Årets "Sommar i P1"-program med flest lyssnare var programmet med Maj Sjöwall. Och när sen filmen om hennes liv gick i repris på TV blev det naturligt att börja läsa om Sjöwall-Wahlöö. Idag började jag med den första, nio kvar.
Att Maj och Per ligger bakom hela det svenska deckarundret, ja dom var först i den genren i hela världen, det är ett faktum. Vilken grej! Dom var först med att blanda realistisk samhällskritik ned kriminalfallen. "Vad kommer jag att tycka nu då 40-50 år senare?" tänkte jag letade på bibblan i fredags. Dom hade bara tre böcker inne, så dom är väl fortfarande populära att låna. Några har jag hemma i bokhyllan och alla finns som e-böcker. Nu kör jag!
Lagom långa böcker, 300 sidor, och lättlästa, mycket dialoger men dom körde med spektakulära, våldsamma kriminalfall, inga stillsamma Agata Christie-giftmord. I boken jag lånade i fredagskväll var det ett blodigt massmord på nio personer och den läste jag slut nu till lunch på söndag och då var jag ändå borta hela lördan. Man bara slukar dom här böckerna! Intressant att höra Maj berätta hur dom växelskrev dom här böckerna på nätterna och så blev Per Wahlöö sjuk och dog precis när sista boken var klar och barn fick dom också under den här tiden.
Jag gillar att läsa om 60-talet. Intressant i den första boken (av 10) är att det var så självklart med hatt och slips på poliserna, det minns jag inte själv. Slips kan jag hålla med om, men hatt? Ja minnet kanske sviker. Hemmafru och äktenskapsproblem, sånt personligt skrev man inte om i vanliga deckare innan Sjöwall/Wahlöö. Och dator och mobil hade man förstås inte då och det känns mest positivt. Poliserna jobbar hårt och ringer varandra när som helst på dygnet, men ändå känns det som det är lite lugnare då än nu.
Jag gillar stämningen i dom här böckerna från tiden när jag var ung, även om samhällskritiken var lite väl hård vad jag minns, men den första boken var rätt "snäll". Nu är jag redan igång med nästa, fint att återuppliva gamla minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar