påsk, men vi är tacksamma om vi slipper ett tag till. För säkerhets skull.

Nej vi fortsätter med promenader och arbete på tomten. Mataffären med självskanning kl 7.00 i en rätt tom mataffär. Och igår hängde jag på låset när bygghandeln öppnade och köpte som första och enda kund i affären en VVS-koppling. Vi är försiktiga, men tänker att möjligen hör vi inte till den allra mest riskfyllda gruppen, så nån liten risk får man väl tal. Som ett morgonbesök i en folktom affär.

Riktigt vackert och ett paradis för tranor.

Visst är det trist ibland, och kanske samtalsämnena tryter ibland när det bara är vi två här på Stentorpet, men vi har våra rutiner och fina promenader nästan varje dag. Och rätt fina saker att se här också kom jag att tänka på idag. Som Grossmossen. Miljoners miljoner människor har trängts på turistmålen jorden runt, men hur många har sett Grossmossen? Och en liten bit längre bort ligger Älgudden.

Turistattraktioner som bara en bråkdels bråkdel av jordens befolkning ens hört talas om, och vi har  tillgång till dom varje dag. Duger bra för oss. Och Grossmossen har potential.

678 svenskar döda fram till idag så det är en överkomlig uppoffring för oss att avstå från barnbarnsbesök på Stentorpet ett tag till. Det här tar slut till sist.