Bland dom säkert 50 restaurangerna eller fler i den här lilla byn har vi kanske ätit på 8-10 och här några korta historier.
Första gången vi åt ute var på The Captains Table där en ung tjej var dörrvakt. Några dar senare kom vi där förbi med hela sällskapet på väg till O Navegador när tjejen öppnade dörren och ropade till mig "Hello again, how are you today". Vårt sällskap blev lite imponerade men jag sa bara lite blasé att jag brukar ha sån inverkan på unga flickor. Vi åt där igår igen och så klart kände hon igen oss. Grilled Seebass.
O Navegador till vänster med trevlig kypare |
På O Navegador har vi varit tre gånger och en ung kille där känner också igen oss och skojar lite varje gång vi är där "Same table as last time" sa han och gav oss det bästa bordet när vi var på jazz förra söndan. Och när vi åt lunch där med flygvärdinnan surrade han igenkännande och skojade med oss. Och jag med honom, klappade honom på axeln och tackade för maten.
Samma sak med kyparn på Casa do Rio där vi ätit två gånger. Det är ju en himla massa engelsmän här och seriöst så ser dom rätt lika ut allihopa, jag säger bara det så har jag ingenting sagt. Och så kommer vi, ett par svenskar och beställer maten på dålig engelska och försöker vara trevliga, klart dom kommer ihåg oss och surrar lite extra.
La Bella Luna med sin goda pasta och pizza |
Men poängen är att servitörerna är ofta väldigt trevliga här och lägger märke till sina kunder, i alla fall känns det så. Kanske det blir annorlunda när turistströmmen sätter igång, men jag hoppas dom fortsätter i den här stilen.
#blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar