Mot nya djärva mål

Mitt besök hos tandläkaren i torsdags gav ett visst bifall och lättpåverkad tar jag till mig några idéer. Det kan tänkas att det blir några nyheter på det redaktionella planet i mitt skriveri/bloggeri.

Thorsten Jonsson, en förebild?  

Min självpåtagna ram för bloggeriverksamheten kändes lite begränsande i torsdags. Jag har tänkt att mina inlägg inte bör vara längre än 25-30 rader och jag vill gärna ha med ett par bilder också. Inläggen ska kunna läsas på en minut eller högst två är tanken så man får hålla texten kort och inte vara rädd att stryka.

Rätt ofta börjar jag knappa på en tanke som blir lite väl tuggig och omständlig så när jag jag väl är klar att  trycka "Publicera" har jag strukit så mycket att inlägget har blivit nåt helt annat än tanken var när jag började skriva.

I torsdags var det så mycket mer som hade varit var kul att skriva om men som inte kom på pränt eller som blev struket och när sonen Anders förslog en utveckling av den typen av texter kan jag inte annat än ta det till mig.

Jämförelsen med Thorsten Jonsson är naturligtvis överord även jag inte har en aning om vem han var och vad och hur han skrev. Han blev bara 40 år gammal, dog redan 1950 läser jag, hur har Anders fått upp ögonen för den författaren?

Man ska inte vara rädd att ta till sig nya idéer och visst har min sparsmakade bloggram varit lite begränsande ibland. Och med mina mått mätt blev de korta raderna hos tandläkaren en viral succé så av och till kan det bli lite mer genomarbetade texter som omväxling.

Kanske som Thorsten Jonsson? Henning Mankells Kvicksand är annars en bokform det är lätt att ta intryck av. Korta nedslag på 2-3 sidor. Kommer inom kort på en blogg nära dig.