Äntligen fredag

Även för en äldre gentleman, 72, är det skönt när fredagen kommer. Dessutom med sol idag!

Och även en pensionär kan ha tuffa veckor, den här veckan har varit extra tuff.

Fint höstväder 30 september. Men blåsigt!

Föreningsmötet var extra intressant den här gången med telefonsamtal vid sittande bord till några ministrar! En aptitretare som jag kommer tillbaka till vid ett senare tillfälle i den här kanalen! Annars tycker jag det är himla trist att sitta i möten. Vet inte varför jag alltid hamnar i sånt fast jag tycker det är så trist med möten? Kanske snart dags att dra sig ur!

En kompis berättade idag hur mycket han sitter vid datorn. I princip hela dagen! Och följer börsen, köper och säljer och har oftast gjort sig en hacka när han är klar. Jag sitter också en hel del vid datorn, men utan förtjänst, jag är tom av Google portad (på livstid?) från AdSense så jag får inte ens en krona i reklamintäkt för den här intressanta bloggen!

Föreningsmötet gav mig sen massor av jobb vid datorn, hela dagar vid datorn helt ideellt förstås men det är helt OK, rätt kul att kunna göra bra nytta. En eftermiddag gjorde jag bra nytta hos en granne också som köpt en ny dator. Det är banne mig inte lätt att få till allt på bästa sätt om man inte har någon kunnig i närheten, så då är det fint att kunna göra lite nytta. Jag jobbar halvtid med min träning varje vecka och drygt halvtid med annat. Sånt är livet i Mitt Sjuttital.

Men OK, det har varit extra mycket ärenden den här veckan, jag har nog inte rullat tummarna en enda gång förrän nu på fredagseftermiddan kl 15.00. Vi kom hem för en halvtimme sen och jag lugnade mig lite med att skriva några rader här på bloggen. Nu ska jag lägga mig en stund på soffan och känna mig som en riktig pensionär och sen ska vi kura skymning framför TV:n!

Trevlig helg!  

           

Ska manligt och kvinnligt slätas ut?

"Vi anger väl upphovsmännen" sa jag. "Nej,nej nej! Upphovspersoner heter det" fick jag till svar.

Ska man vara politisk korrekt vid den här tiden får man inte favorisera manligt över kvinnligt! Tvärtom är antagligen inte lika kontroversiellt, men neutralt är väl det mest politiskt korrekta och sen en tid bör man inte skriva "han/hon" utan i stället "hen". Det tycker jag är trams.

Att en del människor (personeriskor?) har en diffus könsidentitet är en sak. Det måste ju på nåt sätt accepteras och göras enklare för dom, men det har jag ingen lösning på, där kanske "hen" platsar, annars har väl det inte med det här inslaget och den här funderingen att göra.

Att kvinnor och män ska ha samma rättigheter i samhället är självklart och det är mycket kvar att göra, och kanske det är nödvändigt steg i det sammanhanget att släta ut allt manligt och kvinnligt.    

Men jag tillhör ju den manliga sidan och kvinnor ser väl annorlunda på den här har, men jag sticker ut hakan och säger vad jag tycker, det är bara trams. Att ta bort alla ord som kan tänkas ange kön och göra dom neutrala alltså.

Yrken. Jag kallades ett tag "Systemman" och det gjorde mina kvinnliga kollegor också. "Systemperson?". Just i det fallet har väl alla fina engelska titlar nu som mer är neutrala, kanske nånting med "Manager" så nu är nog alla nöjda.

"Körledare" är väl egentligen manligt? "Körledarinna"? "Körledarperson"? "Sjuksköterska" är ju helt accepterat för både män och kvinnor men jag ska inte jaga fler exempel men jag bara noterar att 2016 en bit in i Mitt Sjuttital är det politiskt korrekt att jobba med språket så att man (förlåt?) är så neutral som möjligt.

Själv är jag ofta exemplariskt PK i invandrardebatten. HBTQ etc., men i det här fallet känner jag mig som en anarkist. Så kanske jag vågar ange vilka "upphovsmännen" var och då det enbart var män i detr här fallet så kanske jag klarar mig hyggligt ändå.

Arosvallen

Jag går förbi Arosvallen minst 2-3-4 gånger i veckan och i dag tittade jag in innanför grindarna.

VSK har under min tid haft tre vändor i Allsvenskan som spelats där. på 50- 70- och senast på 90-talet. Dags igen kan man tycka! Sist jag såg en match på Arosvallen låg VSK i Superettan och spelade och vann mot Gefle IF som trots det ändå gick upp i Allsvenskan medan VSK halkade ner i vanliga ettan, och där blir dom väl kvar ett tag till.

I 12-15-årsåldern nästan bodde jag på Arosvallen och såg en massa fotboll och friidrott, plankade när jag inte hade pengar, blev lyft över vändkorset när man frågade "får jag följa med farbror in" eller klättrade upp i träden utanför där man hade bra överblick. Och någon gång räckte veckopengen till entrén.

Många minnen som t.ex. VSK-Djurgården 1955 när Ove Dansson sköt kvitteringen till 4-4 stenhårt så att bollen studsade ett par gånger från ena stolpen till den andra innan bollen ramlade in i målet bakom en livrädd Djurgårdsmålvakt. Det är så snacket går fortfarande i Västerås där Ove Dansson fyllde 90 i lördags. Matchen mot Halmstad samma år, stryk med 0-9, pratar vi aldrig om.

Ron Clarke slog världsrekordet på två engelska mil 1965 där och Dan Waern slog världrekordet på 1000 meter 1959 på Arosvallens kolstybbsbana. Och jag var där.

Chelsea var där en sommar och spelade mot IFK Västerås och fick stryk(!) med 1-0. Min första fotbollsmatch såg jag där som sjuåring 1951. B-landskamp mot Danmark med Lasse Pettersson som var lite idol då för oss grabbar. VM 1958 med Justin Fontaine var en höjdare! Och jag var där.

På Arosvallen har jag varit när det varit fullsatt och när det varit nästan tomt på läktaren. Och barnen har haft skoltävlingar där. Ja, jag har tom tävlat själv där en gång i ett jobbjippo, men just det är inte värt att nämna, men en klassisk idrottsplats är det för alla idrottsintresserade i Sverige.

Det här var bara en nostalgisk tanke som slog mig idag på väg hem från gymmet.    
      

Clinton mot Trump

I natt skulle man velat se debatten i USA. Men det är väl lite väl nördigt att gå upp kl tre i natt för att titta på en valdebatt. Jag tror jag blir kvar i sängen.

Trumpen har så snyggt minspel, Clinton är mer behärskad

Som svensk är det närmast obegripligt att förstå hur Donald Trump har kunnat komma så här långt och även lite svårt att förstå att Hillary Clinton är så impopulär, man måste väl vara amerikan för att riktigt förstå det. Jag trodde det skulle öppet mål för Clinton, men än är det rätt jämnt.

Donald Trump med rena lögner, öppen sexism, homofobi och oblyg rasism och ändå kan han gå sta och ta över Vita Huset om olyckan är framme. Som en riktig karlakarl, är det det hans anhängare gillar? Det bästa med Trump är hans minspel och gester, en dröm för alla som vill imitera och göra parodi på honom.

Hillary Clinton är måhända lite mer polerad och slätstruken, det ska bli intressant hur matchen går i natt, Trump har några fula knep på gång har jag läst, har Clinton nåt att sätta emot?

Bernie Sanders hade varit en intressant kandidat för Demokraterna, lite mer åt mitt håll, men nu blev det Clinton, demokrat åt höger, men jag håller på henne ändå, det blir nog bra.  

Ska man bry sig då? Egentligen inte kanske, det blir ju som det blir, men det är klart det är intressant. Den som blir vald i november kommer kanske att sitta kvar vid makten under hela resten av Mitt Sjutital, starta krig och  mäkla fred, införa lagar och bestämma sånt som även kan påverka mig. Klimatet, tex.

Det här inlägget kunde det varit smart att vänta med att skriva tills efter nattens debatt men det här är läget för mig så här på avstånd innan riktiga spurten inför 8/11 har börjat. Aktuell gallup idag innan matchen säger 46,5 för Clinton och 43,7 för Trump

Obama kommer jag att sakna, min trogne gamle Twitterkompis. Han har 77.500.000 följare på Twitter men själv följer han bara 634.000 däribland lilla mig. Jag är osäker på om han läser min blogg men om du gör det Barack så ska du veta att jag tycker du gör ett bra jobb och hör av dig om du har vägarna förbi. Tills dess kan vi väl fortsätta ha kontakt på Twitter.

Trump har 12 milj följare, Clinton 9 miljoner, men än så länge följer ingen av dom märkligt nog mig.

Sista värmerycket

September 2016 har varit extremt varm. Det händer rätt ofta numera. Ovanligt många gånger slås det värmerekord. Klimatförändringen? Nog verkar det väl så.

Read all about it

Hela september har man tänkt att det snart är slut med värmen, men så kommer det en ny varmfront. Värmen nästa vecka kommer visst från Ryssland. Det får vi tacka för, men sen är det nog slut, eller... Kall vår, hyfsad sommar och varm höst, så var vädret 2016.

1 oktober är det OK att sätta på vinterdäcken och det har hänt att snön har kommit i mitten av oktober och legat kvar hela vintern! Men igår tog vi i ett kvällsdopp i ån, vad händer med vädret i Sverige? Och i hela världen förstås. Tillfälligt eller mer permanent visar sig kanske under resten av Mitt Sjuttital.

Bastugänget i går bestod av Selma 5, Nelly sju, mamma Elisabeth och morfar Örjan och vi svalkade oss allihopa i Viksbergsån efter bastun. 12 grader i vattnet! Tuffa småflickor!

Normalt har det regnat en hel del så här års så fr.o.m. 1 oktober och några veckor framåt är det OK att elda på stugtomten. Vi har massor med ris, sly och ogräsrens som ska eldas och det ska vi ta i tu med om en vecka men det skulle vara fint med ett rejält regnväder först. I år har september inte bara varit ovanligt varm, ovanligt torr också.

OK för sista värmerycket, men sen rundar vi väl av den här sommarn för gott annars blir del väl älgjakt i kortbyxor i år....

Vilken högtidsdag idag

23 september 2016 och Bruce Springsteen fyller 67 idag. Min pappa Sven skulle ha fyllt 106 och vår Citroën C4 fyller 1 år!

Bruce 67

Bruce var intressant att lyssna på i Skavlans talk show. Kommer han till Sverige fler gånger måste jag skaffa biljett och kolla hans show, jag har haft så många chanser men det har aldrig blivit av. Jag erkänner att jag inte så ofta lyssnar på hans låtar men han är ju en av de allra största så nästa gång... Jag ska stå längst fram vid kravallstaketet! Jag har ångrat mig många gånger att jag missade Frank Sinatras sista Sverigekonserter. Göteborg 1989 och 1993 står det i Wikipedia och jag var inte där. Nu väntar jag på Springsteens återkomst.

Bruce håller stilen och kommer säker tillbaka till Sverige, imponerande hur världsartister i den åldern orkar med sånt tempo som dom  måste ha. Långa resor och långa konserter. Han var öppen med sina egna personliga problem och verkade hur sympatisk som helst.

Pappa Sven kunde gott ha hängt med några år till men 106 kanske är lite i överkant även om fru bloggerskan Dagny Carlsson med sina 104 är ett levande bevis att man kan hänga med och vara riktigt alert även efter 100. Och snart kommer filmen "101-åringen som smet från notan och försvann". Allt fler blir allt äldre och allt fler blir över 100, men det vete tusan.... Verkar jobbigt.

Vår C4 kommer aldrig att fylla 100, det är i alla fall självklart, men hon(?) roade sig idag med att tända SERVICE-lampan, då blev jag först lite skraj. Skulle vi våga fortsätta bilturen hem till Västerås? Mais ma petite mademoiselle Marianne bara noterade att nu är det dags att boka tid för den årliga servicen, så det får jag väl fixa nästa vecka.

Ombyte förnöjer

Ett gammal uttjatat talesätt och ibland säger man tvärtom som t.ex. "Skomakare bliv vid din läst" o.dyl. Men nu gäller det ombyte. Vi hade vikarie på spinningen igår.

Hur mycket kan man variera ett cykelpass? Trampa i 45 minuter som vi gör på vårt pass, stå upp ibland, ha händerna långt ut på styret eller tätt ihop, lägg på tungt motstånd eller ta det lite lättare. Ja det är väl det hela. Ändå kan det varieras hur mycket som helst, det inser man när man har vikarie även om vår ordinarie är hur bra som helst. Men vikarien var lite åt det här hållet:


Min löpträning tänker jag ofta på, där ändrar jag absolut ingenting. Jag bara springer. Jag borde ha varit med i en löparklubb och lärt mig mer men nu känns det dumt att gå med som nybörjare vid 72. Johan Glans drev en gång med löpartidningar: "Vad kan man skriva om? Sätt en fot framför den ena, sen sätt fram andra foten, och så den första igen, osv osv. Hur kan man få ihop en tidning om det?" undrade Johan. Ja, det är nästan så ensidigt jag roat mig, jag borde lärt mig mer, varierat mer. Ombyte inte bara förnöjer, utvecklar också.

Och det är nog rätt allmängiltigt att man borde byta spår lite oftare. På första riktiga jobbet var jag kvar i 27 år innan jag bytte jobb, i villan bodde vi 25 år innan vi drog vidare, där var jag/vi kanske för bekväma. Nu har vi bott 12 år i senaste lägenheten dags att flytta igen?  Och stugan har vi haft i över 30 år, dags att sälja? Men så kan man ju inte heller tänka. Inte byta bara för att tiden gått men om nåt inte är bra ska man väl inte vara för rädd att prova nåt annat. En del lämnar allt bakom sig och försöker en ny start i okänt land med ett okänt språk...

I skolan var man väl inte alltid så snäll mot vikarien, men vår spinningvikarie var vi snälla mot och han mot oss. Han sa att vi var starkare än många ungdomar som kommer till hans klasser och det trodde vi på förstås och han blev populär. Han kommer nästa onsdag också och då förnöjer han säkert oss med lite nya metoder igen.

Somliga går i lite tråkiga kläder

På väg hem igår såg jag ett ungt par på avstånd och blev lite avundsjuk allt närmare jag kom.

Frack till vardags?

Unga, 25-30, snygg bil och snygga kläder, och dom var snygga själva, dom också. Visst kollade jag tjejen, men jag la faktiskt mest märke till honom. Lite italiensk stil på båda två och han hade en ljus kostym som satt perfekt. Vit skjorta och slips. Välpustade skor, jag hann kolla dom rätt bra allt närmre som jag kom. Själv går jag bara med jeans och T-shirt nuförtiden. Och joggingskor.

Banne mig, jag ska klä upp mig nån kväll och ta med Margareta ut på nåt kul hann jag tänka. Med slips, vit skjorta och välputsade, blanka skor. Men fasaden på ungdomarna sprack när jag kom riktigt nära. Deras italienska (?) temperament rann över kanten och dom skällde rätt ljudligt på varandra (på svenska visserligen), och så satte dom sig i sin fräscha BMW och drog iväg med en rivstart.

Ja, sånt kan ju hända de flesta, det har jag inget med att göra, men jag blev ändå inspirerad  till den där uppfräschningen med snygga kläder nån gång.

Kanske tom leta på fracken! Vita handskar, manschettknappar, väst och fluga. Men kommer jag i den fortfarande? Och hur skulle folk reagera om man traskade ner på stan så där bara så där helt apropå? Tyvärr har jag ingen hög hatt, men det går ju att köpa om man vill göra stassen komplett.

Ordensbröder som kliar varandra på ryggen kör väl med frack på sina seanser, men där får inte jag vara med så fracken får väl hänga kvar i källaren. Men kostym med näsduk i bröstfickan kommer jag att satsa på med det snaraste. Jag kommer att ta en selfie!  

Hur menar du då?

Jag gillar att få den frågan när jag kommit med ett förslag. Och jag frågar ofta så själv.

Jag minns en liknelse en gång där man liknade ett visst beteende med en krokodil, små öron och en stor trut. Så oförskämd är aldrig jag, men visst är det fint med den där frågan, "Hur menar du då?" så att man lugnt kan lägga fram sin sak, vrida på den ett par gånger och sen ta ställning för eller emot. Alltför sällan hör jag den frågan.

En snäll krokodil med små öron

Det förstår jag är en omöjlig fråga i en politisk debatt mellan politiker från olika läger men i alla andra sammanhang är den självklar. I ett sammanhang häromdan kom jag med ett förslag jag läst om i tidningen, en administrativ tjänst som hade blivit allt mer vanlig, skulle inte det passa oss också i vår förening? Gratis dessutom.

Inom tiondelar av en sekund var förslaget dödförklarat. Jag bara skrattade lite och sa att jag lägger mig direkt och en av vännerna skrattade också lite med ett "Om ett år så blir det så i alla fall!"  Det är en gudagåva att kunna lyssna och tänka till.

Då är det bättre att lite försåtligt haka på en tanke som den som normalt inte är så bra att lyssna kommer med. "Ja det där låter bra, men kanske man kunde...."  Då lyssnar folk bättre och ibland kan man då vrida till det lite så att man får det mer som man själv tycker.

Psykologi, men för det mesta är det väl dom som pratar mest som får igenom sitt även om det inte alltid är bäst. Vad det här handlade om var inte så viktigt, inget att strida för, men jag gillar den där frågan, "Hur menar du då?"    

Eftertänksam

Som åskådare på Black River Run, löparloppet "typ jättelångt"  kan man inte låta bli att tänka lite på åldern.

Kulturnatt i Västerås och löparkultur skrev jag på Facebook
Här är kulturarbetarna igång

Jag är ju en bit på väg in i Mitt Sjuttital och i helgen var det rätt skönt att inse det så att ett deltagande i det här Ultramarathonloppet inte på något sätt finns på kartan. Jag slapp. För det är grymt jobbigt att springa 16 mil. Det är ju som till Norrköping och lite till. 

I den här åldern är det allt svårare att hålla kvar spänsten i kroppen hur mycket man än tränar och det kan man ju bli lite eftertänksam av. Man tappar några procent varje år, hur många är ointressant, det vill jag inte veta, men man tappar. Och blir lite darrigare i benen och balansen försämras för varje år. Lite smått för varje år så man inte märker det så tydligt men man tappar. 

Det här är inte på något sätt ett alarmerande nedslag i min sjukjournal, bara lite eftertänksamhet där i höstsolen, jag håller stilen rätt bra fortfarande tycker jag själv i alla fall. Men minnet, balansen och hörseln osv blir sämre, och ingen lyssnar längre på en. Som lök på laxen hörde jag igår att en av mina gamla vänner, yngre än jag, låg inlagd och var allvarligt sjuk....

Det är klart att man kan bli lite eftertänksam ibland så visst tänker jag lite mer och oftare på åldern än när jag var yngre. Det ser jag också när jag kollar hur ofta det blivit några rader om ålder i min blogg, jag kommer lite väl ofta in på det här. Men nu ska jag försöka avhålla mig från det här ämnet en tid. Kanske återkommer jag om det händer nåt positivt med bromsen i pensionssystemet och pensionärsskatten, men det är väl mer tveksamt även om man kunde behöva lite medvind!

Och till sist kan jag bara notera att jag brukar säga att 40-årsåldern var den bästa åldern och bra många i Black River Run var nog i den åldern, dvs när jag inte ens hade börjat träna. Hade jag börjat i tid hade jag säkert lätt kunnat slå Anders 16-milstid på 21.26.46....  Han ska väl inte komma här och malla sig.                

Ett högljutt slut på cykelturen

Vi kom inte så långt fast jag hade putsat av cyklarna och gjort dom fina.

Nu är ju inte att torka av cykeln nåt jag normalt nånsin tänker på med min egen cykel, men Margareta är desto noggrannare så nu torkade jag väl av min cykel också. Tog bort lite spindelväv. Det är inte så ofta vi använder cyklarna hemma i stan men båda två har vi bra cyklar, Margareta har tom tre växlar.

Och hjälmar har vi förstås. Läste i veckan hur få i Västerås som använder hjälm och i går kväll på en promenad såg jag också hur få som använder lyser på cykeln, men det slarvar jag inte med.

Jag förstår hur folk tänker. "Jag brukar inte cykla omkull så hjälm behöver jag inte och fast det är mörkt ute så hittar jag rätt bra ändå så lyse är onödigt"        

Tillfälligt Out of order

Däremot behöver alla cyklar luft i däcken och båda cyklarna behövde pumpas. För att vara lite lat tog jag inte fram pumpen ur källarförrådet utan vi cyklade iväg på våra välputsade cyklar bort några kvarter till Högskolan på Vasagatan där det finns en cykelpump längs cykelbanan. Som antingen får vara ifred för klåfingriga ungdomar eller så lagar dom den väldigt snabbt för den fungerar alltid när jag behöver använda den.

"Pumpa hårt"  sa Margareta när jag kom till hennes cykel och jag tog i rejält.

"Vilken jädra smäll" hade Dynamit-Harry sagt och folk längs Vasagatan slängde sig ner för att ta skydd, nuförtiden blir man lite extra orolig när man hör en skottsalva, men den här gången vare det bara slangen som small.

 Det blev till att gå hem och ta bilen istället som btw också skulle behöva putsas lite, men cykeln ska jag fixa, vi borde cykla mera.
  

Jag måste bli bättre på emojs

Torsdag kl 7.45 på Gomorron Sverige är jag bänkad vid TV:n, Sociala Medier med Frida Boisen.

Det är här jag lärt mig Periscope, Insta Stories, Pokémon mm och fått inspiration till att lära mig mer om Sociala Medier och sånt som är modernt. Idag handlade det om emojs.

På något sätt har jag tyckt att de där små figurerna varit lite löjliga och jag tror inte att jag en enda gång har använt mig av en emoj fram till idag. Men nu ska jag krydda den här texten med några gubbar för att känna mig fram lite.

🌹 😎 😴 🕵🎅💪🙋några exempel.

Jag har knappt sett vad jag har för figurer, men nu vet jag hur man gör och har spanat in några jag ser att jag kan ha användning för. Med lite rutin blir det nog bra. Har jag tyckt det vara löjligt förr vänder jag 180 grader nu. 💣 🙏 En bomb och en applåd får symbolisera sensationen.

Som lite extra krydda just idag fick jag ett TACK från Frida på mitt Instagram för en kommentar jag gjort på ett av hennes inlägg, sånt är kul för mig! Då passar 🌼❤😚 👍👌och en massa andra emojs.

Frida! Jag kommer på torsdag 7.45 igen så får du lära mig några nya trix!

Liten kostnad, stort beslut

Ibland köper jag grejer för tusentals kronor utan att blinka men nu när det rör sig om 100-200 ungefär är jag lite löjligt noga.

Det är lite åt Parkinsons lag och säkert både naturligt och vanligt så det här inköpet får väl ta sin tid. För första gången har jag tänkt mig ett mobilskal till min Samsung. Ett "plånboksskal". Så igår gick jag runt i affärerna och botaniserade utan att kunna bestämma mig, alltid var det nåt fel.

Färgen, känslan, hur många kontokort finns det plats för etc. Några var rätt OK men för plastiga. Clas Ohlson och Kjell & Co hade några som jag nog kunde ha tagit, men nja....

Hundralappen på bilden ingår inte...

I några mobilaffärer jag letade i ruskade säljarn på huvudet, "Nej till den modellen har vi inga mobilskal kvar, din mobil är för gammal"  Ja, det kan man ju förstå, den är snart nio månader gammal så han ville hellre att jag skulle byta upp mig. Lite skämtsamt visserligen, men det är ju så det är numera.

Hemma utan att det blivit någon affär mindes jag en reklamflash på Facebook för några veckor sen där dom visade ett så fint skal som jag är mer intresserad av. Såg häftigt ut och såg ut precis som jag skulle vilja ha det och med rätt färg, men hur jag än letat så inte tusan hittade jag tillbaka till den reklamen.

Men nu har jag på här på morgonkvisten letat en stund till innan jag tog ett kraftfullt beslut och gjorde min beställning, ett fynd hos Fyndiq! I äkta skinn (tur jag inte är vegan) och nedsatt från 299 till 69 kronor, vilken rabatt! Porto åkte jag på förstås så 118 kronor blev det, men oj vad jag har funderat innan jag kom till skott. En sån liten kostnad men så stort huvudbry.

Lite typiskt och f-n vet, den kanske är lika plastig den här också när det  kommer till kritan, men jag är så här långt njöd att ha tagit ett så kraftfullt beslut.


    

Mitt skåp var fortfarande ledigt

Det var länge sen nu jag gick regelbundet på gymmet. Inte sen slutet av januari. Men skåp nr 430 var fortfarande ledigt när jag tränade på Actics gym på Kristiansborgsbadet.

Favoritskåpet är reserverat för dom breda grabbarna

Så här års efter sommaren är vi lite nybörjare allihopa i ATC-gruppen på Actic, och många har inte varit där på hela sommaren. Men ändå var det några som märkt att jag varit borta ännu längre. Jag joggade mig igenom våren i stället för att tänka på mina biceps och blev välkomnad nu med några "Välkommen tillbaka". Det blev jag lite glad åt.

Favoritskåpet inne i hörnet kommer inte att vara ledigt så ofta i höst. Jag borde skriva mitt namn på skåpet och muta in det permanent. Skåpen är original från 1960-61 och är helt oförstörda. Lite slitna av väskor och normal hantering förstås, dom har ju suttit där i snart 60 år, men alla hängare i skåpen är OK och allt är helt.. Rejäla krokar och dörrar av ek. Säkert faner men gedigna, tunga trädörrar som man aldrig ser numera. Hur kunde man ha råd att göra det så gediget en gång i tiden.

Ingen rusning

ATC-träningen, Actic Training Circiut, cirkelträning med Fredrik som coach, var väl inget att skryta med efter det här långa uppehållet och det gick riktigt, riktigt trögt. Det är bra att ha en morot, så jag noterade några mått och vikter så att jag kan göra en avstämning under hösten och visa hur mycket man kan förbättra sig på några månader även när man stretar fram i sitt sjuttital och inte är någon riktig ungdom längre.

Det är lugnt på förmiddagarna på gymmet. Några studenter som har ledigt från skolan är där och tränar, andra är säkert arbetslösa och så en hel del seniorer som Actic satsar bra på. Mer folk på em och kvällen har jag sett, fint att gymmet har råd att ha öppet även när det inte är så många som tränar.

Vår mataffär slutar med mat

Dagens nyhet i Vlt handlar om vår affär vi troget hållit oss till för månadsinköpen av våra livsmedel.

Coop Forum bygger om med ett nytt våningsplan till vänster.

Det började som "Skotten" som 1964 flyttade till Stenby som Konsum Stormarknaden. Som bytte namn till Obs! och Domus Interiör. Som bytte namn till Coop Forum. Som nu bygger om och får ett nytt namn igen, men vi är kvar.

Storhetstiden är över med ett extra stort tapp när Systembolaget flyttade för några år sen. Det är klart att vi handlar på Ica Maxi och liknande affärer också ibland, men Stenby vid Sala-utfarten ligger närmast och är bra placerad för oss när vi är på väg till stugan. Imponerande att den finns kvar fortfarande när Ica tar över allt mer. Och nu slutar dom alltså med mat, restaurangen stänger och en cafeteria får räcka stod det i tidningen.

Ja, falukorv och mjölk kan vi förstås fortfarande köpa i affären men den populära lunchrestaurangen stänger på torsdag. Lite synd, här har man ofta kunnat äta husmanskost som pannbiff, kalops och sånt men även sånt som är mer gångbart numera. Inga Michelinstjärnor, men en hyfsad lunchrestaurang.

 

Så här tomt var det sist vi handlade på Stenby!

Jag tror ingen av stans Maxi-affärer nånsin har haft en riktig restaurang, så det här har också varit ett plus för oss att handla på Stenby och käka lite lunch på väg till Sala.

Byggavdelningen var rätt stor där en gång. Så sent som 2000 köpte vi byggsatsen till vår stora lillstuga där men det skulle förvåna om byggavdelningen blir kvar nu när dom bygger om. Det går väl inte att konkurrera med Bauhaus m.fl. Synd i så fall, det var ju också praktiskt att kolla spik och skruv när man ändå handlade mat.

Men nu kommer Systembolaget tillbaka till Stenby så nu blir det säkert ett uppsving. Men restaurangen blir vi utan, det får räcka med McDonald strax bredvid.            

Blueberry Hill

Vi har fått 12-14 nya låtar att lära oss i rockkören Rock Everybody. T.ex Blueberry Hill.

En utmaning för oss är att vi ska kunna våra låtar utantill men en sån här låt är rätt lätt, inte alltför många ord, lättsjungen och rytmisk, men en utmaning är det. Och så många texter utantill är nog en utmaning för vem som helst, inte bara för oss med teflonminne.

En riktigt gammal låt redan när den slog igenom på 50-talet, men fortfarande gångbar, Vladimir Putin sjöng den härom året står det i Wikipedia. Odödlig. Men den gör sig nog inte i hiphop-version eller nån riktigt modern musikstil, men vem vet?

Vi har 40 låtar nu i vår musiklista och hyfsat kan jag nog 25 av dom utantill. Och inte bara texten, även melodin, betoningar, pauser, rörelser etc. Några panschisar som står och trallar... Jojo

Bland andra nya låtar finns It's now or never som jag minns att gatumusikanten på Piazza Navona spelade en gång för oss Rom-turister (som O sole Mio förstås) tillsammans med Arrividerci Roma och Sancta Lucia. Det roliga var att han körde med notställ och textblad, räknade med mer dricks kanske när han klarade så svåra låtar.

Men så gör inte vi, vi tragglar och nöter texterna, allt för att låtar som Blueberry Hill inte ska glömmas bort och den här gillade vi som unga och nu också. Och vi gör saxofonpartiet också lika bra som med riktiga saxofoner. Väl mött på en konsert!

Fats Domino överlevde orkanen Katrina i New Orleans och hans Blueberry Hill kommer att leva långe än, inte minst tack vare Rock Everybody.

 

Höstens trofébilder

Jag hörde på radion igår att en norrländsk tidning inte kommer att publicera trofébilder från älgjakten i år. Fint, såna trofébilder känns omoderna, men jägarna gillade inte att dom inte fick visa upp sig med bytet. Som t.ex. bilderna där den amerikanske tandläkaren stolt poserar när han tagit livet av Cecil i Zimbabwe härom året. Inget fel att jaga för köttet, men just trofébilder känns osmakliga.

Ta gärna en tur hit, det fanns mer att plocka

Lite mer harmlöst är trofébilder på svamp och lingon och sånt som man så här års ser på Sociala Medier. Jag har nog också lagt ut nån sån bild ibland, men idag noterar jag bara att det fanns hyfsat med svamp i skogen idag men det blir ingen skrytbild. Vi är inga storkonsumenter och plockar bara så mycket vi behöver och det är ju lite tråkigt att rensa också, så det blev inga överdrifter idag. En liten tur till svampskogen med skapligt med svamp men utan trofébild.

Fint klippt längs vägen ut mot Älgudden  

Vi träffade markägarn idag och jag skröt lite över hur fin skog han har, så en bild på skogen kan jag kosta på mig. Han rensade ogräs längs vägen med traktorn, och det berömde jag honom för och han blev pratglad och tydligt glad för berömmet. Han tyckte vi skulle ta oss upp på ett berg en bit in i skogen där han i ungdomen åkte skidor och han beskrev vägen. Jag visste inte ens om berget men lovade att jag skulle ta mig dit nästa gång.

Vi hittade så pass mycket svamp på våra ställen så vi brydde oss inte ens om att plocka på det bästa stället där man bara kan skörda. Dom svamparna låter vi stå kvar för nån annan att plocka och kanske exponera på en trofébild.

Pensionärsbloggar

Om man letar efter bloggar skrivna av äldre riktade till äldre så finns det några stycken att botanisera bland, tom kan man lista sig i en förteckning med andra seniorbloggare.

Där har jag inte listat Mitt Sjuttital än, men det kanske jag borde. Nu har jag kollat några bloggar och några är klart läsvärda och jag kommer tillbaka.

Men jag orkar inte läsa alltför långa inlägg så den som nog var mest intressant gör jag bara korta nedslag i framöver, den var lite väl låmg. Och några hade lite väl korta inlägg, bara en bild, eller en kort mening med ett påstående och dom kommer jag inte heller att följa regelbundet.

Dagny en förbild 

Däremot följer jag regelbundet Dagny Carlsson, hundraåringen som blivit 104 nu. Lagom långa inlägg med lite humor och en bild i varje inlägg. 1.700.826 besök har hon haft på sin blogg. Hon är nummer 1! Man kan bara vara imponerad av henne, inte minst hur hon fysiskt rör sig på scener och hur redigt hon pratar och håller tråden.

Men med all uppmärksamhet hon så förtjänstfullt fått så är det lite konstigt att hon inte fått mer hjälp att snygga till sin blogg lite. Normalt så ligger ju senaste blogginlägget först så att man ser det senaste inlägget direkt när man tittar in på bloggen, men Dagnys upplägg är tvärtom, man får leta sig fram till slutet på bloggen för att läsa det senaste inlägget. När det sen blir för många inlägg och för långt till senaste inlägget så börjar hon på en ny serie och fortsätter där. Den nu aktuella serien började 25/6 och har byggts på i stort sett varje dag fram till idag 6/9 och kommer att fortsätta ett tag till tills hon börjar på en ny flik.

Jag såg att många blir lite frågande när man får upp ett inlägg från juni. "Har du slutat" frågade en av hennes läsare, "du har ju inte skrivit nåt sen i juni!"

Dagny! Du borde ha en egen domän dagnycarlsson.se  med en blogg som man läser på vanligt bloggsätt med det senaste inlägget först. Jag kan hjälpa dig! Vi pensionärsbloggare måste hålla ihop!

Men vill du ha det som du har det så är det OK det också. Man bestämmer ju själv! Till 100 procent. Och medan jag skrev det här har hennes räknare tickat vidare till 1.700.915 besök..... Hon kanske kan hjälpa mig lite?

Jag vann kampen

Idag känner jag mig lite pånyttfödd om jag överdriver lite. Min förkylning är putz weg.

Jag la mig snuvig i går kväll och mådde långt ifrån bra, men vaknade "snuvfri" eller vad man kan kalla det när näsan känns helt OK. Jag brukar skryta med att mina förkylningar går så snabbt över, ibland har jag varit vissen några timmar bara, men den här gången tog det nästan en vecka. Dagens förmiddagspass på gymmet bokade jag av i går kväll, inte trodde jag att jag så snabbt skulle bli OK idag. Jag hade inte ens trott att jag skulle orka skriva nåt på bloggen, så jag får ta till livlinan.  Stod det nåt lokalt i tidningen idag, värt att notera och kommentera i Mitt Sjuttital.

ABB Corporate Research firar 100 år, ett tecken i tiden, alltså engelska titlar på allting, vad företaget hette vid starten 1916 har inte journalisten orkat ta reda på. Och jag vet inte heller.

En ny ridanläggning beslutades igår och närboende protesterar förstås, det gör ju folk alltid. Överklaganden, nya förhandlingar och fördyringar i stället för att bara sätta igång och gräva.

Ann-Christine Kihls intressanta bok om Martin Adler har kommit. Vi lyssnade på henne i hörsalen på biblioteket i torsdags när hon berättade om hans stökiga uppväxt i Västerås och hur han med kameran bevakat världshändelser fram till det som tog slut med ett skott i ryggen på ett torg i Mogadishu. Läs boken!

Bilbränder, inbrott och våldsbrott, slagsmål på en parkeringsplats, slagsmål med golfklubbor, klotter och en stulen plånbok... Trist för alla som drabbas.

En gammal finsk tradition har kommit till Västerås stod det och ska bli en tradition i Västerås också, Lyskvällen med marschaller och folkliv. Journalisten var så rolig att hon skrev om att det tänts ett brinnande intresse, men det är typiskt ett sånt arrangemang som vi missar när vi alltid är i stugan på helgerna.

BK30-damerna är på väg upp i Allsvenskan. Kanske man kan få se Marta på Solid Park?

Ja, det var lite lokalt  ur dagens tidning, Jas 39 Gripen landade på Hässlö för att tanka och allt fler flyttar till Sura och Hallsta, det kan jag också nämna.

Jag är kluven

Men vilket sammanträffande. Jag kom precis hem från macken som vi har alldeles uppe i backen, OKQ8, efter att ha löst in en värdecheck. En Bergman och en Lindgren och lite grus, 225 kronor!

Ingen förmögenhet precis, men ändå mer än jag brukar ha i plånboken. Det var länge sen jag nästan helt gick över till kontokorten.

Så satt jag vid köksbordet och funderade hur jag borde ställa mig till det där med ett kontantlöst samhälle. Redan 2030 är visst målet att kontanthandeln ska vara borta, eller var det tidigare, och på insändarsidor och i debatten har jag förstås sett att många är emot det, speciellt äldre, men jag har inte bestämt mig än. Mest är jag fundersam hur det ska fungera.

I USA var det svårt på några ställen redan 1997 att betala med kontanter medan i Portugal i vintras jag nästan enbart använde kontanter, nätt och jämnt att det gick att betala hyrbilen med kort. I Sverige tar ABBA-museet inga kontanter och på en del andra ställen går det inte heller, bussar, tunnelbanan etc. Sverige ligger i framkant med tekniken men är det ändå OK att skrota kontanterna?

Så där satt jag och funderade när "PRO pensionären" damp ner i brevlådan, så nu får jag allt ta ställning. På första sidan går vår ordförande, Christina Tallberg, och släpar på en kartong med namnunderskrifter från 139.064 medlemmar som vill ha kontanterna kvar. Mitt namn finns inte där och innan jag öppnar tidningen och läser artikeln tar jag på sittande rumpa ställning och går emot fru ordföranden, kontanterna kan (nog..) tas bort. En massa ny och enklare teknik måste till, enklare Swish t.ex. men sen är det nog ingen återvändo även om de nya sedlarna är rätt fina.

Men visst erkänner jag att det känns annorlunda med 225 kr i kontanter i plånboken än om pengarna idag  blivit insatt på kontokortet, så vem vet... Jag ska öppna tidningen, som btw är läsvärd, och läsa vad man skriver om ett kontantlöst Sverige. Om jag mot förmodan kommer att ändra mig så kommer det på lämpligt sätt att meddelas.

Och om jag nu var kluven för en kvart sen när jag började skriva så har det gått över.

Framtidens Nät

Snyggt och rent

Nu är övergången klar och vår telefonledning i fritidshuset är bortkopplad. Jag är inte helt nöjd men förstår att det bara är att acceptera och gilla läget. Idag var vi upp till stugan och drog igång vårt nya nät, Framtidens Nät. Här är några kommentarer för eventuella andra som gått över till Framtidens Nät, kanske kan jag bidra med lite glada tillrop! Hör av er. Här är mina noteringar efter första dagen som en egen dokumentation.  

  

Vi blev punktligt bortkopplade efter 31/8 och det första jag märkte hemma i stan 1/9 var att våra epostkonton inte längre fanns! Det hade Telia-kontakten lovat föra över till det nya abonnemanget, men det hade han missat. Lika bra det. Jag har tjatat på Margareta att gå över till Gmail och jag har själv bara använt mitt Telia-konto till reklam så det var visserligen dumt av Telia-kontakten att inte göra det han lovat, men nu passade vi på att helt skrota Telia.com-adresserna.

Fasta telefonen i stugan skrotar vi också, alla har ju sina egna mobiler, och vanlig TV har vi inte längre, Digital-TV stöds inte på 4G, så allt vi har nu är ett trådlöst 4G-abonnemang, "Bredband 30" och det fungerade utan problem idag. Många burkar kunde vi koppla ur nu och skrota, det var ju positivt så nu ser det riktigt fint på skrivbordet. Ett 4G-modem, det är allt. 

Kanske Telia kommer och hämtar tillbaka? 

ADSL-routern, IP-burken, telefonen, TV-burken och kablar i massor bara till skrot! Det var det positiva.

"Bredband 30". Man kan kanske tro att det betyder 30 Mbit/s men max 20 säger man och 5-10 verkar vara det vanliga, max 12 har jag sett. Hur det blir när vi är många i stugan återstår att se. 100 Gb data per månad ingår och hur det räcker får man också se. Det första året får man 200 Gb/mån extra från Telia så första året ska väl gå bra.

TV då? Vi struntar i antenn på taket eller parabol och får se hur vi klarar oss. Det finns ju gratis playtjänster och Telia har en app, "Telia Play+" där man hjälpligt kan se en mängd kanaler, men det kostar förstås extra. Men ett alternativ, "Play+ Start" är gratis även om det alternativet var väldigt trickigt att hitta. Paketen med sport och filmkanaler etc. däremot var förstås tydligt exponerade! TV i appen "kostar" från månadssaldot av gigabyte så man sitter nog inte och slötittar på TV längre, och det är ju inte negativt.

Så måste man alltid titta via mobilen eller surfplattan och casta till vår Chromecast på TV-n. Det är inga problem, det fungerar klockrent men det är inte bara att slå på TV:n och titta, det är en massa knapptryckningar först. Och undrar om inte det här blir vår väg bort från Tablå-TV-tittandet. När man sitter med mobilen och väljer program är det mer naturligt kanske att titta lite på Youtube, kolla en film, och playkanalerna. Kanske Netflix igen?

Jag hade hur som helst helst varit kvar vid ADSL, men nu hoppas jag 4G blir någorlunda bra och Framtidens Nät kanske på sikt innebär både 5G och 6G med bara fler och fler möjligheter. Den ljusnande framtid....  

Nattlig terapi

Det är som tur är inte så ofta jag är uppe och spankulerar på nätterna, men i natt är det dåligt med nattsömnen. Då kom jag att tänka på boken om Nord-Korea jag läste för en tid sen.

Jag hade en 2-dag i går och vaknade klarvaken och utsvulten redan vid midnatt. Normalt vänder jag bara på mig och somnar om, men nu kom jag att tänka på hungern hos fångarna i boken om Nord-Korea och var bara tvungen att ta en nattmacka. Det kunde inte fångarna i boken göra eller förresten inte heller dom 100-tals miljoner världen över som aldrig får äta sig mätta. Jag tog ett par mackor och lite frukt och bröt min halvfasta redan på natten den här gången och skyller misslyckandet på lite halsont, man är inte lika bestämd när kroppen inte är 100% OK.

Bonuskuponger till
pappersinsamlingen

Kunde ändå inte somna så jag sorterade några bonuskuponger som låg på skrivbordet och såg till min förskräckelse att jag missat två bonuscheckar från Clas Ohlson á 30 kronor. 2*30 = 60 kronor skulle varit uthämtat innan sommaren! Skärpning! Det får inte hända igen. Mina andra bonuscheckar, Clas Ohlson och OKQ8 är värda drygt 600 kr, dom ska jag lösa in first thing in the morning, det här var ju för tokigt, hur ska jag nu kunna somna om?

Sen har jag poäng på några andra ställen också och jag fick ett mail från SAS i somras minns jag om poäng som visst skulle räcka till en resa men var på väg att frysa inne stod det visst i mailet. Skärpning! Var ska jag logga in för att hitta jag mitt saldo? Ja, det löser väl sig i morgon när jag tänker lite mer klart, men vart ska jag åka? Och räcker poängen till Margareta också? Hur ska jag nu kunna somna om när jag fick det här att tänka på.

Så får man ju dåligt samvete också. Det började med en sugande mage och bekymmer för svälten hos Nordkoreanska fångar och så slutar det med att magen mår bra efter några nattmackor men i stället är det lite missad bonus som är bekymret. Världen är inte rättvis, men jag fick nån slags nattlig terapi och ska försöka somna om.

Gonatt!        

Designen säljer

Jag köpte två paket kaffe och en ny skrivare igår. I båda fallen spelade utseendet en stor roll.

Det vägrar många att erkänna vet jag när man pratar om sånt här, men det är klart att det fungerar. Självklart.

Kaffet först: Vi kör oftast med Zoega och har haft några favoriter, men så tänkte vi ta nåt annat för en gångs skull. Stora beslut och stor vånda. Vi skulle behövt ett familjeråd med sluten omröstning men jag fick själv ta beslutet på gående fot när jag närmade mig kaffeavdelningen i går på Coop Forum.

Zoega fick det bli, men jag valde "Black Velvet" och "Dark Temptation". Klart att det lockar mer än "Mellanrost" i en mellanbrun förpackning.

HP Deskjet 3634

Så i går kväll gav min dyra skrivare slutgiltigt upp. Sju år gammal var det dags för ett byte och en tur till Netonnet, och så klart jag tog den snyggaste. "Gullig Skrivare" stod det i recension och jag kan i alla fall skriva under på att den var snygg. Och prisvärd och fantastiskt bra, 599 kronor! Lite plastig kanske men klarar utskrifter från mobilen och surfplattan också, det gjorde inte min gamla skrivare. Scanner förstås, trådlös och hela alltet. Alldeles för billig men det är annan sak. För den är snygg med de där ljusblå detaljerna.

Mörk choklad är en annan sak som säljer extra bra med sina lite lyxiga förpackningar. Lite guld i relief och lockande bilder med förföriska bilder. Jag köper ofta mörk choklad....