Idag känner jag mig bitsk och på bettet!

Veckan började med Nelly. Det är stort när den första tanden ryker. Stort också när första tanden kommer, men där dröjer det allt ett tag för lille Ebbe och i ärlighetens namn tror jag inte han kommer att bry sig så mycket, men Nelly och lillasyster Selma firade Nellys framgång med varsin isglass. Om ett par tre år är det Selmas tur att känna sig stor. Grattis!

Riktigt så glad blev inte jag den där dagen för snart tre månader sen då jag också  tappade en tand i min vurpa i  motionsspåret. Nej, det var riktigt omtumlande och kändes allt bra deppigt ett tag men som tur var hade jag en olycksförsäkring och en bra tandläkare.

Så har det rullat på, det ena besöket hos tandläkaren har avlöst det andra och jag har hankat mig fram med provisoriska plastgaddar. Ibland har jag suttit där i tandläkarstolen och skämts lite för min drullighet när Björn och Eva-Lena svettats, men som Björn sa en gång "det här är ju vårt jobb, och det är lite roligt också när det är komplicerat."

Smile it! På Folkets i gamla Folkets Hus.

Och så igår fick jag mina nya tänder som jag ska kampera ihop med framöver här i Mitt ljuva sjuttital. Lika glad som Nelly blev när hon tappade sin tand, lika glad var jag när jag studsade nerför trapporna med mina nya framtänder, min nya bro. Jag hade bråttom hem för att visa Margareta och hade inte tid att vänta på hissen och klarade mig ända hem utan att snubbla en enda gång!

Jag borde vänta en timme innan jag åt något sa Eva-Lena men sen gick vi ut och rullade hatt, Margareta och jag! Ja, i all enkelhet så där en tisdagskväll men vi hamnade en stund i baren på Folkets för en öl och en matbit där det var rätt folktomt när vi kom, men där det blev rätt fullt allt eftersom. Det var första gången vi var där och det får allt bli ett återbesök. Det smakade riktigt bra att få äta som en vanlig människa för första gången på nästan tre månader!

Till sist får jag säga att jag kommer att sakna tandläkarbesöken, speciellt Eva-Lena som vid varje besök har pratat löpning, oss två joggarkollegor emellan. Så jag tackade självklart ja till hennes förslag att utnyttja högkostnadsskyddet och åtgärda en tand som inte såg så snygg ut, Så nu måste jag  börja löpträna igen så vi kan jämföra våra formkurvor efter nyår, Eva-Lena och jag, men det blir en annan historia.