Postnord är i blåsväder och jag kom idag på att dom måste ha missat ett brev till mig också.
Uppväxt i ett "posthem" på den tiden breven kom fram i ur och skur genom Kungliga Postverkets försorg förstår jag att man ser väldigt annorlunda på sitt uppdrag nu. Det var väl inget statusyrke då heller med dåliga arbetstider och dålig lön, men det var en hederssak då att alla brev skulle komma fram t.ex. även om adressen var ofullständig. Och till jul jobbade alla dygnet runt, vartenda julkort och vartenda julpaket skulle ut.
Nu med allt färre brev att hantera blir ändå servicen bara sämre vad det verkar på alla klagomål. Trasiga paket och brev som lämnas i fel brevlåda. Och i gamla brevinkast vägrar Postnord tom att dela ut brev!
Just det sista fallet minns jag visserligen från min egen karriär som brevbärare att det finns en typ av brevlådor där man kunde skära sig på fingrarna. Om det är såna brevinkast som fortfarande finns så borde dom bytas ut. Men vägra....?
Men så just idag kom jag alltså på att jag saknar ett brev. Min restskatt! Margareta fick sin restskatt för länge sen och jag har sen dess lite smått väntat på min. Som samhällsnyttiga pensionärer ser vi förstås till att få restskatt så det får vi båda två. I storleksordning en solsemester för två.
Jag kan väl inte göra som hr presidentkandidaten Trump i USA och låta bli att betala min skatt även om Postnord inte aviserat mig? Jag har full koll på mitt skattekonto och statskassan ska få ett tillskott i november även om Postnord har slarvat!
"Varannan svensk saknar förtroende för Postnord" skriver Aftonbladet idag. Ingen skugga över vår trevlige brevbärare här på området, men jag är allt lite sur jag också på Postnord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar