En gång hade vi ett favoritrum.
Heltäckningsmatta, vävtapeter, ingen trafik utanför och inga grannar på nära håll. Enda ljudet vi hörde var när en myra gått vilse och klampade runt på heltäckningsmattan. I går på ett föredrag hos Rock Everybody var man inne på tystnaden. Magiskt sa hon som föreläste. Jag minns känslan där i vårt favoritrum.
| Det bor en slipmaskin i mitt öra.... |
Men i natt var slipmaskinen som vanligt igång. Det är det första jag märker när jag vaknar till så där på nattkröken. Slipmaskinen är mitt ständiga sällskap sen femton år. Det hjälper inte att dra täcket över huvudet eller gömma sig under huvudkudden, slipmaskinen slipar på!
En bra miljö nu är ute i gatubullret och andra ställen där det är lite lagom jämn ljudnivå. Körsjungandet t.ex. är inte optimalt. Jag raglar hemåt på lite misstänkt sätt efter en träning.
Lite musik i hörlurarna överröstar slipmaskinen, men det kan väl inte heller vara så vilsamt i längden. Jag låter slipmaskinen gå. Miss Decibel hette en schlager med Kicki Danielsson en gång. "Var kommer alla ljud ifrån" tror jag hon sjöng då och det undrar jag också. Kommer det att komma nåt nytt om tinnitus framöver som jag kommer att få nytta av? Tveksamt för det är väl ingen prioriterad åkomma precis.
Men nu har jag onsdagsbastun som ett favoritrum där jag trivs och där slipper jag slipmaskinen om jag har sällskap. Det hade jag idag och fick ett bra samtal om det där åldrandet som är ständigt närvarande för oss som stretar på i våra sjuttital. Inte så att vi ständigt ältar och beklagar oss, speciellt inte efter ett träningspass på gymmet, men visst finns det saker att prata om, cancerprogrammet på TV häromdan t.ex.
En tur i bilen är bra medicin mot tinnitus när motorn surrar så där lite lagom. Jag tror jag tar en tur nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar