Impulsköp

Det var lite speciell design på 50-talet. Inte undra på att den stilen kommer tillbaka stup i ett. Visst minns man jukeboxen, bilarna, möblerna, färgerna, mönstren och formerna.

Fem knappar + klocka!

Idag skulle vi kolla på spis och lite annat till stugan men kom hem med en ny kaffebryggare i 50-talsstil. Även om det inte fanns kaffebryggare på 50-talet, och kanske jag inte har helt rätt i att vår nya bryggare är i 50-talsstil, men för mig kändes det så när vi kollade runt på Media Markt.  

Kaffebryggaren använder vi minst 3-4 gånger om dan och vår Philips från Clas Ohlson var lite tråkig. Fungerade väl rätt OK, men var lite bökig att dosera med rätt vattenmängd och så såg den lite tråkig ut.

Vi kollade alltså runt lite på Media Markt där de flesta bryggare såg ut ungefär som vår gamla. Svarta eller vita.

"Vill ni ha hjälp" sa Fredrik, säljaren som gick och plockade lite. Jag hade just fått syn på en bryggare som avvek lite från de flesta andra, Electrolux, benvit och lite rundad som för mig kändes 50-tal. "Lite väl många knappar" tyckte Margareta men det bet inte på Fredrik som på ett sympatiskt sätt förklarade alla finesser som inte var så avancerade och när Fredrik utan att blinka gav oss rabatt med 10% procent tog vi den bryggare han precis hade packat upp och slog till på studs.

Nu har vi två fungerande bryggare i källaren som reserv, den förrförra sparade vi också om utifall att. "Kan vara bra att ha" tänker man, men aldrig nånsin kommer vi väl att plocka fram dom från källaren om vår nya skulle krångla.

Just nu känner jag kaffedoften från köket, få se om Margareta lyckades.

Dag 31 i #blogg100            


     
  

Nu börjar det bli stil på löpningen

Två månader kvar till starten i Stockholm. Ska det kunna gå? Jo, jag tror det.

Jag har verkligen inte skött min marathonträning optimalt den här gången, men som jag brukar säga: vi pensionärer har ju inte all tid i världen. Det var på något sätt enklare när man jobbade, allt vare mer strukturerat. Innan jobbet, på lunchen, direkt efter jobbet. Det fanns alltid tid för en joggingrunda.

Björnön tur o retur

Men jag har i alla fall hela hösten och vintern sprungit några mil varje vecka så grunden finns, och nu idag blev det en hyfsad långvända i alla fall. Ribban sitter lägre den här gången, den här gången får jag bara försöka undvika maxgränsen på 6 timmar och bara försöka ta mig i mål när det är dags för Stockholm Marathon den 4 juni.

Men dagens 15 kilometer gick alltså riktigt bra, jag är imponerad på mig själv och gav mig själv en klapp på axeln när jag gick i mål. Med råge var det här årets längsta joggingrunda och så gick det så himla bra bara så där. Innan veckan är slut ska jag ta en tvåmilare och tar jag sen några tvåmilare varje vecka och kanske får till några tremilare också så ska projektet gå i lås. Då står snart hr Widmark på startlinjen igen för ett marathon.

"Våffö då då", var det en som frågade häromdan om det här med jogging och marathon, men en sån fråga går inte att svara på. Det behövs en högtravande lektion i näringslära, åldrandet, psykologi, mm mm. Eller som jag brukar göra bara skoja bort frågan. Jag vet ju att det flesta tänker "idiotiskt" och tycker att man är klent utrustad å huvudets vägnar och bara tror att man plågar sig så det är ingen idé att fördjupa sig i det.

Men det börjar alltså bli stil på löpningen, den ljusnande framtid är vår!

Dag 30 i #blogg100

Bastusnack igen

Ständigt återkommande ämne i Mitt Sjuttital. 2-3-4 gånger i veckan sitter jag i bastun så det är mycket som avhandlas där och så blir jag rätt rentvättad på köpet. Bastusnack = lite vuxensnack karlar emellan sånt som jag annars har lite lite av.

Ulf Elfving skrev nyligen på sin blogg att det känns konstigt att sitta i bastun utan en tråd på kroppen i 10-15 minuter bredvid lika lättklädda gubbar utan att säga ett knyst, och visst händer det i vår bastu också på Kristiansborgsbadet att folk inte ens säger "Hej!". Men idag blev det lite surr.

En rätt ung kille, knappt 40, komplimenterade mig och LÅ för vår solbränna, typiskt sånt som vi svenska blekfisar uppskattar. så det blev naturligt att prata om skidresan till Lofsdalen (LÅ) och min februarisemester i Portugal dit förresten LÅ ofta åkte med idrottsresor en gång i tiden.

Husbil i Marocko

Vår nyfunne vän blev intresserad, han ville så gärna vandra i solen men trots sina unga år hade han dålig rygg och ville helst gå med guide och han kunde inte gå så långt i taget. Marocko var favoritlandet så kom vi in på svenskarna som i tusental övervintrar i husbil i Marocko och då mindes alla det där charmiga SVT-programmet om pensionärerna som varje vinter träffades i Marocko med sina husbilar. Ingen kunde knappt ens engelska, en var över 90, en gick med rollator. Alla hade sina krämpor men när vinter kom drog dom söderöver.

Camping i Alvor

90-åringen hade en fjälla i Tyskland, men skulle han våga hälsa på när han var på väg hem till våren? "Det hade varit annorlunda om jag varit 60, då hade man ju hela livet framför sig" minns jag att han sa. Det där programmet ska jag önska mig i repris nån gång, för nu hittar jag det inte vare sig hos Svt eller på Youtube.

I Portugal fanns många campingar, både ordnade och lite mer improviserade och massor, massor av husbilar. Engelska, franska, spanska och även svenska. Bekymmersfritt liv för att klara vintern.      

Men husbil är nog inget för Margareta och mig, men kanske några vintermånader i Marocko kunde vara något. "Vi ses i Marocko" sa jag i alla fall till vår nyfunne vän som efter 16 år i Sverige längtade lite till värmen. Kanske kunde han öppna restaurang i Marocko sa han så jag bokade ett fönsterbord.                  
Dag 29 i #blogg100

Nu är Glada Påsken slut, slut, slut

Annandag Påsk och vi sitter och solar på verandan i stugan tu man hand, våra påskbesökare åkte hem redan igår.

Typ stressad!

Påsken var lite tidig i år, men vädret har ändå varit riktigt hyggligt och värmande sol idag. Men fast man sitter så här och solar och kopplar av kryper stressen på här i mitt sjuttital, det är så mycket som är ogjort. Visst är det så att vi äldre stressar upp oss kanske mer än vi behöver,  men det är ju så det är, en fysikalisk, genetisk, mänsklig egenskap som det bara är att acceptera och göra det bästa av.

Stugan och tomten ska göras i ordning efter vintern inför sommaren, styrelsejobbet i kören och marknadsföringsgruppen med ett stort arrangemang i juni där jag i högsta grad är delaktig toppat med marathonsatsningen, det är nog de här tre som tar mitt största engagemang nu under våren. Mycket annat också och det är en myt att vi pensionärer har "all tid i världen" som man brukar säga.

Det här bloggeriet med #blogg100 är mer lite avkoppling mellan varven, som idag. En liten kommentar och lägesrapport. Så här känns det den här våren. Nu ska vi ta en lunch, jag ska smälta maten och sen ta en joggingrunda!

Dag 28 i #blogg100              
 

Naurrutan

Ett gammalt välkänt palindrom får bli dagens rubrik.

Vi har väl inte alltför dramatisk natur runt stugan i Stentorpet, men vi har i alla fall sjöarna och en massa skog, nog så intressant. Och så har vi Grossmossen en kilometer in i skogen. 

Strax innan mossen bor vår folkilskne tjäder som brukar vara i farten runt påsk, men är påsken för tidig i år? Calle, Nelly och jag gick på en expedition och var beredda på anfall men vi såg inte skymten av honom. Som tur var kanske, speciellt Calle har respekt för honom efter "överfallet" för ett par år sen. Själva överfallet missade jag, men vi fick en film med tjädern en stund senare:      

Här på filmen är tjädern hyfsat lugn, men rätt stor, man har respekt för honom.

Dansen avstannade när vi kom närmre

I går var det i stället lite liv ute på mossen. På båda sidor om vägen som går rakt genom mossen var det tranor, vi räknade till 7-8 stycken. Några var danssugna och hoppade och sjöng, men när vi smög närmre för att få en film på dom så var dansen över, dom märkte säkert att vi kollade in dom. Det var första gången jag såg fler än två tranor där, kanske börjar Hornborgarsjön bli för trång så att det är bättre på Grossmossen?

Det stackars svanen kom inte undan.

Mossen är riktigt vattendränkt så här års med rätt stora pölar, så svanarna stannar också gärna till där en stund på väg norrut och två par har hållit till där några dagar, men nåt tragiskt måste ha hänt. En av svanarna har blivit singel!

Därute på mossen låg resterna av en f.d. svan, men vilket djur kan ta en svan som håller till ute på en mosse? Knappast en räv och inte en varg heller och förresten var det längesen vi såg en varg här hos oss, så vi enades om att det måste ha varit en örn.

Inte snällt alls av örnen och på kvällen flög en ensam svan över stugan och skrek, ropade efter en ny partner kanske. Och det positiva är att vi läste att det bara är en myt att svanar som blir ensamma lever ensamma resten av livet så han/hon var nog ute på friarstråt.

Bävrarna har flyttat och årets första geting har jag sett, men nu är det slut i Naturrutan för den här gången.

Dag 27 i #blogg100

Design och standards

Jag hakar lätt upp mig på dåliga lösningar och dålig design och funktioner som inte är så genomtänkta. Så mycket bättre det hade varit om man frågat mig först och gjort rätt från början. Här är några exempel.

Dålig design

Swedbanks bankdosa först. Det var den jag hakade upp mig på idag. Jo, jag använder såklart mobilt Bankid normalt, men ibland åker dosan fram ändå. Och dosan visar 8 små siffror i en enda lång rad. Självklart skulle man gjort ett litet mellanrum i mitten, 4+4, för att lättare kunna memorera siffrorna. Och siffrorna ger skuggor så att det är lätt att se fel. Så dumt så det är inte sant med 8 små skuggiga siffror i en lång rad.  

Och när jag är igång: Standarden på automatväxlade bilar, vem kom på den?

Framåt, dra spaken bakåt... Backa, skjut spaken framåt... Det ska förstås vara som på den gamla remdrivna DAF:en en gång: Framåt, spaken framåt och bakåt, spaken bakåt. Så skulle vilken dagisunge som helst tänka om han/hon fått uppdraget. Vilket lyft för nybilsförsäljningen av bilar om dom ändrade sin standard efter mitt och dagisungarnas förslag så alla fick köpa nya bilar. "Gör om, gör rätt" är ett bra modeuttryck.

Dåligt utnyttjade mätare 

Och USB-sladden försöker man alltid ansluta på fel sätt, det hade varit lätt att undvika om man tänkt rätt från början.

Men tillbaka till bilen. Vår bil har två stora mätare på varsin sida om hastighetsmätaren. Den ena visar bensintanken, den andra visar varvräknaren. Varvräknare på en automat! Och tanka gör jag bara en eller högst två gånger i månaden, inte behöver jag en så stor mätare för att hålla koll på det. Men klockan och temperaturen kollar man ju jämt och dom visas med små siffror lite diskret en bit bort. Jag skulle vilja byta plats på dom.

Loggor, hemsidor... Det kliar ofta i fingrarna när man ser dåliga lösningar. Jag skulle kunnat ha gjort en insats om jag valt en annan yrkesbana. Nu är det kanske mer klarsynt gubbgnäll.

Och så just idag blev jag drabbad av en konstruktionsmiss på vår annars så suveräna Separett (toan) från 2004. En vital sprint kan hoppa ur när som helst, hur lätt som helst och komplicera besöket på Separetten. Och idag när våra besökare var på väg hit till fritidshuset så hoppade den, det gör den alltid när det passar som sämst. Helt otroligt med en sån konstruktion, tur att man är händig och kan få tillbaka sprinten.  Tack för idag, nu har jag avreagerat mig lite.              

Dag 26 i #blogg100        
            

Jazz och rock

Långfredag idag och nu över påsk kommer det bli svårt att hinna skriva nåt här i Mitt70tal. Det kan väl bli någon kort rad i flygande fläng på mobilen. På sin höjd.

En kul staty fick pryda
Festijazz-programmet

Men en liten kort fundering om jazzens framtid tänkte jag på i går kväll när jag skulle somna. På Festijazz häromsistens, den 24:e i ordningen, var nog minst 90% av publiken i pensionärsåldern. Lite konstigt för de flesta artisterna, ja utom vi i Rock Everybody då, var ju tämligen unga, Kulturskolans ungdomsorkester, Who's your Mama, Carin Lundin, Caroline Wennergren etc. Det är ju ung musik dom spelar som 35-45-åringarna borde kunna klara.

Att dom minsta gillar Melodifestivalmusik är en sak men mellangenerationen, vad lyssnar dom på? Inte jazz tydligen för ingen i stan kan ha missat arrangemanget, Jazzens Vänner har annonserat flitigt.

Stockholm Jazzfestival i somras var en publik succe där även mellangenerationen trängdes, här hos oss är den åldersgruppen mer svårflirtad. Märkligt.  Dom har lite att fundera på Claes Tillander och alla andra i Jazzens Vänner. Ett arrangemang som Festijazz borde dragit fullt hus, det var en överkomlig kostnad för att glida runt bland scenerna i Konserthuset från 15.00 till efter midnatt.

Vårt sjungande i Rock Everybody har inget direkt med jazz att göra men ryktet säger att det finns ett intresse till ett samarrangemang mellan oss och någon jazzkör. Kanske rocken kan bidra till ett ökat jazzintresse?

Dag 25 i #blogg100    
              






     

AdSense har nolltolerans

AdSense sköter ev. annonsering i bloggar och jag ansökte för en tid sen om ett konto för att lära mig mer om min hobby, bloggeriet och hur det här med annonser fungerar. Men jag är svartlistad! Lite roligt är det och inte bryr jag mig, och mina läsare är nog bara glada att slippa reklam. Men i Kafka-stil får man inte veta varför man inte blir godkänd så det är bara att acceptera. Kanske bedöms standarden på blogginläggen vara för låg eller möjligen att bloggaren är för gammal, och AdSense policy är alltså att inte tala om varför man hamnar på svarta listan.

Så tyvärr mina läsare, det blir ingen reklam här vare sig om tamponger, blöjor eller bilar.

The Cadillac Band men Elvis var inte tillgänglig,
däremot Little Gerhard 

Däremot kommer det att bli en hänsynslös reklamkampanj i löpande text här i bloggen under våren om en musikföreställning på Carlforsska skolan i Västerås söndagen den 5:e juni. Det kommer helt enkelt att bli en kanonföreställning och rockkören Rock Everybody är i full gång med planeringen. Vad sägs om vår senaste låt? Vi har börjat träna på Rockin' Robin, en låt som en ung Michael Jackson gjorde succe med!

Rock Everybody tar emot folkets jubel

Vår rockkör som nu blivit en egen förening samarbetar nu med ett riktigt häftigt rockband, The Cadillac Band med suveräna musiker och sångare som t.ex. Janne Lucas förstärkta av Jussi Björlings sonson Raymond och den gamle 50-60-talsidolen Little Gerhard. Lägg därtill Rock Everybody under ledning av Lars Jauring så förstår man att det här blir en kanonföreställning. Det blir rusning efter biljetter när vi har biljettsläpp om ett par veckor.

Så AdSense, jag får väl klara mig utan er och sköta reklamen på egen hand. Och den 50-lapp jag kanske fått ihop på ett år i reklamintäkter får jag väl klara mig utan, men lite lätt löjeväckande känns det att jag, en förhållandevis skötsam yngling på snart 72 år har hamnat på svarta listan hos er. Och så klart att ni ska lyssna på en ung Michael Jackson:



Dag 24 i #blogg100                

Risker med att resa.

Igår hände det igen, ett terrordåd riktat mot civila, Bryssels flygplats, 14 döda,  och Bryssels tunnelbana, 20 döda, den här gången. Törs man resa i fortsättningen?

En globetrotter i avgångshallen

Klart att många blir skraja, men risken att man själv skulle hamna i terrordåd är så liten att det skulle jag inte oroa mig för för egen del, inte ens om jag skulle behöva åka till Bryssel i dag. En tjej i kören är just nu på väg ner till Bryssel, life goes on and on and on.

Faktum är att Faro, flygplatsen i Portugal vi åkte till för en månad sen, hade ett bombhot bara ett par dagar innan vi åkte, men vi bara ryckte på axlarna. Inte kan man bry sig.

Men det här med att resa överhuvudtaget, är det så märkvärdigt? Varför gör alla det? "Vad ska du göra om du vinner en miljon?" "Resa" blir nästan alltid svaret. Men jag säger som Stefan Sauk i Lorry: "Jag är skeptisk" 

Jo, nån gång är det kul med ett miljöombyte och visst är det lärorikt att besöka andra kulturer ibland. Vår månad i Portugal var värd varje krona och vi kommer nog att ta en liten tur fler gånger, men nej, jag förstår inte dom som alltid har 2-3 resor inbokade.

Pratade med P-Å idag som skulle till Skottland i maj och sen Turkiet i september. Våra vänner som just kommit hem från Cuba har säkert ett par nya resor inbokade, det har dom jämt. Några spinningkompisar dansar 2*2 veckor(!) på Playa Inglés varje år och andra åker 2 gånger per år till Teneriffa och en har huset i Thailand hon bor i några månader ett par gånger om året.

Att resa är ett stort nöje, men det är ju en miljöbov också, lite konstigt att man inte pratar mer om det. Och trängas på flyget, kö till toan, ändlös väntan vid gaten, förseningar, släpa på bagaget, svettas och trängas lite till. Så himla kul är det väl inte?

Risken för attentat tänker jag inte så mycket på men jag är allt lite skeptisk ändå till att resa för mycket, en gång om året kan räcka. Så kantänkas att det blir en liten tur nästa vinter igen när stormarna börjar vina...

Dag 23 i #blogg100

I forskningens tjänst

Jag har glömt hur det började men jag har genom åren tre gånger svarat på Karolinska Institutets undersökning om kostvanor o.dyl. Och härom dagen ställde jag helt frivilligt också upp på en hälsoundersökning. Frivilligt och utan ersättning.  

Att det här var tredje gången hade jag förstås ingen aning om, det berättade sköterskan på Forskningsmottagningen på C-las i Västerås för mig men vad det finns för syfte på med det hela eller hur resultaten kommer att presenteras visste inte sköterskan, och egentligen är jag inte så intresserad. Aningslöst (?) räknar jag bara med att undersökningen har ett gott syfte och att inte jag personligen redovisas på nån konferens som ett varnande exempel.

Forskningsmottagningen på C-las i  Västerås

Men jag fick ett namn till en professor på Karolinska så jag kan få ut all information som dom samlat in om mig om jag vill. Men nej, jag tror inte jag vill och dom får gärna fortsätta att testa mig om dom vill. Resultatet kommer väl i Rapport nån gång och är det nåt som avviker positivt så hoppas jag att det är jag.

Ost och skinka

"Hur många gånger per månad äter du kött, hur många koppar kaffe i veckan, hur många människor träffar du per dag, hur är det med vänner, TV-tittande, motion, matvanor...." Hundratals frågor, en del omöjliga att svara på men sammanslaget med några tusen ytterligare svar ger det väl nån form av bild hur vi 40-talister har åldrats om det nu är det man kollar.

Men det var kusligt tomt på Forskningsmottagningen. Två sköterskor som tog hand om proverna jag hade med mig och som mätte och klämde på mig och tog en massa ytterligare prover, men för övrigt var det hur tyst som helst där. En bortglömd avdelning på lasarettet? Det kändes nästan lite overkligt, men jag är positiv som vanligt, dom har säkert fullt upp och nu har dom ju mina prover och uppgifter att forska på.

Men "utan ersättning" var inte riktigt sant. Kaffe och smörgås i det lilla kaféet ingick. Och Karolinska, hör av er igen om ni bjuder på påtår. Jag svarar gärna på fler frågor.

Dag 22 i #blogg100

Kungsberget

Fortfarande lite tung i skallen efter en skidhelg i Kungsberget blir det några rader till om skidåkning.

Gott om liftar och backar

Börja gärna med inlägget från januari förra året för upplägget i år var rätt lika som förra året bara det att Ebbe är ett år äldre och lite roligare att passa och Selma och Nelly är också ett år äldre och allt modigare i backen.

Kungsberget ligger rätt bra här i Mellansverige. Hur det står sig mot andra anläggningar vet jag inte, det var så länge sen jag var i Romme, Klacken,, Sälen m.fl. men riktigt OK tycker jag. Bra moderna lägenheter, alla (?) med egen bastu, och utrustade med allt man behöver. "Vårt hus" hade 8 lägenheter och alla lgh var uthyrda den här helgen, och det såg ut att vara fullt i alla andra husen också, ett betyg så gott som något.

Nära till backarna från alla hus och ett extra plus att barnbacken låg nära vår lgh. Vi som inte skulle åka skidor utan dra barnvagn och pulka hade det förstås lite jobbigt med föret nu när det börjar det bli lite väl moddigt fram på dagarna. Men OK ändå åtminstone på förmiddagen för dom åker och trycker till snön med maskiner under tidiga morgontimmen.

Hur backarna är har jag ingen möjlighet att bedöma. Antagligen mesiga för de värsta tuffingarna men dom såg tuffa ut för oss som höll till nedanför, och dom kommer att byggas ut med fler nedfarter och nya liftsystem, så backarna i Kungsberget är säkert tillräckligt bra, annars skulle det inte vara så mycket folk här.

Dyrt? Vet inte, men det finns större och mindre lgh och en hotellanläggning för den som har råd att bo precis i backen så man får det man har råd till.

Mums filibbaba i England!

Barnfamiljer är säkert i majoritet och så vi lite äldre stödtrupper med barnvagnar, men en bra sak med utförsåkning är att det är lite åldersneutralt. Med en trendig dress, hjälm och glasögon skulle jag kunna uppträda som vilken häftig Stenmark-kopia som helst. Och nog skulle jag klara de flesta av backarna även om min bredbenta stil möjligen skulle avslöja mig som inte helt bekväm i störtloppsbacken.

Kungsberget är en bra skidanläggning utan direkta minus. Möjligen kan jag varna för pizzerians Capricciosa som nog var den sämsta pizza jag nånsin ätit. Skinkan ersatt med Spam! Monty Python-kunniga förstår vad jag menar. Jag var tvungen att köpa mig en chokladkaka efteråt för att få bort smaken ur munnen.    

Dag 21 i #blogg100                                    

Slutåkt för i år?

Ett kort inlägg idag. Vi har pulsat i kramsnö hela helgen och dragit Ebbe i vagn och på pulka och haft det riktigt bra, men nu behöver jag lite egentid för att komma ifatt.

Kladdigt på parkeringen men OK med snö i backarna

Men det kan nog bli en recension senare av Kungsbergets skidanläggning (i positiv anda) och kanske en analys av det här fenomenet med utförsåkning, men idag bjuder jag bara på en livlina, ett par bilder från helgens eskapader.

Snön höll någorlunda bra för skidåkarna, men nu är det nog inte många veckor var av skidsäsongen i Kungsberget utanför Sandviken.

Lugnt i liftkön

Gott om plats vid borden

Och solen sken på oss barnvakter

 Dag 20 i #blogg100          

Ny entré till Centrallasarettet

I Västerås planerar man en ny entré till Centrallasarettet för en massa miljoner. Det var inte populärt hos folk, "onödigt, bättre att satsa på  mer personal" skrev man på insändarsidorna. "Sossepampar, idiotiskt, betonghäckar" osv. Den allmänna opinionen säger blankt NEJ!

Lång korridor och trist miljö 

Men häromdan hade jag tillfälle att gå lite i entrén och det är lätt att se att den behövs byggas om, den har blivit omodern. Massor med folk kommer och går hela tiden men det är dåligt med plats att sitta och vänta. Det skulle behövas läshörnor med tidningar, wifi och sånt och datorer med internet. 

Jag tog en kopp kaffe i det lilla caféet och när maten började serveras blev det riktigt trångt och matkön till buffén gick ut i korridoren utanför. Det behövs helt klart en ny restaurang. Entrén är omodern, punkt.

  

I korridoren rakt fram
väntar man i matkön

Det är nog inte lätt att vara politiker när behoven går stick i stäv med opinionen. Köra på ändå och åka ut i nästa val eller göra nån dålig kompromiss? Om Moderaterna vinner nästa val så kommer dom att ändra sig och vilja bygga ny entré, då blir de väl "Moderatpampar, idiotiskt, betonghäckar". Och så kan sossarna stå och kritisera. 

Om inte planerna på ny entré har hamnat i byrålådan (länge sen jag läste om det) så blir det väl en PR-konsult som tjänar några miljoner på att försöka vända opinionen, eller så räcker det med det här inlägget för att Västeråsarna ska inse behovet.

Jag har nog varit negativ tidigare, men idag ändrade jag åsikt. Det är klart att kostnader för investeringar i byggnader som ska vara funktionella flera decennier till inte självklart hänger ihop med löneläget för sjuksköterskorna i årets avtalsrörelse. Tufft att vara politiker. 

Dag 19 i #blogg100 

Stövlar av kork?

När vinflaskorna numera allt oftare har fått skruvkork och plastproppar blev portugiserna av med sin största födkrok och fick tänka om. Nu gör dom stövlar av kork. Och mycket annat.

Min nya plånbok, typ välfylld

Knappt jag trodde på det, men det är faktiskt sant. Nu har jag lärt mig att kork är mer slitstarkt än man kan tro! Man lägger ett korklager på en syntetisk väv och sen kan kan använda korken till nästan vad som helst. Till och med till skor och stövlar.

Fördelen är uppenbar. Helt förnybart material. Vart 7-10 år kan korken skalas av från korkeken och vi såg massor av produkter där man använt korken. Väskor, askar, smycken, bälten mm. Bara det att portugiserna hann hugga mer en hel del korkekar och det tar 25 år innan man kan skala av korken från nyplanterade träd.

Jag var riktigt sugen på en hatt i kork, 4-500 kr och jag hade direkt blivit en Frank Sinatra-look alike, men det där med kork på huvudet är lite väl utmanande så jag vågade inte.

Däremot blev jag av okänd anledning i akut behov av en ny plånbok en av de sista dagarna på vår semester i Portugal så jag fick låna pengar av Margareta och köpa mig en ny pluska i kork. 32 euro, knappt 300. Tack Margareta och den här ska jag var rädd om och alltid ha i framfickan.

Kork är rätt snyggt och en fördel med grejer i kork är ju också att skulle man var drullig och tappa sin korkgrej i vattnet så behöver man inte vara orolig. Min nya plånbok t.ex. flyter som kork på vattnet!

Dag 18 i #blogg100      
    

Get Online Week

Så här års är det alltid "Get Online Week". Igår var det föredrag i hörsalen på Västerås Bibliotek med Brit Stakston, 54 år och mediestrateg, författare och debattör i det här med digital delaktighet.

"Get Online Week" är ett EU-projekt för att öka den digitala närvaron och biblioteken här i Västerås har bl.a. haft "prova på"-dagar för Facebook-skeptiker och hade engagerat en riktig kanon till hörsalen.

Det här är det tredje året EU har kört en sån här vecka, 2014-2015-2016, och trots min blygsamhet måste jag nämna föregångaren, Digidel, Digital Delaktighet som det hette i Sverige 2013.

Den gången var en viss hr Widmark nominerad till titeln "Sveriges modernaste pensionär" och fick förtroendet som talare i hörsalen för att försöka informera och intressera skeptiker, det var den äldre generationen man vände sig till den gången. Jag var nöjd med mina insatser den gången, två dar i rad med hyfsat mycket åhörare, men jag lyckades inte entusiasmera massorna som läsare av mina spalter känner till. Inte ens min förening jag jobbade för var imponerad.

Facebook-spridningen 2010

Och igår stod Brit Stakston där, en av Sveriges mest namnkunniga i internetfrågor. Intressant, hon började sin föreläsning med samma bild jag använde, en nu lite gammal bild över Facebookanvändandet, men resten av föreläsningen var förstås inte på något sätt lika som mitt upplägg. Hon har varit med om så mycket, har massor av intressanta exempel som jag ska försöka lägga på minnet.

En av hennes exempel var Olivia, 17. Det började med ett enkelt tweet till sina 15-20 Twitter-kompisar med hashtaggen #björklundsskola inför valet 2014 och efter en vecka hade media plockat upp det. Det blev riksdagsdebatt, rubriker och TV-soffa. Och förstås blev Brit Stakston inblandad. Andra exempel var Missing People, polisen och insamlingar i flyktingfrågan. Jag hade kunnat bidra med skogsbranden 2014.

Tyvärr var det dåligt med åhörare, hon hade faktiskt färre åhörare än hr Widmark hade 2013. Hon borde dragit fullt hus, så viktigt är det att öka den digitala delaktigheten, men biblioteket hade inte skött marknadsföringen.

En liten rolighet var en parallell till ett "fult" ord jag använde i min blogg så sent som för någon vecka sen. "Så kan du inte skriva" sa Margareta men Per-Anders Fogelström skrev om det nu utdöda yrket i "Mina drömmars stad" så det är bara gammal fin svenska. Brit hade också fastnat för Fogelströms skildring av "dom som syresatte vattnet i fisksumpar" och deras lite roliga yrkestitel. Bara en rolig detalj, vi har väl samma humor, Brit och jag. Och jag ska analysera lite gamla ord i ett blogginlägg nån gång, intressant tycker jag.

Men fler borde varit på bibblan idag och en av mina gamla elever som satt i publiken undrade om jag inte skulle ha några fler kurser. Men då får allt intresset bli lite större först. men det är ett intressant ämne.  

Dag 17 i #blogg100

Man kan inte alltid äta nyttigt

Men jag är lite imponerad över mina vänner som är så konsekventa med nyttig mat.

I första hand Ellen som så ung är så konsekvent och så otroligt duktig med veganmat och medan andra av våra vegetarianer är lite mer liberala och i alla fall kan unna sig en tallrik filmjölk och tom ett kokt ägg. Men alla blir saliga på sitt sätt och jag på mitt där jag gör som man ska göra för att minska på utsläppen. Från en redan låg nivå har jag dragit ner på rött kött och är tills vidare nöjd med det. Men grillad fisk smakar fågel!

Och förresten "nyttig mat"... Jag ser inte att det jag äter är onyttigt, jag har ju tex börjat med havregrynsgröt på morgonen, nyttigt i kubik känns det som. I Portugal åt vi mycket fisk som både är gott och nyttigt och så får det bli tills vidare. Med ett och annat övertramp.

Om man nu inte älskar att laga mat är det rätt skönt att vara lat ibland. Idag, lite trötta och  på väg hem från ett ärende föreslog jag en burgare.

Det är inte nyttigt det är klart att jag vet det. En Max Originalburgare och en Max Frisco med en Cola och en påse Crispy Fries. Alltihopa för 82 kronor. Snabba kalorier som mättar för stunden men inte gör nån större nytta!

Det händer nån gång i månaden, eller som nu kanske för 2-3 månader sen, så det är helt OK för mig, jag skäms inte. Gott men man blir kladdig om fingrarna och så ångrar man sig lite grann där man sitter och paltar. Men man kan väl inte alltid äta nyttigt, eller...?

Så precis när jag skriver det här kommer Margareta in med en ingefärashot som hon läst om på en av #blogg100-bloggarna. Jag tog en sån häromdan på Redfellas, Rajika och fruktansvärt stark. Men nyttig?

Nu hade alltså Margareta fixat en sån från ett #blogg100-recept. Ännu starkare än Redfellas och ännu nyttigare. Undrar om ens Ellen klarar en sån här, men jag bara blundade och svalde. Så nu är den onyttiga lunchen hyfsat balanserad i alla fall!

Dag 16 i #blogg100

Melodifestivalen 2016

I år har vi varit bortresta under hela Melodifestivalmånaden så vi har inte hängt med så noga. Men när hotellets wifi fungerade hyfsat och vi inte var ute i nöjeslivet på vår semesterort, Alvor i Portugal, då tittade vi lite grann i alla fall, så lite vet jag helt klart.

Det är visserligen inte många melodier som är i min musiksmak, men jag är imponerad ändå av det här jippot. Helt klart går det hem bland oss svenskar med fem deltävlingar och en final på det och svenska låtskrivare är duktiga att skriva musik. Det är väl som vanligt att en massa svenska låtar har varit med och tävlat i lite varstans i dom andra länderna. Ett imponerande upplägg i Sverige och ett imponerande intresse, alla har en åsikt.  

Och Gina Dirawi kan man inte heller bli annat än imponerad över. Vilket proffs! Jag minns henne när man först såg hennes skämtprogram på nån SVT-webb och på Youtube, det kunde se ut så här:
      

Och nu är hon ett sånt SVT-ankare. Ett riktigt proffs så ung hon är. Sjunger och dansar och tappar aldrig konceptet. Men efter dom här veckorna behöver hon säkert en lång semester.

Musiken då? Jo, visst är det lite dagisvarning när alla artister över 40 åker ut direkt, men jag erkänner  att jag hade allt ingen riktig favorit den här gången och kanske inte ens har hört alla. Frans verkar var en snäll och anspråkslös kille, så det var väl rätt låt som vann. Jag ska fråga Selma, 5 och Nelly, 7 som var på plats och såg finalen vad dom tycker, och på själva ESC i Globen i maj kommer jag att som vanligt rösta på Portugal som väl som vanligt kommer bland dom sista. Eller så är det Portugals tur i år!

Dag 15 i #blogg100    

Tuppkammen växer

Så har man en ny bedrift att komplettera sitt CV med, artist på Festijazz. Det var rätt häftigt.

We will rock you på Festijazz 2016

Tredje gången på Västerås Konserthus sen min rockkarriär tog fart är också värt att notera men det här att få vara med i ett så här fint sammanhang är allt lite extra, få förunnat.

Rockkören Rock Everybody inledde jazzfestivalen, den 24:e Festijazz i ordningen, där många stora stjärnor uppträtt. Namnkunnigast senaste åren är kanske Gunhild Carling och den internationellt kända Laura Fygi och en av världens absolut bästa gitarrister Frank Vignola och också många andra världsartister. Och även lokala förmågor som också ibland kan betraktas som mer eller mindre världsartister.

Nu gäller väl inte det riktigt vår rockkör, att vi är världsartister alltså, men riktigt bra är vi och fastän vi egentligen började vårt program en timme innan festivalen på allvar drog igång så  var det bra med publik när Lars Jauring stampade igång oss med Queens "We will rock you". Publiken såg väldigt road ut och många i publiken nynnade med i många av våra låtar. Det är rätt hög medelålder på Festijazz-publiken så våra låtar är väl kända i vår åldersgrupp.

Caroline och Leroy

Men jazzen är förstås det viktigaste på Festijazz och där bland de, OK då, "riktiga" artisterna blev jag väldigt imponerad av en sångerska, Carin Lundin, med en njutbar röst och ett njutbart låtval. Henne ska jag lyssna mer av.

Storbandsjazz gillar jag, men den här gången blåste dom lite väl hårt i trumpeter och saxofoner. Caroline Wennergren med sin fina röst och Vintage Jazz Big Band från Göteborg var nog kvällens höjdpunkt för vår del och extra kul är Carolines otroliga duetter med lille Leroy Armstrong, Satchmos okände lillebror.

Nästa gig för Rock Everybody blir också en höjdare som jag kommer tillbaka till många gånger under våren. The Cadillac Band är ett av Sveriges stora band med rock från 50-60-70-talet. Mest känd i bandet är nog Janne Lucas som kom tvåa i Melodifestivalen en gång med "Växeln hallå" knappt slagen av Tomas Ledin, till sommaren sjunger han och hans band med Rock Everybody om allt går i lås!

The Cadillac Band som gästartister hos Rock Everybody....  Ursäkta tuppkammen.

Dag 14 i #blogg100
            
                   

               

Min nya mobil börjar bli gammal

I början av december förra året köpte jag en ny mobil, Samsung S6. Samsungs flaggskepp, endast det bästa är gott nog.

Men nu i veckan har det lanserats ett nytt flaggskepp, Samsung S7, så min nya mobil är detroniserad. Brutalt degraderad till andraplatsen. Jag som hade tänkt göra en seriös utvärdering av min mobil som hjälp för vilsna men köpsugna konsumenter på jakt efter en ny mobil, men nu är det kört, jag sitter med en drygt tre månader gammal mobil, vem är intresserad av en sån?

Mina gamla mobiler, 3 mån resp 3 år gamla

Men skämt åsido, det är löjligt att komma med nya modeller av mobiler flera gånger om året. Visst förstår jag att tillverkarna måste hålla uppe försäljningen och konsumtionen, men vad kan göras bättre på en Samsung S6 som gör att dom måste lansera en ny modell, Samsung S7. Antagligen är det precis samma telefon som tidigare som nu bara fått en ny märkning till S7 nånstans. Jag har inte brytt mig om att kolla vad som skiljer för det är naturligtvis inte på något sätt aktuellt med ny telefon för mig efter tre månader, säkert inte efter tre år heller för jag behöver inget bättre än den här mobilen.

Är då min gamle (tre månader alltså) Samsung S6 helt perfekt? Det är den bästa mobil jag haft, helt klart, men på några punkter är min förra mobil , min gula Nokia Lumia 920, som är otroliga tre år gammal och som jag har som reserv, mycket trevligare.

Samsung S6 = Android och Nokia 920 = Windows. Där tycker jag helt klart att Windows är lättare att komma åt alla inställningar på, Android har en massa hyss för sig på egen hand känns det som, Jag har tex avböjt att få en väderrapport varje morgon så nu tjatar min telefon varje morgon att väderrapporten är avstängd.

Och fast kameran i S6 är en kanonkamera så sitter knapparna mycket mer logiskt på 920 och Windowstelefoner. Och kalendern i Android är ett skämt jämfört med Windows. Men S6 vinner förstås över 920 om inte annat för att den är tre år nyare.

Samsung går knackigt har jag hört och Windows-telefoner säljer ännu sämre och när dom är så här himla bra köper inte jag något nytt förrän det kommer nån helt ny sensationell funktion. Tills dess hankar jag mig fram med min 3 månader gamla Samsung S6 och min 3 år gamla Nokia Lumia 920.

#blogg100                                          

Downs syndrom och simning

Jag vet inte så mycket om Downs syndrom. Det är klart att man har imponerats av Pär Johansson och ungdomarna i  Glada Hudik-teatern. Dom och Jerry i ICA-reklamen har ju visat vad man kan även med Downs syndrom.    

Filipe överst på pallen och Portugals nationalsång 

På vår semestermånad i Portugal fick jag höra mycket om Downs syndrom och simning. Och om Filipe, 28 år. Född i Falun och uppvuxen i Alvor i Portugal där han fortfarande bor med mamma och två syskon. Portugisisk medborgare och har världsrekord i fjärilsim. Jag ser en helt annan bild framför mig när jag tänker på ungdomar med Downs syndrom än bilden här till höger.

Det var imponerande att höra mamman, vår reseledare, berätta om Filipes uppväxt och lycka när han till sist kom in på simning, coachad av en entusiastisk tränare, Paulo Sousa, och visade en sån fallenhet att han vinner guld på tävlingar. Villkoren för familjer med handikappade barn är tuffa i Portugal, inte så mycket stöd i vardagen. Något mer generöst för dom som visar toppresultat i tävlingar så Filipe får chansen att åka på internationella tävlingar. I sommar är det internationella tävlingar i Italien som han ska vara med i. Jag kommer att bevaka och rapportera i bloggens sportbilaga.

Filipe med några nyvunna medaljer. 

Han tränar hårt och det är noga med maten. Underhudsfettet ska mätas och pasta käkar han bara inför tävlingar när det ska laddas med kolhydrater. I Paralympics finns inga klasser för Downs syndrom och andra med förståndshandikapp men det jobbar man för att få till men det finns ändå många tävlingar. Och också många svenska framgångar läser jag på nätet.

Vinnarskalle? Jo visst vill han vinna, kämpar och gläds åt vinster, men det här riktiga idrottsmän och idrottskvinnor. Dom gläds nästan lika mycket när det går bra för kompisar oberoende av nationalitet och då speciellt för den där som kommer allra sist men får kämpa allra mest.

Och för en tid sen kom han trea i en tävling med vanliga ungdomar berättade mamman stolt och för bara ett par veckor sen blev han uppmärksammad på en idrottsgala för Algarves mest framgångrika idrottare.

Imponerande Filipe och lycka till i Italien i sommar! Heja Portugal! Bilderna har jag lånat från Filipes Facebook, det fick jag väl Filipe?

#blogg100

Pizzakväll

Fredag är ofta pizzakväll och ikväll som gräsänkling blev det förstås pizza på stans nyaste pizzaställe, Redfellas i Igor som har flyttat in där kaffeserveringen höll till tidigare.

Trendig modern stil med lite tufft gangstertema, passar helt min tuffa framtoning. Utan att ens reflektera över alternativen på pizzor valde jag förstås deras The Sinatra, det namnet kunde jag inte motstå, och till det en shot, Rakija. Pizzan för 89 och Rakija 20 kr, inte mycket att säga om det.

Den där lilla Rakijan har förstås inget med alkohol att göra, gjord på ingefära och äpplen. Säkert nyttig men väldigt stark, tur att den var så liten, jag hade fullt sjå att få i mig den. En juice av något slag, 39 kr,  hade säkert varit godare, det tar jag nästa gång. Eller så syndar jag med en läsk.

Pizzan då? Högst normal, kanske lite torr. Mozarella, prosciutto, paprika.... Klart godkänd men nästa gång kollar jag de andra alternativen också.

The Sinatra med en lite ingefärashot, 109 kr

Vad jag inte tyckte om var plåttallrikarna man åt på. Inte för att jag är petig, men det kändes inte riktigt fräscht. Vad jag däremot definitivt gillade var den sköna soffan jag roffade åt mig att sitta alldeles ensam i. Jag har hört många som inte gillar att sitta så här öppet på Igor längs med gången och vid rulltrapporna, känner sig uttittade säger dom. Men det har jag inget alls emot för det är ju tvärtom så att man har så bra koll på alla dom som går förbi tycker jag.

Trevligt ställe, inte högsta betyg, men jag kommer nog ofta att sätta mig där och bara ta en färskpressad juice för 39 kr och sitta och titta på folk en stund när jag blir trött i benen.

#blogg100
         

Spel på datorn inte helt enkelt

När vi råkade på ett par från Västerås på vår semesterresa i Portugal nu i februari var första frågan vi fick om vi spelade bridge. Det är säkert kul men det gör vi inte. När det gäller kort spelar jag bara Svarta Maja med barnbarnen. Och ibland spelar vi Sniff.

Come fly with me!

Ligger kortleken framme i fritidshuset kan det nån ytterst enstaka gång  hända att jag lägger en patiens och på sommarkvällarna när vi är många där kan det vara kul att samlas med nåt sällskapsspel. Vi har några olika TP-spel och ett spel där man ska sjunga, nynna och gissa om musik, det har vi skrattat mycket med.

Men spela på datorn gör jag aldrig. Jag kan det helt enkelt inte!

Inte ens gamla Tetris har jag spelat regelbundet, jag blir för stressad och provar jag bilspel och liknande kör jag bara i diket. I Wordfeud har man ju däremot tid att tänka så det är väl rätt OK.

Idag kom jag att tänka på den gamla flygsimulatorn i Google Earth. Den är evigheter sen jag testade den och den är mycket snyggare nu än den var när jag försökte sist, men hur jag än försöker störtar jag okontrollerat inom sekunder. Jag minns när jag visade Casper flygsimulatorn, då kanske 10-11 år, så bara körde han den direkt utan att tänka men jag blir så stressad. Det skulle vara så härligt att flyga ut över världen.

Som tur är har jag ett spel på mobilen som jag gillar rätt bra, det var ett bra tidsfördriv på planet hem från Portugal häromdagen. Svårt, roligt, utmanande och man får såna positiva tillrop när man klarar att lösa ut orden. Wordbrain heter det och  rekommenderas! Svårare än det ser ut att få ut ord från spelplanen som kan se ut som den här till vänster. Men ingen tidspress, enda chansen för mig.

Flygsimulatorn då, ska jag ge upp? Aldrig i livet! Jag blev riktigt förbenad idag att gå bet på en sån enkel sak.

Jag SKA klara av'et om än mödan blir tung så hugg i för vårt fosterland och sjung! Bevingade ord av den store tänkaren från Notviken, Martin Ljung.

#blogg100