Jag minns en liknelse en gång där man liknade ett visst beteende med en krokodil, små öron och en stor trut. Så oförskämd är aldrig jag, men visst är det fint med den där frågan, "Hur menar du då?" så att man lugnt kan lägga fram sin sak, vrida på den ett par gånger och sen ta ställning för eller emot. Alltför sällan hör jag den frågan.
 |
| En snäll krokodil med små öron |
Det förstår jag är en omöjlig fråga i en politisk debatt mellan politiker från olika läger men i alla andra sammanhang är den självklar. I ett sammanhang häromdan kom jag med ett förslag jag läst om i tidningen, en administrativ tjänst som hade blivit allt mer vanlig, skulle inte det passa oss också i vår förening? Gratis dessutom.
Inom tiondelar av en sekund var förslaget dödförklarat. Jag bara skrattade lite och sa att jag lägger mig direkt och en av vännerna skrattade också lite med ett "Om ett år så blir det så i alla fall!" Det är en gudagåva att kunna lyssna och tänka till.
Då är det bättre att lite försåtligt haka på en tanke som den som normalt inte är så bra att lyssna kommer med. "Ja det där låter bra, men kanske man kunde...." Då lyssnar folk bättre och ibland kan man då vrida till det lite så att man får det mer som man själv tycker.
Psykologi, men för det mesta är det väl dom som pratar mest som får igenom sitt även om det inte alltid är bäst. Vad det här handlade om var inte så viktigt, inget att strida för, men jag gillar den där frågan, "Hur menar du då?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar