Ett gammalt välkänt palindrom får bli dagens rubrik.
Vi har väl inte alltför dramatisk natur runt stugan i Stentorpet, men vi har i alla fall sjöarna och en massa skog, nog så intressant. Och så har vi Grossmossen en kilometer in i skogen.
Strax innan mossen bor vår folkilskne tjäder som brukar vara i farten runt påsk, men är påsken för tidig i år? Calle, Nelly och jag gick på en expedition och var beredda på anfall men vi såg inte skymten av honom. Som tur var kanske, speciellt Calle har respekt för honom efter "överfallet" för ett par år sen. Själva överfallet missade jag, men vi fick en film med tjädern en stund senare:
Här på filmen är tjädern hyfsat lugn, men rätt stor, man har respekt för honom.
Dansen avstannade när vi kom närmre |
Det stackars svanen kom inte undan. |
Därute på mossen låg resterna av en f.d. svan, men vilket djur kan ta en svan som håller till ute på en mosse? Knappast en räv och inte en varg heller och förresten var det längesen vi såg en varg här hos oss, så vi enades om att det måste ha varit en örn.
Inte snällt alls av örnen och på kvällen flög en ensam svan över stugan och skrek, ropade efter en ny partner kanske. Och det positiva är att vi läste att det bara är en myt att svanar som blir ensamma lever ensamma resten av livet så han/hon var nog ute på friarstråt.
Bävrarna har flyttat och årets första geting har jag sett, men nu är det slut i Naturrutan för den här gången.
Dag 27 i #blogg100
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar