Dag 12 - Alla dessa dagar

Carl Bildt har gjort det. Och Kjell Olov Feldt. Inspirerats av författaren Stig Johanssons dikt. Och en himla massa bloggar använder det där uttrycket och jag också idag:

"Alla dessa dagar som kom och gick

 inte visste jag att de var livet"

Det är hela dikten.  Och diktens budskap är förstås större än känslan efter bara just 12 dagar av Social Distans, men ändå. Lite så känns det nu att dagar bara kommer och går. Visserligen med ett försök till struktur, planering och fysiska aktiviteter för oss men ändå är det lite som i en dimma eller labyrint. När ska man hitta ut? När blir det som vanligt och dom där dagarna inte bara kommer och går? När ska jag få brottas med barnbarnen? Ellen, Clea och Casper går kanske säkra men Natan, Ebbe, Selma och Nelly kan behöva en omgång. Ja, Natan slipper nog också, han är ju boxare i AIF.

En annan av Staffans Stollar

Här på Stentorpet har vi det lite småtråkigt men naturligtvis rätt bra jämfört med miljoners miljoner andra världen över i som har hamnat i plötslig tomgångskörning. Man läser om otäcka signaler från kvinnojourer i Italien t.ex.

Idag har jag grävt en grop och i morgon ska jag fylla den med något jag inte kan nämna här men som ledtråd kan jag nämna att man måste tvätta händerna efteråt och har man munskydd kan man gärna sätta det över näsan. Det finns som tur är alltid nåt att göra, jag var just på väg till nästa jobb, men så kom jag att tänka på min favorit bland Staffans Stollar. Träffsäkert:

"Jag ska ta en fil kand, men först ska jag ta en kopp kaffe"

Man får hushålla på jobbet för vem vet hur länge dimman ligger kvar! Jag ska ta en kopp kaffe, men först tar jag nog en tupplur.