Får jag lämna några blommor

Ett par rosor i din vård...  Bloggredaktionen ber att få överlämna några blommor till den vördade läsekretsen med några ord av Ferlin.

Mästerblomman på Sturegatan

Dom här rosorna har varit i tjänst hemma hos oss nu i över två veckor, och får nu göra en sista insats här i bloggen innan dom får hamna i kompostpåsen och bli till biogas och driva stans bussar. 

Nu hör det inte till vanligheten att jag köper blommor men dom här har jag köpt alldeles själv för att uppmärksamma Margaretas bemärkelsedag härom veckan och nu fick jag chansen att malla mig lite innan dom går in i kretsloppet. Var dom rättvisemärkta? Jag glömde att fråga i affärn, det ska jag göra nästa gång om jag nu kommer för mig att köpa rosor igen.   

Men att dom håller sig så här länge! Tom så att det börjar komma lite skott på stjälkarna så dom har väl trivts och egentligen är dom så fina att dom skulle kunna stå kvar ett tag till, men vi åker bort så det fick bli komposten. Men är det bra kvalitet som gör att dom står sig så här bra eller är dom besprutade på något sätt? Jag hoppas att det var kvaliteten som gjorde det.

Tom jag tycker att det varit rätt trevligt att ha dom här rosorna så det behöver väl inte gå flera år tills nästa gång! Av någon anledning vill ju kvinnor gärna ha en blomma ibland...  

Till avslutning tänkte jag på Lilllebror Söderlund när han sjunger Nils Ferlins vackra dikt (lyssna här) , men den är lite sorglig så jag fastnade för några smäktande toner ur rockkören Rock Everybodys repertoar i stället. Den här gör vi också a capella nästan lika bra som The Boppers gjorde en gång på 70-talet!

Så Goodnight Sweethearts! It's time to go....

Eller också hade jag kunnat bjuda på de här visdomsorden: ....Luften känns så kvav....Världen väntar mig, Så förlåt mig, jag måste ge mig av... (Towa Carson på 60-talet) Men det blev The Boppers: