Eumig hette min första kamera |
Semestrar och barnen framför allt, men även en hel massa vardagsbilder. En biltur till Sala, en vårpromenad, en tebjudning, en TV-kväll, vad som helst kunde bli ett liten film. Jag är rätt stolt över dom filmerna och dyrt var det så varenda centimeter klipptes ihop under ändlösa sena nätter och som sen har kopierats över till DVD för att för tid o evighet kunna ses om nu bara de som tagit över stafettpinnen ser till att föra över filmerna till moderna format allt eftersom nya möjligheter kommer. Men filmerna är utan ljud och inte så intressanta idag, men kommer säkert att bli.
Videokameran blev jag aldrig riktigt vän med, jag kom aldrig in i videoprogrammet jag köpte. Det var lättare att klippa och klistra ihop fysiska filmremsor.
Men nu borde jag kanske köpa mig ett bra redigeringsprogram till datorn, för en lågoddsare är att det blir nog mer filmat för mig i fortsättningen. Jag fick testa Robbans GoPro Hero3 i New York och här är en recension och ett smakprov av ett annat sätt att att filma.
Däremot tog vi med kameran på några promenader och det är rätt diskret när man går och filmar, men jag smög inte utan visade tydligt vad jag gjorde. Jag såg inte många andra som actionfilmade vare sig på maran eller på promenaderna, men andra kanske var diskreta?
Saknade jag något? Ja, en fjärrkontroll eller knappar på handtaget så att jag kunde manövrera kameran enklare och ett lite kortare handtag skulle passa mig bättre. Ytterligare en onödig pryl att förfasa sig över? Jomenvisst, men nu kommer jag att läsa på om actionkameror. GoPro är ledande men det finns många andra också. Monterad på cykelhjälmen kan man få fartfyllda filmer. Här kommer den utlovade sekvensen från The High Line:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar