Student 63 |
Det första som jag kom att tänka på är rätt oviktigt men ändå. Mina taffliga klasskamrater i RIVc från 1963 försökte jag under året kommunicera lite med så här på nätet men jag kastade under året in handduken. Efter vad jag kan förstå hade flera av mina gamla vänner framgångsrika karriärer i yrkeslivet, en blev uppfinnare, några företagsledare, några läkare och flera hamnade i datavärlden och en blev t.o.m. professionell bridgespelare, men jag har misslyckats att få herrarna att säga "Hej" på Facebook o.dyl, och inte ens att vara med på en maillista, men dom blir alltid glada för mina bilder jag delat... Chansen att någon av dom skulle hitta min blogg är inte ens mikroskopisk, men ändå: Klasskamrater, vi ses på Facebook!
Mina gamla bloggar fick jag lägga ner och FB-gruppen i min gamla seniorförening har försvunnit, och några andra små trevare för seniorer och nätet gick också åt pipsvängen. Nä, det är segt att aktivera seniorer på nätet, 2014 var slutpunkten.
Löpningen blev inte som jag tänkt i år och efter vurpan i september står karriären och dallrar i väntan på att morötterna ska mogna. Några andra projekt ligger också för fäfot i väntan på morotsskörden, det går ju inte lättare med motovationen nu i sjuttitalet precis. Man har för ont om tid.
Valet gick inte så bra som jag hade hoppats, jag är fortfarande svullen på läppen, det känns fortfarande lite segt faktiskt! Pensionen går ner och hyran går upp.
Ja, det här var några småsaker för min egen dokumentation av mitt sjuttital och med det sagt så är de dags att senare summera det positiva. Återkommer med del 2 framöver åtminstone innan onsdag nästa vecka.
Ser fram emot lite mer positiva saker för det här var ju deppigt värre!
SvaraRadera