Kulturnatt i Västerås och löparkultur skrev jag på Facebook Här är kulturarbetarna igång |
I den här åldern är det allt svårare att hålla kvar spänsten i kroppen hur mycket man än tränar och det kan man ju bli lite eftertänksam av. Man tappar några procent varje år, hur många är ointressant, det vill jag inte veta, men man tappar. Och blir lite darrigare i benen och balansen försämras för varje år. Lite smått för varje år så man inte märker det så tydligt men man tappar.
Det här är inte på något sätt ett alarmerande nedslag i min sjukjournal, bara lite eftertänksamhet där i höstsolen, jag håller stilen rätt bra fortfarande tycker jag själv i alla fall. Men minnet, balansen och hörseln osv blir sämre, och ingen lyssnar längre på en. Som lök på laxen hörde jag igår att en av mina gamla vänner, yngre än jag, låg inlagd och var allvarligt sjuk....
Det är klart att man kan bli lite eftertänksam ibland så visst tänker jag lite mer och oftare på åldern än när jag var yngre. Det ser jag också när jag kollar hur ofta det blivit några rader om ålder i min blogg, jag kommer lite väl ofta in på det här. Men nu ska jag försöka avhålla mig från det här ämnet en tid. Kanske återkommer jag om det händer nåt positivt med bromsen i pensionssystemet och pensionärsskatten, men det är väl mer tveksamt även om man kunde behöva lite medvind!
Och till sist kan jag bara notera att jag brukar säga att 40-årsåldern var den bästa åldern och bra många i Black River Run var nog i den åldern, dvs när jag inte ens hade börjat träna. Hade jag börjat i tid hade jag säkert lätt kunnat slå Anders 16-milstid på 21.26.46.... Han ska väl inte komma här och malla sig.
Lite mallig är jag nog. Jag får anlita dig som support på nästa lopp så kan jag nog kapa en timme till. Har du sett den där filmen om Wally förresten? Riktigt inspirerande. https://youtu.be/mDWZ0b-lU00
SvaraRadera