Film är bäst på bio

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Gick på Elektra-Bio för sista gången idag så vi passade på innan tåget gått.

Duvan sitter och funderar.

Det är klart att vi sett alla Roy Anderssons filmer i den här trilogin. Märkliga filmer och märkligt ljus, men hur ska man tolka dom?

Jag måste se om de två första filmerna igen, för jag minns dom inte riktigt. Lite svårt när det är sju år mellan varje film i trilogin men jag har tyckt om dom alla tre. Dom är roliga på ett märkligt sätt, och i den här senaste skrattade jag fler gånger än jag brukar jag göra på rena komedier med lättköpta poänger.

Första filmen, Sånger från andra våningen, minns jag inte mycket av, lite mer om den andra, Du levande. Den kanske jag tyckte bäst om, men nog blir man berörd av alla dom här filmerna, den här senaste också. Vad menar han? Vad betydde steppscenen? Vad hade Karl XII där att göra? Det var fint att få titta in på Halta Lottas Krog i Göteborg också. Om det var onsdag eller torsdag var också en intressant scen i ett samtal på en busshållplats. 

Vi ser en hel del film, men inte så ofta vi sitter och pratar om filmen när vi kommer hem så helt klart sätter hans filmer fart på tankebanorna. Så här efter julhelgerna kan man gott vara lite lat, så i går såg vi både en Woody Allen om Paris och en annan Paris-film också, båda på TV. Det går bra det också men helt klart är film bäst på bio och Elektra-Bio i Culturen är en fin biograf!

Summering av några plus från 2014

Det negativa från 2014 var snabbt avklarat häromdan, det var ju mest småsaker. När jag kommer till det positiva blir det mer att skriva.

Ebbe blev vår sjua

Det viktigaste under 2014 är förstås vår nye lille kamrat herr Ebbe. Han verkar vara en glad kille som det  kommer att bli roligt att lära känna lite mer och se hur mycket han kommer att lära sig under 2015, sitta, krypa, stå och kanske stappla lite också. Och säga Morfar!

Annat positivt lite osorterat: Barnbarnen håller sig friska och lär sig allt mer, fint väder hela sommarn, sommarfesten/70-årsfesten gick över förväntan och vi överlevde årets Wild Kids. Vi har själva fått vara friska och jag klarade min Stockholmsmara i maj på nästan rekordtid! Och två tredjedelar i New York avverkades också på rekordtid, det var också ett stort plus. Ett dubbelplus i kvadrat var att jag över huvud taget stod vältränad på startlinjen och att jag klarade blåsten de första kilometerna över Verrazanobron Att det sen inte blev nån medalj är världsliga problem som Karlsson på taket sa.

Körsjungandet i Rock Everybody har varit skoj där mina försök att få ut kören på nätet gått riktigt bra och några föreställningar blev extra fina minnen framför allt Carlforsska i juni. Och 5:2-andet funkar fortfarande med en och annan 6:1-vecka när det passar bättre. Lite flexibla blev det en 7:0-vecka också i NY så det får allt rulla på under 2015 också!

Min nya blogg som sjösattes i oktober får också rulla på nu med ett 10-årsperspektiv, och det kommer att bli intressant hur den här hobbyn kommer att ändras under den långa tidsperioden, 10 år tillbaka i tiden var ju knappt bloggeriet uppfunnet. Bilen går bara allt bättre, och barnbarnen håller sig friska och växer sig allt större.

Skrivarkursen i Surahammar gav mig några idéer inför 2015 och så bytte vi ut några möbler här hemma. Och i stugan också.

Nu har jag listat några minus och här kom det några osorterade plus från 2014 och precis innan nyåret blev Alliansen och regeringen överens så att vi slipper nyval, det var ju fint och också ett plus. Så återkommer jag kanske efter nyår med några förhoppningar för 2015, kanske tom några planer.

Jag får se.              

Netflix får sista chansen!

Tablå-TV är ju på väg ut mot diverse Play-kanaler och streamade möjligheter. Nu ska Netflix få en sista chans.

Mycket att välja på, men är det min smak?

När Netflix kom till Sverige var jag en av deras första kunder och fick tre månader gratis, Sen fick jag en #blogg100-bonus på hela sex månader gratis. Tack Netflix! Och nu i går på min officiella Depparedag fick jag en uppmuntran från Netflix som bjöd på en gratis-månad igen. Den ska jag utforska och se om det är värt 79 kronor i månaden. När jag haft de här gratisperioderna tidigare har det inte blivit mycket tittande, men nu med en Chromecast (310 kr på NetonNet) så är det enklare att visa filmen på vanliga TV:n, så jag får se.

Började med en harmlös svensk film och idag skrev jag ut en lista, "De bästa 50 filmerna" enligt en filmredaktör på DN, och visst finns det några bra filmer där som kan vara värda att se, nån Woody Allen, Dr Strangelove var länge sen jag såg, Mai Zetterlings Amorosa med Stina Ekblad kanske och några andra godingar jag aldrig sett.

Sen kan man ägna några hela dagar för att kolla avsnitt efter avsnitt av TV-serier man missat. Där har jag ingen koll på om det finns nån serie som är värd att spilla bort sin ungdom på. The Simpsons hittar jag inte och Family Guy har jag aldrig fastnat för. Det är klart att det finns en massa välspelade och underhållande TV-serier som jag zappat förbi och inte vet något om.

Vi går hyfsat mycket på bio på stan, åtminstone en gång i månaden, och hyr en och annan film på SF Anytime och liknande och jag skulle tro att Netflix och sånt passar barnfamiljer bättre, men jag har ett öppet sinne och ska laborera och utvärdera en månad.

Det fina med Netflix är att man inte har någon uppsägningstid och det är busenkelt att komma igång, Ett plus är också att dom har en app för min Windows Phone, det har inte alla filmtjänster,

Så jag lägger gärna ett ord för Netflix, tack för julklappen och jag ska utnyttja den                                

Dags att summera 2014. Börjar med några minus.

Student 63

Lika bra att börja summera 2014 lite smått, ta't lite peu om peu. Några misslyckanden, en del annat mer positivt. Dvs mitt sjuttital har rullat på precis som vanligt. Ett par dar nu efter Dopparedagen kan jag köra en Depparedag så är några misslyckanden för 2014 avklarade.

Det första som jag kom att tänka på är rätt oviktigt men ändå. Mina taffliga klasskamrater i RIVc från 1963 försökte jag under året kommunicera lite med så här på nätet men jag kastade under året in handduken. Efter vad jag kan förstå hade flera av mina gamla vänner framgångsrika karriärer i yrkeslivet, en blev uppfinnare, några företagsledare, några läkare och flera hamnade i datavärlden och en blev t.o.m. professionell bridgespelare, men jag har misslyckats att få herrarna att säga "Hej" på Facebook o.dyl, och inte ens att vara med på en maillista, men dom blir alltid glada för mina bilder jag delat... Chansen att någon av dom skulle hitta min blogg är inte ens mikroskopisk, men ändå: Klasskamrater, vi ses på Facebook!

Mina gamla bloggar fick jag lägga ner och FB-gruppen i min gamla seniorförening har försvunnit, och några andra små trevare för seniorer och nätet gick också åt pipsvängen. Nä, det är segt att aktivera seniorer på nätet, 2014 var slutpunkten.

Löpningen blev inte som jag tänkt i år och efter vurpan i september står karriären och dallrar i väntan på att morötterna ska mogna. Några andra projekt ligger också för fäfot i väntan på morotsskörden, det går ju inte lättare med motovationen nu i sjuttitalet precis. Man har för ont om tid.

Valet gick inte så bra som jag hade hoppats, jag är fortfarande svullen på läppen, det känns fortfarande lite segt faktiskt! Pensionen går ner och hyran går upp.

Ja, det här var några småsaker för min egen dokumentation av mitt sjuttital och med det sagt så är de dags att senare summera det positiva. Återkommer med del 2 framöver åtminstone innan onsdag nästa vecka.

Jul i Sollentuna

Julbordet är dukat

Hela klanen var med och firade jul på Cirkusgränd i Sollentuna. 15 stycken har vi kommit upp till!

Tag plats!

Det är första julen för Ebbe från Almunge och den 70:e julen för Örjan från Västerås.








Däremellan kom Margareta, Calle, Annika, Anders, Anna, Andreas, Elisabeth, Casper, Ellen, Clea, Natan, Nelly och Selma. Inte lätt att hålla rätt på alla namn.

Maten kan börja avnjutas

Stor koncentration

Mycket mat förstås och julklappar till de små, vi stora fick gåvobevis till diverse hjälporganisationer som Amnesty, Teskedsorden, Stadsmissionen, Clowner utan gränser mm i Karl-Bertil Jonsson-stil!

God Jul

Måsten inför jul

Piratskattens hemlighet

I min mogna ålder finns inte många måsten kvar inför julen. Mer än några småsaker. Som Julkalendern t.ex. där avsnitt nr 23 sänds idag. Det börjar bli riktigt dramatiskt där. Vi (Margareta är lika intresserad) har missat 4-5 avsnitt i år, men nu de två sista avsnitten missar vi inte, hur ska det gå med skatten och Orkidékusten?

Andra måsten då? Julgranen har vi skippat men några tomtar hör förstås till och Kalle på Julafton tittar jag nog på. Och maten då - skinka & Jansson är viktigast, Sill och prinskorv. Köttbullar. Jo, maten är viktig förstås och i år ska det visst bli en del vegetariskt också sägs det. Och tjattra med barnbarna är är ju ett måste.

TV-programmen var viktiga en gång framför allt när barnen var små. Julprogrammet kl 9 på morgnarna under jullovet med Scooby Doo och Solstollarna det missade man inte gärna och så var det alltid några bra filmer på TV under jullovet. Men inte det heller är så viktigt nu för tiden när man kan knappa in vilken film som helst när som helst på Play eller nån Anytime-tjänst.

Och kyrkbänken har jag aldrig slitit på inte under julhelgen heller. Midnattsmässa en gång i Sala och en julotta här i Västerås en gång, det är allt jag kan skryta med men då är det massor med folk så det är väl viktigt för en del.

Inte ens kan man njuta av den  extra långa julledigheten i år, ledig är man är ju jämt. Lite snö kunde vara kul, men skönt att man slipper den riktiga kylan.

God Jul! Imorgon smäller det. Nu ska det fejas lite efter fattig förmåga och så blir det skinkmacka till kvällen!          

 

Såg mörkt ut igår

Årets mörkaste dag igår blev ännu mörkare när bilen blev enögd, en strålkastarlampa slocknade.

Till höger lyste bara parkeringslampan.

Löjligt att man inte kan byta lampa själv nu, men det är klart att jag åkte in till Citroën. Det som kanske tar mig två timmar fixar dom på en kvart så det är väl värt pengarna, 200 kr för arbetet.

Bara det att när det var klart så hade högra lampan också slocknat, men nu slapp jag arbetskostnaden, tjänade 200 kronor, vilken bra julklapp...

Men det kostade en bra slant ändå och stor risk att det blir ännu dyrare. För när man går där och väntar så är det klart att man kollar in lite nya bilar också. Säljarn dom har där är visserligen rätt tufflig, inge drag i honom, men jag fick ändå några positiva vibbar när jag tittade runt där. Trots säljarn som jag pratat med förut och han kommer alltid på sina föräldrar och deras bilval och det är ju ointressant för mig.

Det blänker så fint i bilhallen.

Han borde mer gå på den ungdomliga känslan, eller sportiga, eller vilket fantastiskt pris han kan erbjuda, ja vad som helst mer än att bara notera min höga ålder. Har bilförsäljare slutat med att vara gåpåiga och börja prata färger direkt? Det är ju lite jobbigt det också men jag tjatade till mig en broschyr i alla fall och kanske jag kan få göra en provtur också nästa gång jag är där.

Båda strålkastarna lyser nu så det ser ljust ut inför 2015 vilken bil vi än kommer att ratta nästa år, vår trogna fransyska eller ett nytt fräscht fullblod.

Bästa värmen

Det finns inget som går upp mot värmen från en kamin, inte ens solen på badstranden. Ändå har vi varit så lite här i stugan den här hösten och utnyttjat den lyxen. Har inte bott kvar här sen oktober. 

Kaffet smakar bättre i kaminvärmen

Ja, vi har haft fullt upp ändå, men så blev det en söndagstur för att i grevens tid julpynta lite grann på årets kortaste dag. Några små tomtar ska väl få lufta på sig, och så fick vi njuta av lite skön kaminvärme. En kamin eller öppen spis hemma i lägenheten, varför har man inte sånt nuförtiden. Jo, det är klart det blir dålig luft och luktar illa som det gjorde i Stallhagen där alla hade kaminer och kakelugnar. Men skön värme är det!

Inte är det mycket snö, inte.

Fåglarna fick lite mat men dom rackarns mössen hade ätit sig igenom plastlådan med talgbollarna och haft goddagar men det fanns kvar till fåglarna också. Talgoxarna var snabbt framme och våran häger flaxade upp från ån, kan det vara möjligt eller var hägern en hägring? Dom trodde jag sen länge var nere i värmen runt Medelhavet eller i Afrika men det kanske inte är tillräckligt kallt än för att dom ska flytta. Ja, inte vet jag.

Innan solen började dala alltför mycket blev det en promenad också. Rätt halt så vi fick gå på led efter varandra där det var lite sandat, man vill ju inte halka på nyllet i onödan. Framme vid sjöarna blev vi fundersamma, nåt skoj på gång? Två stora bussar och fullt på parkeringen - minst 25-30 bilar! Vad var detta?

På isen såg vi så 4-5 gäng på skridskor som i långa led drog iväg på de spegelblanka isarna, måste varit helt perfekt dag för att åka skridskor. Vi har sett dom förr om åren. Så snart isen lägger sig så kommer dom med sina långfärdsskridskor, men nej, det har vi aldrig provat och blir nog inte av heller. Risken är för stor att halka på nyllet där också. 

Jag håller mig till jogging i Rocklundaskogen, det känns säkrare.             

 

Sur gubbe med dålig hörsel är en dum kombination

Jag skulle tanka bilen idag och ta ut några hundringar hade jag tänkt och tog en liten tur. Började med macken.

På väg till nästa offer med ett par burkar. Bättre tur där?   

Där såg jag en tjej bredvid en bil en bit bort där hon stod och plockade med nånting. Så kom hon mot mig bärande på några burkar av något slag. "Jag låssas inte se henne"  hann jag tänka men så stod hon där med ett leende, jag kom inte undan,

"Hon vill förstås sälja något som inte jag är intresserad av" tänkte jag men var det något från hennes skolklass hade jag säkert köpt ändå för inte kan jag säga nej till en ung tjej som ser glad ut.

Men så var det det där med att jag var helt pank, inte ett öre i plånboken, det var ju nästa ärende jag hade på dagordningen. Bensinpumparna surrade och jag hade vänster öra mot tjejen, det var lite som den där gamla "God Dag, yxskaft"-historien om den döve gubben som inte ville låssas om sin dåliga hörsel. "Mummel, mummel, mummel" hörde jag tjejen säga så jag kunde bara vänligt men bestämt säga "Nej tack"! 

Lite snopen såg hon ut och chansade på killen på andra sidan min pump och hade bättre tur där. Han tackade och tog emot, vände sig till mig och frågade varför jag inte ville ta emot en gratis pepparkaksburk och en karamellpåse med skumtomtar.

Det undrade jag också nu, och var lite i valet och kvalet om jag skulle säga till tjejen att jag ångrat mig, men det kändes ju också lite fånigt. Jag tankade färdigt, nickade lite avmätt till tjejen som fortfarande såg lika glad ut. Jag förstår nog vad hon tänkte;

"En riktigt sur gubbe, han kunde gott ha behövt en burk pepparkakor. Ja, två."              
       

Sovmorgon med oanade följder

På fredagsmorgonen går vi alltid till Actic för en gruppträning. Men idag fick Margareta gå ensam, jag var för sen med anmälningen, hamnade som andra reserv och kom inte med. "Du kan ju gå med och springa på löpbandet" sa Margareta, men latmasken tog över, jag blir kvar i morgonrock och så tar jag en påtår i stället.

Och läste brevet jag fick levererat till dörren igår av Birgitta. Brevet kom från en "riktig" författare där vi fick en uppgift att skriva några A4-sidor och leverera under vecka 9 till herr författarens residens i Båstad. En scen i en berättelse ska åskådliggöras med dialog och beskrivande text. Dessutom ska hela upplägget beskrivas i korthet, personer och miljöer som berättelsen ska handla om.  

Torgny Karnstedt
i en avspänd stil

Men vad är detta, det här var ju inte riktigt min tanke med skrivarkursen jag gick för någon månad sen. Inte hade jag väl tänkt att skriva en bok. Jag hade mer tänkt få några välbehövliga tips för att mitt bloggande här i mitt sjuttital skulle få en uppryckning, det där med bok och stora författarinkomster från höga rojalties har bara varit ett skämt, men kanske ändå.... Jag är löjligt lättpåverkad. Och fick en tanke!

I bakhuvudet har en idé gnagt en tid, jag kanske kan gå vidare med den idén som en berättelse mer än en dokumentation. Och trots en lite besvärande hybris så, nej några inkomster blir det inte tal om, det inser till och med jag. Gunnar Hedlund, den gamle bondeförbundaren, sa så klokt att man ska inte sälja skinnet innan björnen är skjuten. Det är nog bäst att skriva berättelsen först innan jag beställer ny bil och köper hus i Båstad eller på Solkusten. Men för Nobelpriset har jag väl åldern inne.

Jag tror också att om man ska ha börja med ett sånt här projekt som förstås tar en bra tid, kanske flera år, så ska man inte snacka för mycket om'et. Dumt t.ex. att skriva om det på Facebook och i bloggar, det skulle jag aldrig göra. Så om det mot förmodan är någon som läser om min plan här i mitt sjuttital, så det här har jag aldrig sagt. Jag skriva en berättelse... Med handling och persongalleri.... Dumheter, har jag aldrig sagt.

Men om jag skulle, jag säger om, vilka i min närhet skulle vara med i berättelsen.... Jag finge väl ge dom andra namn kantänkas så dom inte känner igen sig. Mycket att tänka på, men det får jag diskutera med min författarkollega. Det här var dagens i all hast nedskrivna morgonrapport från min skrivarlya, nu är det dags för morgonduschen innan Margareta vältränad kommer hem från Actic.

Julklappsbekymmer

En gång i tiden hade jag aldrig några problem att köpa julklappar och jag tyckte det var riktigt kul att julhandla.

Snabba leveranser!

Julklappar till barnen, till Margareta, till föräldrar och till syskonbarn man julade med. Men nu är det värre. Det finns hur mycket som helst att köpa men alla har ju redan allt. Barn ska förstås ha presenter, men det är inte så lätt där heller, det ska ju vara något dom kan tänkas gilla och visst har vi köpt onödiga grejer ibland.

Men nu verkar vi ha kontroll på julklappsköpen. I stort sett. Bara det där vi skickade efter på nätet, det ska visst vara på väg från USA men har inte kommit än. Det blir en nagelbitare för att se om det hinner fram i tid. Jag tyckte vi beställde i så god tid, men det är ju nästan en vecka kvar.

Duger som julklapp?

Då kom jag att tänka på morbror Elis som i min barndom köpte alla mina kusiners julklappar på postorder. Men inte hann det komma fram i tid och det var ju trist för kusinerna som fick nöja sig med att knäcka nötter på julafton. Hinner vi inte få det importerade paket får jag väl också köpa en påse nötter.

Nej, förlåt det var ett dumt skämt. Lite bättre kan vi, och med lite tur kanske paketet hinner fram innan den 24:e.                          

En okänd värld

Coop Forum rena spelbutiken

Ja, så dramatiskt är det inte, men jag satt där i dag med en alldeles utmärkt raggmunk med fläsk och funderade.

Längs ena väggen stod det fem Jack Vegas-maskiner som gick varma och alldeles utanför restaurangen en lång vägg med skärmar. Vad är det här egentligen och hur gör man?

Minns att det var debatt en gång om spel där det blev vinst var 5:e minut är det det man håller på med här. Det var travlopp såg jag men kör dom sånt så här en vardag mitt på dan? Ska man satsa pengar kan ju tom jag räkna ut att det måste vara direktsändningar. Det återstår mycket för en insnöad gubbe att lära sig, det inser jag. Om man nu behöver lära sig sånt här.

Så stötte jag på vandringsmannen där i mataffärn också, han som jag ser varje dag när jag är på stan. Spelmissbruk är ju vanligt nu, är det det vår vandringsman lider av. ABSOLUT inget jag behöver engagera mig i och jag vill inte sprida några rykten, han kanske bara är intresserad av hästar. Jag har skrivit om honom förr och undrat varför han minst två gånger om dan går ända från norra stan 5-6 kilometer ner till centrum där jag sett honom sitta i en spelbutik och kolla spelresultat på skärmarna. Nu satt han här, först med raggmunk i restaurangen, sen framför TV-skärmarna med något nervöst i blicken.

Klart det vore fint med en miljonvinst lite då och då och spelar man inte kan man inte vinna säger man ju, men nej, jag är rätt ointresserad. Det är lätt att inse hur liten en chans på miljonen egentligen är och jag tror aldrig att jag skulle kunna bli spelmissbrukare. Postkodlotteriet satsar hårt på att få mig som kund, men där blir det papperskorgen direkt och Kombilotteriet har jag slutat med. Köper aldrig Triss.

Men jag kände mig lite irriterad idag när jag inser att jag inte förstår ett dugg om vad som händer längs den här väggen med alla TV-apparater, så i rent allmänbildningssyfte ska jag göra som min vän vandraren och sätta mig framför dom och kolla. Skulle herr vandraren också sitta där kanske han kan ge mig några expertråd.                              
 

Några bloggare jag följer

Listan blir kort, inte många jag följer regelbundet, några löparbloggar och en sällan uppdaterad körsångarblogg.

Ful fisk?

Inför valet läste jag regelbundet några politikers bloggar. Team Vildmarks fritidsäventyr läser jag och några artister av och till, annars är det sånt jag halkar in på av tillfälligheter som Enn Kokk när jag googlade "sjuttital". Nu visar det sig att han i dagarna skrivit ett inlägg om Chuck Berry som jag också just i dagarna googlat om och tänkte skriva om på Rock Everybodys blogg. "Ska hans musik verkligen bannlysas för evigt" har jag tänkt. Han gjorde mycket dumt en gång och har blivit dömd och suttit i finkan, men ska hans musik fördenskull brännmärkas? Ska konstnärer behöva visa utdrag ur något lämplighetsregister (NSA har nog koll)? Karantän i 50 år eller mer?

Så där har jag funderat men kommer tillbaka till det. Ulf Lundells blogg fick bra reklam och för tidigt att recensera men har efter två inlägg haft bild på både en tomte och en pepparkaka och så har han skrivit några fula ord så den kommer nog att gå bra. Många kommentarer får han också, han har ju sin läsekrets, men jag blir nog en sporadisk läsare.

Enn Kokks blogg kommer  jag nog också bara att läsa sporadiskt, han skriver så mycket och inga bilder! Minst två inlägg varje dag, långa, intressanta och välskrivna inlägg. Inte så personliga det jag hunnit läsa i en hast. Politik, Estland, lite minnen, musik. Allmänbildad på det mesta får  man intryck av och att han är en gammal skribent märks tydligt och det gäller även att hans läsare. Kommentarer på bloggen är ibland lika långa som inlägget ser jag, men jag dristade mig ändå till att ge några korta och intelligenta kommentarer där som en katt bland hermeliner. Så kan  jag bar undra hur han får tid att skriva så mycket. Behöver han aldrig sköta hushållssysslorna. Tar fru Dahl hand om allt sånt och nöjer sig med en Frufridag en gång om året i gammal god Hyland-stil?          

Vi språkpoliser har det tufft

Ibland är det lite jobbigt att vara språkpolis. Det är så lätt att tappa fokus när allt man ser är stavfelet.

Det här gäller visst inte längre.
Osäker, men jag tror man får säga
"Bättre än dig" nu.....

Vi är likadana både Margareta och jag. Felstavade undertexter på filmen, sen tappar man koncepten ett tag innan man är på banan igen. Särskrivningar. Lite fånigt kanske, men det ser lite oseriöst ut. Så här i min blogg där jag skriver lite för snabbt och ogenomtänkt får jag som tur är hjälp av stavningskontrollen, men jag missar en del ändå. Ibland rättar jag de värsta grodorna i efterhand, ibland får dom vara kvar. Som Mitt ljuva sjuttital. Det var en avsiktlig felstavning.

Men Margareta reagerade förstås direkt när hon såg min rubrik, men hon är så ung, har inte kommit fram till sjuttitalet än. Vi andra minns Britta Borg och "Ljuva sextital", det var hon och den sången som var min inspiration då den här bloggen skulle namnsättas. "Ljuva sjuttiotal" låter för perfekt.

Så googlade jag lite i ämnet och hamnade bl.a. hos Enn Kokk, gift med f.d. ministern Birgitta Dahl och f.d. redaktör på "Aktuellt i politiken" och vad ser jag? I rubriken på hans hemsida är "blogg" felstavat, han använde det engelska "blog". Men han är förlåten, det var så många välskrivna inlägg i hans blogg som jag ska ta och följa framöver. Han hade tom en analys över Chuck Berry, årets Polarprisvinnare som lite moralpanikaktigt blev bojkottad (tillfälligt?) av rockkören Rock Everybody, men det kanske det kan bli ändring på, Chucken har för mycket häftig för att inte ta med. 

Oj, det där blev en utvikning, stavning var det som var på tapeten. I stället nämner jag den välutbildade hen i 25-30-årsåldern jag haft så mycket kontakt med en tid, men som stavar som en kratta, man får ha lite fantasi när man läser eposten från hen. Det kanske var så att det var mer noga en gång med stavning, innan vi fick stavningskontroller i mobiler och datorn. Och så bjuder jag på lite musik från det ljuva sextitalet och också några bilder från omläggningen till högertrafiken 1967:  

                                  

På jakt efter en ny pizzeria

Pizza år väl närmast svensk husmanskost nu, så fort har det gått. Nödlösning ibland när man inte vill stå vid spisen och rätt billigt när man inte är vid kassa. Och gott också där alla kan välja sin egen favorit.

Misto of Italy

Vi har bara 100 meter till vår pizzeria, men där ska snart byggas bostäder så då ryker den och den har också lite tappat stinget, så vi måste hitta ett nytt ställe.

Vi har 268 meter till Emilios, 614 meter till di Spagna och 618 till Amore och inom ytterligare några hundra  meter finns det gott om pizzerior enligt min mobilapp, det går alltså ingen nöd på oss. Men en pizzeria hade jag spanat in tidigare, 700 spik, den fick det bli, Misto of Italy! Vedugnsbakade pizzor.

En Crudo för 94 kronor

Längs en lite trist bakgata men precis granne med vårt nybyggda Östermalm där det bor massor av köpstarka pizzakunder, det var en häftig kommers där. Tre pizzabagare bakade och två stycken skötte den vedeldade ugnen, matade in och matade ut, och den sjätte i gänget svarade hela tiden i telefonen och skötte kassan. Ganska många satt vid borden och åt också, det här var en av de livligare pizzerior vi har här i stan tror jag.

Lite långt dit bara för att gå. Ja, inte för att jag inte orkar. men för att pizzan ska hålla sig varm, så det blev bilen den här gången och pizzan var väl OK, möjligen lite liten om man gör som vi som alltid delar på en pizza.

Lunchpatrullen och pizzeriaprovningar och ibland andra mattester - det är mycket mat här i sjuttitalet men det är ju viktigt för att leva och överleva - extra fokuserat kanske för oss 5:2-are.

Emilios ligger närmast på tur.

Biten av sina hobbies

Jag stötte på en kompis igår. Alltid på cykel, alltid bråttom. Har aldrig tid att stanna mer än 20 sekunder för ett kort "Hej" när han utför sin hobby.

Igår var det ingen skillnad där han susade förbi längs Mälaren, och nu har han monterat sin mobil på styret såg jag där han har kartan över Västerås och markeringarna över de zoner han är ute och jagar. Lite likt Geocaching och jag har ett Turf-konto själv och jag tog ett par zoner härom året men fastnade som tur var inte inte för den här hobbyn.

Visserligen får man bra motion där man cyklar runt i stan, men blir man så biten som min kompis som är ute flera timmar varje dag så går det allt lite för mycket tid.


När man sen har tagit en zon som man hittar med GPS:en och fått en poäng, jagar man vidare till nästa zon och får en poäng till och jagar vidare igen och under tiden har en konkurrent letat upp den första zonen och tagit över den. Så där håller man på och det finns väl andra regler också men jag vet inget mer. Och så redovisas poängen i tabeller på Turfhemsidan     

Lite känner jag sympati med dom där som blir så här bitna av nånting även om det är svårt att se nyttan av just den här hobbyn, ja förutom motionen då. Jag har själv varit lite väl biten av en del hobbies ibland som andra nog tyckt gått till överdrift och man blir lite lätt enögd när det är som värst så inte är det upp till mig att komma med pekpinnar.

Mitt joggande är knappast en hobby som kan kallas missbruk, så mycket tränar jag inte, men hur är det med det här bloggandet? Kan det anses sunt att offentligt avslöja sina förvirrade tankar på nätet och nästan varenda dag dessutom? Och med tom blick sen knappa på mobil och surfplatta däremellan för att göra meninglösa statusuppdateringar på Facebook, Twitter och Instagram....

Låt säga att vi ibland för en diskussion i den riktningen här hemma där vi stundtals har olika uppfattningar, men jag kan ju inte rå för att det är ju så man gör nu i 2000-talet.

Livet som pensionär

"Vad har du för andra intressen" undrade Ludde i bastun igår. Fast vi trampar på våra spinningcyklar varje vecka så är det en hel del vi gubbar inte vet om varandra. Åtminstone vi som är lite tystlåtna blir lite annyma, men här i min egotrippade roadmovie genom sjuttitalet kan det platsa med en mässa om pensionärslivet ibland.

Visst ser det fint ut, men jag fastnade aldrig för golf. Än... 

Några ord om Ludde först. Han var rätt nöjd med att han sålt villan och bodde lite enklare nu. Han har framför allt sin golf, men det har aldrig varit nåt för mig. Tar för mycket tid har jag tänkt och sen tycker jag golfare tar sin sport på lite för stort allvar som t.ex. när golfarna på trädgårdsfesten en gång var tvungna att hämta sina egna klubbor från bilen och byta skor när vi i all enkelhet skulle putta lite i en femkamp.

Men hur visste han om min gamla Square Dance-hobby kan jag undra när det snart är tjugo år sen sist? Jag har nog glömt det mesta men jag har fått en ung rysk FB-vän som gjort att jag friskat upp några gamla minnen. Absolut ingen skum bekantskap men ganska kul att följa henne, en ung ryska i Murmansk (30 sådär) som är så entusiastisk och hon har många svenska Square Dance-vänner, en massa namn som jag känner igen från 80-talet. Come back? Nej, men jag kollar lite på Youtube ibland.

Rockkören Rock Everybody berättade jag om för Ludde och även min punktinsats med vår ekonomiska förening under hösten. Ludde hade sina golfresor där jag gör andra typer av resor, vi hade en del gemensamma läsintressen och så är det vanliga med barnbarn och sånt förstås.

Politik undviker jag oftast att prata om, men lite kommer det alltid in av bara farten. Det verkar finnas ett behov hos en del att få säga "Negerboll", men går det försöker jag bara ta mig vidare från ett sånt ämne, det blir så trista samtal då. Angeläget att säga emot men ibland är det bäst att låta bli att lyssna. Men TV-program och nya sättet att se på TV är intressant att prata om. Tablå-TV vs On Demand. Genomarbetade samhällsprogram vs snuttar. Där är vi äldre rätt överens att tablån rules.

Sjukt att gå och vänta på en ny Windows?

Så har jag ju det här skumma intresset med datorn och teknik. Sociala Medier. Jag uppdaterade min surfplatta till Android 5.0 i går kväll och jag ser redan fram mot att få Windows 10 i mobilen och datorn efter nyår. Slänger mig på det nya just bara för att det är nytt. inte heller nåt för Ludde och kanske Margareta undrar om det är så nödvändigt alla gånger.

Jag har några viktiga bollar att ta tag i i vår, men för dagen räcker det här rätt bra, det är ju bara 24 timmar på ett dygn.                                
                                      

Idag känner jag mig bitsk och på bettet!

Veckan började med Nelly. Det är stort när den första tanden ryker. Stort också när första tanden kommer, men där dröjer det allt ett tag för lille Ebbe och i ärlighetens namn tror jag inte han kommer att bry sig så mycket, men Nelly och lillasyster Selma firade Nellys framgång med varsin isglass. Om ett par tre år är det Selmas tur att känna sig stor. Grattis!

Riktigt så glad blev inte jag den där dagen för snart tre månader sen då jag också  tappade en tand i min vurpa i  motionsspåret. Nej, det var riktigt omtumlande och kändes allt bra deppigt ett tag men som tur var hade jag en olycksförsäkring och en bra tandläkare.

Så har det rullat på, det ena besöket hos tandläkaren har avlöst det andra och jag har hankat mig fram med provisoriska plastgaddar. Ibland har jag suttit där i tandläkarstolen och skämts lite för min drullighet när Björn och Eva-Lena svettats, men som Björn sa en gång "det här är ju vårt jobb, och det är lite roligt också när det är komplicerat."

Smile it! På Folkets i gamla Folkets Hus.

Och så igår fick jag mina nya tänder som jag ska kampera ihop med framöver här i Mitt ljuva sjuttital. Lika glad som Nelly blev när hon tappade sin tand, lika glad var jag när jag studsade nerför trapporna med mina nya framtänder, min nya bro. Jag hade bråttom hem för att visa Margareta och hade inte tid att vänta på hissen och klarade mig ända hem utan att snubbla en enda gång!

Jag borde vänta en timme innan jag åt något sa Eva-Lena men sen gick vi ut och rullade hatt, Margareta och jag! Ja, i all enkelhet så där en tisdagskväll men vi hamnade en stund i baren på Folkets för en öl och en matbit där det var rätt folktomt när vi kom, men där det blev rätt fullt allt eftersom. Det var första gången vi var där och det får allt bli ett återbesök. Det smakade riktigt bra att få äta som en vanlig människa för första gången på nästan tre månader!

Till sist får jag säga att jag kommer att sakna tandläkarbesöken, speciellt Eva-Lena som vid varje besök har pratat löpning, oss två joggarkollegor emellan. Så jag tackade självklart ja till hennes förslag att utnyttja högkostnadsskyddet och åtgärda en tand som inte såg så snygg ut, Så nu måste jag  börja löpträna igen så vi kan jämföra våra formkurvor efter nyår, Eva-Lena och jag, men det blir en annan historia.

Jag fick en kyss på handen idag!

Det har nog aldrig hänt tidigare så det är värt att filosofera över.

När tiggarna först började dyka upp i Sverige var jag rätt negativ. Ingen behöver väl tigga i Sverige tänkte jag. Och så hörde man en massa historier om skummisar som låg bakom tiggandet. Vad som var sant vet ju inte jag, kanske dom vanliga ryktena som sympatisörer till Sverigedemokrater planterar och sprider.

Nu när tiggare dyker upp överallt är jag fortfarande negativ men på ett annat sätt, tänk att det folk ska behöva leva på det där sättet.

Jag kan inte hjälpa många och jag kan inte känna personligt ansvar för de som sitter där med sina muggar och behjärtansvärda lappar men jag kan inte heller alltid blunda. Tyvärr blir det så att de allra flesta går jag bara förbi, tittar inte ens åt dom och får en konstig känsla. Men rätt många får några kronor i muggarna och framför allt hon som sitter utanför  min mataffär, Coop Forum på Stenby. Där satt en kille förut och nu är det en kvinna och där blir det alltid en tjuga i muggen. Inte för att freda ett dåligt samvete, jag tycker inte man ska ha dåligt samvete för det här eländet ligger på ett annat plan, nej det är ett personligt bidrag till just den här kvinnan och tidigare till killen som satt där. Dom ser trevliga ut, är dom ett par? Jag kan gott ge henne en hundring nästa gång!

Så idag blev hon så lycklig för min tjuga, sa några tack-fraser på svenska och tog min hand och kysste den. Man får dubbla känslor, inte behöver den här frusna kvinnan med dåliga tänder och slitna kläder vara så underdånig mig att hon kysser min hand. Hon skulle ju vara hemma hos sina barn och barnbarn (svårt att avgöra hennes ålder) och förbereda julen, men tills dess hoppas jag hon får ihop lite pengar till sig och sin familj. Och Margareta har sin favorit, en kille utanför Coop I Sala som alltid får lite extra när vi är där.

Nej, jag kan inte känna dåligt samvete men jag känner starkt att dom här människorna har precis samma människovärde som jag. Nuvarande regering var på gång med någon åtgärd för tiggarna, men det blir väl inte av nu. Så jag får passa på att önska Sverigedemokraterna all motgång i det eventuellt kommande extravalet.