Tinnitus, en bagatell?

Bland allt man kan drabbas av kanske inte tinnitus hör till det värsta, men nu har den varit rätt jobbig ett tag och inte bara en bagatell.

Nu är det 16 år sen det örat började krångla och i minst 13 år har tinnitusen tjutit oavbrutet, ibland värre och ibland ännu värre. Det värsta är att det går ju inte att göra ett dugg åt det så det är rätt meningslöst att gå till läkaren, det är bara att gilla läget.

Inte hjälper det heller att hålla för öronen

Men även om det finns annat som är värre är det inte harmlöst det här heller. När jag klippte gräset idag (med öronskydd förstås!) funderade jag på om jag skulle ändra min blogg och bara skriva om tinnitus ett tag för att lära mig själv lite mer. Jag skulle tappa mina få läsare, men kanske få nya och tom göra lite nytta tänkte jag, och tog en paus från gräsklippandet för att se om det fanns några tinnitusbloggar.

Jodå, och nu har jag läst några stycken, men alla verkar har samma öde. Dom börjar skriva ambitiöst men man verkar inte hålla igång bloggandet särskilt länge, det är väl hopplöst när inget just blir bättre. Så det blir nog ingen specialblogg med tinnitustema för mig, några nedslag nån gång om året bara för att avreagera sig när det är extra jobbigt, det får räcka.

Idag testade jag lite. Borsta tänderna med eltandborste och rinnande vattenkran är rätt bra. då försvinner den helt även om man försöker höra den. Annars glömmer man normalt bort den under dagtid när man är i gång, selekterar bort den som man selekterar bort andra ljud hjärnan inte bryr sig om. Men trots det tjuter det ju hela tiden ändå, inte undra på att man blir trött.

Tänk om man fick uppleva tystnaden i ett buddistkloster i Nepal, kanske störd bara av lite fågelkvitter och en porlande fjällbäck...

 Nu har jag fått avreagera mig lite och fortsätter med gräsklipparen.