Dramatik i sängvärmen

Jag har inget emot att ta upp sånt som har med min allt snabbare stigande ålder att göra vare sig positivt eller negativt. Åtminstone inte sånt som är allmängiltigt och där jag kan ge goda råd.

Som i morse. Jag hade sovit bra, inte ens vaknat till under natten. Funderade en stund på drömmen jag hade just när jag vaknade. Vi var bjudna på min gamle chefs disputation som han hade i vårt gamla hus på Bäckby, men vi hade gått fel, det var hos Johanssons på nästa gata som festen var. Det var lite annat tok också som jag låg och skrattade åt i sängvärmen och glömde bort mig och smärtan kom direkt.

Josefin har kurs i att vicka på tårna. Kaffe ingår.

Det en naturlig reflex på morgonkvisten att sträcka på sig medan man mornar sig. som katterna gör. Skönt är det också att dra isär leder och mjuka upp musklerna innan man skuttar upp men jag har den hårda vägen lärt mig att jag numera måste göra morgonstretchningen i en speciell ordning. Det glömde jag alltså i morse!

Jag har sett dom, trädkramarna. på Lidingöloppet där dom står 1 km från målet och håller fast sig i ett träd, grimaserar av smärtan och försöker få loss vadmuskeln som krampat. Det har aldrig hänt mig i mina lopp men desto oftare i sängen. Om jag sträcker på benen innan jag först vickat lite på tårna så låser sig vaden men normalt håller smärtan bara i sig en minut eller mindre innan de släpper.

Men hallå, det är väl inget mot att föda barn...... Nänä, men det här kan göra ont nog, åtminstone idag, då var det extra plus på smärtan, den gav sig inte. Jag kanske har haft mer ont nån enstaka gång och det här går ju över, men morgonkramp i vaden är banne mig inget att leka med!

Jag ska inte gå in på alla det detaljer, men här är dagens tips som jag bjuder på alldeles gratis:

Börja dagen med att vicka på tårna och stretcha fötterna innan du går lös på vaderna och andra morgonövningar!

En relik från förr utan värde

Jag har svårt att göra nåt i smyg. Inte för att jag behöver göra det så ofta men ändå.

Häromdagen kollade jag en uppgift i vårt lexikon och blev avslöjad direkt, Bandet med bokstaven "I" var lite intryckt. Hur kunde Margareta se en sån sak? Typiskt kvinnligt? Men jag fick ett tillfälle till en fundering.  

Engelskt lexikon från 1968. Rätt snyggt.

Telefonkatalogen kommer inte att tryckas längre stod det i tidningen i veckan och några nya lexikon trycks det inte heller längre, hopplösa gamla reliker från tiden innan internet. Och symboliskt var de just ordet "internet"  jag skulle kolla i mitt gamla lexikon, vad stod det i mitt lexikon från 90-talet?

Ett av det första jag köpte när jag fick egen inkomst var ett lexikon på avbetalning, Focus hette det i fem band. Det har jag inte kvar längre men det dröjde inte länge innan jag köpte ytterligare ett lexikon. Ett engelskt i 21 delar tryckt 1968 som jag omkullpratad av en dörrförsäljare köpte utan ångervecka och jag har väl inte direkt slitit ut dom böckerna.

Bonniers tryckt 1993-1998.    

Och så gick det en tid och på 90-talet blev det ett nytt lexikon, Bonniers i 24 delar,  man ville ju ha senaste nytt i bokhyllan. Sen kom Internet.

Så våra lexikon är passé nu sen länge men får stå kvar i bokhyllan så länge dom inte står i vägen, sen hamnar dom på tippen utan värde. Vad är nästa sak som kommer att försvinna under Mitt Sjuttital?

TV:n? Nu när man kollar i plattor & mobiler behöver man verkligen en stor TV? Jo, den blir nog kvar hos oss som är av den gamla stammen, men kanske TV-soffan försvinner hos yngre. Vår stereo är borta sen länge och CD-spelare har vi bara i bilen och i datorn. Stationära datorn kanske ryker om och när den pajar eller åtminstone alla kablar när allt mer blir trådlöst.

Min fantasi räcker inte till att förutspå vad som kommer att hända. Nycklar? Kontanter är på väg bort. Ratten på bilen behövs snart inte.

Och förresten behövs man själv när robotarna tar över? Äh, upp med hakan!

Hoppsan, hände det en liten olycka

Som tur är har vi aldrig julgardiner längre

Jag tänker ibland "på förekommen anledning" på min svägerska som blivit härdad av sitt yrkesliv och behandlar min svåger på samma sätt som hon behandlar de små barnen på hennes arbetsplats. Vare sig att när barnen har sönder nåt på dagis  eller när min svåger hemma gör nån tavla blir det bara "Hoppsan, hände det en liten olycka".

Inte alltid att Margareta reagerar så när jag gör mina misstag. Det är en himla massa filmklipp numera på nätet, ofta med misstag folk gör och ofta är mycket kul. Visserligen är det lite väl mycket snuttar nu så snart orkar nog ingen kolla riktiga program, det går ju fortare med snuttar. Jag kollar en hel del också, men delar sällan på Facebook, däremot kan jag väl lägga in en länk här i Mitt Sjuttital, det här skulle kunnat hända mig också.

Jag är sån där som inte märker när Margareta byter gardiner, tyvärr lägger jag inte heller alltid märke till när Margareta köpt nya kläder, klippt håret eller ens möblerat om... Men jag hakar upp mig på stavvfel och sär skrivningar...

Min svägerska skulle nog reagerat så här som tjejen i filmen när killen gjorde en tavla som mycket väl jag själv skulle kunnat ha gjort om jag åkt på att sätta upp julgardiner:

Hoppsan, det hände in liten olycka:      Ett klipp om julgardiner i dagens Aftonbladet.       

             

Jag har otur med mina mobiler

Hur många gånger om dagen kollar man sin mobil? Ungefär 150 gånger och för unga ligger det på 300 ggr, allt enligt en snart tre år gammal undersökning i Metro! Det stämmer säkert på mig med. Uppåt 200 är nog min siffra.

Jag har hört att det finns folk som bara använder sina mobiler till att ringa med. Jag vet inte om det är sant, det låter märkligt. Bara ringa.... Ringa, det gör jag ju nästan aldrig, men jag vet att det går med min också, men jag har den mest till annat.

Och är jag kanske lite väl fixerad vid mobilen? Här i Mitt Sjuttital har jag redan skrivit om mina mobiler 17 gånger, det här blir nummer 18. Av över 600 inlägg handlar 18 om min mobil! Så himla intressant kan den väl inte vara?

Rustad för service

Jo, för mig är den väl det eftersom jag fingrar på den 200 ggr/dag men nu har den börjat bråka. Min Samsung S6 kostade som ny 6.000 och fyller ett år nästa vecka och jag betalar flera hundra varje månad bara för att kunna få fingra på den. Tänk så bra det var en gång när man kunde ta fram verktygslådan och skruva fast sladdar som släppt och fixa felen själv.

Sånt gör man inte numera och sen några månader krånglar den, intermittent, och i morse också så jag gick ner till grabbarna på Tre och var lite nervös. Skulle felet vara kvar tills jag kom ner till dom. Jag småsprang genom Rudbecksparken och höll tummarna. Ett irriterande fel som bara händer varannan, var tredje vecka och lagar sig självt efter några timmar, skulle jag hinna fram eller skulle den hinna laga sig och grabbarna bara rycka på axlarna åt en gnällig pensionär som inget förstår. Han yrar!

Men felet höll i sig så det får allt bli en garantireparation, men lite märkligt. Förra mobilen krånglade också med ett par garantireparationer, trivs dom inte med mig fast jag fingrar hela tiden på dom.

Men snälla, om nu felet lagar sig självt på 2-3 timmar vad är problemet? Jo jag missar ju kanske 50 gånger jag skulle fingrat på mobilen,  vad som helst kan ju hända! Det här måste lösas!                
   

Fredagsmys på Actic

Ett positivt exempel på negativt tänkande är att inse att man blir en dag äldre för varje dag. Det är som det är och inte direkt positivt att bli knackigare, men man kan i alla fall parera knackigheten lite om man inser risken.

3-5 kronor kilot...

Som exempel: Den här veckan har vi varit bra på hugget och vi hann med alla inplanerade träningspass med avslutning idag på fredagsmorgonen i en fulltecknad klass. Fredagsmys eller mera fredagsfys för att klara av nästa år. Och nästa. Och nästa. Sorry, man blir aldrig färdig. Tänk negativt och agera.

Men först på tal om negativt tänkande, en rad om dåliga apelsiner. Köpte ett kilo idag. Dyra och dåliga, men det går att ändra på om man inte bara gillar läget. Jag ska frossa i nyplockade, solmogna apelsiner snart nog igen tror jag. Bara så du vet! Jag vet var dom växer och saftiga apelsiner lockar väl så mycket som annat i resebroschyren.      

Men gymmet då, det är inte som tidsfördriv vi går på gymmet, det är en förutsättning för att vi ska orka med att bli äldre. Idag var vi 18 st på cirkelträningen i ett tufft tempo som även dom som bara är hälften så gamla som vi skulle bli svettiga av. Hur vi skulle må utan våra 2-4 träningspass i veckan vill jag inte tänka på. 20 kilo mer kroppsvikt att släpa runt på?

Idag kollade jag lite extra på oss 18 som tränade på dagens "pensionärsgympa". Ett par, tre av oss är riktigt vältränade och hoppar och studsar mycket smidigare än jag och så är det några som både är en bra bit äldre och lite tyngre än jag men sen bland resten är vi rätt vältränade både Margareta och jag. Det är ingen tävling i en sån här grupp, men man sporrar varandra att ta i lite mer och gör nån nåt bra så åtminstone låtsas man bli imponerad.

Extra roligt är det att alla bjuder till för en bra fredagsstämning, så bra att på nästa fredagsmys kommer båda våra instruktörer att vara med. Så bra stämning att ingen av instruktörerna vill avstå att coacha oss på seniorgympan på fredagen!

Och nu på fredagskvällen sitter vi med den obligatoriska träningsvärken i musklerna, lite starkare än förra fredagen men inte fullt lika starka som nästa fredag!

Som sagt, vi blir aldrig färdiga.

Negativt tänkande är trendigt

Jag hörde på radion igår om kurser i negativt tänkande. Kursen blev så populär att arrangören fick ordna extrakurser sa man. Om det av Sensus, arrangören upplevdes som positivt eller negativt uppfattade jag inte riktigt.

Och så här års när det är så mörkt ute kan man inte alltid tänka: Carpe Diem, Lev Livet Leende, Livet är en dans på rosor etc. Så där som man alltid ska tänka.... Nej, rätt skönt att vara en sur gubbe ibland också och vara lite negativ med restskatt och snålblåst.          

Men normalt är jag omodernt positiv och börjar varje morgon med: "Gomorron, gomorron! Det här blir en fin dag och nu ska de bli gott med kaffe!". Och så studsar jag upp (nåja..) Inte alltid det uppskattas av Margareta som kanske sovit dåligt och blivit störd av lätta små snarkningar.

Men så hamnar man vid morgonnyheterna och tar del av läget i världen och kanske hamnar i det där negativa:

"Trump hälsar till svenska folket" sa Löfven. Det är väl inte negativt direkt, tvärtom, men han (Trump alltså) har säkert nåt negativt på gång åt oss här i Sverige.

SD:s Ekroth har varit ute och slagits i fyllan och försvinner väl från scenen nu, det är absolut inte negativt, men nu ökar väl SD några procent bara för att det är synd om Ekroth. Så negativt tänker jag.

100 irakiska pilgrimer dödade av IS, usch och fy, negativt men mest negativt att det knappast nämns nu ikväll i Aftonbladet, så vanligt numera att det är ointressant. Då var det viktigare med några tips hur man fixar sin sexpack på några veckor.      

Positivt och negativt? Här är en som funderade på det häromdan:    

Har du koll på ditt BIA

Det är en himla massa förkortningar som man ska ha koll på.

Grönköpings Veckoblad driver gärna med förkortningar och har en del egna också och på Actic idag såg jag för första gången "BIA". Om man gjorde si och så skulle Actic bjuda på en gratis BIA-analys och jag blev intresserad.

Vad kan jag ha för BIA-värde. 1 eller 2? Kanske 1000. Onormalt högt kanske tyder på en allvarlig sjukdom, eller onormalt lågt kanske innebär att jag måste träna mer, jag har ingen aning.

Vilken tur, den förste jag såg idag på Actic var han som tränat allsvenska lag i fotboll och tom damlandslaget, han borde veta och vad hade han själv för BIA-värde? "Aldrig hört talas om" sa han. Nästa jag såg var den gamle elitsimmaren som simmade hem en EM-medalj i Kroatien i somras, han vet nog. Han försökte mörka sin okunnighet med att få till nåt trovärdigt, Stammade lite: "Body Index Aaa,,,,,"  nej det tog sig inte där heller. Vi gick till Actic-killen i receptionen.

"BIA??? Nej det känner jag inte till. Jag får googla!"  Så vi fick ett svar i alla fall. "Fråga nån som vet" sa Beijers Bygg i reklamen en gång.

Det har med sånt här att göra

För något år sen pratade man bara om BMI, Body Mass Index, det har väl många koll på numera, runt 25 helst lite under är ett bra värde. Men den där siffran är bara lite cirka på ett ungefär, inte mycket att hänga upp sig på. Nu vet jag att BIA = Bioelektrisk Impedans Analys, inget värde utan en åtgärd, en mätmetod som mäter kroppens sammansättning, muskelmassa, fett osv.

Till vilken nytta? Kanske för att få riktvärden hur man ska lägga upp sin träning antar jag, och jag som går på allt ska nog försöka göra en BIA-analys. men dagens poäng är att man ska vara försiktig med att svänga sig med förkortningar.

På varje arbetsplats har man sina egna förkortningar, håll dom där! Och om nu Actic är stolta över att erbjuda BIA-analys är det inte dumt om man formulerar sig lite tydligare.

Men jag lovade simmar-Ulf med EM-medaljer och SM-rekord (EM & SM är välkända förkortningar) att berätta om BIA på nästa spinningpass, kanske använder jag en gammal OH eller kör jag MSPP? Jag får se.

Fast i dåtiden?

Nu har jag läst 10 böcker under senaste månaden och alla rör sig i 60-talet fram till 1972 ungefär. En hel livsproduktion av Sjöwall-Wahlöö, åtminstone alla dom böcker man först förknippar med dom, och jätteintressant att följa hur samhället ändrades under en så expansiv period.

Lägg till bildtext

Läs dom! Inte så spektakulära som spänningsromaner kan vara numera, mer en inblick i det ibland tröstlösa pusslandet i att lösa kriminalfall, och så får man en historielektion på köpet eller i mitt fall lite påminnelser hur det var när jag var ung.

På TV började igår en ny omgång av "Historieätarna" som kommit fram till efterkrigstiden, med mat som jag åt som liten och ung. Och kors då, en hel del av sån mat äter jag fortfarande. Och fortfarande tycker är gott! Jan Guillous senaste bok om det stora århundradet har kommit fram till 50-talet.  

Musiken jag lyssnar på och sjunger i rockkören, "rock från 50-60-70-talet" som vi brukar säga, är ju också exempel på hur jag hänger kvar i dåtiden, Men jag tycker ju om den musiken....

Och så nu i veckan firar televisionen i Sverige 60 år med en massa program från televisionens barndom, och jag tittar på och minns Hyland och sånt. "Uj vilken dålig kvalitet"  har jag hört nån säga när gamla svartvita TV-program kommer på tal. Obegåvat. Utveckling tar sin tid och lite charmigt är att se det allra första nyhetsprogrammet från 1956 där allting gick åt pipan. Ingenting fungerade som det skulle. Och nu gör SVT hur avancerade program som helst och bra program också. Som "Allt om Sverige" som vann en Emmy i natt!

Idag ska jag i alla fall vara lite halvmodern. David Bowie-konsert med hans musik från 70-80-talet, det är ju bara 30-40-år gammal musik, rätt OK?

Och lägger kanske ut nåt på Snapchat för att markera kopplingen till nutid. Årets julklapp, VR-glasögon, är nutid och också nåt jag måste prova, men nog håller jag hårt fast vid dåtiden.        

Skyltsöndag i vårsolen

Skyltsöndagen var en stor sak i tonåren och innan det också. Det var då julen började.

Stan var bara hälften så stor som nu och alla var nere på stan. Vilka kompisar skulle man träffa? Några snygga tjejer från andra sidan stan? Lyktor, varm korv, tombola och sockervadd på Stora Torget. Och snygga tjejer.

Svens bilder från hans Facebook. Tack för lånet! 

Skyltningen i leksaksaffärerna var också häftig som på bilden från 50-talet. Min gode vän Sven är en av nissarna i skylten och kanske jag står utanför och trängs.

Skyltsöndagen var nog alltid vad jag minns i samband med första advent på den tiden, men som i år en vecka tidigare är väl rätt OK det också. Idag "tändas alla ljusen i min lilla stad" som Gunnar Wiklund sjöng och det blir ett traditionellt fyrverkeri också. Klart vi tar en promenad på stan och också kollar efter vilka vänner som vågat sig ner till City från förorterna. Men snygga tjejer tror jag jag struntar i att spana efter.

Vegagatan 7 B, nedre botten till höger.

I Stockholm har dom ju NK:s påkostade skyltning, men annars är kanske inte julskyltningen lika stort som i lite mindre städer. Och Solna, Sollentuna, Kista och dom andra förorterna har ju bara gallerior, det blir inte samma sak. Men Sundbyberg kanske? Vad vet jag?

Hemma håller vi på oss med julpyntningen till nästa söndag med ljusslingor på balkongen, ljusstakar och stjärnor i fönstren mm, och kanske snön kommer tillbaka då också och julstämningen med den.

Idag på joggingturen var det snöfritt och lite vårkänsla och ingen större julstämning när jag passerade Vegagatan 7 b där jag en gång i en liten 2:a såg dagens ljus där mamma assisterades av min mormor som kunde allt. Det där hade förstås inget med julskyltningen att göra men jag bjuder på det ändå.

Uppvärmning inför Black Friday

På väg till NetonNet:s nya butik på Hälla kom jag att tänka på Black Friday, skulle jag strunta i dagens köp och vänta till fredag nästa vecka ?

Vilken ska man ta?

Bland alla, ibland bra och ofta tokiga, influenser från Amerika är Black Friday knappast bland dom bättre. Visst är det är bra att handla billigt, men sugs man med i köphysterin på en Black Friday superrea så kan det bli nog så dyrt ändå, och vi behöver inte så många nya prylar.  Visst kanske jag kunde tjäna en hundring på att vänta till nästa vecka, men jag slog till ändå med ett par nya hörlurar. Men vilka skulle jag ta? Det klassiska Billigt eller Dyrt. Som vanligt mitt emellan.

Just billiga hörlurar var värdelösa förr, höll på sin höjd ett år innan dom började rassla. Jag bestämde mig för ett par med lagom pris men råkade få se en annat märke, samma pris men en annorlunda kartong bland alla lurar i plastkartong. Så lite kan göra att man reagerar.

Så stod det nåt oväsentligt i beskrivningen men mer behövs inte för att det fick bli en vit Urbanears Plattan i.st.f. en röd Sony eller en blå andersson. Så bra att Margareta la rabarber på den när jag kom hem.

Men Black Friday då? Det köps för mycket elektronik även om jag är långt ifrån värst, men visst skulle jag behöva lite nytillskott... TV:n på 32 tum är lite skralt, runt 50 tum kan man behöva när man är över 70 och ser lite sämre. Och förresten gäller det TV:n i stugan också, den är lika liten den. Några nya högtalare skulle man kunna tänka sig, och kanske en ny DVD och mobil. Och surfplattan börjar bli lite krasslig. Datorn fyller snart åtta!

Även om Black Friday visst började med teknikprylar så är det störtrea på kläder och en massa andra prylar också. Men inte helt riskfritt visar den här filmen:

Ett vanligt missförstånd

Mitt minne av morfar är att han mest att han låg på sofflocket med en tidning. Och ibland satt han tyst vid matbordet med en kopp kaffe och tittade ut i trädgården. Jag kanske är orättvis, men det är mitt minne av honom när han var ungefär i min ålder. Undrar vad mina barnbarn kommer att ha för minnesbilder av sin morfar/farfar en gång.

Jag är nog orättvis mot min morfar, han gjorde nog lite nytta han också ibland,  men jag tänkte på honom när Margareta visade mig ett visdomsord som hon väl tyckte stämde in på mig. Så här skrev Ulrika Gabriel i sin blogg under rubriken "Downsiza (!) ditt datoranvändande:  

"Det du missar när du sitter där vid datorn och surfar mer eller mindre planlöst timme efter timme - det är DITT liv."



Sånt där skrattar jag bara åt, vilka påhopp, men visst sitter jag vid datorn en hel del, men planlöst.... Nix pix! Jag har inte läst Ulrikas tips om att "downsiza" men opponerar mig ändå. Tänk vad mycket man lär sig vid datorn.

Jag tränar på Photoshop, håller hjärnan igång med att skriva bloggar, kommenterar och skriver korta inlägg lite här och var, lägger ut bilder, håller koll på nyhetsflödet nästan innan dom inträffar, läser böcker, tittar på film och lyssnar på musik, skriver och besvarar en massa mail, sköter föreningsuppgifter och andra hobbies mm. mm. förutom sånt där självklart som att betala räkningar och hålla koll på bankkontona, beställa biljetter och kolla eventuella resmål och sånt. Men visst ser man lite oförskämt lat ut när man ser ut att slösurfa framför datorn och mobilen och inte alltid så lätt att svara n'r Margareta frågar vad jag håller på med.

Och sen är det inget stort fel heller att sitta och slösurfa ibland. Det finns ju en ocean av information och "om man söker så finner man", ett annat visdomsord som jag kanske ska tipsa Ulrika Gabriel om.

Annars är jag lite allergisk över såna där visdomsord som florerar hela tiden på nätet om det inte är jag själv som skrivit dom förstås. Och det är förresten rätt skönt också att ligga på soffan med en tidning som min morfar gjorde.

Mansplaining

Dagens Twitterstorm heter Mansplaining, mitt gamla fackförbund Unionen har en kampanj som kanske inte blev som dom tänkt sig.

Uppmärksammat utomlands och förlöjligat, folk lämnar Unionen i protest läser man. Sexism kallas det också, Jag tycker det var en bra kampanj även om jag bara skannat den lite ytligt.

OK, Womensplaining finns ju också så kanske det rätta ordet må vara bara Plaining eller Explaining eller varför inte bara det välkända Härskarteknik även om Plainng om jag fattar det rätt är mer en specifik variant av Härskarteknik. Jag är väl inte helt snövit själv, men jag reagerar direkt när folk kör med Plaining och nog är det oftast vi killar som plainar. Men jag tror det ligger alltför mycket i det. Flickorna pluggar mer och är bättre än killarna i skolan, men killarna får bästa jobben, chefsjobben, och kan sen förklara för flickorna hur allt ligger till.

Pinsamt och bottennapp står det i kommentarerna till Unionen och några tycker väl att det är bra också. Men jag har sett så mycket mansplaining i arbetslivet så jag kan bara tycka det var en bra kampanj.    

Idag var jag lite för trött efter ett par dar i Sollentuna så det blev bara en kort kommentar till dagens Twitterstorm där jag i alla fall tog ställning. Nu ska jag gå på After Work

Rökskadad

Ingen av mina närmaste vänner röker nu längre. Förr rökte alla.

Camel hörde till dom där hälsocigaretterna

"Jag har också gått över till Prince" sa kändisarna i annonser överallt, det var nästan nyttigt att röka. Florida var ett märke som jag har glömt. Florida rökte Martin Beck konstant i Beck-böckerna, men den cigaretten blev förbjuden av nån anledning men knappast för att den var farlig, det var bara tufft på den tiden. Och ganska billigt. "Om du är en stresssad slav, ta ett bloss och koppla av" sjöng Anita Lindblom på Svensktoppen.  
 
Men nu har alla mina vänner slutat röka och alla har fått kämpa, det är svårt att sluta. Ja, några enstaka har inte lyckats sluta, är inte riktigt motiverade. Men det är trist att se ungdomarna stå i klungor utanför skolan och röka, alla kommer dom att försöka sluta röka när dom blir äldre. Alla.

Men alla kan inte och folk får väl göra som dom vill, men häromdan var jag hemma hos en rökare som försökt med nikotinplåster, tuggummin mm men kastat in handduken. Och då minns man, så där luktade det hemma hos folk en gång.

Det konstiga är att även om ingen rökte när jag var där så sätter sig röklukten ändå i kläderna och känns unkna. Så det var tidigare! Snus är rätt äckligt det också men det sätter sig ju inte i kläderna som röklukt.

Så länge det inte är förbjudet får väl folk göra som dom vill hemma, där kan man ju välja att undvika att hälsa på, men bra att det förbjuds mer och mer, snart är det förbjudet också på uteserveringar, busshållplatser och lekplatser stod det just i tidningen. Balkongen?

Min första Fars Dags-slips

Alla formas av sin tid. På min tid firade vi inte Fars Dag, men igår fick jag en handgjord Fars Dags-slips, min första.

En gång bojkottade vi Fars Dag dels för att det var ett kommersiellt  jippo, men framför allt hade man uppmärksammat att när barnen i skolan och på förskolan satt och ritade teckningar till Far så blev många andra barn ledsna, dom som inte hade nån Far. Saknaden och sorgen blev så stor sa man och på den tiden skulle man visa empati och solidaritet. Så vi strök Fars Dag i vår familj. Mors Dag också. I stort sett. Kanske jag fick en teckning nån gång och blev säkert glad för den, det där var inget fundamentalistiskt ställningstagande.

Min första Fars Dag-slips blev en
Morfars Dag-slips

Nu är tiderna annorlunda, både Fars och Mors Dag är stora högtider som jag aldrig hör nån kritik om längre. Barn utan Far eller Mor är inget problem längre. Dom barnen är kanske tuffare numera och framför allt är dom allt fler, ensamma föräldrar var så ovanligt förr.

Men själv är jag så präglad av min tid på 60-70-talat med solidaritet och empati och så var vi mot kommersialismen, vi firade Alternativ Jul tex. Sen kom 80-talet med "Satsa på dig själv!"

Med lite avstånd känns visserligen en del åsikter från gamla tider lite mossiga, men allt har sin tid en del är väl bättre nu, men t.ex. avskaffade vi det där att säga NI, det var väl fint. I boken jag läser nu säger Gunvald Larsson till den misstänkte, råbarkade mördaren runt 1965: "Vad gjorde NI sen, herr Bergström!". Nu börjar Ni-titulerandet komma tillbaka och Fars Dags-firandet är redan här igen, eller det kanske aldrig var borta.

Förlåt skrivklådan, det var ju min slips det gällde, min första Fars Dag-slips och jag kom in på lite annat. Jag får erkänna att jag blev glad. "Morfar" står det på slipsen så kanske Elisabeth hade hjälp av något av sina barn att fixa den fina slipsen, troligen Nelly.

Klassisk randning i snygg färg med färdigknuten knut. Modernt inplastad i hållbart material och jag kommer att med stolthet bära den vid högtidliga tillfällen här i Mitt Sjuttital.

Jag släpper mitt nya album i veckan

Det är stort för vem som helst i musikbranschen. Bob Dylan, Bruce Springsteen, Carola, alla är vi nog lite spända närvi släpper ett nytt album. Jag är också lite spänd.

Kanske jag tar i lite för mycket med det där med "JAG släpper...", det gäller ju alla andra 150 sångarna i Rock Everybody också och förstås Lars Jauring, vår körledare, och alla andra inblandade också, alla kan ju säga "jag" men samtidigt behöver man väl inte vara så himla blygsam. Jag står fast vid att "jag släpper mitt nya album i veckan".  

CD:n är tryckt och klar med ett omslag som i alla fall herr bloggägaren har gjort alldeles på egen hand, och jag är riktigt nöjd. Nästa liknande uppdrag jag får kommer möjligen inte bli så här strikt, när jag lärt mig Photoshop lite bättre ska jag ta ut svängarna lite mer. Det är roligare med en del texter lite på sniskan eller skeva och förvrängda, inte bara så här rakt upp och ner, men det här blev bra nog!

Jag hade ett litet privat releaseparty nu i kväll, söndag, där Margareta var inbjuden, men sen ska det festas hela veckan. I kväll började vi lite lugnt med vedugnsbakad pizza hemma vid TV:n, sen ökar vi undan för undan och avslutar mot slutet av releaseveckan på lokal, jag är sugen på att riktigt slå runt med en brakfest som kung i baren nu när mitt (nåja...) nya album äntligen har lämnat pressarna.

Keep rockin'!
                      

En riktig karl

"En riktig karl byter sina däck själv" brukar jag ofta framhålla, speciellt efter att jag noterat att det bara var jag kvar i min krets som gjorde det. Alla mina ungdomar tar sen länge hjälp av verkstan.

Roger fick byta däcken i år. 

Men där har jag nu fått ändra mig och skriva om den devisen så att det nu är helt OK att skifta däck på däckfirman. Jag åkte tidigt i morse till Rogers Däck i Sala som fixade det åt mig. Och dom erbjöd sig att förvara däcken också, det ska dom få göra till våren, jag ska bara jämföra lite priser först. "En riktig karl håller inte på och bubbar däck längre!"  säger jag numera.

Måttstocken för "en riktig karl" ändras hela tiden och jag har inte alltid varit nåt föredöme för att bete mig som en riktig karl. På våra första campingresor väckte det ofta uppmärksamhet när jag stod i diskrummet med disken medan karlarna satt utanför sina husvagnar med en öl och en kvällstidning som riktiga karlar.     

"En riktig karl" håller väl möjligtvis inte heller på så här och tramsar i en blogg heller men som tur är är det väl inte heller nån merit längre med "snus och brännvin" för att betraktas som en riktig karl. Men frågan är om det är en ändring på gång nu i kölvattnet efter Donald Trumps framgång?

Vi i Sverige brukar ju ta till oss nyheter från USA. Kommer Trumps vanor att bli det nya mansidealet? Det sägs att grabbar i USA redan har börjat "trumpa" tjejerna på samma sätt som Trump skryter om att han gör med kvinnor - en riktig karl? Det kanske fungerar i det amerikanska rostbältet, men det där sätter nog tjejerna och riktigt riktiga karlar stopp för i resten av världen!

Homer Simpson, en riktig karl från rostbältet, känns som urtypen för Trumps väljare. Här är ett inslag från The Simpsons 2000 där Trump påhejad av Homer kampanjade för att bli president. Nästan kusligt hur dom prickade in den här scenen i rulltrappan!
        

     

I går var det glatt

Peter Englunds bok "Jag kommer ihåg" kommer jag nog inte att läsa, men jag skulle säkert kunnat skriva en sån själv. Minnesfragment från förr, mest små obetydliga minnen, dom susar ständigt runt i huvudet på mig. Det här tänkte jag på igår när jag gick till affärn för att köpa filmjölk:
  
Jag kanske var 18 år när jag såg gubben komma stapplande i snövädret. Han såg inte urgammal ut minns jag, antagligen mycket yngre än jag själv är nu, men jag tänkte att så där ska inte jag bli när jag bli gammal. "Jag ska åldras med stil och inte se så där tufflig ut" tänkte jag som artonåring. "Rak i ryggen och kraftfulla steg, det borde man väl klara även om man blir sjuttio! Och inte behöver väl byxbaken hänga och sladdra" 

Här är det lätt att halka omkull 

Det var väl lite märkligt att tänka på ålderdomen redan innan man slutat skolan och fått sitt första jobb, men så var det och det minnet kom alltså till mig när jag stapplade hem från mataffärn igår kväll.

Gubben då på 60-talet gick den gången sakta och lite bredbent i halkan, byxorna hängde lite slappt över rumpan, en sliten bag i handen med matvarorna  och gammal keps på huvudet minns jag. Igår kändes det som jag såg precis samma gubbe igen på väg hem.

Det snöade häftigt igår och det var rejält halt när jag behövde gå ner till mataffärn och redan på väg dit var jag nära att halka omkull i backen, men för en gångs skull hade jag snabba reflexer och klarade mig.

Men så på väg hem kom jag precis bakom en kille/gubbe som låg farligt till hela tiden, I min ålder och han var på väg att slå i backen flera gånger men klarade sig åtminstone tills han vek av och gick genom parken medan jag halkade vidare hemåt. Bredbent. Sakta, Inga broddar så jag trampade ner hela fotsulan inte bara hälen. Struttigt och tuffligt. Precis så som jag inte tänkte mig när jag var 18.

Första halkan, bilar i diket, massor av folk halkade säkert omkull i går och bröt både det ena och andra. Men det gick bra för mig och det där att byxbaken hänger lite, det har ju blivit högsta mode nu.

Vintern har knappt börjat men mycket snö redan. Och i morrn har jag tid för däckbyte.

Glastaket höll

Mitt Sjuttital är en bit på väg och mycket dramatiskt har redan hänt och mycket mer kommer att hända.

Mitt huvudfokus här är förstås "min lilla värld" och några funderingar som i bästa fall ibland är allmängiltiga även för andra i min situation i sjuttioårsåldern och den dramatiken kan vara nog så viktig men ändå är förstås inget mot dramatiken ute i den stora världen. Och det var en dramatisk natt i natt.

NYC Marathon 2014

Jag satt uppe ett bra tag i natt, sov några timmar, och vaknade igen kl 5 i morse för att se att nästa president i USA blev Donald Trump. I våra ögon här i Sverige är han ansedd som rasist, populist, sexist, homofob, kvinnoföraktare, främligsfientlig mm mm. Ändå blev han vald.

"Arga vita män" sägs vara en av orsakerna till Trumps framgång men det kan väl inte bara vara det. Här hos mig på 5:e våningen är det otroligt att den mannen kunnat vinna det här valet. Ett jämnt val, men han vann. Hur "arga vita män" tänker är en sak, men hur kvinnor, unga, latinos, svarta, inte fullt lika arga män m.fl. tänker, dom har ju också i massor röstat på Trump, det går helt enkelt inte att förstå.

Löjligt för mig att göra nåt mer än en okvalificerad reflektion, möjligen kan jag vara förvånad att ungdomar på vänsterkanten inte ställde upp mer för Hillary Clinton om jag nu fattat det rätt. Dom fick inte Sanders, dom ville inte rösta på Clinton men nu fick dom Trump istället. Men är det så farligt då?

Tja, det får man väl se om några år. Kanske Trump blir en lysande president, vad vet jag? Spännande och dramatiskt blir det i alla fall några år framöver.

Hillary Clinton hade tänkt spränga glastaket på Demokraternas valvaka på Javits Center där jag brukar hämta ut nummerlappen inför New York City Marathon, (sorry skryt - kunde inte låta bli). Det gick inte men det hade varit fint om hon hade pangat några doror där i den där fantastiska glasbyggnaden.      

Det är aldrig försent

Jo, ibland är det allt det, men om jag lurar mig själv kan jag intala mig det i alla fall. Nu är det dags, kom igen grabben!

Om det nu inte är FÖR sent, så är det i alla fall lite väl nära stängningsdags, men nu ska jag äntligen komma igång med att öka min kunskap om bildredigering med Photoshop och fotografering.

Jag tar mest bilder med mobilen, och just nu vet jag inte ens var digitalkameran finns, kanske kvar i stugan. Ganska simpel kamera, inget som ungdomarna nu håller sig med men bra nog för mig. Bara 4-5 år gammal och får duga, bara jag hittar den.

Programmet Photoshop köpte jag för 7-8 år sen men lärde mig det aldrig, men ändå tog jag för några veckor på mig ett redigeringsuppdrag. "Det fixar jag!"  sa jag och fick leta upp mitt gamla program som jag alltså aldrig lärt mig, aldrig använt. Men jag trivs bäst med kniven på strupen och fick på något sätt till ett resultat jag blev nöjd med även textbehandlingen som är nåt helt annat än normal textbehandling i Word och sånt.

Nya tag. Det är aldrig försent

Nu ägnar jag min lediga tid några veckor åt att läsa på om pixlar, DPI, upplösning, lager och redigeringar och sånt som jag inte brytt mig så mycket om tidigare. Jo, jag gick en rätt dyr Photoshopkurs då för 7-8 år sen, men läraren då var så opersonlig och stöddig och framhöll bara sig själv så jag tappade intresset. Men nu är jag igång igen. Det är ju aldrig försent.

Aldrig har folk fotat så mycket som nu, jag också. Fotobiblioteken sväller, mina också. Jag lagrar bilder automatiskt på två molntjänster och lagrar på datorn och på två externa diskar och i mobilen och i kameran, ändå har jag väldigt dålig koll var jag ska hitta mina bilder.

Dom är lyckliga dom där som är strukturerade, som katalogiserar sina bilder noggrant i mappar och med nyckelord som gör det lätt att leta. Sån är inte jag och där är det nog försent att ändra sig.

Men Photoshop ska jag grotta ner mig i. Och poängen med det här inlägget är att det aldrig är försent och det här var bara ett exempel, hör vad farbror säger.

Vem är tjuven?

Vi har hamnat i ett spännande kriminalfall alldeles utanför dörren. Det här är spännande!

Finfina blomkrukor

Först och främst är det dumt att ha en garderob i trapphuset. Av säkerhetsskäl om det skulle bli en brand, men den stod där redan när vi flyttade in och får väl stå kvar där tills värden säger till och då tar jag och slänger den. Men praktiskt för oss att förvara lite blomjord och blomkrukor där. Några andra gamla grejor har också hamnat där, sånt man kan slänga eller lägga ner i källarförrådet. En back med lättöl brukar vi också ha där ibland.

Och så har vi alltid haft två matkassar där för storhandling. 20-30 kr kostar väl såna kassar och för några veckor sen hängde där plötsligt bara en kasse, hade vi glömt en nånstans? Konstigare saker händer väl men idag var den andra också borta! Skumt! Vem är tjuven?

Det är aldrig nåt spring i trappan men den misstänkte finns bland de här fem kategorierna: Nån av mina grannar? Nån besökare till nån av mina grannar? Städpersonalen? Brevbäraren? Tidningsbudet?

Några går bort direkt och jag misstänker absolut ingen speciell när jag nu går vidare med det här fallet. Jag hänger nog upp ett par nya matkassar och chansar på att dom får hänga kvar och får dom inte det så gillrar jag nog en fälla med nåt som bullrar och låter om man tar en matkasse eller ska jag sätta en GPS-sändare i matkassen? Hänglås på kassarna?

Det här är nog nåt för mina barnbarn att komma på hur man ska gillra en fälla. Fallet ska lösas!

Träning och Facebook bra för hälsan.....

Det ena var väl väntat det andra var lite långsökt, men bland gårdagens nyheter på hälsosidan redovisade man forskningsresultat inom just motion och Facebook. Positiva resultat för dom som är aktiva med sånt.

För god för att avhålla sig från

Motion var väl väntat men ändå lite oväntat att löpning ökar hjärnans benägenhet och förmåga att lära sig nya saker. Hjärnan får mer blod så att den kan jobba effektivare, får bättre minne (hrmm) med mera, med mera. "Mer kreativ" stod det också om och mycket, mycket mer. Som inbiten motionär känns det nästan genant att räkna upp mer positivt även om den här bloggen ju är egotrippad. Läs artikeln.

Men Facebook då? Verkar ju rena nippran, men så läser man artikeln och då förstår man lite mer. Lever längre? Så klart man inte kan kvittera ut några extra levnadsår bara för att man lägger upp ett Facebook-konto, nej först behövdes ett rikt socialt liv i levande livet. Men dom som kompletterade det sociala livet IRL med ett rikt socialt liv på nätet visade i den här undersökningen längre livslängd! Tro't den som vill, det här var väl inte nåt vetenskapligt men läs artikeln.

Sånt som är bra för hälsan är ju annars nåt som vi alla människor normalt är intresserade av. Jag har övergett 5:2 men håller fast vid 6:1 i stället och hoppas det räcker för nån slags hälsobonus. Mycket frukt och grönsaker och för övrigt blandad kost räknar jag också är bra för hälsan. Musik ska visst vara bra, speciellt körsång. Och att läsa böcker.

Bengt Göransson

Måttligt, inga överdrifter. Men kan man bli för nyttig? Lite väl tråkig? Nog gör jag mina övertramp som att frossa i mig en chokladkaka ibland framför TV:n . En 200-grammare med nötter, gärna en Karl Fazer. Jag solar lite väl länge ibland och kanske gör jag lite annat onyttigt också som jag inte behöver avslöja här, men några risker får man väl ta, annars kan livet bli lite väl tråkigt.

Gamle kulturministern Bengt Göransson håller ofta föredrag under rubriken  "Inte fan blir man frisk av kultur!"  Han skojade väl till ämnet och jag minns inte riktigt poängen i hans föredrag men nog tror jag att Bengt G. ser hälsovinster med det kulturella som musik, det gör jag i alla fall.

Men gårdagens hälsorapporter var intressanta!        
           

Jag ligger häst

Peter Englund berättade på lördagsmorgonen i TV4 om sin nya bok byggd på minnesfragment,

En hel del urgamla minnen snurrade till direkt i min ostrukturerade hjärna och rubriken där ovan passar bra idag. "Jag ligger häst!". Alla brevbärare i gamla Posten förstår att då ligger man lite efter, men kulturen i nya Postnord kanske inte har kvar det uttrycket. Eller jo, dom vill nog också innerst inne få ut posten i tid och inte komma efter så dom försöker nog också undvika att ligga häst. Jag tror gott om alla människor.

Men bloggredaktionen stänger alltid eller går på halvfart när det är alltför surrigt i min närmaste omgivning så det blir dåligt med blogginlägg, men så i går kväll satt vi ensamma och nu på lördagsmorgonen är jag utsövd och kan öppna bloggkontoret igen, med ett mer närliggande minnesfragment, fredagskvällen.    

Rätt ofta på fredagskvällarna passar det att sitta och heja lite på sina kamrater på Sociala Medier. Ett livstecken från min syster, en bild på några barnbarn som gjort nåt kul eller kompisen som är på semester....

I går kväll såg jag en bild från Spanien där Annika såg ut att ha det bra. Över 20 grader i Fuengirola såg jag på Instagram. Matti badade bastu, det gjorde jag igår utan bild på Facebook, men Matti fick så klart ett Gilla. Maria visade några fina bilder från Madeira och Björn fyllde år och några andra på FB o Instagram hade gjort diverse andra saker som bruset brukar vara en fredagskväll. Willy ska påpassligt spela "Dylan på svenska" med sitt gäng på Stadsbiblioteket 10 december och annonserade ut det på Facebook så det skrev jag upp det direkt i kalendern. Sociala Medier i praktiken.

Men det som överraskade mig mest igår var livstecknen från lillebror. Jag har skojat om hans allergi mot Facebook och att vara social på nätet, men så plötsligt blinkade det till med ett meddelande från Dalarna. Dra mig baklänges på en gammal vagn!

"Visa en bild på födelesedagstårtan" föreslog jag honom härom veckan och så kom det till sist en bild på både tårtan och hela tapas-menyn! Droppen urholkar stenen eller var det bara ett engångstillfälle. "Bra gjort lillebror, men du hade förstås bra hjälp av döttrarna, eller fixade du det där själv?" 

På onsdag vet vi vad USA:s nya president heter.

Presidentvalet 2016 i USA är nog det hittills smutsigaste. Handlar inget om politik, bara om personangrepp. På onsdag 9/11 vet vi.

Det här är bara en kort rad om vad jag tyckte dagarna innan det här märkliga valet. Trump kommer bara att acceptera valresultatet om han vinner, och då ska han se till att Clinton hamnar i fängelse. Vinner Clinton har han lite förtäckt uppmanat anhängare till liberala vapenregler att agera. Och Trumps anhängare uppmanas att övervaka valet som Trump påstår är riggat. Övervaka hur? Med vapen?

Och hemma här hör jag engagerade ungdomar på vänsterkanten som också tycker Clinton borde sitta i finkan.... Men bara Sverigedemokraterna hejar på Trump, hos vanliga svenskar är det Clinton som är populärast. På onsdag vet vi.

Jag hejar på Hillary Clinton, och vem vet, kanske det är Trump som hamnar i finkan efter valet. Han blev idag anklagad för våldtäkt som han skulle ha begått för en del är sen, men det kommer han med sina pengar och advokater att klara sig ur förstås.

Så här är läget en knapp vecka innan valet, det mest spännande valet under min tid?

Läslov

Det var väl bara någon månad sen som jag läste förslaget att byta namn på höstlovet till läslovet. Nu har det första läslovet börjat.

Om jag var lite tveksam först så har det gått över, det är en bra markering att byta namn på höstlovet. Läsviljan bland ungdomarna är visst allt sämre och om den här markeringen gör nån skillnad så håller jag på det här till 100 %. På TV4 i morse var det en massa snack om "läslovet" och det var extra intressant, är namnbytet redan etablerat och accepterat!

Ett blogginlägg häromdan handlade bl.a om hur snabbt nyheter blev traditioner, det var väl Halloween jag skrev om, och det ska bli intressant att följa den här nyheten och se hur fort man bara pratar om "läslovet", det ska jag försöka tänka på nästa höst. Är "höstlovet" redan glömt då?

Man läste nog otroligt mycket mer i min ungdom innan konkurrensen från TV och allt annat, och det är ju inte ungdomarnas fel att bokläsandet har minskat, men det är otroligt nyttigt att läsa tror jag fint att det stimuleras.

Och själv har jag kommit in i ett läsarstim senaste veckorna. 5-6 böcker på två veckor när jag sträckläst Sjöwall-Wahlöös Romaner om ett brott, böckerna jag läste för 40-50 år sen. 10 böcker skrev dom tillsammans, jag ska plöja dom allihopa och ge en kommentar när läslovet är över. Håller dom böckerna fortfarande?