Dag 40 - I karantän

I Venedig fick båtarna en gång ligga på redden i karantän i 40 dar för att visa att dom inte hade pesten. Nu har vi också suttit i karantän i 40 dagar men vi får fortsätta med vår karantän.

Runt 3 miljoner smittade i världen och uppåt 200.000 döda, i Sverige 18.000 resp. 2.100 döda så här långt. Såna här siffror tar man del av varje dag, och dom ökar för varje dag och vi har inte tänkt att själva behöva räknas in i den statistiken. Här är min slutsummering:

Ett strävsamt gammalt 70+-par

Vi har skött vår karantän strikt men i jämförelse med världen i övrigt har den ändå varit rätt liberal och några erfarenheter från våra hittills 40 dagar är noterade dag för dag under de här dagarna i Mitt sjuttital.

Omställningen från ett liv i full fart till Social Distans i fritidshuset var så snabb att man knappt hann fatta vad som hände. Redan Dag 1 flyttade vi ut till stugan och tänkte att det blir väl några veckor, men nu Dag 40 ser vi i närtid inget slut på det här livet ensamma i stugan. Men vi stretar på.

Vi har från början försökt ha fasta rutiner och planerat tiden så gott det går, men det är svårt att tänka längre fram än ett par dar i taget. Vi har ägnat mycket tid till motion och är i nästan lika bra fysisk form som Dag 1 tror jag och till humöret är det oftast rätt OK också. Men det där att inte veta hur länge det ska fortsätta med att hålla sig distanserad känns rätt motigt och stressigt. Och närmast overkligt.

Tandläkarn avbokad, frisörn får vänta, ingen shopping, ingen utemat eller barnbarn. De första 40 dagarna har varit omställningsperioden och den är dokumenterad och gick rätt bra för oss. Det har förstås skrivits och skrivs massor av dagböcker, bloggar och berättelser om den här historiskt unika tiden. Det kommer att göras filmer och skrivas böcker och det kommer att forskas i det oändliga hur folk klarade av den här tiden. Hur den nu kommer att sluta, för nog ska väl livet bli normalt nån gång?

Det här var min berättelse av våra 40 dagar i karantän, Social Distans. Distansen kommer att pågå länge än, vi har fler prövningar framför oss och kantänkas att det blir fler noteringar här i Mitt 70tal framöver också om det händer något värt att bevara i släktkrönikan, annars rundar jag av här och  tack till dig som läst något inlägg!

Snipp Snapp Snut, så var sagan slut.

Dag 39 - Corona och Sociala Medier och sånt

Sociala Medier och Smartphone hade vi 70+-are inte när vi var unga, men så fint att vi har det nu när vi sitter hemma socialt distanserade i Corona-krisen.

Idag gick antal döda i Sverige över 2000 och smittan har inte börjat minska än, vi 70+ bör allt fortsätta att hålla oss hemma och vi som törs använda Sociala Medier har det allt lite lättare. 

Jag har alltid brunnit för att få med min generation i det här med att vara social på nätet och visst är det lite kul att på datorn, paddan eller mobilen hålla kontakt med vänner och andra med för den delen som t.ex. i den här bloggen göra en berättelse över Corona-karantänen och kanske få nån respons hur andra har det.

Och som exempel innan jag ens gick upp i morse hade jag i sängen en FB-konversation med en körkamrat och i ett FB-inlägg en liten ordväxling med en för mig helt okänd tjej. Bagateller, men sitter man distanserad, speciellt om man är ensam, är man lite mindre distanserad då. Och från barnbarnen kommer en Snapchat med nåt kul. Min storasyster fick en kommentar på sitt Instagram.

Dagens promenadbild hamnade på Instagram

Sociala Medier har bara funnits i 15 år! Uj så fort det gått och man kan bara tänka hur det kommer att utvecklas framöver!

Och visst är det fantastiskt att i kören med pensionärer jag sjunger i är nästan 80% med på Facebook! Extra bra i Corona-tider att kunna säga Hej till varandra digitalt. 

Dag 38 - Social Distans och vårvärme

Det var tuffa besked idag för oss äldre, det kommer att dröja innan vi kan träffa barnbarnen. Vi blir socialt distanserade här i stugan bra länge än.

Runt Grossmossen blir det kantareller i höst

I vårsolen och snart sommarsolen kan det vara frestande att börja träffa sina vänner igen men vi håller på distansen. Men i går lättade vi helt ofarligt på distansen, vi hade besök! Första besöket på de här 38 dagarna.

Älgjakt i oktober

I vårsolen satt vi flera meter från varandra ute i trädgården och fikade IRL. Det behövs lite snack med andra än bara vi två och så kommer vi säkert att göra fler gånger, det kändes 100%-igt säkert. Men jag blir lite upprörd när jag ser och hör att andra i min ålder går på restaurang, tom med kompisar! Parmiddag på restaurang med 70+-are! "Man måste ju få ha lite trevligt". 

Stefan Löfven försökte skärpa tonen idag: "Håll avstånd i glasskön" och Anders Tegnell på FHM säger naturligtvis samma sak. "Tänk månader"

Så nu tänker jag månader - det blir en konstig sommar!

Dag 37 - Promenader, TV och röjning av snickarbon

Efter 37 dagar börjar dagsrutinen i mitt Socialt distanserade liv stabilisera sig.

Lite enahanda kan tyckas och mitt Corona-index höjs allt mer. Allt från 17 mars, vår Dag 1, har den här kanalen dokumenterat övergången från ett aktivt pensionärsliv med hundratals sociala kontakter varje vecka till ett helt annorlunda liv med Social Distans. Från en dag till en annan.

Jag är rätt nöjd att jag tänkte tanken, redan dag 1, att den här omställningen är värd att dokumentera och inte bara låta dagarna rulla på och nu känns det som projektets första fas snart är i mål och rätt bra dokumenterad. Får nog tänka över målsättningen med dokumentationen.

Morgonpromenad till Svassla

Promenader (och all övrig form av motion) har vi alltid gillat och jag är riktigt nöjd att det alltid varit vår stil, vilken nytta vi har av det idag. Man väljer ju själv och dom som väljer bort motionen tror väl på sitt, men jag håller på mitt och nu ska jag snarare öka på den här dosen.

TV har det blivit för mycket av, men jag tänker att det får väl vara så ett tag. Vi har avverkat en massa filmer och en himla massa serier. Jag har varit lite för okoncentrerad för att läsa böcker, några ljudböcker har gått lättare, men den vanliga boken som jag egentligen gillar bäst går lite segt just nu, men nu ska jag börja läsa mer och välja bort en och annan film.

Boring!

Och så är det det där evighetsprojektet att röja i snickarbon. Det är så tråkigt och tar aldrig slut. Jag är så okoncentrerad och har sugit på det jobbet, röjer en halvtimme då och en kvart då och skjuter gärna upp till i morgon. Men nu har jag en plan så snickarbon ska bli klar innan midsommar i alla fall.

Ja, så här kommer det väl att rulla på under maj och framåt midsommar för ett strävsamt gammalt pensionärspar.

Men jag undrar som Churchill en gång gjorde, är vi "in the beginning of the end" eller "in the end of the beginning"? Kanske bara "in the beginning of the beginning" ? Men en bit på väg i alla fall, men snart nog är den här dokumentationens första fas completed.
     

Dag 36 - Det går bra på distans

Det börjar rycka lite i folk nu verkar det som, trångt på uteserveringarna hör man. Hrm... Svårt med distans.

Men vi håller ut, det går bra på distans. Vi hade t.ex. fika på distans häromdan.

Först lite tekniskt strul med ljudet så vi fick köra parallellt med ljudet i ett vanligt telefonsamtal, men sen satt vi i våran stuga och fikade när Annika och Calle satt i sin nere i Sörmland och till kaffet fick vi en bildvisning från Portugalresan, en långresa som abrupt fick avbrytas för en snabb hemresa just dom där dagarna 12-13 mars. Nästan två timmar tog fikapausen med Microsoft Teams.

Och med WhatsApp, Skype, Messenger, Facebook, Instagram, etc går det också bra på distans. Man är inte ensam.

I eftersnacket till "One world"-showen i går natt var många lite besvikna att man inte utnyttjade  tekniken mer, de enda som var lite på hugget var The Rolling Stones (70++) som körde sitt program i fyra fönster, var och en hemma hos sig. Mer sånt!

Funderar på om man kunde få till nåt med rockkören på distans, men vi är ju 200. Tveksamt.

Jag deltog, på distans, i ett webseminarium om livevideo och sånt i förra veckan men inser att jag faller för åldersstrecket, jag brydde mig inte ens om fortsättningen. Men dom enklare programmen kanske jag kan prova, man har ju tid nu.

I stället lägger jag mig platt för dom här talangerna, lika duktiga som Stones. Erik, den lille krabaten i högra hörnet hör till Margaretas sida av släkten. Distansvisan - Det går bra på distans!         
       

Dag 35 - Länge Leve Loppet

Det är glest med löptävlingar den här Corona-våren, men igår sprang jag äntligen årets första tävling!

Jag har under vintern mest koncentrerat mig på Actic och arm-musklerna inför Beach 2020, men nu när den är uppskjuten till Beach 2021 kan jag nog tänka mer på joggingen ett tag.

Dåligt löptränad tvekade jag inför vilken sträcka jag skulle välja igår i "Länge Leve Loppet"-loppet, det enda lopp som går just nu i Sverige med obegränsat deltagarantal.

Cool kille, typ macho

I min klass var vi runt 330 deltagare och jag var antagligen äldst men långt ifrån sist så nu lurar jag på att flytta upp en klass till nästa söndag. Ett suveränt lopp, "spring där du är och rapportera in resultatet". Jättebra med söndagstävlingar för min falnande joggingmotivation.

Och ett dopp i ån efter målgång var jättebra för min machoutstrålning. Plus 7 i vattnet om någon undrar.

Motion - Motion - Motion!  Nåt jag brinner för i Corona-tider, men annars också. Jag tror det är otroligt viktigt att röra på sig och Margareta tog en snabb promenad medan jag sprang. Det gör ju inte oss immuna mot Covid-19, men rimligtvis ökar det chansen för oss att klara oss bra i Corona-krisen.

Och som lite bonus letade vi på eftermiddan efter några av Sala OK:s stolpar, den här gången runt Ekeby damm.

Dag 34 - One world: Together at Home

Jag ställde min interna klocka i hjärnan på 02.00 och vaknade på sekunden för att få se nattens show.

Lady Gaga inledde sen har vi hälsat på hos Elton John, Paul McCartney, Steve Wonder etc.

Margareta vaknade också  och var med och tittade en stund. Showen håller på hela natten, få se hur länge jag orkar vara med, men det blir sovmorgon Dag 34!

One World: Together at Home.

Nu tittar jag vidare.

.............   

Och såklart - jag såg hela showen - Gomorron!

Dag 33 - En riktig mellandag

Det måste väl bli så ibland. I karantän i stugan är man annars hyfsat aktiv, men idag var det knappt styrfart.

Kallt och blåsigt tog jag mig inte ut förrän framåt lunch och då var det ju ingen idé att göra så mycket innan jag skulle in och äta. Lite småjobb på eftermiddan sen var det snart dags att  tända i kaminen och tänka på kvällsmaten. Nedbrytande.

Några grannar har dykt upp, Stockholmare, men jag har bara morsat på håll och dom åker snart hem igen.

Idag har jag inte lämnat tomten men ändå kunnat vara utomhus, lätt att förstå hur eländigt det måste vara i en trång lägenhet och vara förbjuden att gå ut.

Jag har just läst en massa berättelse från runt om i världen, intressant att läsa hur folk har det och så många har så mycket större problem än vad vi har.

Dag 33 var en blåsig lite nedbrytande mellandag men:

så länge solen ler,
så länge lusten ger och tar
i morgon är en annan dag!

Text och musik Christer Björkman får väl passa idag! 

Dag 32 - Slow TV rules

Idag har Coronan hållit oss här på landet i vårkylan i en hel månad, drygt det till och med. Man undrar hur andra 70-plussare har det, men rimligtvis sitter de flesta lite extra framför TV:n.

Vi ser på SVT Play framför allt, serier och filmer. Jag är inte så kräsen och har en rätt enkel filmsmak. Gärna nåt lättsamt i dom här tiderna, komedier - spänning - musik. Minst en film om dan tror jag vi sett.

I går hamnade vi i en engelsk film med intriger och dramatik och en himla massa namn att hålla rätt på, så många att till slut fattade vi ingenting. Den här 70+-hjärnan har sin begränsning när det går för fort och händer för mycket, då tar man till Slow TV.

Det började med Guldbron, TV när den är som näst bäst. Spännande att se när bron skulle på plats, skulle den passa? Jag ser fram mot att se den på plats efter Coronan.

Bra TV

Och nu den allra bästa TV-underhållningen, Den Stora Älgvandringen! Perfekt i Corona-tider. Som en rörlig tavla när TV:n står på. Jag satt idag framför TV:n och läste min bok och tittade upp ibland och vilade ögonen på svanarna. Några älgar har jag inte sett än, men dom kommer och då ska jag kolla mer uppmärksamt. Bra TV där man hinner fatta handlingen.

Extra mycket TV är det nu, men idag ska jag lämna TV-soffan ett tag och leta stolpar i "hittaut"-projektet för att få ut soffpotatisarna ut i skogen. Jag har 10-15 stolpar i Hyttskogen och säkert en och annan älg också.

Dag 31 - Svårplanerat

Under mina 75 år har jag även innan Corona varit med om ett och annat omskakande. både i världen och privat. Men den här krisen är ju minst sagt lite speciell. Plats för nya perspektiv.

Hittills 1200 döda i Sverige och 12000 är smittade. Vi i 70+-gruppen hör till riskgruppen bara genom vår ålder och bör hålla oss undan. När sån här information om döda, smittade och hålla sig undan är vardagen, då kan väl ingen normal människa vara helt oberörd. Mitt Corona-index stiger lite för varje dag. Jag mår inte hundra. Även om man antydde en försiktig optimism på presskonferensen igår.

Och jag kommer att klara mig bra, om jag nu inte blir smittad förstås då vet man ju aldrig, men annars så klarar jag den här krisen, nåt annat alternativ finns inte, det har jag bestämt.

Men livet är lite svårplanerat just nu. Igår dog Adam Alsing, 51 år av Covid-19. Vad jag minns det första kändisnamnet i Sverige som avlidit i den här pandemin.

Tomt

Och vi planerar just ingenting just nu. Städar, rensar, gräver och tar en promenad. Kanske borde jag måla lite nu när det blir lite varmare. Såga och spika nånting. Röja i källaren har alltid stått på listan, det kanske jag ska ta tag i. Ja, jobb för att fylla dagen är inget problem, men nån riktig planering skulle jag behöva. Ett datum i kalendern att se fram mot.

Skulle vara fint att få putsa skorna och gå på fest. Men nu är kalendern tom. Helt tom.

Dag 30 - Coronastämning

Engelbrektsgatan

På morgonpromenaden  i stan känner man riktigt av Corona-stämningen. I skogen i stugan är det ju alltid lugnt en tisdagsmorgon men det här var lite spöklikt. Man skulle kunna tro att det är en pandemi som härjar...

Nu har vi ju inte stängt helt i Sverige så jag får ta en tur på eftermiddan också och kolla men jag hoppas det är hyfsat lugnt då också.

1033 döda nu i Sverige. Och så hörde jag idag nånting om "året ut"! December! Julafton i karantän?

Lugnt här också

Vi har visserligen firat jul helt ensamma en gång när vinterkräksjukan gick i släkten och bara Margareta och jag klarade oss, men det vill jag inte ens tänka på idag.

Tomt på stan och inte många man möter. Jag vet inte hur försiktig man egentligen behöver vara utomhus, men nog lämnar jag ett rejält mellanrum till dom jag möter, byter gärna sida.

Smedjegatan

Att köpa mat har gått rätt bra än så länge med självskanning i en tom butik kl 07.00, men idag beställde jag matkasse för leverans utanför butiken på måndag. För säkerhets skull.

Men "året ut"! Jag och Margareta. Vad ska vi prata om till slut?

      
Till sist kom jag förbi Växhuset på morgonpromenaden. Tisdag men körövningen i Rock Everybody är inställd. Men dom håller på och jobbar med gården utanför i alla fall, det blir fint när vi är igång igen! 

Dag 29 - Påskhelg i Coronastil

Så här brukar det inte vara. Tvärtom brukar man vara alldeles slut efter påskhelgen, men i år hade vi inte så många besök.

Hoppas de flesta av mina 70+-kamrater också sköter sig, håller sig hemma och håller sig på distans till sina barnbarn. Vi har skött oss bra men ändå kunnat säga Glad Påsk till sex av barnbarnen, vi missade bara Ellen som jobbade hela helgen.

Först träffade vi Clea och Natan som hastigast på parkeringsplatsen hemma i stan och dom såg ut som vanligt. Fint att i alla fall säga Hej, men nån kram fick jag inte.

Lite märkligt ser det ut. Men vi fick samma mat. 

Och så på påskafton tog vi mod till oss och tog en liten tur fast jag vet:

RES INTE BORT I PÅSK!

Men FHM kanske inte behöver veta och det var ju bara en liten tur.

I Almunge var vi socialt distanserade till ett eget bord men kunde ändå känna gemenskapen på påskmiddagen, grillat förstås.

Nelly, Selma, Ebbe, Casper och hans Maira fick sitta vid huvudbordet, men vi två var nöjda med undantaget på behörigt avstånd.

Sex barnbarn av sju var ändå rätt bra i Corona-tider. Och vi höll distansen 100%-igt den här påskhelgen i Coronastil.
 

Dag 28 - Motion

Alla vet att det är bra,  men vilken motion passar oss  +70  bäst? Det är enkelt: det är den som utförs. Extra viktigt i Corona-tider med social distansering.

Den senaste träningsappen jag laddat ner  har jag inte hunnit prova än, Försvarsmaktens träningsapp. Den appen kanske är lite väl tuff och "Sofia på TV" räcker rätt bra för oss varje morgon, men det är fint att prova fler program. Och så har jag Actic-appen

Och igår började jag Stolpjakten.  Finns över hela landet, orienteringsklubbarnas försök att få ut folk i skogen. Inte bara i Corona-tider, men extra bra just nu. Jag köpte förstås Sala-kartan och vilken service av Sala OK en Påskdagsmorgon:

9.15   Sms-beställde en karta och swishade 20 kr.
9.30   Sala OK tackade. "Det fixar vi"
10.00 Sms: "Kartan ligger i din brevlåda!"

Jag tycker det är underbart med entusiaster som på Påskdagsmorgonen tar en cykeltur och levererar till oss i Corona-riskgruppen så att vi slapp hämta kartan på stan, service helt i min egen stil.

Första stolpen. 99 kvar.

Dag 27 - Lätta på plånboken

Så många har knackig ekonomi nu. Men vi som inte kommer åt att göra av med våra pluringar på Clas Ohlson längre kan ju kosta på oss att vara lite extra generösa mot arrangörer och småföretag som saknar inkomst nu.

Som exempel betalade jag entrén till bandyfinalen som spelade för tomma läktare för några veckor sen fast jag blev kvar i TV-soffan. Ja, jag tog virtuellt även med mig Margareta till Studenternas i Uppsala. Hon hade aldrig varit på bandy men blev extra glad över att VSK-tjejerna vann den spännande matchen.

Bra kvalitet. Prisvärt.

Som världsförälder passade det bra att öka månadsbidraget till UNICEF. Ökningen på mitt lilla bidrag kanske gör nån liten extra nytta och jag fick ett tackbrev från dom.

Till och med Wikipedia fick ett bidrag idag. Dom har frågat förr och nu var det läge. Dom blev glada skrev dom i tackmailet.

Och det blev förstås ett par hundra till Radiohjälpen under "En kväll tillsammans" i går.

Jag prioriterar lokalt och i veckan blir det nog ett stödköp hos "Fiket i Färnebo", ett par lunchmatlådor tror jag. Kanske köper jag hämtmat hos nån annan restaurang också, inte bara pizza, kanske Måns Ols behöver ett stödköp. Ångbageriet har gott bröd, där kan man köa utomhus och släpps in en och en.

Och i Almunge har vi stödköpt div. grejor för Danmarks skola, klass 5, och på köpet fick Thomas Ravelli ett litet bidrag. Kalsonger och T-shirts. Nästa stödköp där är visst kaffe, "typ lyx" sas det.

Jag kan inte hjälpa till så mycket i den här krisen (70+) mer än hålla mig undan, och då kan jag ju i alla fall försöka göra lokala stödköp.   

Dag 26 - Stop the world, I want to get off

Det var inte alltför uppmuntrande nyheter igår när jag hörde att toppen på Coronakurvan för Västmanland verkar komma om 4-5 veckor! Om 30-40 dagar kommer toppen och så länge ska vi väl hålla oss undan. Och det är är inte slut där!

För vad händer sen? 2-3 månader medan smittan klingar av? Ska vi hålla oss undan i stugan så länge? Då är man ju framme i augusti-september om jag räknar rätt. Med mataffären kl 7.00, TV-gympa med Sofia kl 9.10, promenader och FHM-rapporten på TV kl 14.00!    HELA SOMMARN!

Stoppa världen, jag vill kliva av! Gärna med Jan Malmsjö, eller här med samma tema in countrystyle:

 

Dag 25 - Nästan som ett jubileum

I december tror jag det var jag först hörde talas om ett nytt virus. Långt bort i Kina, berör inte mig! Men så på bara några månader är hela världen drabbad! Idag har jag hållit mig undan i 25 dagar.

25 dagar i stugan tillsammans med Margareta utan att ha pratat med en enda annan människa! Jo, ett par minuter med en granne och nåt Hej och några korta fraser med nån man mött på promenaden. Overkligt.

Ändå sa vi i morse att vi har det egentligen inte så eländigt. Vi har mat i kyl och frys och vi har värme i kaminen. Vi har gott om plats på tomten och i stugan, och även om vårt internet är långsamt så fungerar det i alla fall rätt bra.

Anders Tegnell är frontfiguren från FHM

Igår skulle vi varit på teater i Stockholm med Ellen, Spelman på Taket, och härom veckan skulle jag sjungit i körens rockkonsert. Trist att det fick ställas in, men det var värre för Tokyo som fick ställa in olympiska spelen. Och det är värre för alla som blivit sjuka, dom som fått problem med skola och sånt. Dom som fått operationer inställda. Blivit arbetslösa. Etc etc.

Den som har läst mer än ett inlägg i den här bloggserien i Corona-tider har förstått att vi så här långt inte har så mycket att klaga på.

Och idag en tur hem till lägenheten och tillbaka för att hämta ett par saker och skulle vädret bli alltför trist så bor vi hemma i stan ett tag. Vi är inte ens fast på bara ett ställe.

Nej, de här första 25 dagarna har gått riktigt fort men jag har lite dåligt samvete för att jag gör så lite, håller mig bara undan. Man vill ju göra nytta! Som all vårdpersonal, FHM och som så många andra.       

Dag 24 - Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig

Dag 24 och fortfarande på tu man hand på Stentorpet där den Sociala Distanseringen  fortsätter.

Rätt naturligt att man kommer att tänka på Hasse Alfredssons monolog Gamle Man från nån gång på 60-talet. "Mina barn kommer aldrig och hälsar på mig" sa den gamle mannen som var på rymmen från ålderdomshemmet. Visserligen skulle det vara kul med ett besök i påsk, men vi är tacksamma om vi slipper ett tag till. För säkerhets skull.

Nej vi fortsätter med promenader och arbete på tomten. Mataffären med självskanning kl 7.00 i en rätt tom mataffär. Och igår hängde jag på låset när bygghandeln öppnade och köpte som första och enda kund i affären en VVS-koppling. Vi är försiktiga, men tänker att möjligen hör vi inte till den allra mest riskfyllda gruppen, så nån liten risk får man väl tal. Som ett morgonbesök i en folktom affär.

Riktigt vackert och ett paradis för tranor.

Visst är det trist ibland, och kanske samtalsämnena tryter ibland när det bara är vi två här på Stentorpet, men vi har våra rutiner och fina promenader nästan varje dag. Och rätt fina saker att se här också kom jag att tänka på idag. Som Grossmossen. Miljoners miljoner människor har trängts på turistmålen jorden runt, men hur många har sett Grossmossen? Och en liten bit längre bort ligger Älgudden.

Turistattraktioner som bara en bråkdels bråkdel av jordens befolkning ens hört talas om, och vi har  tillgång till dom varje dag. Duger bra för oss. Och Grossmossen har potential.

678 svenskar döda fram till idag så det är en överkomlig uppoffring för oss att avstå från barnbarnsbesök på Stentorpet ett tag till. Det här tar slut till sist.

Dag 23 - Allting handlar om Corona.

Från att man vaknar genom hela dan. Nyhetssändningar, tidningarna, radion, Facebook  ja allt! Sporten, kulturen etc. Allt handlar om Corona. Allt.

Såklart det är ju det största som är på gång i världen just nu, men ibland är det som man inte orkar mer. "Är det konstigt att man längtar bort nån gång" sjöng Lena Andersson.

Dag 23 idag och fan vet, kommer det här att hålla på över dag 123? Hur kommer man att må då i så fall? Så här långt mår jag fortfarande bra, men mitt Corona-index ökar så sakta, Uppåt 11 tror jag . Skulle vara fint att bara käka en Dagens Lunch på Måns Ols för att få lite omväxling. Fika nere i Stadsparken. Jag har inte så stora krav.

På promenaden igår mötte vi en gumma på cykel som stannade till och skarpt bad om 2 meters avstånd innan vi fick passera. Jag makade på mig lite till även om det säkert redan var 4 meters avstånd, men sån är stämningen. Kusligt.

Men i Kungsträdgården roade man sig obekymrat i Aktuellt. Hur ska man få Stockholmare att fatta? Utegångsförbud?

Men man behöver ha lite kul nu, och då var det ju kul att jag för första gången på 10-12 år fick pengar tillbaka på skatten. Ung. så mycket att det skulle kunna räcka till en kort tågresa nånstans.

Men det går ju inte - Corona. Kanske det här i stället?

Dag 22 - Jobba hemifrån

En uppmaning i Corona-tider är att jobba hemifrån om man kan. Vilken tur att så många kan det nu med snabba bredband, nästan som att sitta på jobbet.

Skyltarna står och bleknar

Men här på landet är det tvärnit, där får fiberbolagen skämmas. Det är i praktiken ofta omöjligt att jobba hemifrån med långsamma uppkopplingar när utbyggnaden av fibernätet går så pinsamt dåligt. Jag hörde nån siffra igår hur långt utbyggnaden kommit, men har glömt, men det var inget att skryta med. Utbyggnadstakten tom minskar.

Bristvara på landet

Här i Stentorpet står skyltarna lite varstans framför stugorna där man väntar på sin fiberkabel men skyltarna börjar se lite ledsna ut. "Ip Only, Fibernät för framtiden." Säljarna var väldigt pådrivande när man skulle skriva på för framtidens fibernät men sen hände inte mycket. 

Det blir i en avlägsen framtid! Än har jag inte sett spår av vare sig grävare eller kabelrullar. Det är nu den snabba fiberkabeln skulle ha behövts.

Dag 21 - Res inte bort i påsk

Nu är det fokus på att undvika onödiga resor inför påskhelgen. Löfven sa det med skärpa för någon vecka sen och i kväll sa Kungen samma sak i ett TV-tal. Res inte bort i påsk.

Nästan lika gammal som jag.
Men nog ser väl jag yngre ut? Eller?

Det var ju ett bra budskap, och hr Kungen fick beröm på Twitter som "lysande, fantastisk" och sånt blandat med sakliga, rättstavade kommentarer från republikaner (till skillnad från alltför många av hr Statsministerns kritiker). Jag har inget emot att rojalisterna får sitt och det var inget större fel på budskapet, men riktiga rojalister är bland det löjligaste jag vet.

Du borde ha kunnat lite mer utantill, men det var bra ändå, hr Kungen, jag håller med dig. Res inte bort i påsk.

Men ojdå, hur räknas vi, Margareta och jag? Vi sitter ju och häckar i sommarstugan i Sala, 4 mil från  bostaden i Västerås kanske hela påsken! Räknas det som att vi rest bort? Ett moraliskt dilemma när man läser om div. myndighetspersoner som blir ertappade och kritiserade på väg till sina fritidsställen.

Men det är väl helt OK i vårt fall? Se det som en fråga till FHM.

Dag 20 - Hur mår folk egentligen

Hur många ska bli sjuka idag. Kommer någon av mina närmaste att bli sjuk. Jag själv? När är det här eländet över och hur mår folk egentligen av att sitta isolerade och fundera?

För första gången drömde jag i natt om genomskinliga visir och munskydd och kände en obehaglig stämning. På nyheterna hörde jag om att man ser tecken på att spelberoendet ökar. Om ekonomin är dålig så lockas man att satsa sin sista tusing på rött och det är säkert troligt att alkoholproblemen också kommer att öka när man tänker så mycket på sjukdomar och dödssiffror.

Men för egen del har jag inte hunnit bli så orolig. Det är  helt otänkbart att jag skulle få Corona-smittan. Dumt att tänka så, kanske jag slarvar nån olycklig gång med handtvätten och då kan det var kört, men ändå - jag är inte det minsta orolig att jag ska få Corona-smittan.

Om nu folk börjar må dåligt så är jag glad så länge jag själv inte gör det. "If I live to be a hundred"  sjunger Harry Belafonte i sin Scarlet Ribbons, och jag har tänkt mig nåt sånt. Jag är inte intresserad av Corona-viruset.

NEJ TACK.

Dag 19 - Elektriker och karantän

Så snart vi distanserade oss socialt till Stentorpet fick vi ett elproblem där. Typiskt.

Trasigt såg tom jag!

Men med lite tur och skicklighet fick jag igång elen nästan helt OK fram till Dag 19, då blev det tvärstopp. Spisen och varmvattnet utslaget. Lite stressad blir man, men vilken tur att Sverige inte har stängt ner helt och hållet.

Ringde elfirman: "Ta några bilder på felet och messa så kommer det upp en kille innan lunch" sa Per och efter nån timme kom en tekniker och försökte laga felet. Men han såg rätt snart att det var inget vanligt fel, det var nåt för nätoperatören.  

Sala Heby Energi - världsklass!

Jag hann ringa nätoperatören också innan lunch men skulle vi få hjälp idag? Fick inget löfte så vi satt och funderade ett tag hur vi skulle göra. Skulle vi ha problem över påsk t.o.m.? 

Elskåp från 50-talet

Men så ringer killen från Sala Heby Energi och frågar ett par saker. "Tror du du kan komma idag" undrar jag. "Jag står redan på gården" säger han! 

Det var lite knepigt att laga, tog en stund och han var tvungen att jobba med spänningen på(!) men så var det klart! Så säker att allt var OK att han bara sa Hej och åkte utan att ens testa. Skickligt! Och så klart fungerade allt!

Jag vet förstås inte hur det skulle ha fungerat i andra länder med karantän och utegångsförbud men här i Sverige fungerade servicen perfekt. 

Elektriker kan inte jobba hemifrån!

Dag 18 - Guldkant

Vi hade en skön vårpromenad i går, men vaknade till snö och snålblåst idag, dags för ett par dar hemma i stan igen?. Det är en slags guldkant i den här trista tiden och lite variation.

Gryning på Stentorpet.
Tomt i gäststugan

För det behövs, det är inte så mycket som är muntert nu. Det är ju så märkligt att min enda uppgift i samhället just nu är att hålla mig undan. Don´t do nothing!

När man alltså inte ska göra nånting mer än hålla sig undan kan man väl vara extra glad åt det som är positivt. Som när Selma kör sitt "Tja!" på Snapchat. Eller när vårfåglarna dyker upp på gården. När elden i kaminen värmer så där riktigt skönt eller framför allt när vårsolen kommer att värma nästa vecka.

Mitt Corona-index (dvs hur jag mår) som började på normalvärdet 10,0 har nog stigit till 10,2 idag, kryp i benen, det saknas nåt. Men när bokstavligt talat hela jordens befolkning är drabbad inser jag förstås att jag än så länge ändå inte har alltför mycket att klaga på.

Lyx och överflöd har aldrig lockat, jag har alltid hållit mig till guldkanten i det lilla. Som tex mina "finpennor". Min körkollega, Kjell Lönnå, kör ju med sina guldpennor i bröstfickan. Har alltid två stycken hörde jag i en intervju. Så nu för att förgylla tiden på Stentorpet tog jag med en finpenna hit, ger lite guldkant i det lilla när man ska skriva matlappen.

Och banne mig, när jag satt och skrev det här tittade solen fram på ängen på andra sidan ån. Vad var det jag skrev härom dan? Favorit i repris! Som Chet Baker sjöng:

So always look for the silver lining and try to find the sunny side of life! 

Dag 17 - Nordiska Museet

När nåt som Corona-viruset händer är det inte så dumt att dokumentera vad det var som hände.

I all anspråkslöshet blir "Mitt Ljuva Sjuttital" en dokumentation av mina erfarenheter under den här tiden. Redan har jag kommit till dag 17 men jag vill inte spekulera över om den här serien kommer att bli tresiffrig. Hoppas inte. Men den blir bra för det egna minnet i första hand och kanske även någon annan kan ha glädje av att att ta del av den. En daglig dokumentation av en världshändelse! Kanske kan bli en bok? Och nåt för framtidens forskare att gräva ner sig i.

Nu ska jag inte skena iväg men jag har tidigare, för ett 10-20-tal år sen, bidragit med berättelser till Tekniska Museet och bilder till Moderna Museet i olika projekt, nu är det Nordiska Museet som är på tå och vill ha berättelser om hur vi upplever vår situation och såklart har jag lämnat in ett bidrag.

Allt för vetenskapen och forskningen i en avlägsen framtid

Vår "Sociala distans" är friare här på Stentorpet än hemma i stan. Promenader går visserligen bra i stan också, men här möter man ju inte en kotte. Jo, några grabbar som cykeltränade och ett par Kanadagäss såg vi, det var allt.  Lite kyligt fortfarande, blir väl annorlunda om några veckor när värmen kommer. Men en riktigt fin promenad hade vi och det var väldigt tomt i stugorna. Så här tomt brukar det inte vara.

Kl 14  kommer den dagliga rapporten från FHM, hur många fler är smittade? Hur många fler har dött? Det sånt man tänker på framför TV:n.

Nordiska Museet väntar på fler berättelser från oss som var med. Lämna in din du också!

Bastun och badbryggan. Plus 3 i vattnet. 

Dag 16 - Bastusnack

Som pensionär, när man inte längre har diskussionerna med arbetskompisarna på fikapausen, har bastun på Actic varit viktig för att hålla diskussionen igång och för att kunna lösa världsproblemen. Där kommer den nakna sanningen fram men nu har jag inte ens det.

Magda och jag diskuterar den
senaste utvecklingen

I den vedeldade bastun i stugan har jag suttit några gånger nu och idkat social distans tillsammans med Margareta, men där är det ju samma snack som vid matbordet och grannarna törs jag inte bjuda in till en diskussion.

I går satt jag i bastun i källaren hemma i stan och det blev inte mer sagt där, jag fick sitta alldeles solokvist och jag fick inte igång något riktigt bra samtal med mig själv, satt mest och molteg.

I stället lyssnade jag på radion om det senaste om Coronakrisen, min diskussionskamrat Magdalena Andersson pratade om ekonomin. Rätt deprimerande, men kortsiktigt bekymrar jag mig inte så mycket, jag har ju min pension. Men såklart går det åt pipsvängen till sist om man inte handlar nåt för pengarna. Mina fonder är inte så mycket att skryta över just nu, men å andra sidan dröjer det väl ett tag innan jag behöver använda dom till nåt. Om det nu kommer att finnas nåt kvar när krisen är över.

Nej, bastusnacket har tagit stor skada av Corona-viruset, men man får gilla läget. Jag petar in en pinne i brasan i morgon och då får jag i alla fall sista ordet i diskussionen.