En man som heter Ove

Vi var på bio igår. Fullsatt och det var en riktigt rolig film.

Förklaras i filmen

Vår filmsmak är inte så avancerad, det är i första hand svenska komedier vi ser, och helst ser vi dom på biografen när dom är aktuella. Men det är inte alltid att en komedi är speciellt rolig. Ibland är det ju bara tok och larv, men den här filmen om surgubben Ove, 59, är riktigt rolig och samtidigt lite allvarlig och Rolf Lassgård är suverän i sin roll. Han är också själv 59 år gammal men bra mycket ungdomligare än han är i filmrollen. Ålder är nåt relativt. Jag har råkat på många som varit gamla gubbar och gummor redan i 30-årsåldern. Och lite Ove kan det nog finnas i oss alla ibland.    

"En man som heter Ove" kan gott få fyra plus. När jag läste boken var det mera småskämt hela tiden, i filmen var mycket sånt bortskalat. Boken eller filmen bäst? Så kan man sällan jämföra, lite äpplen och päron. Jag läser gärna en bok och jag ser lika gärna en film.             

Eftermiddagsfilmerna på TV missar jag alltför ofta, dom får jag se när jag blir gammal och har mer tid och på kvällstid tycker jag inte det är så ofta det sänds filmer värda att se. Men i jul o nyårshelgen var det några gobitar, Monica Z tex, och jag ser gärna om filmer jag sett tidigare,        

Men nog borde man vidga vyerna lite och se lite fler andra typer av filmer också. På morron och kvälls-TV  får man så många bra tips på filmer man borde se, men sen glömmer vi bort tipsen. Filmer jag väljer bort är häftiga actionfilmer, fantasy och sånt men visst kan jag se allvarliga filmer. Och det kom massor av svenska filmer förra året och ännu fler utländska och bara en bråkdel hann jag se på biografen.

Det fina nuförtiden är annars att man med ett par knapptryckningar och för en mycket liten peng kan titta på vad som helst hemma i TV-soffan, ja när filmen hunnit mogna nåt år först. Men det känns mer på riktigt att se film nere på Filmstaden.