I forskningens tjänst

Jag har glömt hur det började men jag har genom åren tre gånger svarat på Karolinska Institutets undersökning om kostvanor o.dyl. Och härom dagen ställde jag helt frivilligt också upp på en hälsoundersökning. Frivilligt och utan ersättning.  

Att det här var tredje gången hade jag förstås ingen aning om, det berättade sköterskan på Forskningsmottagningen på C-las i Västerås för mig men vad det finns för syfte på med det hela eller hur resultaten kommer att presenteras visste inte sköterskan, och egentligen är jag inte så intresserad. Aningslöst (?) räknar jag bara med att undersökningen har ett gott syfte och att inte jag personligen redovisas på nån konferens som ett varnande exempel.

Forskningsmottagningen på C-las i  Västerås

Men jag fick ett namn till en professor på Karolinska så jag kan få ut all information som dom samlat in om mig om jag vill. Men nej, jag tror inte jag vill och dom får gärna fortsätta att testa mig om dom vill. Resultatet kommer väl i Rapport nån gång och är det nåt som avviker positivt så hoppas jag att det är jag.

Ost och skinka

"Hur många gånger per månad äter du kött, hur många koppar kaffe i veckan, hur många människor träffar du per dag, hur är det med vänner, TV-tittande, motion, matvanor...." Hundratals frågor, en del omöjliga att svara på men sammanslaget med några tusen ytterligare svar ger det väl nån form av bild hur vi 40-talister har åldrats om det nu är det man kollar.

Men det var kusligt tomt på Forskningsmottagningen. Två sköterskor som tog hand om proverna jag hade med mig och som mätte och klämde på mig och tog en massa ytterligare prover, men för övrigt var det hur tyst som helst där. En bortglömd avdelning på lasarettet? Det kändes nästan lite overkligt, men jag är positiv som vanligt, dom har säkert fullt upp och nu har dom ju mina prover och uppgifter att forska på.

Men "utan ersättning" var inte riktigt sant. Kaffe och smörgås i det lilla kaféet ingick. Och Karolinska, hör av er igen om ni bjuder på påtår. Jag svarar gärna på fler frågor.

Dag 22 i #blogg100