Handsken var kastad

Efter besöket hos frisör'n hade jag bara en handske! Nog hade jag väl två när jag gick dit?

Hantverkargatan

Så jag gick tillbaka till frisör'n och irrade runt lite där i salongen utan att hitta maken. Ja, den kanske ändå ligger kvar hemma på hatthyllan då, tänkte jag och gick hemåt. Margareta bjöd på kaffe och jag satt och surade för att jag blivit av med en handske och så här tidigt på säsongen.

Innan säsongen sa jag visserligen till Margareta att i år tänkte jag köpa mig ett par nya handskar, lite dyrare för en gångs skull, sa jag, såna där som man knappt känner att man har på sig. 500 kr? 1000? Jag har nog aldrig gett mer än 150 kr eller så för mina handskar tidigare och Margareta tyckte allt jag kunde hålla mig till den prisklassen i fortsättningen också, så svårt som jag har att hålla rätt på dom.

Men så klarnade tankebanorna av kaffeångorna! Jag hade ju kastat en blick på mobilen på stan, ständigt nåbar hade jag fått ett mail och jag visste exakt var det hände. En språngmarsch ner till stan och kolla! Nån vänlig själ hade lagt upp den på bänken, så glad jag blev!

Men vänta - nu blir det väl inga tusenkronorshandskar i år heller? Ja, lika bra det, jag skulle bara gått och varit nervös att jag skulle tappa bort dom.

Möjligtvis att jag kompletterar min garderob med ett par pekskärmsvantar så slipper jag göra en sån här tavla igen. 54 kronor kostar dom på bilden och det finns ännu billigare också, men det är dumt att vara alltför snål.