Nu börjar det bli stil på löpningen

Två månader kvar till starten i Stockholm. Ska det kunna gå? Jo, jag tror det.

Jag har verkligen inte skött min marathonträning optimalt den här gången, men som jag brukar säga: vi pensionärer har ju inte all tid i världen. Det var på något sätt enklare när man jobbade, allt vare mer strukturerat. Innan jobbet, på lunchen, direkt efter jobbet. Det fanns alltid tid för en joggingrunda.

Björnön tur o retur

Men jag har i alla fall hela hösten och vintern sprungit några mil varje vecka så grunden finns, och nu idag blev det en hyfsad långvända i alla fall. Ribban sitter lägre den här gången, den här gången får jag bara försöka undvika maxgränsen på 6 timmar och bara försöka ta mig i mål när det är dags för Stockholm Marathon den 4 juni.

Men dagens 15 kilometer gick alltså riktigt bra, jag är imponerad på mig själv och gav mig själv en klapp på axeln när jag gick i mål. Med råge var det här årets längsta joggingrunda och så gick det så himla bra bara så där. Innan veckan är slut ska jag ta en tvåmilare och tar jag sen några tvåmilare varje vecka och kanske får till några tremilare också så ska projektet gå i lås. Då står snart hr Widmark på startlinjen igen för ett marathon.

"Våffö då då", var det en som frågade häromdan om det här med jogging och marathon, men en sån fråga går inte att svara på. Det behövs en högtravande lektion i näringslära, åldrandet, psykologi, mm mm. Eller som jag brukar göra bara skoja bort frågan. Jag vet ju att det flesta tänker "idiotiskt" och tycker att man är klent utrustad å huvudets vägnar och bara tror att man plågar sig så det är ingen idé att fördjupa sig i det.

Men det börjar alltså bli stil på löpningen, den ljusnande framtid är vår!

Dag 30 i #blogg100