I morgon börjar Blogg100

Idag gör jag ett avsteg från månadens rapportering från Portugalien och tar några ord om själva bloggeriet i stället. Blogg100 startar i morgon.


För den som inte vet så gäller Blogg100 en numera årlig utmaning bland oss amatörbloggare att uppdatera sin blogg i 100 dagar med minst ett inlägg varje dag. Långt ifrån alla som anmäler sig orkar hela vägen och inte många läsare orkar väl ta del av den här bloggen varje dag hela våren. Med dagliga uppdateringar blir det en blandad kompott. Kanske något enstaka inlägg kommer att vara läsvärt, men desto fler inlägg blir nog lite väl magra och lättviktiga.

Min målsättning med att hålla på med det här och lägga ner lite skrivartid varje dag och att vara med i såna här utmaningar är först och främst egoistiskt för att hålla hjärnkontoret igång på mig själv. Sen tänker jag också att det kan vara kul att ge en bild över hur det är att bli allt äldre äldre. Bloggen är ju tänkt att leva genom hela mitt 70-tal som ett slags dokument, också det egoistiskt för mig själv för att se hur jag tänkte i olika perioder av det här som kallas livet. Vill någon sen ta del av mina förvirrade tankar så varsågod, och den som inte håller med i nån åsikt - säg gärna emot mig, det är bara uppfriskande.

Jag blir kanske nestor i Blogg100 i år igen och mina yngre kollegor är allesammans mycket händigare än jag med datorn och bloggtekniken, men jag skäms inte för mina brister och kommer med stort intresse att botanisera bland mina kollegors alster och samtidigt förhoppningsvis lära mig en hel del både från deras texter och hur dom använder sina bloggar. Några av mina kollegor från förra året var bara lite lättsinniga hur dom tolkade reglerna, hoppade över några dar och skrev i bästa fall men inte alltid ifatt senare men herr nestorn Widmark kommer att sköta sig exemplariskt. 119 inlägg blev det under Blogg100-tiden förra året. Nytt personligt i år?

I morgon startar resan med målgång i början av juni. All aboard!

Semestervädret

Jag stod på balkongen i morse här i Alvor och funderade vad jag behövde för kläder idag för joggingturen.

Den lilla röda pricken långt därborta är
Margareta som kom från andra hållet

Bättre väder än hemma i Sverige är väl en viktig sak för de flesta när man tar en liten semestertur men idag kändes det lite kallt. Februarivädret i Sverige kan ju lätt variera mellan minus 20 och några plusgrader. Snöstormar och strålande soldagar. Det är samma sak i Portugal. Varierande alltså.

Det kändes alltså lite kyligt idag. Sol och moln om vartannat men en kylig vind så jag bestämde mig för att ta på fleecen för säkerhets skull. Och väl ute på hotelltrappan kom det tom några regndroppar.

Vädret här har varierat från gråmulet och milda vindar till sol och badkläder på stranden, kyliga nordanvindar och en dag med regn mest hela dagen. Och allt däremellan. Genomsnittligt precis som jag trott, 16-20 grader. Och idag tog jag alltså på mig fleecen på joggingrundan.

Lunch ovanför hamnen i Alvor. Här värmer solen fint.

Dumt. Jag kom inte mer än några hundra meter innan solen började värma. Började lite genom några nybyggda bostadsområden förbi några stora hotell, men det var rätt tomt med folk. Redan ute på söndagspromenaden? Eller så står det en hel del lägenheter tomma, svårt att avgöra. Hur som helst hade jag tagit på mig för mycket kläder.

Men snart nog var jag nere på stranden. Fem kilometer löpning längs stranden rakt västerut, det är min favoritsträcka. Och fem kilometer ser riktigt, riktigt långt ut när man har det rakt framför sig. Hyfsad motvind så det var egentligen sju åtta kilometer. Halvvägs längs den nästan folktomma stranden mötte jag Margareta som kom småjoggande från andra hållet. Jag fortsatte en stund till innan vi åt lunch ute med fin utsikt över hamnen, havet och Alvorälven. Dagen började lite kyligt men till lunch sitter man och njuter i solen.

Med temperaturen på max 20 grader är det såklart lågsäsong i Portugal. Men riktigt bra väder för frusna nordbor,

Gruppresa eller resa på egen hand?

När vi var yngre reste vi alltid på egen hand och det gör vi ibland nu också, men allt oftare gör vi någon form av gruppresa. Rätt bekvämt tycker vi. Vi har det där jagandet bakom oss.

Nackdelar? Man kanske betalar lite mer, man kanske inte styr sig själv i allt och har man otur kan man behöva umgås lite med folk man inte gillar. Det sista har vi egentligen aldrig råkat ut för, folk är alltid trevliga och om man nu betalar lite mer så får man ju samtidigt lite mer service också.

Fredagsmiddag med resesällskapet 

Fördelar finns det en hel del tex det där att träffa lite nytt folk är rätt kul. Jag gillar att höra folk berätta om sig själva. Möjligen blir det lite väl mycket historier om resor, det är inte så intressant. Mer intressant om yrken, hobbies, intressen och sånt tycker jag.

Jag tog en fika med reseledaren och killen från Uppsala idag. Vi pratade Down Syndrom och simning på elitnivå för sådana ungdomar, det blir det lite mer om i ett annat inlägg. Så blev det lite om skytteföreningar och annat som dom hade som intressen. Hur det är att bo i Portugal t.ex.

En dag lunchade vi med tjejen från Uddevalla och pratade om det vackra Fjällbacka och ön därutanför där jag tältade som 16-åring, den kände hon till. Ön som låg närmast granne med Ingrid Bergmans ö. En annan dag blev det lunch med världsvana flygvärdinnan som åkt på New York på Janne Carlssons tid på 70-80-talet när allt var positivt och allt var möjligt och sen fått uppleva neddragningar och hårdare klimat på 90- och 00-talet.

Jag har inte hunnit prata närmare  med alla, men en av tjejerna är aktiv i SeniorNet, det var lite kul. Håller datakurser för äldre. Mitt marathonspringande mörkar jag med om det nu inte dyker upp nu under sista veckan, men Sociala Medier har jag nämnt lite försiktigt. Känsligt så jag kör med filttofflor. Det finns så många fördomar och cementerade åsikter som är onödiga att utmana. Annars blev ju Facebooks nyhet med sex alternativ av Gilla-knappen en världsnyhet på nyheterna nu i veckan, så stor har Fejan blivit.  

Däremot har jag nämnt körsjungande med Rock Everybody. "Så kul det låter, jag känner mig annars inte mogen för pensionärsföreningar"  sa flygvärdinnan emeritus född samma år som Margareta.

Dålig fredagskänsla

Är det nåt man tappar på en långsemester så är det känslan för dagar. Likadant för alla jag pratar med. Dagvilla säger dom.

Kameran på magen

Man har ju inget att hänga upp veckan på som hemma i vardagen som t.ex. tvättstugan, Yogan på Actic på måndan,körsången med Rock Everybody på tisdan. Här är det promenaden längs stranden på måndag, på tisdag, på onsdag, på ..... etc.  Självklart gör vi mycket annat också, men det är ju strandpromenaderna som har prio ett.

En fast punkt här på vår långsemester är förstås fredagsmiddagen, den har vi deltagit i varje vecka. Varje gång ser vår reseledare till att välja lite typisk portugisisk mat utanför den vanliga menyn och i kväll ska vi äta en fiskgryta på bacalhau har jag hört så det får väl bli fredagskänslan.

Breaking News: Den här veckan dök de första solglasögonförsäljarna upp och fler och fler turister  ser man också. VW har en annonsering av en ny bilmodell på gång, 100-tals blänkande nya bilar har paraderat i hamnen, men vi har det som vanligt. Jag har inte tagit havsdoppet än.    

Och snart nog är det vanliga veckor igen. På måndag går vi in på sista veckan i Alvor, Algarve i Portugal, passande nog ska visst vädret bli riktigt bra nu i veckan. Men vardagen hemma i Sverige kryper på, jag har börjat kika lite i kalendern, träningar, körövningar och allt annat.

Och så kom mailet från Fredrik Wass igår - Blogg100 2016 kör igång! Så nu har jag verkligen nåt att hänga upp dagarna på, daglig uppdatering av bloggen i 100 dagar för fjärde året i rad för mig. Som utmaningens nestor fixar jag förstås det.

Lite spring i affärer

Självklart blir det lite spring i affärer också när man är på resa. Inget jag gillar, men accepterar självklart.

Ingen trängsel på affärsgatan  

Det fina med vår lilla by, Alvor, är att det inte finns några stora varuhus här och inga stora köpcentra, bara småbutiker. Och många har inte öppnat än inför turistsäsongen och dom som är öppna håller hårt på siestan mellan ett och tre, så det är rätt OK att gå en runda på stan. Mest fönstershopping.

Men i dag när det var lite småkyligt  tog vi buss nummer 14 till Portimão för att trava runt i affärer, Men samma sak här som hemma i Västerås med City och Erikslund och Hälla, affärerna här börjar flytta ut från centrum. Vi skulle kolla Aqua, deras största köpcentrum. Bara 1,5 km utanför Portimão City så vi gick förstås dit från busstationen medan några yngre ställde sig för att vänta på bussbyte till 31:an som gick ända fram till entrén på köpcentrat. Men vi i vår ålder är vana att traska.

Rätt lugnt på Aqua också.

Vi gick först längs den gamla köpgatan, men där är det inte är något drag längre så rätt snart var vi framme vid Aqua och hamnade i ett köpcentrum som det inte var något speciellt med. En massa charmlösa affärer som ser likadana ut vart man än kommer som t,ex, på Erikslund eller köpcentrat utanför vilken stad som helst i Sverige, Och antagligen var som helst i världen. Den ena större än den andra, men allt rätt lika varandra. Men OK, det är ju praktiskt att ha många affärer samlade.

Det blev inte så mycket handlat men tid tog det ändå. Vi avslutade med snabbmat och tog bussen hem framåt eftermiddan. Ska vi shoppa får det allt bli i småbutikerna här i Alvor.


Men det finns inget som jag blir så trött av som att gå runt i affärer så det blir en tidig kväll i kväll.          

Uppkopplad på resan

Vi tänkte inte leva i medieskugga på vår månadslånga resa till Portugal. Det finns säkert många som slår av mobiler och annat för att koppla av ordentligt, men det var inte aktuellt för oss.

Hade jag haft ett stressigt jobb kanske jag tänkt annorlunda, men vi tog med oss våra mobiler förstås och surfplattan. Tom Margaretas Laptop packade vi ner och hotellet hade ju Wifi förstås. En självklarhet numera, inte bara i receptionen som var standard bara för några år sen, nu har man det på rummet.

Dagens vy: promenaden i Lagos. Nigeria...?

En av damerna på vår resa har beställt sin Svd nedskickad hit per post, antagligen inte helt billigt och den är väl 2-3 dagar gammal när den väl kommer hit medan vi andra läser tidningen rykande färsk i mobilen lika snabbt som man gör hemma. Svensk TV klarar man sig förstår utan och vi har portugisisk TV med en himla massa kanaler och CNN och BBC och sånt, men visst är det tryggt att kunna kolla Rapport nån gång, enklast på surfplattan. Och i går kväll såg vi "30 grader i februari". Kvaliteten på vårt Wifi är lite varierande, men igår gick det klockrent att titta.

I söndags plingade det till på Facebook i mobilen från en kompis på semester i Spanien som påminde om matchen, VSK spelade kvartsfinal mot Vänersborg. Den sändningen gick också klockrent och lite kul att sitta härnere på balkongen med Laptopen i knät och följa VSK:s hemmamatch. Onödigt? Jo, men lite bonus ändå. På våra första resor till Norge 64-65 så där var man verkligen avskuren från allt, men nog är det här bättre.

Så läste jag första veckan vi kom hit, tror jag, att man beslutat ta bort de dyra mobilavgifterna i EU from nästa år. Positivt om det nu inte var nån hake med det, jag minns inte riktigt. Om nu EU finns kvar framöver förstås. Brexit i England? Stängda gränser och fler avhopp? Som EU-vän hoppas jag England blir kvar så att mobilen inte blir så dyr om man nu skulle råka hamna i England. Och det finns andra skäl också för EU förstås.

Sladdar och laddare i massor. Laptopen var ju bra att ha för att enklare kunna skriva lite på bloggen och lite bilder till Instagram (länken finns här till höger eller HÄR) och Facebook kan man ju dela med sig och jodå, ETT vykort har vi fått iväg också.

Halvtid på vår långsemester

Skulle det bli långsamt att vara borta en hel månad? Nej, knappast. Klockorna går alldeles som lite snabbare i den här trakten.

Högprioriterad löprunda

Nu får vi redan börja prioritera. Lite traskande i städer och affärer hör till när man är bortrest och vi har lite traskande kvar men det är inte så prioriterat. En del fina hus kan vi kolla in om vi hinner, kanske nåt museum också, Och några utflykter finns på listan men allt är inte så högprioriterat. Men god mat prioriteras förstås alltid på resa.

Och så prioriterar vi något så enkelt som att gå längs stranden, det gör vi varje dag. Ofta flera gånger varje dag och det är sånt man inte tröttnar på. En barfota joggingtur längs stranden. En promenad för att plocka lite snäckor. Bara stå och sola i vinden eller hitta en vindskyddad plats att sola i dynerna. Extra prioriterat när man läser om ruskväder hemma i Sverige. Lite kaxigt tänkte jag mig ett havsbad men det har inte blivit av än. Det är inte högprioriterat så jag får väl se. Men det är visst i alla fall 15 grader i vattnet, så kanske...

Nu när jag tar en lite paus och skriver det här har vi redan varit ute på lördagsförmiddan och kollat folklivet i hamnen och på stranden. På caféerna i hamnen var det lugnt, däremot var det mycket folk ute på boardwalken för en solig förmiddagspromenad. Vi lunchar på rummet idag men sen tar vi allt en ny tur igen.Längs stranden bortåt klipporna längst bort på bilderna den här gången.

Stranden vid Silvköparen hemma i Sala i all ära, men den folktomma Praiha Alvor slår högre åtminstone så här års.

Hotellet mitt i byn

Vårt hotell i Alvor, Alvormar, är verkligen bra beläget.

Tre minuter till huvudgatan med alla restauranger, fyra minuter till saluhallen med färskt morgonbröd, två minuter till posten etc. Fem minuter till affären och mindre än tio minuter till stranden. Hamnen når man på fem minuter.

Rätt litet, 25-30 rum, men hotellet tar varje natt emot massor av tillfälliga nattgäster som kvartar här helt gratis.  

Här trivs Alvors småfäglat

Det kommer punktligt mellan 17.57 och 18.03, det är då dom väller in i hundratal. Varje dag. Då har dom har varit ute och rumlat runt på stan hela dan och tiggt ihop till brödfödan på byns alla matställen och nu samlas dom här hela gänget i träden på hotellets innegård. Gråsparvar och pilfinkar tror jag. I 20-25 minuter är det ett himla liv på dom, dom kvittrar i näbben på varandra och har väl en himla massa att berätta vad dom varit med om under dan.

Så plötsligt som att trycka på en knapp tystnar dom. Sitter sen kvar i träden hela natten och flaxar iväg lite ibland om man kommer för nära, men dom har det tryggt förstås där i träden på hotellets innegård. Ända till prick klockan sju på morgonen då konserten kör igång igen. I en kvart kvittrar dom precis som dom planerar dagen och så blir det tyst igen och hela gänget drar ut på stan tills dom samlas igen runt sex på kvällen.

Kanske inte det här heller är så märkvärdigt, men lite roligt i alla fall, just den här punktligheten.

Och när småfåglarna flyttar in drar hotellgästerna ut på stan. En gång i veckan går vi i samlad tropp för en gemensam middag, normalt på fredan, men den här veckan redan idag, torsdag.

I morgon ska reseledarens son få pris för Algarves bästa idrottsprestation för 2015 så en stolt mamma reseledare ville vara med på det förstås. Världsrekord i simning för ungdomar med Downs Syndrome!         

Vandring i Algarve

I boken "Walking in The Algarve" hade vi 34 vandringar att välja på. Tidigt uppe idag gjorde vi vårt val och körde hyrbilen upp mot en relativt lätt vandring där vi hade två leder att välja mellan. Egentligen samma, men man kunde gina lite på ett ställe om man ville korta av leden.

Leden följer bevattningskanaler 

Tryggt att ha en detaljerad bok i handen så man inte kommer fel. Vi hittade utan problem kaféet där vi skulle parkera och så traskade vi iväg. Efter 20 meter skulle vi svänga höger och gå längs en bevattningskanal, lätt som en plätt, allt stämde. Sol och varmt och vi var möjligen lite lätt ledbrutna efter gårdagens krävande vandring på klipporna längs havet, men det här var en lite enklare vandring. Återkommer med lite text och bilder om vandringen på klipporna senare, en cliffhanger....          

"Far går först...... etc. Tyst det är ej hörs en enda kvist". Möjligen hördes en koskälla på andra sidan floden, mer var det inte. Vi gick rätt långsamt och njöt av solen men redan efter en halvtimme var vi rätt snopna. Där stod vi på parkeringen igen! En pinsamt kort och enkel vandring där vi slaviskt följt anvisningarna i vandringsboken hade bara tagit oss tillbaka till Gå!

Vi hade förstås kunnat tagit en cappucino på kaféet och nöjt oss med det och åkt hem, men vi tog nya tag i stället. Kanske det var feltryck i boken? 20 meter kanske skulle vara 200 meter? Där såg det lite liknande ut när vi kollade. "Vandra vidare, vandra vidare.." sjöng vi och följde en ny bevattningskanal. "När du kommer till en liten väg, ta till höger" stod det. Vi kom till en liten väg som gick åt höger, men vi såg direkt att om vi tog den skulle vi bara komma tillbaka igen till kanalen vi börjat med! Vi som skulle få gå genom apelsinodlingar idag, det var en lite seg start.

Här tar vi vår picknick 

"Äh, vi bara travar på en stund så får vi se vart vi kommer" sa vi och gick vidare längs kanalen. Bakom några krökar dök det så upp ett par figurer på väg åt vårt håll. "Hello! Wonderful weather!"
   

Lite apelsiner fick vi se

En rund och glad engelsman, ständigt dessa engelsmän, med en folkpartihatt, för den som minns den misslyckade kampanjen 1990. Han var pratsjuk och berättade att det fanns mycket fint att se om vi gick vidare längs kanalen, själva var dom på väg till kaféet för en kopp kaffe. Dom hade rest 10.000 km i Sverige-Norge-Finland förra året påstod han. Visserligen ända till Nordkap, men är det verkligen möjligt? Han tyckte att jag borde äta lite mindre skrattade han och pekade på min mage, men det ville jag inte höra, då var det dags för oss att traska vidare och vi hittade till slut en jättefin plats för vår picknick.

Sen var vi nöjda för dagen och vände hemåt efter en riktigt bra tur idag också, men nu vet jag inte om jag kan lita på vår vandringsbok. Och vi har valt ut en bra runda för i morgon. Det ska bli spännande att se om vi hittar bättre då.

Turistigt eller genuint

"Du ser ut som en riktig turist" brukar Margareta säga när jag traskar runt med kameran på magen. Och då menar hon nog inte nåt positivt med det.

Men det är ju inget att skämmas för och med eller utan kamera på magen syns det förstås ändå vilka som är turister här i Alvor på Algarvekusten. På dagarna är det bara vi turister ute och dom arbetslösa karlarna som har några favorittillhåll där dom står och ljuger hela dagarna. Arbetslösa kvinnor är väl hemma och städar kan jag tro eller släpar hem mat från "Pingo Doce", den stora Supermercadon i byn. Men på kvällarna är det nog mer portugiser än turister ute och då kommer många yngre ut och roar sig på pubar och restauranger.

Turistig Fado men gitarristen var genuint skicklig

Det är inte fler turister här än att man känner igen en hel del redan. Nickar lite avmätt när man möts på dagarna på boardwalken, det 5 km långa promenaddäcket längs havet där vi tar en runda varje dag. Ja det gör byns infödingar också, gärna med en stor hund.

Men i fredags var det bara turister på restaurangen. Benfica spelade mot Porto så då satt alla portugiser på sportbarerna och kollade TV men vi var på Fado-restaurang och lyssnade på Fado. Det var måhända lite turistigt. Jag trodde Fado var lite sorgset men här var det rätt lättsamt, tom med lite allsång i några enkla fraser där jag klämde i rätt rejält. Bl.a. sjöng vi "Uma casa portuguesa" som alla portugiser kan, kanske lite åt "ju mer vi är tillsammans?"  Kul men det kanske var lite turistigt,

Selfie under Fadosången

Helt OK för mig för menyn var inte turistig. Vi åt Bacalhau, portugisisk nationalrätt men den står aldrig på en restaurangmeny så den var specialbeställd av vår guide. Kabeljo eller torkad torsk. Helt klart genuint portugisiskt, det var både kul och gott att få. Till konsistensen lite som en Jansson och den står ju heller aldrig på restaurangmenyerna hemma hos oss i Sverige.

Solglasögon, Flipflop och Hawaii-skjorta är lite mer turistigt, men så brukar jag aldrig uppträda i min internationella roll som turist, men jag har alltså gärna kameran tillhands på magen.

Långsemester

Vi har bekanta som är borta ett par gånger om året i egna huset i Thailand, andra bor regelbundet tre vintermånader på samma hotell på Cypern. Några av våra bekanta satte ungarna i skola i Thailand några månader medan föräldrarna slappade på stranden eller om dom kanske skötte sina jobb på distans osv.

Många olika typer av långsemester, och vad är långsemester? Två veckor, nja. Tre-Fyra? Två månader?

Här på vårt hotell i Alvor, Alvormar, är det många som kommer tillbaka år efter år för en månad eller två eller tre. Ett svenskt par har återkommit hit i över 20 år och bor nu här ända till april och några i vårt ressällskap är här för andra, femte eller tionde gången etc.

Här på takterrassen kan man på sola och prata med andra   

Helt klart ar det mest engelsmän här i Alvor även på vårt hotell och i en Facebook-grupp för Alvor ser jag massor av folk som skriver att dom återkommer hit ner år från år fast dom varit här hur många gånger som helst tidigare men ändå åker dom tillbaka hit för långsemestern på vintern. "Finns inget bättre ställe" skriver några.

Men vad är bäst? Att hitta nya resmål för varje resa eller åka tillbaka dit man känner igen sig? Det må väl vara upp till var och en att avgöra och jag åker gärna nån gång tillbaks till nåt ställe där jag trivts extra bra även om 20 år på just det här hotellet verkar lite väl mycket. Men för dom som trivs extra bra här blir det ju som en slags sommarstuga där man vet hur allt funkar.

På hotellets innergård samlas småfåglar på natten 

Även om de flesta på vår resa är par så reser även flera stycken ensamma, och det är säkert ett bra sätt att bryta ensamheten för på en långsemester har man har ett helt gäng bekanta ansikten att växla några ord med på resmålet, folk som man åtminstone stöter på ibland på gemensamma middagar och utflykter. Och kanske på strandpromenaden.

Vi har redan utforskat en hel del här i Alvor och har förstås mycket kvar att kolla och öven om allt är positivt så på nästa långsemester när det är kallt hemma så blir det säker nåt annat resmål, vi får väl se.

Lågsäsong i Portugal

Vi semestrar gärna på lite udda tider när det är lågsäsong på resmålet.

På husvagnstiden åkte vi helst före eller efter julisemestrarna, tidigt i juni eller sent i augusti. Vi har varit i New York i november och Mallorca i oktober för att ta några exempel. Kanarieöarna i januari är kanske inte är direkt lågsäsong men Portugal i februari är rätt lugnt.

Stängd strandrestaurang

Stängd strandrestaurang

Det är en hel del fördelar med det. Framför allt inga köer, och även om jag älskar barn så får jag erkänna att har sina fördelar att semestra när barnen är i skolan. Långa köer, stress, olidlig värme och långa köer igen. Och högre priser. Sånt slipper vi lågsäsongsturister.

Här på vår fasta punkt de här veckorna är de flesta strandrestaurangerna stängda och många i stan också, men det är inget stort problem, det räcker gott och blir över med dom som är öppna. Och fler och fler öppnar för varje vecka nu så länge vi är kvar här.

Här fiskar några grabbar ostört  

Vattentempen är lite låg erkänner jag, den är skönare under högsäsong, men nog blir det nåt dopp åtminstone för mig, och det blir ju inte trångt på stranden, ett plus till för lågsäsongssemestern. Poolen har jag provat, helt OK för oss som klarar normal svensk badtemperatur.

Det finns som vanligt både plus och minus, men vi håller nog fortfarande på lågsäsong.

It's a small world

På nästan varje resa vi gör stöter man på nån som man på något sätt har en anknytning till, och så kör man med det där uttrycket. Världen är liten,

En gång stötte vi i resesällskapet på ett par som visade sig bo bara ett par kvarter bort från oss och han hade tom jobbat tillsammans med min pappa Sven i sin ungdom berättade han. På tåget till Verona fick vi en gång sällskap av en tjej från vår dansförening t.ex. Vi har många andra exempel och det har säkert de flesta.

Den här gången var det tjejen från Täby som hade varit mycket i Västerås där några kusiner bodde. Men nu hade hon tappat kontakten, visste inte vart dom tagit vägen sa hon, Det visste Margareta.

Margareta och kusinen hade jobbat en hel del tillsammans. Kusinen hade flyttat söderöver och Margareta visste tom i vilken ort han bodde nu och kunde berätta det för tjejen (den gamla damen) från Täby. Inte så märkvärdigt sammanträffande, men i alla fall lite kul.

Sen på en promenad ned mot stranden kom en engelsman fram till mig och frågade om vägen till den gamla delen av byn. Han hade varit i Alvor för 20 år sen men kände inte igen sig nu så jag visade honom tillrätta. Som tack trallade han Gärdebylåten(!) för oss när han hörde att vi var svenskar. En gammal man en bra bit äldre än jag, det var kvicktänkt att så snabbt få fram den låten ur minnet. Sen filosoferade vi lite över att bli gamla innan vi sa "Hej då" och gick åt var sitt håll.


Framåt kvällen var vi på väg tillbaka mot byn och hoppade in i en butik längs vägen för att köpa lite peppar. Lite lustigt, där precis vid kryddorna stod en äldre engelsk gentleman med sin fru och letade efter peppar. "Thank you, I found the old town and the old harbour. 20 years since last time so I did'nt recognize a thing" sa han. Men lite lustigt att vi råkade på varandra igen. Inte så märkvärdigt det heller, men också det lite kul i alla fall.

Råkar jag på nåt mer märkvärdigt så blir det en rapport!

Träningsresa till Portugal

Jag ska inte överdriva, men när vi tänkte oss en vintermånad söderöver tänkte vi mer på motion och fysisk hålligång än sol och bad och hålligång i de syndiga nöjeskvarteren. Och nu har vi avverkat våra första träningspass på vår tillfälliga bostadsort, Alvor på Algarvekusten i Portugal.

Margareta körde ett gympass vid poolkanten medan jag joggade lite lugnt längs en rätt unik joggingbana, ett fem kilometer långt trädäck! Nu är det väl inte bara motion som gäller den här resan, men nu som en första rapport härifrån handlar det förstås om motion. Viktigt att sköta, det är lätt att man lägger på sig några kilo annars.

Algarve var hett som resmål från Sverige förr, men det är lite bökigt att ta sig hit, byte av flyg i Lissabon med lång väntan. Det är väl därför resorna hit har minskat antar jag. Och lite kallare badvatten än i Medelhavet och länderna långt bort i öster men lika fina stränder här som där så med lite bättre flygtider så kan det nog bli ett uppsving.

Ebb

Ovanligt joggingspår 

Vem som helst kan åka med Grand Tours men det är klart att det mest är äldre på deras resor där Margareta och jag drog ner medelåldern om man säger så. Men det har jag inga problem med, vi blir också äldre för varje år och man blir imponerad över hur folk en bit över 90 orkar vara ute på resa. Men gruppens äldsta blev rätt slut på nerresan när Gaten plötsligt ändrades från längst till vänster till längst till höger. Det blev en språngmarsch ett par kilometer i en närmast ändlös terminal. OK för oss, men är man över 90 kan det vara lite drygt. Rullstol? Lite skämmigt - man känner sig så gammal och folk kanske tittar.

Onsdag eftermiddag idag och vi har just åkt en sightseeingtur till grannstaden med lokalbussen. I kväll bjuds det på hembakta kakor på hotellet till kvällskaffet, och i morrn har vi språkkurs. Och sen ska vi fröjda på fredag på en Fado-restaurang.

Första veckan här hänger vi med på lite av varje. Väderrapport är viktigt: riktigt bra, 17-18 grader och ljumma vindar. Mer sol nästa vecka sägs det. Och mera motion, inte en lugn stund.

Får jag lämna några blommor

Ett par rosor i din vård...  Bloggredaktionen ber att få överlämna några blommor till den vördade läsekretsen med några ord av Ferlin.

Mästerblomman på Sturegatan

Dom här rosorna har varit i tjänst hemma hos oss nu i över två veckor, och får nu göra en sista insats här i bloggen innan dom får hamna i kompostpåsen och bli till biogas och driva stans bussar. 

Nu hör det inte till vanligheten att jag köper blommor men dom här har jag köpt alldeles själv för att uppmärksamma Margaretas bemärkelsedag härom veckan och nu fick jag chansen att malla mig lite innan dom går in i kretsloppet. Var dom rättvisemärkta? Jag glömde att fråga i affärn, det ska jag göra nästa gång om jag nu kommer för mig att köpa rosor igen.   

Men att dom håller sig så här länge! Tom så att det börjar komma lite skott på stjälkarna så dom har väl trivts och egentligen är dom så fina att dom skulle kunna stå kvar ett tag till, men vi åker bort så det fick bli komposten. Men är det bra kvalitet som gör att dom står sig så här bra eller är dom besprutade på något sätt? Jag hoppas att det var kvaliteten som gjorde det.

Tom jag tycker att det varit rätt trevligt att ha dom här rosorna så det behöver väl inte gå flera år tills nästa gång! Av någon anledning vill ju kvinnor gärna ha en blomma ibland...  

Till avslutning tänkte jag på Lilllebror Söderlund när han sjunger Nils Ferlins vackra dikt (lyssna här) , men den är lite sorglig så jag fastnade för några smäktande toner ur rockkören Rock Everybodys repertoar i stället. Den här gör vi också a capella nästan lika bra som The Boppers gjorde en gång på 70-talet!

Så Goodnight Sweethearts! It's time to go....

Eller också hade jag kunnat bjuda på de här visdomsorden: ....Luften känns så kvav....Världen väntar mig, Så förlåt mig, jag måste ge mig av... (Towa Carson på 60-talet) Men det blev The Boppers:

     

      

Sabbatsmånad från 5:2

Är det några fler än Margareta och jag som håller på med 5:2 längre? Det är rätt tyst i tidningarna nu.

Två och ett halvt år lite drygt nu har vi kört och jag har just gjort senaste avstämningen. Invägd och klar. Man läser så sällan om 5:2 numera så det är kanske inte så sensationella vinster man uppnår, IGF-1 tror jag det hette det som skulle påverkas positivt, men det kan ju inte jag mäta. Det hade nåt med minskad cancerrisk att göra, jag bara hoppas att att min IGF-1 ligger bra till.

Det enda man lätt kan mäta är vikten, och den ligger och skvalpar nu på en för mig bra nivå. Varken ökar eller minskar, och jag som har så lätt att gå upp i vikt vill gärna ha koll på midjemåttet och det är helt OK nu. Det här har väl blivit min trivselvikt som man sa en gång.

Rätt bra att ha koll på trycket

5:2 sägs också vara positivt för blodtrycket och det kan man relativt enkelt hålla koll på regelbundet. "Lite högt blodtryck ska väl en karl tåla"  sa jag riktigt idiotiskt en gång vid hälsokollen på jobbet. Hur dum får man vara? Trycket ökar med åren så det håller jag koll på med lite piller och min blodtrycksmanschett, och det ligger riktigt bra till. "Bättre och bättre tvådag för tvådag" som Ernst Rolf sjöng en gång.    

Kilometertiden på joggingrundan är också mätbart men har ju inget med 5:2 att göra. Ligger sisådär till, jag måste kapa en halv minut.

Vi håller troget på vår 5:2 som kanske dom sista entusiasterna, men vi har inga problem att hoppa över ibland. Så nu släpper vi 5:2 en hel månad, hur långt kommer förfallet att gå. Det blir en intressant mätare om det är nån idé att hålla kvar vid den här livsstilen.                    

Resfeber

Jo lite börjar det kännas, vi tar en liten tur på söndag.

En Facebook-bild från i går från "vår" strand 

Vi reser inte så ofta, det har inte varit så prioriterat för oss, vi har ju sommarstugan i Sala som alltid lockar. Men nån gång om året blir det väl en tur åt nåt annat håll och den här gången blev det Portugal. Jag har alltid haft ett öga på Portugal alltsedan min allra första flygresa utomlands gick till Lissabon en gång men inte först nu har det alltså blivit dags för ett återbesök. En månad i en liten fiskeby på Algarvekusten med hyfsad vårvärme, 15-20 grader är normalt den här tiden på året där.

Mycket motion satsar vi på. Jogging, vandring, cykel eller bara lugna promenader. Eller boken i solen på balkongen.  Utomhusbad? Jomenvisst, den som känner mig förstår att det är klart att några dopp kommer det att bli. Atlanten där är väl aldrig riktigt varm och speciellt inte i februari, men jämfört med Viksbergsån är det helt OK.

Så här länge, en hel månad, har vi aldrig vart borta tidigare, det får vi se hur det känns. Och sist vi var på långsemester bodde vi i en storstad, nu är det alltså mer en liten fiskeby. Med några halvstora städer på armlängds avstånd och med gott om bussförbindelser har vi läst, så det blir nog inte långsamt.

Men det är inte riktigt på samma sätt att vara utomlands som förr. Wifi, Skype, mobiltelefoner. Det var ett stort äventyr första gångerna vi tog bilen till Norge och var avskurna från allt hemma, numera hänger man ju med i allt som händer hemma ändå. Om man nu vill, och det är inte säkert att man vill hela tiden.

Men bloggen då? Jo, det blir säkert en och annan hemmakväll då det kan kännas fint att knappa lite på datorn om nu hotellets Wifi funkar som det ska. Och nån bild blir det väl på Facebook och Instagram, det är ju så det är numera.

Eller så är vi hemliga och återkommer i mars, jag får se.

Semlor en fråga för EU?

Vi har glömt en viktig sak!!!

Jag hade precis läst ut boken, släckt lampan och riktigt trött lagt mig tillrätta när Margareta vaknade till och lite sömndrucket ropade till. "Vi har glömt"

Snart. Till eftermiddagskaffet.

Jag blev förstås klarvaken, vad var det för nåt viktigt. Nåt med passen, biljetterna eller nåt annat viktigt inför semesterresan. Nån födelsedag vi missat? Det var väl så långt jag hann tänka, men det var värre än så.

Vi hade tidigare under dan kommit på att vi är bortresta på tisdag så vi missar en av våra viktigaste traditioner, fettisdagsbullen på fettisdagen. I stället hade vi tänkt fuska lite och premiäräta årets första semla redan på tisdagen innan fettisdagen men det hade vi alltså glömt.

Lite uppskakande glömska, och sen var det omöjligt att koppla av. Det blev nattsmörgås och lite bokläsning i en ny bok uppe i favoritfåtöljen och idag blir det allt en onsdagssemla för bageriet bakar väl inte sina semlor bara på tisdagar? Normalt gillar jag inte att den här traditionen med semlor har urholkats. Sju tisdagar före påsk äter vi semlor. Punkt.

Till slut kunde jag ändå somna nöjd när jag kom på att jag kan ju komma över några semlor idag på onsdagen också, bagarn gör ju som han vill numera.

Förresten, varför går det inte att köpa semlor utomlands. Firar man påsk bara i Sverige? Jag tycker nog att åtminstone alla länder i EU borde tillhandahålla EU-medborgarna en färsk semla på tisdagarna, ett minimikrav som borde finnas med i EU-fördraget. Uppseendeväckande brist! Att föra upp det på FN-nivå kanske är att gå för långt.

Idag blir det en onsdagssemla och på tisdag nästa vecka ska jag leta runt på byns alla bagerier och se om jag hittar nåt som åtminstone liknar en hederlig svensk semla, fettisdagsbulle alt. hetvägg.                

                                      

En helt vanlig tisdag

På tisdagarna har jag sovmorgon, enda dan i veckan vi inte ställer väckarklockan. Acticpasset börjar inte förrän kl 10.00

Dragkamp.
Den högra killen är klart starkast

Fredrik var ledare, och passet var som vanligt fullt, 18 personer. Vi tränar två och två och för ovanlighetens skull gick jag med Margareta. Vi brukar normalt dela på oss men idag körde vi tillsammans. Tuff cirkelträning med mycket stånk och pust men också mycket skratt och heja-heja! Jag var ensam i bastun efteråt så det blev inte mycket diskussioner där.

Lunchen på tisdan är extra efterlängtad efter tvådagen på måndan, och sen kan man slappa en stund innan nästa pass. I tvåtaget blir det en promenad ner till Växhuset för körsången med Rock Everybody.

Jag var ovanligt tidig där idag men ändå var det nästan fullt och ett himla surrande i bänkarna. Det är klart att det är mycket att prata om. 14.30 drar Lisbet igång med uppvärmningen och uppsjungningen som säkert är viktig och hon är en välrenommerad röstpedagog eller röstbefriare som hon också kallas, men jag är nog lite mer åt Tommy Körberg-hållet och vill nog helst bara sätta igång och sjunga i stället. Grabbigt? Men efter uppvärmningen är rösterna helt klart bättre igång.

Big wheels keep on turning,
Proud Mary keep on burning 

Så att till sist kommer själva sjungande i alla fall igång och nu har vi ett viktigt scenframträdande framför oss om några veckor så den här dagen tog vi oss igenom hela programmet, låt efter låt. 7-8 låtar och det låter riktigt bra. Bara gamla låtar som vi haft länge på programmet, men vår körledare, Lars Jauring, hittar alltid nån passage vi kan göra bättre, och nu har vi en hel del rörelser i många låtar som också måste filas på. Kaffepaus i halvtid och så fortsätter vi sjungandet ända till 16.30. Man är rätt tagen efter en sån här dag.

Så här går tisdagen för det mesta och ikväll borde vi varit på Västerås Konserthus och lyssnat på  Georg Riedel och Jan-Allan med sitt 50-talsprogram men det blir en TV-kväll i stället efter middan.

En typisk tisdag och i morgon börjar en typisk onsdag också på gymmet så det är bäst att gå och lägga sig tidigt så man orkar upp.

Lite politik i Mitt Sjuttital

Politik är spännande men nu börjar jag bli lite orolig. Det känns mer sådär...

Jag gör dåliga politiska analyser och brukar mest muttra över läget för oss pensionärer, Vi blev inte drabbade av "bromsen" i år, tvärtom fick vi en höjning och en del av oss (inte jag) fick lite lägre pensionärsskatt, men på det stora hela Status Quo med ett litet plus så det var ju rätt OK för första gången på länge, vi är så glada för det lilla.

Men oj vad man varit berörd av allt det där med flyktingströmmen, när det kom 10000 nya flyktingar varje vecka. Jag tycker att Sverige generöst borde kunna ta hand om folk som farit illa men det är klart att det här blev ohållbart till slut. Id-kontroller på tåget i Öresund, att det kunde bli så här! Det verkar fungera, allt färre flyktingar vågar ta sig hit men hur blir det till sommaren?      

Tuffa debatter är kul att lyssna på och tom lite lagom mycket pajkastning kan vara uppfriskande. Ett och annat drev kan man också stå ut med även om det senaste drevet mot Margot Wallström var lite väl magert för att behöva vara ett drev och ändå har väl inte det drevet lagt sig än. Det ska väl dras några vändor i KU också men nej, det drevet var inget att hetsa upp sig för.

Men nu ska Löfven-regeringen fällas. Det hör ju till demokratins spelregler så normalt kan det ge uppfriskande debatter, men förlåt en yngling, det känns lite sjaskigt nu när man börjar flirta med Sverigedemokraterna.

Idag avskaffades stupstocken i sjukförsäkringen. Den reformen borde uppmärksammas mera  men stupstocken kommer säkert tillbaka i nån form när Alliansen är tillbaka och jag läser idag också att Danderyd toppar bidraqgsligan så nog finns det annat man kunde spara på.        

Det var roligare på Palmes tid med Gösta Bohman och Fälldin, men vi lever ju i nutiden och flyktingfrågan kommer säkert att dominera i år också.      
              

Heureka! Sociala Medier för Äldre

Arkimedes hade sitt badkar, jag har Vallbyrundan.

Det började redan i förra veckan då jag lite motvilligt avvecklade en Facebook-sida som gått i sin (förstår bara äldre ett sånt uttryck?). Sen läste jag Bodil Jönssons tankar i ämnet och jag reserverade Gunilla Brattbergs utlånade bok på bibblan. Ett ämne jag tycker är intressant.

Så idag var en i övrigt rätt förståndig FB-vän lite upprörd över en företeelse på Sociala Medier som visade att han inte var riktigt påläst. Dessutom var det det där med reklam på bloggen igår som allt sammantaget gav en tanke.

Så när jag kom hem från joggingrundan på en för mig riktigt bra tid var det första jag gjorde att lägga upp en ny FB-sida i ämnet.

"Om inte berget inte kan komma till Muhammed får Muhammed komma till berget". Det kom inga "gillare" till min gamla FB-sida och inte många frågor att diskutera. Jag vänder på det och lägger ut lite svar i stället på min nya FB-sida. Ren information för den som vill lära sig mer. Inte för att jag är nån allvetare, men när jag stöter på lite av varje kommer jag att uppdatera min nya FB-sida. Och göra lite reklam för den och tagga friskt. Som om man inte får tillräckligt med reklam redan, men här är det ju fråga om information. Gratisinformation....

Här i Mitt Sjuttital handlar ju förstås mycket om hur det är att bli äldre som lite motvikt till den här ungdomsfixerade tiden man lever i, redan när tonårstiden är över börjar man bli lite passé. Sen får man allt hålla koll på blodtrycket, ha koll på minnet som sviktar, stel i ryggen, ont lite varstans och så där. Men mina bidrag i ämnet Sociala Medier för Äldre får allt sin plats på Facebook.