Bastubaletten del 2

Mellofinal i helgen, grattis Robin, en bra låt vann! Men det bestående under helgen för min del var Bastubaletten så jag fortsätter på gårdagens tema..

Det blev lite modernt TV-tittande också för oss, 8 halvtimmesprogram och ett entimmes mer eller mindre i sträck, det är ju så man ser serier på TV numera på Netflix, HBO och liknande, vi med. Man kan väl ändra sig.

Manliga män från Tornedalen

Inte bara dans, dom avhandlade mod och manlighet och sånt också. Myter om männen i Tornedalen som kraftkarlar, men vilket mod av dom där killarna att ställa upp så här och prata känslor i en sån manlig kontext. I Tornedalen där man ska tåla ett par flaskor brännvin och brotta ner en björn i skogen... Så står dom här gubbarna på scenen med en handduk runt midjan och utmanar alla fördomar om manlighet och vad som är modigt!

Mattias Barsk är hjärnan bakom idéen, Justine Kirk är koreografen och SVT filmar så man har sluppit en massa trams, inga tävlingar, ingen har röstats bort! När kommer tredje säsongen?

Något annat påtagligt under helgen är en sångtext jag gått och trallat på för mig själv för att försöka memorera och på köpet fick jag en ändrad åsikt.

Jag brukar med emfas hävda att dikter och texter ska vara rimmade. Som Ferlin, Fröding, Tage Danielsson... Men den här sången/texten/dikten har inte ett rim och är så himla fin med ord som berör. Texten sitter rätt bra nu och jag återkommer säkert till den, och OK då, jag får väl börja läsa lite orimmade dikter, man kan väl ändra sig...

Till exempel Tranströmer. Stenen på bilden finns på Tomas Tranströmers Plats utanför Stadsbiblioteket i Västerås och texten lyder:

"Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk for jag till den snötäckta ön
Det vilda har inga ord
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön,
Språk men inga ord"

Allt för idag, nu ska jag analysera Tranströmer, typiskt manligt!