Dag 18 - Guldkant

Vi hade en skön vårpromenad i går, men vaknade till snö och snålblåst idag, dags för ett par dar hemma i stan igen?. Det är en slags guldkant i den här trista tiden och lite variation.

Gryning på Stentorpet.
Tomt i gäststugan

För det behövs, det är inte så mycket som är muntert nu. Det är ju så märkligt att min enda uppgift i samhället just nu är att hålla mig undan. Don´t do nothing!

När man alltså inte ska göra nånting mer än hålla sig undan kan man väl vara extra glad åt det som är positivt. Som när Selma kör sitt "Tja!" på Snapchat. Eller när vårfåglarna dyker upp på gården. När elden i kaminen värmer så där riktigt skönt eller framför allt när vårsolen kommer att värma nästa vecka.

Mitt Corona-index (dvs hur jag mår) som började på normalvärdet 10,0 har nog stigit till 10,2 idag, kryp i benen, det saknas nåt. Men när bokstavligt talat hela jordens befolkning är drabbad inser jag förstås att jag än så länge ändå inte har alltför mycket att klaga på.

Lyx och överflöd har aldrig lockat, jag har alltid hållit mig till guldkanten i det lilla. Som tex mina "finpennor". Min körkollega, Kjell Lönnå, kör ju med sina guldpennor i bröstfickan. Har alltid två stycken hörde jag i en intervju. Så nu för att förgylla tiden på Stentorpet tog jag med en finpenna hit, ger lite guldkant i det lilla när man ska skriva matlappen.

Och banne mig, när jag satt och skrev det här tittade solen fram på ängen på andra sidan ån. Vad var det jag skrev härom dan? Favorit i repris! Som Chet Baker sjöng:

So always look for the silver lining and try to find the sunny side of life!