Reklamslogans med kort "bäst före"

Jag gjorde en test i Svd idag om vilka reklamslogans jag kan. Underkänt.

Men Ica-reklamen har jag förstås sett 

Reklam har så kort livslängd numera och man är ju översköljd av reklam så allt hinner man inte se innan den försvinner. Men den som säger att han inte blir påverkad av reklam ljuger för visst blir man det, och mitt dåliga resultat på dagens test säger nog inte så mycket. Jag ser inte så mycket på TV4, kan det bero på det.

Men när man ska välja i affären så tar man omedvetet lätt den där varan man råkat se i tidningen eller i TV-reklamen, det är klart att det funkar så.

Förr körde man en bra slogan i flera år så dom hann sätta sig bättre. Vi äldre minns "Brylcreme - ger stil åt alla killar, En olycka händer så lätt, sätt på Salvekvick, Det är fult att inte måla (Alcro), Ta't lugnt - ta en Toy, Mmmmm - Marabou". En massa såna där slogans hörde vi på bio innan filmen skulle börja. Samma slogan i flera år men ibland med nya filmer förstås, men det där sitter kvar i hjärnan efter 50-60 år. Vad den riktiga filmen sen handlade om har man glömt för länge sen.

Filmarkivet.se som samlar en massa gamla filmer brukar jag botanisera i. Så här förföriskt gjorde t.ex. Lill Lindfors reklam för strumpbyxor 1963.

Reklamen nu har som allt annat mycket högre tempo. Inte alltid bra för jag lägger mig platt och erkänner att det finns mycket reklam jag inte hänger med i, som jag helt enkelt inte fattar. Dom pratar fort så jag inte hör eller så är det så intelligenta associationer så att en gubbe i sina bästa år inte alltid förstår.

Reklam överallt är otroligt jobbigt, men för skojs skull har jag idag lagt upp ett reklamkonto här i den här bloggen. Jag försökte för några år sen i min gamla blogg men fick avslag, nu försöker jag igen. All inkomst från den påträngande reklamen som snart kommer att visas här kommer att oavkortat investeras i ett semesterparadis på nån söderhavsö där mina läsare inbjuds att fördriva några månader om året, nära havet kan ni få bo.    
         

Zirkonium, hållbart som metall

Mina tänder är väl typiskt nåt privat som man inte borde skriva om offentligt i en blogg, men det måste bli några rader till om mina porslinständer. Jag är så imponerad av Zirkonium.

Zirkonium   

En ny sympatisk bekantskap, en kille i min ålder jag pratade med häromdan var (tyvärr för honom) rätt tandlös och samma dag pratade jag med en tjej som var lite bekymrad över sina gamla lagningar som började gå sönder. Hon var bekymrad för kostnaden. Typiska problem vi råkar ut för i våra respektive sjuttital. Gamla lagningar går sönder och en del tänder går inte att rädda.

Jag hade gärna varit utan min vurpa i joggingspåret hösten 2014 då jag slog ut fyra tänder, men det positiva med det var mina fyra fina Zirkonium-kronor jag fick. Dom är mycket jämnare än vad mina gamla tänder var. Tur i oturen. Sen tyckte tandläkarn att jag kunde väl fixa dom där fula lagningarna också, dom som började falla sönder när jag nu låg så bra till med högkostnadsskyddet. Det blev ytterligare två Zirkonium-kronor då till ett rätt bra pris.

Så kom julen 2015 och en gammal krona sprack. Skulle jag spara pengarna och gå med glugg framöver men ha svårt att tugga? Nej, man känner sig lite onödigt gammal då så det fick bli en Zirkonium-krona till!

Snygga tänder

Zirkonium är ett grundämne, atomnummer 40, Zr, hållbart som metall, smälter vid 2000 grader (tål varmt kaffe) och är rätt dyrt står det, men är värt priset för en liten tand väger ju inte så mycket.

Så nu har jag sju Zirkonium-gaddar som känns helt som mina vanliga tänder. Blanka som porslin och starka som metall, och dom räknar jag med ska vara tämligen underhållsfria för all min framtid. Tyvärr är det lite dyrt med tänder även om Försäkringskassan bidrar med en del, men för oss äldre kan det tyvärr bli för dyrt ändå när pensionen sinar men tänderna och mobiltelefoner prioriterar jag.

Tekniken går framåt, Zirkonium hade man inte tillgång till när jag fick kronan som gick sönder i julas, då hade inte tanden fallit sönder av lite risgrynsgröt. Mina sju kronor har kostat en hel del vanliga kronor, men det är en bra investering. Dom här kommer aldrig att gå sönder. Hoppas jag

Du som är tillräckligt gammal minns "Gula hinnan, det är känt. Den borstas bort med Pepsodent"
Nu med ett modernt tillägg: "Och blir emellan gaddarna ett trist och tråkigt mellanrum
                                              "så ta en tur till tandläkarn och fyll igen: Zirkonium!"                      

De tre årstiderna

Det har varit snabba ryck den senaste veckan.

Tre årstider växlar fram och tillbaka, ingen större ordning alls.

I början av veckan var det fortfarande vinter. 24/1

Det började med en hyfsad vinter i måndags när jag tittade till Bo Setterlind på Wallinska Kyrkogården. Plusgrader och snön hade väl redan börjat smälta lite, men det ju var snötäckt i alla fall. Ett par decimeter tjockt.

Sen blev det någon dag med vårkänning innan det slog om till höst igen. Regn och blåst. Märkligt hur fort all snö försvinner när det blåser.

Torsdag morgon fortfarande höst. Strilande regn så min joggingrunda fick ställas in. Är man väl ute gör det mig inget om det regnar, men inte ger jag mig normalt ut när det regnar. Men så på torsdagseftermiddagen var det vår igen. Ingen ordning på nånting.

Tre årstider på en vecka får väl vara bra nog, men sommar då? Jo vi hoppas på lite sommarkänsla när vi kommer iväg på vår resa om en dryg vecka, men högsommarvärme får vi säkert inte. 18-20 hoppas vi på och det blir bra nog i så fall. Idag är det 16 grader på vårt resmål och på måndag säger prognosen sol och 19 grader där. Det duger som den fjärde årstiden.

Vedbobacken  28/1 

Här hemma hoppas jag allt på en återgång till vintern så att barnbarnen får användning av sina skidor och kan hålla slalomfärdigheterna vid liv, och fint i så fall om snön ligger kvar ett tag i mars så jag kan basta i stugan och rulla mig i snön några gånger. Sen får det gå mot sol och vår hur mycket som helst!

Fredagspizzan får väl lite passande bli en Quatro Stagione och nu ska jag lyssna på ett lika passande stycke av Vivaldi!

Metro eller Vlt

Ungdomar läser allt mer sällan papperstidningen på morgonen, samma sak över hela världen vad jag förstår. Lätt att förstå, det är rätt dyrt och man översköljs ju med nyheter ändå. Och så finns det gratistidningar. Ska vi också följa ungdomstrenden?

Metro läser jag alla fem dar i veckan som den kommer ut och Vlt kommer i brevlådan  sex dagar. För 2016 gick Vlts prenumeration upp över 3000 kronor, värt priset?

Gårdagens tidningar. Vilken är bäst?

På mobilen läser jag Aftonbladet och DN och rätt ofta även SVD och Sala Allehanda, Dessutom regelbundet  några nyhetssiters nyhetsflashar och så ramlar det ju in en massa nyhetslänkar via Facebook och Twitter, man vill ju hänga med. Så fort det hänt nåt i stan plingar en flash från Vlt i mobilen. Men hur mycket nyheter kan man egentlig ta till sig? Och är det värt att betala för Vlt var dagens fundering framför morgonnyheterna på morron-TV!

Man läser ibland att Aftonbladet överväger att skippa sin papperstidning och bara ge ut tidningen på nätet. Synd för några av mina grannar som varje dag köper sin papperstidning i Kvartersbutiken, men när dom kommer hem och öppnar sin tidning är de allra flesta nyheterna gamla nyheter som stått på nätet ända sen gårdagen. Man förstår att dom har lite att diskutera i mediebranschen.

Vlt då? Allt färre prenumererar, men vi fortsätter. Lite svårt att vara utan morgonproceduren med kaffe och Vlt och lokalnyheterna ser man ju ingen annanstans. Dödsannonserna, är det nån bekant som lämnat in? Byggplaner i stan, Lite nytt från Landstinget och kommunen. Några olyckor och en del brott. Föreningsnytt. Insändarsidan. Oftast inte så viktigt men sånt där som rör sig i stan och som man blir lite utanför om man inte läser.

Så det blir väl Metro OCH Vlt ett tag till, men intressant vad som händer med medievärlden under Mitt Sjuttital. Papperstidningen, TV-tittandet, Sociala Medier... Den utvecklingen, (eller avvecklingen) bevakas i den här kanalen.    
           

Actic har en tävling om gratis PT

Lite småroligt är det, värt ett inlägg här i Mitt Ljuva Sjuttital

Actics Instagram 

Vårt gym, Actic, har en tävling där man kan vinna en egen PT några timmar i veckan ända fram till 30/6. Det är klart att man vill vara med på det, det finns en massa tips en personlig tränare skulle kunna ge, och jag är lyhörd för alla tips. Vad behöver man göra då? Svårt?

Nej då. Skriv bara upp dina mål på en liten gul kettlebell och klistra upp den på tavlan i gymmet, lägg ut en selfie på Sociala Medier och tagga bilden med namnet på gymmet. Lätt som en plätt.

Vad händer? Tavlan på gymmet är full med kettlebells med en massa personliga mål, men nu med bara ett par dagar kvar på tävlingen så ser Instagramflödet ut som på bilden till höger,

Två ambitiösa seniorer, Margareta och jag, och två glada tjejer, resten är lite allmänt krafs i Actics Instagramflöde, det var allt!

Jag har hört folk, inte bara seniorer, stå och fundera över det där med hashtags. "Hur ska man göra? Nej, tagga struntar jag i, jag sätter upp mina mål ändå!"  Så tavlan är fullproppat med träningsmål utom tävlan.

För nu hoppas jag att Actic håller sig till reglerna att målen ska taggas på Sociala Medier. Tanken är förstås att Actic ska synas ute på Sociala Medier och ge lite Good Will och reklam så en av oss fyra som bemödat oss att följa tävlingsreglerna ska förstås vinna. Annars.....        

En helt vanlig dag

Vi har ofta lite för mycket att göra. Det här var en långt ifrån ovanlig dag och inte förrän nu kl kvart över åtta på kvällen har jag tid att sätta mig och knappa på min blogg. Mitt sjuttital överskrider hastighetsgränsen.

Det slog mig vid frukosten i morse att jag borde fundera lite kring tablå-TV igen efter gårdagens helkväll framför TV:n. Kommer det att helt försvinna som ett par av mina vänner i helgen trodde, eller kommer det alltid att finnas kvar som jag tror? Ja, inte skulle jag sett gårdagens Idrottsgala i nån playtjänst i alla fall om jag hade missat det igår. Just nu går ett intressant program som jag gärna sett men jag är för trött efter den här hårda dagen och det kommer jag inte heller att se i playtjänsten.

Idrottsgalan den här veckan och Guldbaggegalan förra veckan går visserligen på fel veckodag och skulle passa att se på play. Fel dag, ja tvådag alltså. Att följa en gala på en tvådag när man inte kan få sig lite gott att äta framför TV:n är lite trist och minns jag rätt var det tvådag på Nobelmiddan också, men det blir inte i playtjänsten ändå, inget man gärna kollar i efterhand. Inte nyheter heller mer än i undantagsfall, det vill jag se när det sänds. TV-serien man missat är OK, det räcker för mig. Och jag tror att för alltid kommer tablå-TV finnas kvar men kanske tablå-TV-tittandet kommer att minska, så långt kan jag sträcka mig. Men det är bra att det finns.    

I en enkät jag fyllde i häromdan fick jag svara på hur många mig likasinnade människor jag träffade varje dag. Det är säkert många som sitter alltför ensamma och kanske inte träffar en levande själ mer än hon/han från hemtjänsten, men jag kan inte räkna alla jag pratat med idag. Gruppträningen på gymmet, intervjun med några tjejer från högskolan, körsnack i bastun, i väntrummet hos tandläkarn pratade vi småfåglar och så hela kören på det. Och lite till.

Veckans brott

I morrn är det först gymmet igen och sen ett styrelsemöte och sen ska jag försöka hinna till ett föredrag där Erdogan Bele föreläser om hur det är att leva i en främmande kultur. Jag hinner nog inte så mycket mer för till kvällen måste vi förbereda skidhelgen i Kungsberget.

Jag har det hellre så här som helt vanliga dagar än alltför lugnt, men vi kanske skulle behöva ta en semesterresa till nåt varmare land....  Nu sätter jag mig vid TV:n och kollar tablå-TV ett tag. Leif GW Persson.

Att gösta är ett bra nyord

Årets lista med nya ord var rätt blek, det var inte många ord jag kommer att använda. Vi pratade lite om nyorden igår, obror etc. och då kom jag att tänka på "att gösta".

Språkkurs. Han göstade och hon blev göstad

Svajpa och svischa från årets lista är naturliga ord, men knappast mansplaining, men det ordet har redan fått en bra ersättare, att gösta, bli göstad etc. Kanske inte exakt samma innebörd men nära nog.

Det var ju Gösta Ekman som i talet till Birgitta Andersson på en gala bara framhöll sig själv och sin egen förträfflighet. Det var snabbtänkt av någon att göra ett verb av det direkt.  

Mansplaining från årets nyordslista betyder att män förminskar kvinnor, att gösta är mer neutralt, vem som helst kan gösta och vem som helst kan bli göstad. Kvinnor, men det kan nog användas mot pensionärer också, nog blir vi som är "bara pensionärer" göstade rätt ofta.

När folk lite nedklassande säger "Bara en massa pensionärer" känner jag mig göstad, det är lite negativt i det. Sen tänker jag själv så ibland, men jag är så klart indoktrinerad. En gång såg jag lite göstande på folk i Sala, lantisar, där jag som Västeråsare och bara sommarboende i Sala nog visste bättre än Salaborna, det är jag inte stolt över nu. Men "I Västerås bor bara en massa pensionärer" som jag hörde häromdan tog jag inte som att gösta, det var bara ett skämt den gången. Hoppas jag.

Jag kanske har ömma tår, men när jag hör det där med "bara pensionärer" nästa gång ska jag påpeka att det är dumt att gösta. Jag får ta och gösta lite själv!

Och så är jag redan nu nyfiken på att se hur länge att gösta får hänga kvar, kommer det att vara med på nästa års nyordslista? Det går så fort nu med allting.                                            

Prylar, prylar

I går kom min PRO-bonus värt uppåt 1500 kronor. Dom skulle få veckan på sig hade jag tänkt, längre hade jag inte tänkt vänta.

Gratis Bluetoothhögtalare och en laddplatta för mobilen 

Dom här prylarna skulle jag som PRO-medlem fått "på köpet" från Tre redan de första dagarna i december då jag köpte min nya mobil och nu 22 januari fick jag dom alltså till sist efter mycket tjat. I sista minuten/sekunden.

Med en från mig vänlig framtoning har jag utan att höja rösten blivit slussad runt på Tre och pratat med många trevliga ungdomar där alltsedan i början av december. Speciellt Malin som var från Västerås hade jag ett trevligt samtal med och självklart skulle hon hjälpa mig och det skulle alla andra också jag pratat med, men inte trodde jag väl att det skulle ta sån här lång tid. Märkligt. Bara att ta bonuspaketet från hyllan och skicka iväg... Det är så här ett företag kan tappa kunder, men Tre har så bra täckning i Sala, så jag blir kvar som Tre-kund. Detta om detta, man ska inte ge sig och jag behövde inte höja rösten.

Prylarna då, har jag inte tillräckligt med prylar redan? Jo, men den trådlösa laddplattan var ju bra och den lilla högtalaren, Samsung Speaker Level Box, måste man bara bli imponerad över. Så liten och med ett så mäktigt ljud som hörs i hela huset. Just en sån manick som stod på "Att köpa"-listan. Klart man kan få ännu bättre ljud med anläggningar 10 gånger dyrare än den här, men det är rätt löjligt att lägga ner så mycket pengar med min dåliga hörsel.

Så här intresserad av prylar var jag inte förr men det kommer ju så mycket nytt hela tiden. Min lillebror, 62, var nöjd med sin gamla mobil fast den slutat fungera på internet. "Men vad har jag för nytta av internet på mobilen" sa han, och jag bara suckade.

Gunhild Carling igen.

Gunhild Carling är den artist vi sett flest gånger senaste åren. I går kväll sjöng hon på Västerås Konserthus igen och vi var på plats igen, längst fram tillsammans med lillebror Lars-Erik och Mirtha från Hedemora !

Gunhild har rört om i grytan rätt rejält i orkestern med många nya musiker sen jag sist såg henne, så jag var lite nyfiken om det skulle vara mycket annorlunda. Stråkar var nytt och jazz på harpa var första gången jag hörde, men det var samma drag som tidigare.

Orkestern var i blåsväder i höstas när hennes bröder protesterade mot nånting i flyktingdebatten (jag minns inte riktigt) och dom var inte med igår. Tillfälligt borta eller permanent?

Extra positivt igår var att hon hade ett gäng från Kulturskolan på scenen i ett par nummer. Dom fick ta plats mitt på scenen och alla blev presenterade med namn, det kändes fint. I efterdyningarna till skandalen med brorsorna blev hon avbokad från en del Kulturskolor, men det kanske blåser över. Vilken kick det måste vara för ungdomarna att spela här, speciellt för dom 4-5 som fick gå fram och dra ett eget solo.

Inte helt fullsatt, var det blåsvädret med brorsorna som skrämde bort en del? Inte vet jag, men Konserthuset är stället där vi oftast träffar gamla bekanta och några morsade vi på där igen. Men nu dröjer det nog ett tag innan vi hamnar på Konserthuset, ända tills Rock Everybody uppträder tillsammans med landets jazzelit på årets Festijazz.      
     
Vi har nog aldrig tagit bilen till centrum under de senaste 20 åren mer än om man någon gång har något tungt att bära, men igår kväll ville våra besökare ta bilen till Konserthuset. Och det är dumt, det går mycket fortare att gå och det blir mycket billigare också!

Privat och personligt

Jag brukar säga att jag är rätt öppen med sånt som andra tycker är väldigt privat. Många i min generation tycker att bara att förekomma på bild på t.ex. Facebook är lite för privat.
 

Idag postar jag mina svar

Så det är klart att jag ställde upp på undersökningen från Karolinska om hälsoläget och levnadsvanorna för oss "äldre män". Det var hur många personliga frågor som helst om hur jag mår, vilken fil jag använder och hur många ostskivor jag äter, hur många vänner jag har och sånt. Ovänner slapp jag räkna och det fina med den här enkäten är att jag får en handgriplig läkarundersökning senare också så det är klart att jag blev med på det här.

Och idag har jag för ett annat register, en artistförmedling(!), också svarat på en massa personliga frågor. Hårfärg, skostorlek etc. Utmärkande drag och och röstläge mm. För det senare svarade jag att jag har en klar och sammetslen röst som går fram tydligt och passar bra i karaktärsroller och jag kryssade i att jag har en auktoritär utstrålning. Få se om dom går på det.
 
I min ålder är det rätt riskfritt att vara öppen med åsikter och uppgifter vad man har för hobbies och färdigheter. Vad kan hända? Man kan få ett bra jobb? Eller det är väl riskfritt för vem som helst, jag har inte fattat det där att vara hemlig som en mussla. Den dag jag får problem med närgångna groupies får jag väl tänka om.  

Artistförmedling? Ja, det är väl en bra cliffhanger för min blogg. Bäst att följa den regelbundet, Kommer roadmovien genom "Mitt sjuttital" ta den här gamle bloggskribenten ut i artistvärlden så att det kommer lite artistskvaller vad det lider? Kanske redan i morgon?

På tjänsteresa idag

Står stadigt och har en bestämd vilja. 

All bloggeriverksamhet ligger nere idag, onsdag 20 januari, pga en prioriterad tjänsteresa.

Uppdragsgivaren är en vänlig kille som ska transporteras från sin dagliga verksamhet vid Kastanjens förskola hem till Almunge för vidare uppgifter.

Återkommer inom kort.
     

Diskbråck bra för humöret?

Jag hamnade i 90-gradersbastun idag. Där satt ensam en ung kille, 35 år, alldeles röd i ansiktet.

Många trivs att sitta tysta och svettas, men nu hann jag nästan inte kliva upp på översta laven innan innan han var igång. "Nu har jag snart suttit en timme här" sa han "men jag flyttar runt i bastun och kilar ut och svalkar mig då och då".

Jag har också haft ont i ryggen

Med några korta stickfrågor så fick jag sen reda på allt om diskbråck. Han var bara 35 år, det är väl lite väl ungt att få problem med sånt, men så var det. Tränat hårt som ung, bandy på elitnivå i juniorallsvenskan. Jobb i försvaret med träning varje dag, ofta flera gånger om dan och den vältränade kroppen var i toppform för några år sen.

Sen blev det barn och familj och matchvikten på 75 kilo gick snabbt upp över 90 innan han tog tag i förfallet och började träna igen och nu såg han rätt bra ut men vägde fortfarande en bit över 80. Och så kom diskbråcket.

En del har behov att prata av sig och han berättade om läkaren som sa si och den andra som sa så. Hur man trott att det bara var ryggskott men hur han till sist fått diagnosen diskbråck. Han kanske mal och mal för jämnan och har tröttat ut alla sina vänner, det vet ju inte jag nånting om, men jag lyssnade aktivt med lite uppmuntrande kommentarer och nu hade han kommit så långt att han kunde promenera två timmar om dan och sen basta en timme. Dessutom med nån medicin hade han nästan fått bukt med diskbråcket, där och då i bastun kände han ingenting i ryggen, däremot hade han fått tillbaka känseln i foten som varit borta en tid. Hoppfullt.

Vilket elände. Diskbråck är ett elände vilken ålder man än är i, men extra jobbigt med barn hemma som prioriteras. Prata sjukdomar och ålderskrämpor gör väl vi gamlingar lite väl ofta, men ungdomar kan också behöva prata av sig i bastun och det här diskbråcket gav ett riktigt uppsluppet bastusamtal.        

Gryning över stan

Temperaturen var riktigt dräglig och vyn över stan var nästan vacker idag, och jag hade några timmar på mig. På en tvådag kan jag bara springa på förmiddan, sen behövs det mer kalorier.    

Ser väl inte så snygg ut precis.

 "Jag skulle gärna jogga men det är ju så förbannat tråkigt!"  Och kanske inte så muntert att läsa om heller, men sorry, ibland måste det bli  några rader om min jogging.      

Det där att löpning ska vara tråkigt har jag hört hur många gånger som helst men jag har aldrig förstått vad dom pratar om. Inte en sån här dag i alla fall med sol, 5-6 grader kallt och vindstilla. Jag var nere för räkning förra året men reste mig på nio och nu är jag igång på allvar igen. Elisabeth fick igång mig och Anders fick mig ut mig på marathonspåret igen.            

Jogging är verkligen inte bara att ranta runt i spåret som belackarna högdraget brukar dra till med. Jag läser just nu "Born to run" om tarahumara-folket i Mexico, om inte förr så förstår jag nu vad löpning egentligen är.

Och så här är en normal joggingtur för mig:  

Vasagatan ser lite tom ut förbi högskolan      

Samma gamla vanliga runda idag men jag tröttnar aldrig på den. Vasagatan är Västerås längsta gata tror jag och kan vara seg i motvinden, men det var vindstilla idag. Som vanligt mötte jag Maria på väg till jobbet och som vanligt tutade en vit Volvo på mig. Har ingen aning om vem det är men jag vinkar förstås. Tre km till Norrleden där jag får en mellantid av min joggingapp. Jag låg bra till.

Efter Malmsjös plank kan jag välja korta vändan, 8 km, eller den långa, 10 km. Långa hade jag tänkt, men sprang fel, det blev den korta. Synd när det var så skönt joggingväder men det var OK ändå. Skultunavägen sluttar så där lagom mycket så tom jag får till en riktigt fin löpstil där. Jag har sett på film hur bedrövligt det ser ut, men just där känner jag mig som en riktig löpare. Som Gunder Hägg kanske eller en mexikansk tarahumaralöpare. 

Där kan man också mest hålla sig på vägbanan och slippa snöhalkan och neråt stan springer jag förbi Sven-Pelle och Siris villa där jag såg VM-finalen 1958 på TV. Där tänker jag alltid på vrålet när Sverige tog ledningen med 1-0 redan efter 4 minuter, men villan klarade sig och står kvar. Förbi Karlslund på andra sidan vägen kommer lite andra tankar, hoppas det dröjer innan man hamnar där....    

Sen är det bara en knapp kilometer kvar hem och snart nog måste allt dom här joggingturerna bli lite längre. Men aldrig att en joggingtur är tråkig.  

Full fart i sjuttitalet.

Spännande och fullspäckat program inför veckan som alltid här i mitt ljuva men lite väl kylslagna sjuttital.

Kan man lita på Tre?

Det mest spännande blir väl om jag får min PRO-bonus från Tre jag väntat på sen 3 december. "Fint, jag litar på dig" svarade jag på löftet från Tre häromdan men jag blev orolig igen när jag fick svaret "hör av dig igen om det inte kommer" . Garderade dom sig för att jag inte får min bonus? Dom har bäst täckning i stugan så Margareta hade också tänkt byta till tre, men då får dom allt hålla vad dom lovar först.    

Ett par andra leveranser väntar jag också på, kartor bl.a. Det är väl inte direkt spännande men det ska bli kul att på allvar börja planera våra dagar för vår aktiva vintersemester i varmare land.

Vinterkylan är jag lite trött på, det är visst en störd polarvirvel som är boven. Med varmt inne och varma kläder ute är det inga större problem mer än att värmen i stugan blir lite väl dyr i år. Och jag är lite för bekväm för att ge mig ut och jogga när det är under 10 grader så jag ligger lite dåligt till med träningen. Ner till 6-7 är inga problem och det blir visst mildare nästa helg, men polarvirveln kommer tillbaka. Och vattnet i stugan har fryst.                      

Födelsedag i veckan för en mig väldigt närstående, ett konsertbesök och sällsynt främmande från Dalarna kommer det att bli. Inskolningsassistans på dagis i Uppsala ska vi hinna med och kanske nåt ytterligare besök här hemma tror jag det blir. Spännande eller inte så är det i alla fall full fart här i sjuttitalet.

En tur till Sala för att hämta hem lite vinterkläder blir i alla fall spännande, har bävrarna avverkat fler träd?  Det är mycket på gång som vanligt.              

Mot nya djärva mål

Mitt besök hos tandläkaren i torsdags gav ett visst bifall och lättpåverkad tar jag till mig några idéer. Det kan tänkas att det blir några nyheter på det redaktionella planet i mitt skriveri/bloggeri.

Thorsten Jonsson, en förebild?  

Min självpåtagna ram för bloggeriverksamheten kändes lite begränsande i torsdags. Jag har tänkt att mina inlägg inte bör vara längre än 25-30 rader och jag vill gärna ha med ett par bilder också. Inläggen ska kunna läsas på en minut eller högst två är tanken så man får hålla texten kort och inte vara rädd att stryka.

Rätt ofta börjar jag knappa på en tanke som blir lite väl tuggig och omständlig så när jag jag väl är klar att  trycka "Publicera" har jag strukit så mycket att inlägget har blivit nåt helt annat än tanken var när jag började skriva.

I torsdags var det så mycket mer som hade varit var kul att skriva om men som inte kom på pränt eller som blev struket och när sonen Anders förslog en utveckling av den typen av texter kan jag inte annat än ta det till mig.

Jämförelsen med Thorsten Jonsson är naturligtvis överord även jag inte har en aning om vem han var och vad och hur han skrev. Han blev bara 40 år gammal, dog redan 1950 läser jag, hur har Anders fått upp ögonen för den författaren?

Man ska inte vara rädd att ta till sig nya idéer och visst har min sparsmakade bloggram varit lite begränsande ibland. Och med mina mått mätt blev de korta raderna hos tandläkaren en viral succé så av och till kan det bli lite mer genomarbetade texter som omväxling.

Kanske som Thorsten Jonsson? Henning Mankells Kvicksand är annars en bokform det är lätt att ta intryck av. Korta nedslag på 2-3 sidor. Kommer inom kort på en blogg nära dig.                                  

I väntrummet hos tandläkaren

Det var lite tryckt stämning i morse hos tandläkaren. Två gubbar i min ålder satt tysta framför väntrummets TV. Nervösa?

"Skönt att komma in i värmen" försökte jag med när jag slog mig ner. "Är det nåt bra på TV?" 

"Nä" var det korta, klargörande svaret. Den andra killen satt tyst.

Men så tog den tyste killen tag i samtalet. Kommunals ledning ägnar sig åt spritfester och lyxliv och såna skandaler kan man ju lätt surra om. Sen var den tyste igång! Vi pratade om att bo på landet och om snöplogning. Fyra år yngre än jag hade han ändå tonårsbarn så det blev lite om ungdomar också. Han hade skjutsat dottern till skolan och var rejält tidig hos tandläkaren och nu ringde dottern på hans mobil och hade glömt lite grejor hon behövde under dan. Det fick bli en tur till till stan.

Det här är bra att kunna för dom som löser korsord

Sen avhandlade vi det "Periodiska systemet".

Jag är en bra lyssnare och ställer bra frågor, men har svårare att få en syl med i samtalet själv och kemi var hans stora intresse. Men jag tenterade en gång i kemi inför stränga censorer hade lite intressant att komma med från den tiden och kom ihåg att så sent som förra veckan blev fyra nya grundämnen godkända. En gång kunde jag hela Periodiska systemet utantill.

Vi var båda lite tidiga och hade gott om tid att prata och mellan varven kom sköterskan Eva ut i korridoren när hon röntgenplåtade den andre killen så det blev lite om herr Röntgen och madame Curie också innan jag fick min behandling. Stämningen var rätt glättad där i väntrummet som min sköterska, Eva-Lena kommenterade.  

Men när jag var klar satt han fortfarande kvar i väntrummet. Bekymrad knappade han på mobilen . "Jag har fått ett oväntat dödsbud som jag måste vidarebefordra"

Så snabbt kan det ändra sig.  

Miss Decibel är igång

En gång hade vi ett favoritrum.

Heltäckningsmatta, vävtapeter, ingen trafik utanför och inga grannar på nära håll. Enda ljudet vi hörde var när en myra gått vilse och klampade runt på heltäckningsmattan. I går på ett föredrag hos Rock Everybody var man inne på tystnaden. Magiskt sa hon som föreläste. Jag minns känslan där i vårt favoritrum.

Det bor en slipmaskin i mitt öra....

Men i natt var slipmaskinen som vanligt igång. Det är det första jag märker när jag vaknar till så där på nattkröken. Slipmaskinen är mitt ständiga sällskap sen femton år. Det hjälper inte att dra täcket över huvudet eller gömma sig under huvudkudden, slipmaskinen slipar på!

En bra miljö nu är ute i gatubullret och andra ställen där det är lite lagom jämn ljudnivå. Körsjungandet t.ex. är inte optimalt. Jag raglar hemåt på lite misstänkt sätt efter en träning.              

Lite musik i hörlurarna överröstar slipmaskinen, men det kan väl inte heller vara så vilsamt i längden. Jag låter slipmaskinen gå. Miss Decibel hette en schlager med Kicki Danielsson en gång. "Var kommer alla ljud ifrån" tror jag hon sjöng då och det undrar jag också. Kommer det att komma nåt nytt om tinnitus framöver som jag kommer att få nytta av? Tveksamt för det är väl ingen prioriterad åkomma precis.     

Men nu har jag onsdagsbastun som ett favoritrum där jag trivs och där slipper jag slipmaskinen om jag har sällskap. Det hade jag idag och fick ett bra samtal om det där åldrandet som är ständigt närvarande för oss som stretar på i våra sjuttital. Inte så att vi ständigt ältar och beklagar oss, speciellt inte efter ett träningspass på gymmet, men visst finns det saker att prata om, cancerprogrammet på TV häromdan t.ex.

En tur i bilen är bra medicin mot tinnitus när motorn surrar så där lite lagom. Jag tror jag tar en tur nu!  

Tankar för året

Idag är väl egentligen den rätta nyårsdagen 2016. Det är idag allt kör igång.

Idag är folk tillbaka på jobbet. Barnen går till skolan igen. Och till dagis. På vårt gym är gruppträningarna igång som dom ska och mitt joggingschema för året är klart.

För lille Ebbe är det extra stort idag, idag börjar han inskolningen på dagis! Det är mycket rutiner att lära sig. Leka, äta och sova tillsammans andra barn i hans egen ålder utan mamma och pappa och stora systrarna! Det är stort. Nu väntar runt 5 år på dagis följt av grundskolan, gymnasiet, universitetet. Backpacker i Asien, dykning i Barriärrevet och allt annat, men det var idag han tog första steget och då blir det några tankar för morfar.

I går såg jag  "Året var 1966", den traditionella 50-årsåterblicken på SVT. Då började jag mitt första riktiga jobb och här blev det också några tankar.  

Och så idag betalade jag vintersemestern. Och hämtade ut nya passet. Resan ser vi fram mot och planeringen är i full gång, vi skickade efter några böcker igår.

Nån fler utlandsresa under året? Knappast, det är inget vi prioriterar. Men kanske vi borde hyra nåt vid havet till sommarn kom jag på just nu. Annars blir det väl Stentorpet tillsammans med bävrarna.

Bara spurten kvar i härligt joggingväder. Bra känsla.

Joggingen inför maran i juni känns bra, jag hoppas kroppen håller. I snömodden längs Vasagatan gjorde jag en high-five med Maria på väg till jobbet på Stadsbiblioteket och hann tänka att det är rätt skönt att rå sig själv och slippa trava iväg till jobbet. Men ännu bättre att ha ett jobb förstås när man är i jobbåldern.

David Bowie, 69,  dog igår, det är mycket om honom idag, det blir också en tanke. Jag har ingen relation till honom, har aldrig lyssnat på hans musik, men det var en stark video han släppte så sent som för 2-3 dagar sen!

Lemmy, 70, i Motörhead hade jag inte heller nån relation till, hade aldrig hört talas om honom, men att artister i min ålder börjar falla ifrån känns ju inte helt bra.

För mitt körsjungande är det lite trist att jag missar vårens alla engagemang. Möjligen kan jag vara med på Festijazz om jag står längst bak...

Men nu har 2016 rullat igång på allvar och det känns bra. Riktigt bra!          

Den mystiska bävern

Bävern var helt utrotad i Sverige på 1800-talet och inplanterades igen på 1920-talet. Till vilken nytta?

120000 djur påstås det att det finns just nu i Sverige, men en del tecken tyder på att den har blivit ännu vanligare på senaste åren. Är det Naturvårdsverket som varit framme och planterat in ytterligare ett gäng?  

I oktober 2015 såg vi för första gången spår efter bävern i Viksbergsån, vår å i stugan. Rätt kul första gången, men nu börjar dom bli lite väl stöddiga. Dom börjar ge sig på träden.

Det mesta av slyn runt ån är borta och massor av fotspår i snön ser man men var bor dom? Mystiskt. Ett plask hörde jag en gång när jag smög på dom och några svallvågor såg jag också, det är allt. Med all sly dom tagit ner måste dom väl byggt en rätt stor bäverhydda, men jag hittar den inte! Mystiskt!

Jag har tänkt på det där med bäversafari som man ordnar uppe i Bergslagsskogarna, det kunde vara något för oss också. Vi kunde ta emot grupper och leva gott på våra bävrar.

Dom gör stor nytta för andra djur läser jag, men fördämningar kan ställa till det för markägarna står det också. Bäverfällor tycker Margareta vi ska köra med, men sen då? Vad gör man om man fångar en bäver? Pratar den till rätta och ber att den flyttar till ett annat vattendrag. Eller ger den en rejäl omgång så att den flyttar utan minsta resonemang? Eller kanske dom flyttar frivilligt till sommaren när det är många som rör sig på tomten,

Lite kul är det med bävern så nära inpå, men jag tror det är bäst för dom att dom drar vidare till sommarn.          

            

Ombytta roller

Jag har alltid haft svårt att hitta kläder i min storlek. Själv känner jag mig rätt normal, men det beror väl på att jag sett ut så här sen jag blev fullvuxen i 18-19-årsåldern. Man vänjer sig.

XXL på Erikslund har dåligt med S     

Längden blev det den blev och jag blir inte längre. Men ibland har jag varit smalare, ibland tjockare, ibland mycket tjockare innan jag nu har nått den perfekta balansen med ett BMI strax under 25. Kan inte vara bättre, men ändå har jag så himla svårt att hitta kläder som passar.

Rätt storlek!

Rätt OK för det mesta, då slipper jag i alla fall köpa nya kläder alltför ofta så att dom gamla i stället får gå ett varv till, men ibland behöver man faktiskt lite nytt. Som nu när vi börjat förbereda vintersemestern, då kan det vara fint att ha med sig lite nya kläder kläder. Jag behövde nya, oömma vandringsbyxor till våra promenader längs Atlantkusten eller ute på landsbygden. Och hyllorna i affären var sprängfyllda med byxor. Men inte i min storlek.

Jag letade bland dom dyra byxorna, bland reabyxorna och dom allra billigaste. Hur mycket som helst i storlek 52-54-56 men nada, inget som passade mig. Tills jag hittade ett enda par som hamnat på fel plats på en hylla. Min storlek, lagom längd, satt bra i midjan! Det blev en snabb affär!

Margareta då? Jo hon hittade en hel del, men alltid var det nåt som inte passade riktigt. Långa i benen, säckiga, inte rätt färg etc. Men sen när vi kom hem hittade hon ett par hemma i garderoben som faktiskt var riktigt bra. Dom fick duga!

Jag fick nya brallor men hon kör med sina gamla. Inte mer än rätt att det blir så nån gång!

Kvartersbutiken

Lite saknar jag vår kvarterspizzeria Prelaten som stängde för något år sen, men nu börjar Kvartersbutiken bli en bra ersättning sen dom kompletterade sin affär med en pizzabagare.

Vi äter väl inte pizza alltför ofta, men nån gång i månaden blir det allt och ibland två, så det är fint att ha en pizzabagare utanför dörrn, och dom här börjar ta sig nu. Det blev en trettondagspizza i onsdags och den var riktigt god den här gången. Butiksägaren berättade att dom är på gång med lite vanliga rätter också, tänk om det kan bli en Kvartersrestaurang där i stället för bara en Kvartersbutik. Men då får dom allt göra lite mysigare, annan möblering, lite softare belysning och sånt. Och ett annat namn.

Butiksägaren var positiv och hade stora förhoppningar och med två nybyggda hus som grannar där folk snart börjar flytta in så går dom nog mot ljusa tider i Kvartersbutiken. Speciellt som pizzorna är riktigt bra nu!

På tal om snabbmat så tog vi på dagens shoppingtur en burgare på McDonalds. Det blir väl inte heller så ofta, nån gång i månaden på sin höjd, och med pizza på onsdagen och McDonalds på fredagen var det nog lite väl mycket snabbmat på så kort tid. Vi borde inte tagit burgaren. Dessutom blev det en El Maco Grande - alldeles för mycket, alldeles för stora. Vet inte vad jag tänkte. Och inte ens goda, alldeles för mycket sås.

Ingen pizza på länge, ingen burgare på ännu längre och en lång joggingtur alldeles på direkten.
Man får år passa på nu när det nästan är varmt ute, bara 6,5 minusgrad nu.
                                    

David Beckhams kalsonger

Jag vet inte om det är sant, men det sas en gång att fotbollsspelaren Beckham varje dag tog på sig nya kallingar direkt ur paketet. Först på morgonen och sen ett nytt par efter träningspasset. Kanske sponsrad av Dressman eller nåt mer säljande kalsongmärke kunde han väl kosta på sig det. Eller så är det bara en skröna.

Vi har en viss likhet David o jag!

Må vara hur det vill men idag när jag plockade i garderoben såg jag mitt oöppnade paket med ett par nya kallingar och kom att tänka på Beckham. Och låg där inte också ett oöppnat paket med strumpor! Det är min lilla lyx att i garderoben ha några oöppnade paket med underkläder och extra lyxigt är det om där hänger en ny skjorta också på galgen med prislappen kvar. Några oanvända T-shirts. Min harmlösa guldkant!

Mina paket fick ligga kvar i garderoben den här dagen medan jag funderar vidare. Fick jag alltför ofta ärva kläder efter storasyster Gittan på 40-talet? Inget jag nånsin tänkt på men kanske jag fick överta livstycken och långstrumpor efter henne så att det börjar märkas i den här åldern. Nej då var det nog snarare lillebror Lars-Erik som fick ta över en del kläder efter mig.          

Men obruten förpackning gäller inte bara kläder för mig. Tex när jag fick en ny fogsvans av Elisabeth i födelsedagspresent fick den hänga i snickarbon med förpackningen kvar hur länge som helst.

Plingelingeling - upp och hoppa!

Det är inte så vanligt numera, men trettondagsafton igår blev rätt sen, inte förrän framåt två var vi i säng efter en middag som blev rätt sen. Skönt att få sova ut, ingen tid att passa på trettondagsmorgon.

Rätt snygg men lite
väl morgonpigg

Margareta är noggrann, allt ljud på mobilen var avstängt, och jag hade stängt av min ringsignal, var nöjd med det. Men PLINGELINGELING, medan det ännu var kolsvart hade min mobil nåt viktigt att säga. Just när Benny Andersson och min svåger Lasse skulle sätta sig i bilen och åka hem till Sverige från semestern på Mallorca blev vi väckta av aviseringsljudet på högsta volym. Nåt viktigt? Dagens väderrapport kanske eller hade det kommit en faktura till internetbanken. Jag kollade inte riktigt och jag lyckades somna om en stund, men Margareta tog en tidig frukost.

Nu har jag kollat, mobilen har fyra olika typer av ljud med fyra olika inställningar. Fyra olika ljud ska stängas av på kvällen om man vill ta sovmorron. Aviseringsljudet hade jag missat.

Surfplattan som jag ofta använder som väckarklocka har tre olika typer av ljud och i måndags skulle vi upp tidigt. Surfplattan var ställd på 5.30. Margaretas väckarklocka ringde punktligt 5.30 medan min surfplatta var exemplariskt tyst - alarmljudet var ställt på ljudlöst!

På tisdagen tjänstgjorde vi som barnvakter i Almunge samtidigt som vi skulle ta emot en leverans så min mobil låg på ett strategiskt ställe med högsta volym påslaget. Leverantören skull ringa när han var på väg. Men plötsligt kom han utan förvarning och allt ordnade sig men hade han inte ringt? Jodå, men numera ringer ju inte telefoner på vanligt sätt! Med tre ungar med Barnkanalen på på TV och julklappsinstrumenten på högsta volym och det normala stimmandet på rätt hög volym på det så blir inte en glad mobiltruddelutt så värst hörbar.

En sån här missade man inte!

Och för den delen har jag inte heller lärt mig riktigt hur mobilen låter när det ringer. Jag missar nästan alltid samtalen till mig, det tar alltid bra många signaler innan jag fattar att det är min mobil som ringer. Och vår fasta telefon låter inte heller som en vanlig telefon, så ibland missar jag samtalen till den också.

En massa annat plingar också i  mobilen, tex när jag får epost. när batteriet börjar börjar bli dåligt, när det kommer en räkning till banken etc. Och ett nervöst pipande hörde jag häromdan när dörren till frysen inte gått riktigt igen.

Jag vet fortfarande inte riktigt vad som väckte oss i morse, men nu får mobilen allt inte bo i vårt sovrum längre.              

En man som heter Ove

Vi var på bio igår. Fullsatt och det var en riktigt rolig film.

Förklaras i filmen

Vår filmsmak är inte så avancerad, det är i första hand svenska komedier vi ser, och helst ser vi dom på biografen när dom är aktuella. Men det är inte alltid att en komedi är speciellt rolig. Ibland är det ju bara tok och larv, men den här filmen om surgubben Ove, 59, är riktigt rolig och samtidigt lite allvarlig och Rolf Lassgård är suverän i sin roll. Han är också själv 59 år gammal men bra mycket ungdomligare än han är i filmrollen. Ålder är nåt relativt. Jag har råkat på många som varit gamla gubbar och gummor redan i 30-årsåldern. Och lite Ove kan det nog finnas i oss alla ibland.    

"En man som heter Ove" kan gott få fyra plus. När jag läste boken var det mera småskämt hela tiden, i filmen var mycket sånt bortskalat. Boken eller filmen bäst? Så kan man sällan jämföra, lite äpplen och päron. Jag läser gärna en bok och jag ser lika gärna en film.             

Eftermiddagsfilmerna på TV missar jag alltför ofta, dom får jag se när jag blir gammal och har mer tid och på kvällstid tycker jag inte det är så ofta det sänds filmer värda att se. Men i jul o nyårshelgen var det några gobitar, Monica Z tex, och jag ser gärna om filmer jag sett tidigare,        

Men nog borde man vidga vyerna lite och se lite fler andra typer av filmer också. På morron och kvälls-TV  får man så många bra tips på filmer man borde se, men sen glömmer vi bort tipsen. Filmer jag väljer bort är häftiga actionfilmer, fantasy och sånt men visst kan jag se allvarliga filmer. Och det kom massor av svenska filmer förra året och ännu fler utländska och bara en bråkdel hann jag se på biografen.

Det fina nuförtiden är annars att man med ett par knapptryckningar och för en mycket liten peng kan titta på vad som helst hemma i TV-soffan, ja när filmen hunnit mogna nåt år först. Men det känns mer på riktigt att se film nere på Filmstaden.

Inte en bok till, sa vi

Vi har inte plats för fler böcker och bara några hundra meter till biblioteket!

I somras rensade vi därför ut en massa böcker och slängde en hel del även om det skär lite i hjärteroten. Man slänger inte böcker! 

Sen dess har jag lånat en hel del på bibblan, framför allt e-böcker som man så behändigt kan ladda ner närsomhelst på dygnet. Rätt ofta gör jag det på stubben mitt i natten när jag läst ut boken jag just läst ut. Och jag har läst massor den här hösten och vintern, tegelstenar, deckare, lite lättare och lite tyngre om vart annat.

.

Så var vi på stan i går och tittade in i bokaffären. Bara för att titta. 

Men vi kom hem med en rejäl trave. Pocketböcker, så det är ju överkomligt och rätt billigt per sida. 2500 sidor för 250 kronor.

Den ena boken mer intressant än den andra, "Born to run" tror jag jag börjar med. Och så finns det dom som aldrig läser en bok, jag får ta och snickra en ny bokhylla åt oss. 

Och i slutet av februari börjar bokrean.

Det är inte lätt att va' ödmjuk

"...för den som är felfri som jag" 

Muhammed Ali var också inne på det problemet.
Och Mats Rådberg och så jag då. 

One Down, 365 to go och det första jag tänker på är den där egenskapen jag delar med Mats Rådberg. "Det är inte lätt att va' ödmjuk, men jag försöker så mycket jag kan" sjöng Mats och det gäller mig också. Planeringsmöte med mig själv idag nu när nya året just har börjat. Vad kan bli bättre i år? Vad ska jag ändra på? Nya mål? Men allt är ju så perfekt?

Det mesta blir väl som vanligt, dagarna rullar på, men nog har jag planer! Inga nyårslöften i år, men mitt nyårslöfte om jogging från 1996 håller jag fortfarande så möjligen kan det få bli ett nyårslöfte. Att det där gamla löftet kommer att få tjugoårsjubilera, alltså,  

Hade jag några nyårslöften förra året då? Jo, ett. Att skriva lite intressantare blogginlägg tänkte jag då men det sprack. När 2016 kommer att summeras har här i alla fall levererats uppåt 366 visdomsord och kanske något i alla fall kan vara lite intressant. Jag läste för en tid sen Magnus Ugglas bok där hans blogginlägg var publicerade i bokform, och jag kan i alla fall utan att skämmas påstå att min blogg är bra mycket mer intressant än herr Ugglas plattityder!

"Jag längtar så hem till min spegel, jag blir vackrare för varje dag" sjöng Mats också, men just det kanske inte gäller mig. Men planeringsmötet för att hitta på allt bättre mål för 2016 fortsätter i all ödmjukhet.                      

Gott nytt år - 2016 blir ett fint år om man är optimist

Folk var pessimistiska inför 2016 såg jag i en undersökning, allt blir sämre. Men folk har fel!

Det går bra för Sverige säger Löfven och han har rätt sa ekonomiska experterna också, det tror jag på. 2016 blir ett bra år. Trots att folk är pessimistiska. Det är roligare att vara optimist.

Säg det med ett leende

"Sverige gasar in 2016" säger Kristina Lagerström men "bara sanna optimister tror på ett ljusare år" säger Eva Elmsäter, båda på SVT. Heja Kristina! Nu, pratar dom om lite olika saker så allt blir väl inte rosenrött och båda har väl rätt inom sina områden, men ekonomiskt verkar det se bra ut och pensionen stiger en aning för ovanlighetens skull. Och just nu tänker jag inte på att det gör hyran också.      

I dagarna har jag stött på ett par optimister som smittade av sig på mig, jag som en gammal surgubbe.

På passexpeditionen i tisdags jobbade en solstråle. Tänk så mycket roligare det må vara att jobba där och så mycket trevligare för kunderna när man skämtar och skojar om en så formell sak som att förnya ett pass. Jag blev på riktigt bra humör då och jag får väl hoppas att det är hon som jobbar när jag hämtar ut passet också.

Surgubbe!

Och hur roligt kan det vara att jobba i luckan på pendeltåget på Stockholms Central? Men där satt igår en lite smårund kille i 50-årsåldern, "utländsk bakgrund" som man säger, men han skojade först med Margareta och sen med mig. Jag var tvungen att skoja tillbaka och skryta lite över att det var trevligt att det var just han som jobbade idag. Vi skrattade gott båda två och han tog mig i handen, det gör man inte så ofta i SL-luckan!

I går såg vi TV-filmen "Små citroner gula", också med en optimist i en av rollkaraktärerna. Tänkte nu på mamman, Maud, som första dagen på bröllopsresan råkat ut för allt elände. Vad har jag glömt, det var väl sånt som missad färja, sjukdom och nån tappad plånbok osv. men som ändå fick det till "en alldeles underbar dag" i dagboken! Sån skulle jag vilja vara 2016!

Som varnande exempel har man en "En man som heter Ove". Surgubbarnas surgubbe. Vi ska nog se filmen de närmaste dagarna med viss risk. Den här positiva tanken om 2016 som ett fint år kanske kommer på skam om jag på årets första dag blir smittad av pessimistsjukan.