Ljungen uppriven. I stället Påskliljor till Påsk |
Och det har blivit så att jag har haft hela ansvaret nu i tjugofem år för graven i Västerås och det får jag väl fortsätta med även om det inte är så lyckat. Jag har så himla svårt att komma ihåg när det är dags och det är lite pinsamt ibland om bara "min" grav är dåligt skött.
Margareta har ju sina föräldrars grav i Sala att tänka på, men det är bara tack vare henne som jag kommer iväg, som idag på skärtorsdan. Inte hade jag tänkt på att det var dags för påskliljor, men nu är den torra ljungen uppriven, och ska jag vara ärlig så var det många gravar som var lite torftigt skötta. Stressade nutidsmänniskor betalar väl hellre för skötseln, speciellt om man inte bor på orten och har svårt att bara titta förbi, men jag tycker det känns bra att fixa det här själv så länge jag kan.
Bara jag kom ihåg det själv nån gång utan att behöva bli påmind, det är lite pinsamt att behöva bli påmind varje gång. Men gör jag nån extra fin plantering nån gång brukar jag skicka en bild till mina syskon så blir dom påminda om att graven sköts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar